Intervjun är ett betalt uppdrag för Natur & Kultur. Innehåller annonslänkar.
I ”Här är alla andra” växer bilderboksdebutanten Mimi Åkessons text samman med väletablerade Linda Bondestams myllrande bildvärld. Tillsammans skapar de en hyllning till kollektivet och en tröst till alla som önskar att få höra till en grupp. Jag hörde av mig till Mimi och Linda för att ta reda på vilka grupper de själva önskar att de tillhörde och hur det kom sig att de slog sina kloka huvuden ihop.
Hur skulle du beskriva ”Här är alla andra”?
Mimi: En bok som vill väcka frågan om vad en grupp egentligen är och inspirera till att upptäcka nya. Särskilt sådana man inte alltid tänker på, de som inte syns eller uppmärksammas. T.ex. alla som inte är på väg, alla som står bredvid den som är arg eller alla som känner sig utklädda fast de har vanliga kläder på sig. Man kan ju vara del av en gruppgemenskap på olika sätt, alla som har glasögon kanske inte har det för att se bättre? Vissa som är på väg kanske sitter helt stilla? På så sätt finns det ofta även ”grupper i gruppen”.
Hur kommer det sig att det blev just en bilderbok av din text?
Mimi: Texten behöver verkligen bilderna för berättandet, för att ge orden betydelse. När jag skrev hade jag illustrationer i åtanke och det är först när man ser dem som man kan tolka texten. Utan illustrationer hade det varit svårt att förstå att ”Här är alla som har ett annat språk” avser språk utan ord såsom blickar, gester och musik. Linda visar att vi med ”drömma om” även menar sådant man kan drömma om när man är vaken och ger i illustrationerna exempel på varför man kan längta både till och från helgen.
Jag gillar att lämna mycket till läsaren när jag skriver, att man själv får fylla i för att skapa mening. Texterna kan på så sätt bli mer som riktningar eller ramar. I den här boken är de så öppna att illustrationerna inte bara hjälper tolkningen – de blir en del av texten!
Texten är vid en första anblick ganska enkel och rak men när bilderna kompletterar växer berättelsen och vi möter både glada, sorgsna och utsatta människor i den myllrade stadsbilden. Hur har processen sett ut mellan er och hur kom det sig att just ni två jobbade ihop?
Linda: Jag fick texten skickad till mej för några år sedan och fastnade genast för det enkla och filosofiska i den. Jag gillar att illustrera texter som ger bilden stort svängrum och Mimi har varit otroligt påhittig och kommit med massor av idéer och uppmuntran under arbetets gång.
Mimi: Vad härligt att berättelsen växer med bilderna! Linda har verkligen bidragit till en rik tolkning och förlängning av texten. Linda var på både min och förläggare Johanna Ringertz (på Natur & Kultur) favoritlista över illustratörer och vi blev SÅ glada när hon sa att hon ville ge sig i kast med detta öppna manus!
Jag hade från början en idé om vilka frågor jag ville att varje uppslag skulle väcka hos läsaren och några exempel på samspel mellan text och bild. Sedan har Linda tagit det vidare och klätt idén med finurliga, ofta helt egna och väldigt underfundiga illustrationer. Som kvinnan som gillar att läsa så mycket att hon fortsätter trots att någon friar till henne. Eller farbrorn som är så arg att han ligger på rygg och sprattlar med benen i luften! Någon gång har jag önskat få in lite mer ilska eller fniss på en sida (t.ex. för att visa att den som är arg faktiskt kan se ganska rolig ut) men i stort har Linda verkligen tagit texten till sig och gestaltat den på ett helt makalöst, varierat och personligt sätt.
Vem eller vad är den grönlurviga figuren vi får följa i illustrationerna?
Linda: Den är en liten resenär som besöker staden var boken utspelar sig. Idén kom till medan jag gjorde bilderna, jag tyckte det kändes fint att låta en utomstående varelse få uppleva mänskligheten under ett par dagar. Dessutom blir boken lite mer av en berättelse på det här sättet.
Mimi: Jag tror det är en besökare från en annan värld som får symbolisera att vi alla nog tillhör rätt så många olika grupper, även om vi inte alltid tänker på det.
Genom hela boken får vi möta människor och varelser som tillhör olika former av gemenskap. Jag fastnade lite extra för uppslaget med alla som längtar till helgen och alla de som har goda skäl till att istället längta till efter helgen. På varje uppslag och i varje situation står det klart att människor tillhör olika former av gemenskap. Vilken gemenskap tillhör du och vilken skulle du önska att du tillhörde?
Mimi: Bra fråga! Man kan ju tillhöra olika gemenskaper både för att man gillar något speciellt och för att man har eller äger något speciellt, för att man agerar på ett visst sätt eller reagerar på ett visst sätt, tänker på ett visst sätt eller känner på ett visst sätt … Det finns så många olika grupper! Jag tillhör ofta de som står bredvid de som är arga eftersom jag är en ganska iakttagande person (samtidigt som jag själv också är arg ibland!). Och så är jag bland de som har ett syskon eftersom jag har en storebror. Sedan älskar jag att läsa (och försöker sluta innan jag går över ett övergångsställe). Och så vill jag vara snäll fast det inte alltid går och då hamnar jag bland de som försöker vara snälla. Som när jag skulle duka fint på ett bord med en blomma i vattenfylld vas – som välte över någons dator som stod där!
Linda: Jag kände igen mej i flera av grupperna i boken. Både i de skrattiga och i de arga, och förstås i de som inte kan sluta läsa! Jag skulle gärna tillhöra de tålmodiga, världsförbättrande och ständigt självsäkra!
Vill du läsa ”Här är alla andra” och fundera kring vilka grupper du tillhör? Beställ den här hos Adlibris, Bokus eller Akademibokhandeln.
