Nytt nummer av KOKO

Nya numret av tidningen KOKO -världens bästa kompis

Äntligen är den här! Ett sprillans nytt nummer av magasinet KOKO -världens bästa kompis! Perfekt julklapp för den som gillar populärkultur och känner sig som sisådär 6-12 år.
.
Den här gången är de ca 100 sidorna fullproppade med bl.a spännande fakta om rymden, Ryssland, pyssel och sportkalas. I egenskap av bokredaktör bidrar jag med en hel radda härliga boktips, intervjuer med Ylva Hällen, Marcus-Gunnar Pettersson och Elin Ek samt andra bokrelaterade texter. Läs själva, köp in till skolbibblan och sätt den i näven på ett barn i din närhet vettja!
.
Erbjudande: Just nu kan du köpa det nya numret till specialpris via länken: www.koko.se/barnensboktips

Läsning som väcker nyfikenhet och räcker länge!
Har ni upptäckt KOKO redan? Kommentera gärna och berätta vad barnen vill läsa mer om framöver!

Vi skulle segla runt jorden

”Min pappa var den roligaste pappan. Men bara somliga dagar. Andra dagar var allt problem.”
.
Vissa dagar är Agnes pappa rädd och ängslig, andra glad och impulsiv. Hans seglardröm gör att han säger upp sig och köper en fallfärdig båt. Det pratas om pappa och när han försöker ta sitt liv blir de vuxnas röster ännu fler.
.
”Vi skulle segla runt jorden” är delvis baserad på Anna Sundström Lindmarks egna erfarenheter av att mista en förälder. En stark bildroman om hur psykisk ohälsa och självmord drabbar en familj. Om oförståelsen och plumpa saker folk säger om självmord och känslan hos det barn som lämnats kvar.
.
I Elisabeth Widmarks blyertsstreck ryms varje känsla, varje tanke. Pappans uppgivna blick, Agnes hoppfullhet och omgivningens oförståelse. Bilderna växlar mellan serierutor, närbilder och hela uppslag. De drabbar mig och berör på djupet.
.
En viktig berättelse som inte väjer för att glänta på locket till psykisk ohälsa och självmord. Förhoppningsvis bidrar den till att fler vågar prata om det, till igenkänning för den som mist någon och till bättre förståelse hos de som står bredvid. Rekommenderas varmt från ca 12 år och uppåt.


Lilla Augustpriset 2018

Kort paus i adventstemat för ett annat lästips!
.
Utöver Augustprisets kategori ”Årets svenska barn- och ungdomsbok” så bevakar jag även Lilla Augustpriset. Ungdomar mellan 16-20 år har skrivit noveller och skickat in, därefter har en jury har utsett sex finalister och alla deras bidrag finns att läsa på www.augustpriset.se
De nominerade är:
.
”Jag städade mitt rum idag: en dialog” av Elin Herrault
.
”Garderobiär” av Samuel Levander
.
”Det drunknar en sjöjungfru i grannens pool” av Amanda Rudelius
.
”Vem beskyddar gudarna?” av Linn Spjuth
.
”Att vara en vacker flicka” av Linn Spjuth
.
”Utdrag ur ett liv” av Sanna Wall
.
När man läst får man sedan rösta på det bidrag man anser bör få priset som består av 15000 kr och äran.
.
Röstningen pågår till och med den 19e november så gå in bums och läs och glöm inte att rösta!

Alla borde vara feminister

”Men det allra värsta vi gör mot pojkar och män – genom att få dem att tro att det måste vara hårda – är att vi ger dem väldigt ömtåliga egon. Ju hårdare en man upplever att han måste vara, desto ömtåligare blir hans ego. Och sedan gör vi flickorna en ännu större otjänst när vi uppfostrar dem till att vårda männens ömtåliga egon. Vi lär flickorna att det ska förminska sig, att det ska ta så lite plats som möjligt. Vi säger till dem: -Ambitioner kan du ha, men det får inte vara för stora. Du bör sträva efter framgång, men bli inte alltför framgångsrik för då upplevs du som ett hot av männen. Om det är du som tjänar mest ska du låtsas att det är tvärtom, särskilt ute bland folk, annars förlorar han alla sin manlighet. Men hur skulle det vara om vi ifrågasatte själva utgångspunkten? Varför måste en kvinnas framgångar upplevas som något hotfullt av männen? Hur skulle det vara om vi bara slutade att prata om manlighet som något man kan förlora?”
.
Få kan förklara det här med feminism så enkelt som Chimamanda Ngozi Adichie gör i sin bok ”Alla borde vara feminister”. Boken, som med sina 60 sidor kanske snarare bör kallas pamflett, skrev hon som en summering av ett bejublat TED talk där hon genom anekdoter från sitt eget liv belyser samhällsproblemen som patriarkatet medför och de förutfattade meningar som finns kring begreppet feminism.
.
Det här är en bok jag varmt rekommenderar ALLA att läsa. Den delades genom ett samlat initiativ ut till alla elever i årskurs 2 på gymnasiet i Sverige för två år sedan och fortsätter vara högaktuell. En perfekt julklapp till såväl ungdomar som vuxna och givetvis till alla oavsett kön. Feminismen angår alla!

Allhelgonahelgen och böcker om döden

Allhelgonahelgen har passerat och kanske har ni tänt några ljus och hedrat någon ni saknar? Vi brukar ofta vara i Dalarna över Allhelgonahelgen och tänder då ljus för min bästa vän som dog när vi var 21 och för min svärmor som dog när min man var 7 år. I vår familj pratar vi därför ganska ofta om döden. Om de vi saknar och minns.
.
Böcker är till stor hjälp när man har barn som frågar om döden eller om man mister någon närstående och behöver prata om det. I bokens berättelse kan barnet känna igen sig, känna gemenskap och förstå att hen inte är ensam med sina känslor och frågor.
.
I bild ser ni ett antal böcker som alla handlar om att mista och sakna någon man älskar. En pappa, en bror, en mamma eller ett husdjur. Ytterligare tips på läsning finns här på bloggen under tema Döden & Sorg där jag samlat tidigare recensioner.

Arlo Finch i Eldsdalen

Gillar du filmer som ”Big Fish”, ”Kalle och Chokladfabriken” eller ”Corpse bride”? Isåfall vill du inte missa manusförfattaren John Augusts barnboksdebut. Amerikansk glesbygd, scouter och magi i en fantastisk kombination!
.
”På fredagseftermiddagen packade han noggrant sin ryggsäck efter Fälthandbokens listor och illustrationer. Han oroade sig inte särskilt mycket för att han skulle glömma nånting. Så länge han följde instruktionerna skulle allt bli bra. När det gällde scouterna fanns alla svar i Fälthandboken. Förutom på det frågor som Arlo inte tänkt på att ställa.”
.
När Arlo Finch flyttar till Pine Mountain tillsammans med sin mamma och storasyster märker han snart att saker är annorlunda. Det finns något i skogen och Arlo ser saker som ingen annan ser. I scoutkåren får han lära sig om kvickljus, åskklappar och Långskogen, platsen där vår värld och den andra möts. Någon från den andra sidan vill Arlo något och tillsammans med sina scoutvänner måste han ta reda på vad.
.
Att läsa ”Arlo Finch i Eldsdalen” är som att se en spännande film. Tänk dig den skitiga amerikanska landsbygden (i t.ex första säsongen av True Detective) och mixa med Stranger things. Lägg till en scoutkår och en märklig morbror som stoppar upp djur. Släng sedan in Tim Burtons regi så har du en perfekt mix och beskrivning av min läsupplevelse.
.
Rekommenderas å det varmaste från ca 9 år och definitivt även för vuxna som gillar Tim Burton-filmer. Själv ser jag verkligen fram emot fortsättningen i denna trilogi.
.
Tipsa gärna någon scout eller ”Big Fish”-älskare för denna får de inte missa!

Kattvinden

”Det sitter ett papper i den gamla skrivmaskinen. Jag drar ut det och känner med fingret över bokstäverna som pressats in i arket. Jag läser orden och känner med ens rysningen genom hela kroppen… Det är inte möjligt! Där står ju mitt namn. Manda. Och en rad till: Du ser inte allt. Vem har skrivit mitt namn? Och varifrån kommer orden? Vad är det jag inte ser?”
.
Mandas farfar ska sälja Villa Bellevue och de hjälps åt att rensa det pampiga gamla huset inför försäljningen. Det ser ut att ha stått tomt i åratal och det ryktas att det spökar där. Manda märker snart att saker byter plats och hon hör konstiga ljud. Samtidigt beter sig farfar mycket märkligt varje gång de är i huset. Har rör sig så vant, hittar överallt. Som om han varit där förut.
.
I ”Kattvinden” flätas nutid och dåtid samman i Villa Bellevue. Berättelsen utspelar sig dels idag och dels när tuberkulosen härjade i Sverige under andra världskriget. Samtidigt utspelar den sig i ett glapp i tiden där de två världarna möts.
.
Det här är inget annat än en alldeles fantastisk läsupplevelse.
En omfattande bildroman (350 sidor) där Helena Öbergs berättelse griper tag, fängslar och för tankarna till Maria Gripes älskade klassiker ”Agnes Cecilia -en sällsam historia”. Kristin Lidströms illustrationer är så vackra och känslosamma att de stundtals tar andan ur mig.
.
Boken växlar mellan kapitel med enstaka svartvita illustrationer från nutid och flera uppslag med färgillustrationer där berättelsen
fortsätter med enstaka meningar i bilderna. En skicklig berättarteknik där färgillustrationerna ger känslan av att man ser en film snarare än läser bok. En läsupplevelse utöver det vanliga, särskilt för målgruppen (12+) som vanligtvis inte får så många illustrerade böcker.
.
2015 Augustnominerades Helena och Kristins ”Din tur Adrian”. Den och ”Fågeln i mig flyger vart den vill” av Sara Lundberg, är utgivna av Mirando bok. Ett litet förlag som drivs med fantastisk känsla för
konstnärliga, poetiska och fängslande läsupplevelser. Det vore
mycket fint om denna uppmärksammas och nomineras på måndag.

Mizeria

”Said är den här killen som är skeptisk mot allt. Han har konspirationsteorier om allting. Han tror att varje steg han tar är registrerat av Säpo fastän hans största brott är hans dåliga hygien. Shuno har knappt på sig skor. Alltid strumpor i tofflor. Äger inte ens ett busskort, för han vägrar lämna orten. Hans ögon är konstant uppspärrade för han inte vill missa någonting. Han är underskattad, ibland har han rätt, men oftast är han bara delli. Riktig public enemy.”
.
Tvillingarna Aicha och Ali är uppvuxna i orten. Som barn var de oskiljaktiga men nu kommer de längre och längre från varandra. Aicha döljer sin hemliga kärlek och sitt brustna hjärta, Ali träffar sin bästa vän i smyg. Var och en med sitt mizeria.
.
”Mizeria” är Melody Farshins debutbok. Det märks tydligt att hon jobbat mycket med text tidigare och alldeles särskilt stand-up. Hon skriver rappt och rakt, växlar snabbt mellan allvar och humor. Med ett högst trovärdigt språk och skicklig ton skildrar hon tillvaron i orten. Tvillingarnas värld som är densamma men ändå så olika. Omvärldens syn på dem som kille och tjej, föräldrarnas krav och vännernas förväntningar. Hederskultur, kriminalitet, förhoppningar och drömmar. Dessutom lämnas man som läsare med en cliffhanger som måste få en fortsättning. Gärna nu direkt!
.
Jag läste boken kort efter att jag sett filmen ”Måste gitt” och tyckte väldigt mycket om tonen och sättet att växla berättare (främst mellan Aicha och Ali men ibland även andra). Att Melody Farshin uteslutande använder ortenslang utan att ha med någon ordlista förstärker läsupplevelsen ytterligare.
.
En bok jag verkligen hoppas når ut till både tonårskillar och tonårstjejer och en av de debutanter jag har med i min ”hoppas-hög” inför Augustnomineringarna.
.
För lärare som önskar jobba med den på högstadiet/gymnasiet så finns även lärarhandledning.

Gissningar kring Augustnomineringar

Augustnomineringen kryper närmre… Jag konstaterar att jag läst åtminstone 130 av de barn- och ungdomsböcker som getts ut på svenska sedan årsskiftet (översatta ej inkluderade då de ej kan nomineras). Lägger jag till de som kom i nov-dec 2017 blir det ett gäng till. Av alla dessa ligger den här högen bäst till, sett till min personliga läsupplevelse. Bilderböcker undantaget, de får en post för sig senare i veckan. Återstår att se om juryn har samma smak… Någon annan som har sin favorit i högen?
.
Här ryms tre debutanter och en hel rad etablerade författare men om jag räknat rätt är det bara Jenny Jägerfeld och Ulf Stark som nominerats och tilldelats priset tidigare. Håller tummarna för att några av dessa återfinns i den slutliga nomineringshögen. Kommer att recensera de jag ännu inte lagt upp inom kort samt försöka välja ut vilka sex bland alla barn- och ungdomsböcker jag hoppas lite extra på i år.
.
I högen ryms:
-”Mitt fönster mot rymden” av Oskar Kroon och Josefin Sundqvist
-”Mizeria” av Melody Farshin
-”Gruvan” av Sara Lövestam
-”Rymlingarna” av Ulf Stark och Kitty Crowther
-”Den där Jonny Jonsson-Johnson” av Elin Lindell
-”Ellinor” av Katarina von Bredow
-”Så mycket kärlek kan inte dö” av Moni Nilsson och Joanna Hellgren
-”Det fina med Kerstin” av Helena Hedlund och Katarina Strömgård
-”Inuti huvudet är jag kul” av Lisa Bjärbo
-”F som i sämst” av Cilla Jackert
-”Comedy Queen” av Jenny Jägerfeld

Sagan om Belgarion: Stenens väktare

”-Jag vill att du ska lyssna på mig, Garion, och du skall lyssna noga. Du får aldrig mer nämna Toraks namn.
-Han heter Kal-Torak, förklarade Garion igen, inte bara Torak.”
.
Vi får här följa pojken Garion från Sendarien som vuxit upp på en bondgård med tant Pol. Han känner till sägnen om guden Aldur som vred en sten i sina händer tills den fick liv. Han känner också till att stenen stals av Torak för att återtas av Belgarath Besvärjaren. Det sägs att den gavs till Rivas ättlingar och enligt profetian är människorna i väst trygga så länge stenen vaktas av Riva. Men det är väl ändå bara en sägen? Plötsligt är Garion i fara och måste ge sig av. En farofylld resa tar vid där den ena märkliga figuren efter den andra ansluter sig. Sakta upptäcker Garion att han kanske inte är den han tror sig vara.
.
Idag tipsar jag om min första stora fantasyupplevelse, David Eddings serie ”Sagan om Belgarion”. Det var en av mina klasskompisar på gymnasiet som tipsade mig om serien som ett bra steg in i fantasy och jag håller med hen fullständigt! Jag blev helt uppslukad och läste tolv böcker i följd som alla på ett eller annat sätt knyter an till ”Stenens väktare”. Ett tips är dock att kämpa på lite de första sidorna, det tar sig snabbt!
.
Böckerna är klassade som fantasy för vuxna men jag vet att många uppskattat serien redan på mellanstadiet. Jag tänker att 12-årsåldern är ett bra riktmärke (eller för all del yngre om man är läsvan). Vi gav serien till en läströg tonåring som slukade den och fortsatte med andra av bara farten. Mycket gott betyg!