Samuels sällsamma kalender

”Innanför luckan satt en uggla. Alltså på riktigt. Det var inte bara en bild av en uggla. Det var en uggla, en liten ljusbrun uggla som böjde på huvudet och klev ut ur adventskalendern och in i rummet. Ossian slängde en snabb blick mot dörren. Den var fortfarande stängd. Men Samuel tittade bara på ugglan. Den tittade tillbaka. Den blinkade. Och med ens slog den med vingarna och flög ut i rummet.”
.
Bröderna Ossian och Samuel har en högst märklig nanny. Hon heter Petronella och kring henne händer alltid magiska saker. När barnen får en adventskalender av henne blir de därför inte särskilt förvånade när den visar sig vara magisk. Men så blir Petronella sjuk och mamma och pappa bara jobbar och jobbar och lovar och lovar. Aldrig kan de hämta, aldrig kan de pyssla och trots att de lovar att komma på simskolan så dyker de aldrig upp. Ossian blir så arg och besviken på föräldrarna att han försvinner in i kalenderns mörka skog. Nu är Samuel den enda som kan få honom att komma tillbaka igen. Om han bara vågar.
.
Ni som följt mig ett tag kanske minns att denna fanns bland mina tips inför bokrean? I år tänkte jag att 10-åringen skulle få läsa ”Samuels sällsamma kalender” tillsammans med oss. En högläsningsbok som växlar mellan vardagens besvikelser och den magiska världens äventyr och faror.
.
Välskrivet av Ylva Karlsson som här sätter fingret på hur samtidens jobbhets ses ur ett barnperspektiv. Som förälder skär det stundtals i hjärtat av att läsa om barnens längtan efter uppmärksamhet och längtan efter att tycka om sina föräldrar. Mestadels är de bara arga och besvikna på att föräldrarna aldrig håller vad de lovar.
.
Katarina Strömgårds illustrationer bär hennes tydliga signum samtidigt som de för tankarna till både John Bauers trolska värld och Ilon Wiklands realism. Ett högläsningsäventyr!
.
Boken har 18 kapitel så den är inte en adventsbok i den bemärkelsen men flera kapitel går utmärkta att dela upp på flera dagar om man vill läsa något varje dag. Rekommenderas från 6-7 år och uppåt.

Allhelgonahelgen och böcker om döden

Allhelgonahelgen har passerat och kanske har ni tänt några ljus och hedrat någon ni saknar? Vi brukar ofta vara i Dalarna över Allhelgonahelgen och tänder då ljus för min bästa vän som dog när vi var 21 och för min svärmor som dog när min man var 7 år. I vår familj pratar vi därför ganska ofta om döden. Om de vi saknar och minns.
.
Böcker är till stor hjälp när man har barn som frågar om döden eller om man mister någon närstående och behöver prata om det. I bokens berättelse kan barnet känna igen sig, känna gemenskap och förstå att hen inte är ensam med sina känslor och frågor.
.
I bild ser ni ett antal böcker som alla handlar om att mista och sakna någon man älskar. En pappa, en bror, en mamma eller ett husdjur. Ytterligare tips på läsning finns här på bloggen under tema Döden & Sorg där jag samlat tidigare recensioner.

Rymlingarna

”Då jag hade lagt upp av köttbullarna och potatisarna stack jag ner skeden i burken. Jag tänkte ösa på ett rejält lass av sylten. Men då tog farfar skeden ur min hand och la upp en pytteliten klick. Och sedan tog han en nästan lika liten själv.
-Vadå? sa jag. Får jag inte mer? -Nej, sa han. Jag vill att burken ska räcka livet ut. Du kan spara sylten till sist och ha som efterrätt.
Det tänker jag göra.”
.
Farfar gormar och svär en hel del
men Lill-Gottfrid tycker ändå om att hälsa på honom på sjukhuset. Medan han smugglar in pilsner och sillsmörgås till farfar sitter Pappa helst kvar i kafeterian och löser korsord. Med hjälp av Adam i bageriet gör Lill-Gottfrid upp en plan för hur farfar ska kunna rymma från sjukhuset och åka ut till sitt älskade hus i skärgården en sista gång. En rymning för att minnas, vara lycklig och leva en sista gång innan man ska dö.
.
Så är den då här, det som kom att bli Ulf Starks sista bok. Med hans signum, en gestaltning från hans egen barndom med en vacker vänskap mellan en pojke och hans farfar. Värmen dem emellan känns igen lika väl som den kyligare och strikta relationen till tandläkarpappan.
.
På flera vis känns det som att ”Rymlingarna” var menad att bli hans sista bok. Han slog igenom 1984 med ”Dårfinkar och dönickar” där Simone har en döende morfar som längtar ut till sitt skärgårdshus där han minns sin älskade, bortgångna fru. Morfar heter dessutom Gottfrid.
.
”Rymlingarna” är ett vackert och mycket värdigt avsked av en av våra mest älskade författare. Kitty Crowthers typiska illustrationer är vackrare än någonsin och förhöjer läsupplevelsen ytterligare. Rekommenderas varmt från ca 6 år och uppåt. Den passar extra fint så här till Allhelgonahelgen när vi saknar och minns de som dött.
.
Därmed har jag nu tipsat om samtliga Augustnomineringar (denna återfanns i min bokhög men jag hann inte recensera innan nomineringarna avslöjades). Jag avundas inte elektorernas svåra arbete att nu välja vilken av de sex nominerade som ska föräras med Augustpriset 26 november.

När då då

Om det inte framgår av bilden så rekommenderar vi operan ”När då då” å det varmaste! Pija Lindenbaum har skrivit text samt ansvarat för scenografi, kostym och mask. Niklas Brommare har skrivit musiken och Kajsa Giertz har regisserat. Berättelsen bygger löst på ”Bidde det då” men istället för mannen som går till skräddaren är det barnet Bobo som försöker träffa pappa Pappsen. Men allt skjuts hela tiden upp, allt ändras och allt ska ske ”om lördag”.
.
Alldeles fantastiskt fint från ca 5 år och uppåt (men min 4-åring var som synes väldigt nöjd med sin operapremiär).
.
Spelas en vecka till på Kungliga Operan i Stockholm och sedan åker den vidare till Helsingborg. Dessvärre verkar
det vara slutsålt i Stockholm nu när det är höstlov och allt. Håller tummarna för er i Helsingborgstrakten
att ni kan knipa någon biljett!

Läslov 2018

Äntligen läslov! Har ni laddat upp med läsning åt barn i er närhet? Berätta gärna i en kommentar eller tagga någon som kanske behöver lite tips!
.
Här kommer en hög med lite spänning, en och annan läskighet eller mysterium. Främst för 9-12 men vissa går fint för både yngre och äldre.
Själv har jag redan läst vissa och tänkt läsa resten i veckan trots att jag inte har lov så vi får se hur många jag hinner… Recensioner kommer!
.
-”Den hiskeliga berättelsen om lilla han” av Lena Ollmark och Per Gustavsson.
.
-”Kugghjärtat” av Peter Bunzl.
.
-”London Eye-mysteriet” av Siobhan Dowd.
.
-”Kod: Orestes” av Maria Engstrand.
.
-”Krypens krig” av M.G Leonard (läs del 1 o 2 först!)
.
-”Spionen i äppelträdet” av Christina Wahldén
.
-”Systrarna av Silverdalen” av Pascale Vallin Johansson
.
-”Arlo Finch i Eldsdalen” av John August
.
-”Magikernas tid” av Cressida Cowell

Boktips kring barnkonventionen

Tidigare i veckan var jag ute på uppdrag som boktipsare! Jag baxade med mig massor med böcker (28 kg närmare bestämt…) till Tällberg och hade gjort ett urval som knöt an till teman på en konferens om barnrätt och barnkonventionen. Ett roligt och viktigt uppdrag som genererade många fina diskussioner kring hur vi kan använda böcker i våra samtal med barn som gått igenom t.ex. flykt, våld i nära relationer, skilsmässa och olika typer av trauma. Underbart att få prata böcker i två dagar!
.
Med på agendan fanns bland annat experter på barnkonventionen, psykologer från Rädda barnen, personal från Emerga, Bris och Jämställdhetsmyndigheten mfl. Kompetensdagarna arrangerades av Länsstyrelsen Dalarna och samlade människor från en rad olika
arbetsplatser runtom i Dalarna.

 

 

 

Mitt fönster mot rymden

”Först var allt så bra, men det fattade man ju inte då. Det var som det var bara.
Tiden gick och stjärnorna satt där dom skulle. På våren kom tornseglarna; jag låg på bron med pappa och såg hur dom skrev meddelanden till oss i luften. Rymden växte och det var långt till jordens undergång. Mamma jobbade jämt, sen kom hon hem och berättade om svarta hål. Pappa köpte ekologiskt och mest vegetariskt och tandläkarna tittade djupt i munnarna och tyckte det såg bra ut. Nästan alla var nöjda.”
.
Så inleds Oskar Kroons svindlande debut ”Mitt fönster mot rymden” med illustrationer av Josefin Sundqvist. I Gurkans värld snurrar det mesta kring pappa. Pappa hämtar efter skolan, handlar och lagar mat. Städar och köper nya vantar. Mamma jobbar jämt med sin AVHANDLING. Hon forskar på rymden men pappa blir alldeles illamående av att tänka på oändligheten och världens undergång. Gurkan har det fint, leker med Hedvig och myser med pappa. Men så börjar pappa hosta en dag och allt blir annorlunda.
.
Vilken debut av Oskar Kroon! Den språkliga tonen, vardagens smutsiga badrumsspegel, kärleken mellan en pappa och ett barn. Rädslan och oron över att mista en förälder skildras så otroligt vackert. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg. Allt detta ryms i korta kapitel illustrerade med Josefins känslosamma blyertsstreck.
.
Den här berättelsen stannar kvar länge och om jag bara får önska en enda nominering till Augustpriset så blir det denna.
.
En sorglig men också varm och hoppfull berättelse om att ha en sjuk förälder. Rekommenderas å det varmaste som högläsning från ca 6 år och långt uppåt, utmärkt läsning även för vuxna.

Gropen

”Så fort det är rast sticker alla till Gropen. Man behöver inte ens leka samma, för alla får plats ändå. Några kör hopptävling, några rullar, vi leker rådjursfamilj. De vuxna tjurar uppe på kanten.
-Varför spelar ni inte fotboll eller gungar? ropar dom.
Rolf tar fram en boll och kör några larviga trix.
-För vi vill inte! ropar vi.
Så enkelt är det. Bara Gropen behövs.”
.
På skolgården finns Gropen. De vuxna hatar den och hittar på alla möjliga ursäkter för varför man inte ska vara där. Alla barn älskar den. Stora Roten kan vara koja, björnmamma eller kiosk. Man kan köra banor och allt möjligt. Men så bestämmer de vuxna att Gropen ska bort. Himla orättvist!
.
”Gropen” av Emma AdBåge är en alldeles fantastisk bilderbok med barnets perspektiv i centrum. En underbar hyllning till uteleken och fantasin samt stora funderingar kring vad vuxna egentligen får bestämma och varför. Illustrationerna går i grått, beige och hösttoner. Avskalade bakgrunder blandas med detaljerade barnporträtt. De vuxnas tydligt avståndstagande kroppsspråk längs kanten och barnen som spritter av fantasi och lek. En personlig favorit är när barnen ”gör liten mun och tittar bort” och när de är så uttråkade vid gungorna att de nästan dråsar i backen. Tristess när den är som bäst!
.
Emma AdBåge har gjort det igen. Frågan är om inte det här rentav är hennes allra bästa, vilket inte säger lite. Ni som följt mig länge vet att Emma är en av mina absoluta favoriter och att jag ofta tipsar om hennes alster och har haft ett helt tema med hennes böcker.
.

Emma nominerades till Augustpriset förra året tillsammans med Johanna Thydell och deras ”Dumma teckning”. Dock vann de inte men i år tror jag Emma har goda chanser. En nominering känns given om du frågar mig.
.
Rekommenderas varmt från 2-3 år och även för barn på lågstadiet. Emmas syster Ellen Adbåge har skapat en lärarhandledning för den som vill jobba med boken i barngrupper.

Viggo och rädslolistan

”Det Viggo vill nästan mest av allt i hela världen är att få ett Playstation. Det han vill näst mest av allt i hela världen är att vara modig. Så där som Malte. Eller så där som vuxna. Pappa kan till exempel sova fast alla lampor släckta och det är kolmörkt. Viggo fattar inte hur han kan våga det.”
.
7-åriga Viggo har en pappa, en lillebror och en mamma som har flyttat tillbaka till Danmark. Han tycker det där med bokstäver är himla knepigt och så är han rädd för en massa saker. Men istället för att berätta för någon skriver han allt på en hemlig rädslolista. Eller skriver och skriver, han ritar mest. Men när nya klasskompisen Malte vill att de ska gå ut och skrämmas på Halloween blir det superläskigt! Så läskigt att Viggo kanske ändå måste berätta för någon.
.
Om ni lyssnat på P1 morgon från bokmässan (länk i profil) så har ni redan fått det här tipset av mig, ”Viggo och rädslolistan” av Lisa Bjärbo och Johanna Magoria. En finstämd illustrerad kapitelbok för lågstadieåldern med en mjuk, eftertänksam kille i centrum. Ett mycket välkommet porträtt bland de annars ganska stereotypt skildrade pojkarna i den här åldersgruppen.
.
Efter Lisas kärleksfulla pappa-diskussioner i tidigare podden Bladen brinner förvånar det mig inte att en fin och varm pappa-son-relation får bre ut sig här. Dessutom är han ensamstående med barnen medan mamman finns på Skype och kommer ”hem” varannan helg. Extra fint med igenkänning hos barn med skilda föräldrar.
.
Johanna Magorias illustrationer skildrar på pricken en ganska typisk barnfamilj med morgontrött pappa, Viggos lugg i ögonen och lillebror som far runt överallt. Hon var den som mycket passande fick uppdraget att illustrera boken bland ca 400 sökande illustratörer. Lisas och Johannas samarbete vill jag se mer av och enligt säkra källor kommer det fler böcker om Viggo framöver. Hurra för det!
.
Rekommenderas varmt från ca 6 år och uppåt.

Det fina med Kerstin

”-Min fina känsliga Kerstin, säger mamma. Allting förändras. Världen förändras varje sekund, nu och nu och nu, allt blir annorlunda hela tiden. Du förändras, ditt hår blir längre, din kropp blir större. Människor föds och dör. Och kylskåp går sönder.
-Men jag vill inte det, mumlar Kerstin.
-Jag tror att du kommer att vänja dig vid det nya kylskåpet, säger mamma. Jag tror att det kommer gå bra.”
.
Kerstin tycker inte om när saker förändras. Som när det står ett fult kylskåp i köket eller när någon flyttar in i Nybygget. Hon tycker inte heller om när mamma och pappa säger ja så fort Fatima vill leka. Helst vill Kerstin vara hemma och fixa med sin guldsamling. Men när hon hittar frökens ring är allt på väg att gå på tok. Tur då att Gunnar flyttat in. Gunnar som har lika guldigt hår som Kerstin.
.
”Det fina med Kerstin” är Helena Hedlunds debut och en otroligt fin och varm sådan. Med alldeles underbar känsla i Katarina Strömgårds illustrationer växer porträttet av ett känsligt, tänkande barn fram. Ett barn som inte riktigt passar in med omgivningens alla förväntningar men som är tämligen nöjd med tillvaron ändå.
.
En högläsningsbok som återfinns i högen bland mina bästa läsupplevelser i år och som mycket väl kan återfinnas bland Augustnomineringarna.
.
Rekommenderas å det varmaste att läsa med barn i lågstadieåldern, från ca 6 år och uppåt.