Lilla Sticka i landet Lycka
”Jag stod högst uppe på en kulle. Jag mindes mina föräldrars ledsna ansikten. En gång skulle jag åka nerför backen, för deras skull. I fickan kände jag flöjten som jag fått av Tomek. Jag satte mig på kälken och tittade på de fallande snöflingorna. Så tog jag försiktigt fart med fötterna.”
Julia sitter barnvakt och ska natta Daniel. Hon berättar om när hennes bror Tomek försvann och hur det gick till när hon själv åkte kälke genom en tunnel och hamnade i Landet Lycka. Men är alla verkligen så glada där som skalbaggen herr Jacobi påstår? Och vad vill den där Krabban?
Det här är en väldigt läskig och ganska mörk saga där Krabban varje år tar ett nytt barn till fånga och tvingar dem att arbeta för honom. Men den är vackert skriven och alldeles fantastiskt illustrerad så det är en fin läsupplevelse. Men pga läskigheter rekommenderar vi att man antingen är lite äldre (kanske 4-5 år) och/eller en sån som gillar att bli lite skrämd. Vår 2,5-åring som annars gärna lyssnar på böcker för 3-6 tyckte att Krabban var alltför läskig, men ville gärna titta på de vackra illustrationerna. Ett stort plus för ett magiskt guldskimrande bokomslag.
”Lilla Sticka i landet Lycka” är det första samarbetet mellan Martin Widmark och Emilia Dziubak, de har därefter även gjort ”Huset som vaknade” tillsammans.
”Vi äter skorpor.
”Är inte du trött?” frågar rådjuret. ”Oh nej nej! inte det minsta”, säger Lilla björn.
”Tuppen brydde sig inte alls om hönorna. Han var helt upptagen av sitt viktiga projekt. Men hönorna fick gärna vara i hans hönsgård, bara de inte kacklade på något störande sätt.”
”Vad gör ni här? frågade den perfekta filuren. Äsch, inget särskilt. Vi gör mest fel allihop, svarade de fem vännerna.”
”Molly? sa Sigge. Vi kanske kan laga din bok med sylt?”
”I din lilla kropp
”Mamma, kom och leta med mig! Snart. Jag ska bara vila först. Min kropp känns tung idag. Men mamma. Den kommer kännas lättare när du cyklar till parken med mig. Du kommer känna dig lätt som en fågel!”
Fastän det är jättetidigt på morgonen så har Sven redan hunnit leka med alla sina saker. Det finns inget roligt kvar, han har tröttnat på allt. Han går hem till mormor men där får man knappt röra något o dessutom ska hon bara vinna i plockepinn hela tiden. Nej, Sven bestämmer sig för att sticka iväg. Han tar tåget, bussen, badar, åker båt, blir åksjuk, går vilse i skogen och åker så småningom bil hem igen. Då kommer Svens kompis Sini, äntligen händer något!