(M)ornitologen

”Jag fastnade i beskrivningen av göken och började läsa högt för Otto. ’Göken är ganska skygg och svårobserverad och många brukar stå undrande inför den nästan skatstora och gråaktiga fågeln. Göken ruvar inte själv, utan överlämnar sina ägg liksom ungarnas uppfödande åt diverse tättingar. Detta kallas befolkningsparasitism. Ha! Precis som Hedvig ju. Hon födde mig, lade mig i pappas bo och stack’.”
.
Moas mamma Hedvig försvann ur hennes liv när hon var två år. Nu går hon på gymnasiet när mamma plötsligt hör av sig och vill träffas. Moa och hennes bästis Otto gör upp en plan. Moa ska låtsas göra ett skolarbete om fågelskådning men i själva verket ska hon spana på Hedvig och ta reda på varför hon stack. Men planen är kanske inte helt genomtänkt.
.
”(M)ornitologen” av Johanna Thydell är en träffsäker skildring av tonårstiden. Berättelsen är varm och humoristisk och igenkänningsfaktorn är hög. Om vardagen på gymnasiet, känslostormar och existensiella funderingar kring hur man kan överge sitt barn.
.
Enligt mig Johanna Thydells bästa sedan ”I taket lyser stjärnorna” (för vilken hon belönades med Augustpriset). Och titeln är ju helt briljant! Passar från ca 12 år och utmärkt även för vuxna.

Harry Potter och det fördömda barnet

”Albus: Vad … är det för rykte?
Scorpius: Ryktet säger att mina föräldrar inte kunde få barn. Att min far och min farfar så förtvivlat gärna ville ha en arvinge, för att undvika att släkten Malfoy skulle dö ut, att de … att de använde en tidvändare för att skicka tillbaka min mor…
Albus: För att skicka henne tillbaka vart?
Rose: Ryktet säger att han är Voldemorts son, Albus.
En hemsk, besvärad tystnad infinner sig.
Rose: Det är nog bara struntprat. Titta, du har ju en näsa, menar jag.”

”Harry Potter och det fördömda barnet” är ett teatermanus skrivet av J.K. Rowling, John Tiffany och Jack Thorne. Översättningen till svenska har gjorts av Lena Fries-Gedin och Jessika Gedin.

Berättelsen inleds med epilogen från Harry Potter och dödsrelikerna. Det har gått 19 år sedan slutstriden på Hogwarts. Harry är numera gift trebarnsfar och arbetar på Trolldomsministeriet. Boken handlar dock främst om Harrys son Albus som går på Hogwarts och hans bästa vän Scorpius Malfoy. Albus kämpar varje dag i skolan med kommentarer om hans far och förväntningarna som folk har på en Potter. Samtidigt börjar Harry ha mardrömmar igen och hans ärr gör ont, något som inte hänt på nitton år.

Eftersom detta är ett teatermanus inkluderar boken repliker, scenanvisningar och miljöbeskrivningar. Läsupplevelsen blir klart annorlunda mot de tidigare böckerna. En fördel som 9-åringen uppskattade extra mycket är att beskrivningen av känslor och sinnesstämningar är tydligare här och man kan lättare leva sig in i karaktärerna. En nackdel som jag upplevde är de många växlingarna mellan tid, rum, tankar o faktiska händelser. Något som troligtvis flyter fint om man ser pjäsen men som jag uppfattade som hattigt vid läsningen.

Dottern tyckte att denna var den bästa i serien, främst för känslobeskrivningarna och för att man kom karaktärerna lite närmre. Själv tyckte jag att det var roligt att återse trollkarlsvärlden och få läsa lite mer Harry Potter men storyn känns lite för hoppig och tunn.

Passar från ca 9 år, som högläsning eller på egen hand. Vi hade HP-böckerna som högläsning när dottern var sju år och hon har sedan dess läst om flertalet av dem på egen hand.

I love paper

Pysselsugna? ”I love paper” av Fideli Sundqvist kryllar av inspirationsbilder och instruktioner till de mest fantastiska skapelser i papper. Vad sägs om sushi, fågelfjädrar, ägg & bacon eller en blombukett? Lämpar sig bäst för äldre pysslare som kan hantera vassa verktyg som syl o skalpell. Yngre barn kan pyssla vissa figurer i sällskap av vuxen och både barn o vuxna kan fascineras o inspireras. Fideli verkar kunna göra allt i papper! Spana in hennes Instagram
konto för ännu mer inspo: @fidelisundqvist