Barnens boktips

Lucka 17: Intervju med Sören Olsson

Inlägget är ett betalt samarbete med Bookmark förlag och innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris.

Bakom dagens lucka i julkalendern döljer sig en boktävling (se @barnensboktips ) och en författarintervju med Sören Olsson. De flesta känner nog igen Sören som en av skaparna bakom storsuccéerna Sune och Bert (tillsammans med kusinen Anders Jacobsson) men under sina 36 år som författare har han hunnit skriva över 170 böcker. Jag intervjuar honom med anledning av det senaste tillskottet i bokhögen, ”Luna och superkraften -Upptäckten” som han skrivit tillsammans med Leif Eriksson och Martin Svensson. Illustrerat har Andrea Femerstrand gjort.

Hej Sören! Du är ju aktuell med den första boken om Luna. Berätta, vem är hon?

Luna är en tjej som är nio år och som bor i en litet samhälle som heter Lilla Vargudden. Hon bor med sina föräldrar och sina två yngre tvillingbröder. Luna känner sig inte riktigt sedd. Ingen lyssnar på henne. Hon har ingen nära vän och hon känner sig ganska ensam. En kväll när allt känns riktigt tråkigt, så går hon ner till den lilla sjön som ligger när hennes hus och när hon stoppar fingrarna i mångatan som speglas i vattnet så händer det nåt magiskt. Hon drabbas av en superkraft!

Illustration: Andrea Femerstrand

Vem tänker du ska läsa Luna och varför?

Jag tror att Luna kan passa för både killar och tjejer, allra bäst kanske för åldrarna 6-9 år. En sak som jag tror är viktigt är att även föräldrarna som läser med sina barn ska ha en behållning av boken. Det känns bra om boken kan inspirera både barn och föräldrar.

Ni är ju tre författare och en illustratör som har skrivit boken tillsammans, hur kommer det sig att det blev just ni och hur ser ert samarbete ut?

Det började med att Martin och Leif kontaktade mig och frågade om vi skulle skriva en bok ihop. Sen träffades vi och tog en fika – det kändes genast som ett kul samarbete. Vi delar upp manuset och skriver varsitt avsnitt, därefter roterar vi manuset så att alla får vara med och ändra och förbättra varandras texter. Det är ett kul sätt att samarbeta!

Fotograf: Sevda Svensson

De allra flesta böcker du gett ut har du skrivit tillsammans med andra författare, vilka för- respektive nackdelar ser du med att skriva ihop med andra?

Det allra viktigaste är att man inte lägger in någon prestige i samarbetet. Man får inte anse sig själv vara viktigare än resultatet. Mina idéer kanske inte är de bästa -då ska de inte vara med men om de är bättre än någon annans så ska de vara med. För slutmålet är alltid det samma. Att boken ska bli så bra som möjligt. Jag tycker att det är väldigt roligt med samarbeten! Men det är även kul att skriva sina helt egna historier också, utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Fördelarna är att det är roligt, det går snabbt att skriva och att man kan bolla idéer på ett kreativt sätt. Nackdelen är väl att man ska dela på intäkterna.

Du har varit otroligt produktiv under dina 36 år som verksam författare och skrivit fler än 170 böcker. Hur hinner du skriva så mycket och finns det något kvar att skriva om?

Jag har haft det här som mitt yrke sedan 1986 men vi började göra radioprogram redan 1983. De första åren var det inte möjligt att kunna leva på författandet men att skriva mycket är inga problem. Det är ju det jag gör! Faktum är att om det bara fanns utrymme hos bokförlagen så skulle jag kunna skriva 10-15 böcker om året. Jag skriver snabbt och det är enligt mig världens roligaste jobb! Att hitta ämnen att skriva om är inte heller nåt problem. Världen är full av saker, företeelser och situationer som känns inspirerande och den förändras hela tiden. Det kommer ständigt nya saker som är viktiga och angelägna. 

Jag har en hel låda med anteckningsböcker med idéer som jag ännu inte har skrivit färdigt. Så om jag inte skulle få en ny idé från och med i dag så skulle jag ändå ha att göra i många år framöver med alla mina gamla idéer. 

Vem av alla karaktärer som du har skrivit om genom åren är mest lik dig själv?

Jag skulle säga att det finns mycket av både mig och Anders i Sune och Bert. Vi har alltid använt oss av en inre spegel där vi speglar våra egna inre barns tankar och känslor. Det har varit viktigt för oss att kunna minnas hur det kändes att vara 10 år och kvittrande förälskad eller 13 år och känna hur hormonerna far runt i hela kroppen. Det jag skriver om är ofta kopplat till känslor och känslor är tidlösa. Det är ingen skillnad på att vara kvittrande förälskad i dag eller när jag var ung, eller när min mormor och morfar var unga för den delen. Tiden ändrar många andra saker men känslorna är tidlösa.

Vad har framgångarna med Sune och Bert betytt för dig?

Det är lite overkligt. Det har inneburit att både jag och Anders har kunnat livnära oss på att vara författare på heltid. Jag är konstant tacksam över att så många barn tycker om våra berättelser. Framgångarna har aldrig varit nåt som vi tagit för givet. Vi är lika överraskade som alla andra av att berättelserna har levt kvar och fått så många unga att börja läsa böcker. Det är helt fantastiskt!

Vi är nog många som kan citera stora delar av julkalendern ”Sunes jul” utantill. Några flitigt förekommande citat här hemma är t.ex. ”-Ta lax, det är dyrt…eller jag menar gott!” och ”-Älskling, i år tar jag knäcken! -På oss alla…” Brukar folk komma fram till dig på stan och citera något från Sune eller Bert? Har du något eget favoritcitat eller har du tröttnat?

Sunes Jul bygger väldigt mycket på min och Anders egen uppväxt. Många av händelserna är direkt tagna från vår egen barndom så det är svårt att lyfta fram nåt särskilt citat. Jag är stolt över att Sunes Jul lever kvar i så många människors liv och att nya generationer hittar till Sune genom den snart 30 år gamla TV -serien. Det känns märkligt att unga vuxna som inte ens var födda när vi gjorde kalendern har den som sin favorit av alla SVT:s julkalendrar. Det är förunderligt!

Hur förhåller du dig till den kritik som du och Anders Jakobsson fått på senare år för era böcker om Bert?

När vi skrev första boken om Bert (Berts Dagbok 1986) så var världen annorlunda. Vi skrev en hel radioserie 1989 med ”Berts Betraktelser”. En del av vad vi skrev då var relevant för hur unga betedde sig på den tiden. I dag har det förändrats en del så därför har vi uppdaterat böckerna. Det gör vi löpande hela tiden med ALLA våra böcker. Både Sune och Bert och Håkan Bråkan, Tuva-Lisa osv, osv. En del uttryck som vi använde 1989 känns i dag mossiga och daterade, därför vill vi skriva om. Tanken är att det ska kännas som om händelserna utspelas i dagens samhälle. Så vi skriver INTE om för att vi blivit kritiserade, inte alls. Vi skriver om för att det ska kännas nutida, så att våra karaktärer ska kännas aktuella för dagens unga. Vi kommer aldrig att skriva berättelser där unga människor bara beter sig så ”som man borde göra”. Det är jätteviktigt att folk gör fel, uttrycker sig fel, är dumma i huvudet och pinsamma på olika sätt. Det viktiga som vi tagit till oss är konsekvenserna av ett handlande som kanske inte är helt okej. Där kanske vi fallerade ibland i vissa berättelser men det kan vi ju åtgärda när vi reviderar böckerna. Men som sagt – ett idiotiskt beteende måste ändå få finnas kvar för så gör vi människor. Ibland gör vi fel. Om man aldrig gör fel, så kan man inte lära sig nånting nytt. 

Ville du bli författare när du blev stor eller vad drömde du om som barn?

Jag ville bli lejon. När jag fick höra av min kusin (som är verklighetens Håkan Bråkan) att det inte är kill-lejon som jagar – utan tjej-lejon, så blev jag så besviken att jag lade ner den karriären. Sen ville jag bli rockstjärna, mest för att de verkade ha så mycket tjejer. Jag ville också stå och skaka på benet och sjunga ”Yeah! Yeah!” och få en massa skrikande fans efter mig. Det verkade vara ett bra jobb… Genom musiken kom jag in och började skriva. Först låttexter till min musik och sedan texter för att det var roligt med ord. 

Vilken/vilka favoritbok/böcker hade du som barn/tonåring?

Jag tyckte om Barbro Lindgrens böcker och jag älskade Beppe Volgers ”En Kos Dagbok”.

Vilka favoriter har du upptäckt som förälder när du läst med dina barn?

Jag återupptäckte vilken fantastisk berättare Astrid Lindgren var. Det kändes kul att få tillbaka de sagorna i vuxen ålder. 

Har du något råd till föräldrar eller pedagoger som vill inspirera barn till att börja läsa/läsa mer?

För det första – var en förebild själv! En läsande förälder har lättare att inspirera och motivera ett barn att också läsa böcker. För det andra – läs högt för barnen. En sagostund på kvällarna med böcker som är kul både för barnet och föräldern är nåt alldeles fantastiskt. Det är både en stund av gemenskap och en stund av att tillsammans befinna sig i sagornas värld. Högläsning – eller ljudboksläsande är en bra ingång till ett eget läsande tror jag. Där känns det viktigt att det är berättelser som barnen själv tycker är roliga, intressanta och spännande. Inte ett läsande som nödvändigtvis bockar av ”viktiga böcker” i ett barns litterära kanon.

Slutligen, vad önskar du och Luna er i julklapp?

Förutom fred på joden och ett snabbt slut på Corona-pandemin så önskar jag mig en fin anteckningsbok. Och kanske en rolig vägskylt. Luna önskar sig nog en riktigt fin nära vän att dela alla sina tankar och funderingar med men innerst inne så finns det en särskild person som hon skulle vilja bli mer nära vän med… På önskelistan som hon ger sina föräldrar står det:

-En Dagbok

-Nya skor

-Hörselskydd 

Den första boken om Luna finns bl.a. att beställa här hos Adlibris.

Julklappstips för ca 6-12 år

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar.

Nu har jag spelat in ett avsnitt på Ig-TV där jag samlat julklappstips till någon som är mellan 6-12 år och listar alla tipsen här. Vissa kan läsas själv och alla går utmärkt att högläsa tillsammans. Det är ju väldigt individuellt både hur mycket text man klarar av och hur spännande det får vara, om det ska vara verkligt, en faktabok eller ett sagoäventyr. Förhoppningsvis finns här något för alla!

Jag hoppas att du har möjlighet att stötta en lokal bokhandel där du bor eller att du vill handla av Läslusen i Uppsala på distans (kan ske via mig direkt på Instagram, via mail eller genom webbshoppen som har en liten del av sortimentet). Har du ingen lokal butik eller saknar möjlighet att stötta får du gärna använda mina länkar till Adlibris eller Bokus så stöttar du mig i mitt boktipsande (en viss procent av ditt köp går då till mig utan att det kostar dig något extra).

”Mystiska platser och olösta mysterier” av Sarah Sheppard

”Familjen Knyckertz”-böckerna av Anders Sparring och Per Gustavsson

”Maryam och mormorsmålet” av Minoo Shams och Katarina Strömgård

”Precis som Kerstin” av Helena Hedlund och Katarina Strömgård. Finns här hos Läslusen.

”Jordens största kalashatare” av Ellen Greider

”Paola Persson Peroni -Allas vän” av Emi Guner och Maja Säfström

”Viggo och kärlekskaoset” av Lisa Bjärbo och Johanna Magoria

”Legenden om Jack -Troll i järngruvan” av Martin Olczak och Anna Sandler

”Ylvania -Hotet mot väktarstjärnan” av Ylva Hällen och Marcus-Gunnar Pettersson

”Lindormars land” av Frida Nilsson och Alexander Jansson.

”Imperiets arvingar”-serien av Oskar Källner och Karl Johnsson

”Pärlfiskaren” och hela ”Legenden om ögonstenen” av Karin Erlandsson.

”Den magiska bokhandeln -Tilly och bokvandrarna” av Anna James.

”Humlan Hanssons hemligheter” av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson.

”Världar under vatten” av Elin Nilsson

”Kom igen Jonny!” av Elin Lindell

”Athena -Hur svårt kan det vara?” av Elin Ek

”Morris Mohlin -På djupt vatten” av Maria Frensborg och Kalle Landegren

”Från apa till sapiens -mänsklighetens historia” av Bengt-Erik Engholm och Jonna Björnstjerna

”Du har rätt” av Matilda Westerman och Jason Diakité, illustrationer av Andrea Pippins.

Här hittar du länk till Adlibris, Bokus samt Läslusens webbshop.

Besök min Instagram om du vill titta på presentationen.

Intervju med Helena Hedlund -författaren bakom böckerna om Kerstin

Som barn drömde Helena Hedlund om att bli skådespelare. Hon levde i Astrid Lindgrens sagor hela dagarna och lekte att hon var Ronja Rövardotter. Hon följde sin dröm och blev skådespelare men kan numera även titulera sig prisbelönt författare. Under hösten kom den fjärde boken om Kerstin som utspelar sig i väntan på julen (recensionen hittar du här).

Vem är Kerstin? 

Ett ganska krångligt barn med drag av mig själv som barn och nu, mina barn och deras kompisar och andra barn jag mött. Hon har förmågan att försätta sig i konstiga situationer för att hon tänker lite för långt och lite för krångligt. Kerstin är definitivt högkänslig och i varje bok blir det alla möjliga förvecklingar och krångel. Jag dras verkligen till det och berättar gärna historier där det varken är krig, svält eller död men där det istället finns problem som är mänskliga. Såna som man kan skratta åt men när man är mitt i det så är de fruktansvärt jobbiga. Att alla har liksom ett eget krig inom sig, fast man har försatt sig i det själv. Man lever i ett bra land och med en fin familj och ändå kan det vara skitjobbigt.

Illustration: Katarina Strömgård

Hur började du skriva?

Det började med teaterpjäser. Jag ville inte bara skådespela andra människors ord utan också få hitta på och bestämma själv. Det var en jättehäftig upplevelse att få skriva en pjäs där någon annan sa det jag ville säga. Sedan var jag arbetslös en period och kom på att jag ville skriva en bok som skulle passa för mina barn. Jag funderade och skrev i några veckor och så blev ”Det fina med Kerstin” till. När jag skrivit den första kom den andra boken, ”Att vara Kerstin”, av bara farten. Då visste jag ju hur Kerstin tänkte, hur Gunnar skulle svara på en fråga och hur de skulle reagera eftersom jag hade lärt känna dem.

Jag har ingen utbildning i skrivande men har lärt mig massor av mitt skådespelande, att känna hur jag själv vill prata på scenen. På teatern experimenterar man alltid med former och jag lär mig tänka på nya sätt. Det hade jag stor nytta av när jag skulle skriva boken.

Illustration: Katarina Strömgård

Drömde du om att bli författare?

Nej, jag ville bli skådespelare. Men jag älskade att läsa och leka Astrid Lindgrens sagor, särskilt de som handlar om ”gammeltiden”, fattigfolk och såna som har det svårt. Rikemansbarnen och prinsessorna var jag inte så intresserad av. Jag levde nästan mer i Astrids sagor än i det verkliga livet. Det märkte jag när jag hälsade på min gamla pappa nyligen. När jag såg mig omkring på gården så såg jag den ur Ronjas ögon, jag såg Helvetesgapet och skogen. Jag VAR Ronja som barn, satt ofta uppflugen i ett träd och kraxade som vildvittror. Jag fick till och med säckvävskläder så jag kunde se ut som Ronja. Dessutom är vi födda på samma dag, den 14e november, så jag såg det som ett tecken på att vi var samma person. Jag lyssnade så mycket på kassettbandet (som ljudbok fast på 80-talet) att jag kunde hela texten utantill.

Mina föräldrar läste mycket för oss och det är jag väldigt glad för. Jag älskade ju Astrid Lindgren men tyckte även om ”Majken”-böckerna av Margareta Strömstedt, ”Den vita stenen” av Gunnel Linde och Maria Gripes böcker. Nu när jag läser för mina egna barn har jag bland annat upptäckt Barbro Lindgren, Jenny Jägerfeld och Lisa Bjärbo.

Illustration: Katarina Strömgård

Vad har hänt sedan du började skriva om Kerstin? 

Från början var det ju tänkt att bli en trilogi, men både jag och förlaget kände att en årstid – vintern och julen – saknades. Så med avstamp i mina egna barns extremt höga förväntningar på julens perfektion med snö, rätt stämning etc, ville jag skildra Kerstins ganska oroliga decembermånad inför att hennes syskon ska födas. Och parallellt med Kerstins mamma blev jag själv gravid med mitt fjärde barn, en sladdis, så lagom till korrekturläsningen i våras satt jag med min egen nyfödda dotter i famnen. Det var en rolig känsla!

Illustration: Katarina Strömgård

Är du färdig med Kerstin nu?

Jag trodde verkligen det fram tills att den fjärde boken precis hade kommit ut. Jag hade börjat skriva så smått på annat men när min förläggare frågade om jag ändå inte kunde tänka mig att skriva vidare om Kerstin så tog det två sekunder innan jag ropade ja! Så två böcker till om Kerstin blir det – en vårvinterbok och en sensommarbok – jag skriver för fullt just nu. Och så har jag påbörjat två andra bokidéer för ungefär samma åldrar som kommer så småningom.

Illustration: Katarina Strömgård

Vad gör du när du är ledig?

Då vill jag helst vara hemma med mina barn, påta i trädgården och hugga ved. Vi bor i ett gulligt litet torp på landet, ungefär som Kerstin och Gunnar med vildsvin och allt! När Katarina Strömgård fick i uppdrag att illustrera Kerstin-böckerna lyckades hon rita vårt hus nästan exakt som det ser ut trots att hon aldrig varit hemma hos oss. Och Gunnar är så lik min son, det var nästan lite läskigt hur bra det blev. Hennes bilder påminner om Ilon Wiklands och känns som en fin koppling till Ronja.

Boktips: Nattexpressen

Adventsbok för äldre barn. Nattexpressen passar från ca 9 år och uppåt.

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar till Adlibris och Bokus.

”-Vänta, ropade Danja. Vad menar du med att försvunna hittas med expressfart?
Han log snett.
-Det är så det står i broschyren som Kronometern lät trycka upp för några år sen. Det blev förstås inget av med den kampanjen, men vissa uttryck hänger sig kvar. Kort sagt innebär det att Nattexpressen erbjuder en möjlighet för anhöriga att träffa den de saknar.”
.
Julen närmar sig när Danjas dementa mormor försvinner från stationshuset en sen kväll och alla ger sig ut för att leta. Plötsligt befinner sig Danja på ett mystiskt tåg, Nattexpressen, som visar sig ha starka kopplingar till både hennes mormor och morfar. Om mormor ska kunna räddas vill det till att Danja klarar av att slutföra det hennes morfar en gång påbörjade men det visar sig vara ett farofyllt och svårt uppdrag.
.
Karin Erlandsson har rönt stora framgångar med såväl böcker för vuxna som de fyra storslagna böckerna i ”Legenden om ögonstenen”. Nu är hon aktuell med adventsboken ”Nattexpressen” i 24 kapitel med illustrationer av Peter Bergting. Här finns ingen ögonsten men väl en mormor, en pappa och många andra försvunna människor som någon längtar efter. Berättelsen är väldigt spännande och bitvis sätter Bergtings mörka illustrationer en ruggigare stämning än vad som ryms i texten.
.
”Nattexpressen” är ett vindlande, välskrivet äventyr i tid och rum som bäddar för eftertanke. Vem längtar du efter och vad är du beredd att göra för att få träffa den personen igen?
.
Högläs inför julen med någon som är såväl sisådär 8 som 12 och lär dig finlandssvenska uttryck som råddig och putten. Men mest av allt, njut tillsammans av detta äventyr! Finns hos din lokala bokhandel eller via länk här till Adlibris eller Bokus.

Boktips: Vi måste rädda julen!

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar till Adlibris och Bokus.

”Det blir precis en lapp var. Och för varje lapp ni drar av så kommer vi en dag närmare julafton! På julavslutningen så får de som är kvar ta med sig de sista dagarna hem. Och den som får julaftonslappen får vakta den riktigt noga ända tills julen har blivit ordentligt firad!”
.
När läraren Ammi säger så blir Sam alldeles nervös. Tänk om någon slarvig får julaftonslappen och tappar bort den? Då blir det ingen julafton! 
.
Årets adventsbok hos Rabén & Sjögren heter ”Vi måste rädda julen!” och är skriven av Ellen Karlsson och illustrerad av Cecilia Heikkilä. Under ett kapitel om dagen fram till julafton (plus två bonuskapitel) står barnen Sam och Esme i händelsernas centrum och frågar du dem så vilar hela julens öde i deras händer. För att kompensera för ett stort misstag får de tillsammans fullt upp med alla julbestyr som måste bockas av innan julafton.
.
Den här adventsboken bjuder bland annat på finstämt barnperspektiv, pepparkakskras, oväntad vänskap, traditioner och längtan. Tonen passar extra fint för den som gillar Ellens serie om förskolan Havet eller hennes böcker om Selma. Illustrationerna går mestadels i Cecilias klassiska dovt rödbruna toner med undantag för Esmes kliniskt vita lägenhet. Berättelsen passar fint att högläsa för såväl 2-åring med tålamod som för skolbarn (barnen i boken går i förskoleklass).
.
Besök din lokala bokhandel och säkra julstämningen eller beställ här från Adlibris eller Bokus.

Boktips: Precis som Kerstin

Barnböcker. Boktips. Precis som Kerstin av Helena Hedlund och Katarina Strömgård.

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar.

”-Vad önskar ni er i julklapp? Kerstin och Gunnar sneglar på varann. De tvekar. Tomten tittar på dem med sträng blick, hans glasögon hänger långt fram på näsan. Skägget sitter fast i ansiktet på riktigt, det ser man. Hur kan någon vara så lik den riktiga tomten?”
.
Det närmar sig jul när vi återvänder till den lilla byn där högkänsliga Kerstin och hennes bästa vän Gunnar bor. Kerstin ska snart bli storasyster och önskar sig mest av allt att bebisen inte ska födas på julafton medan Gunnar helst vill ha en drönare. Tillsammans försöker de ta reda på hur det egentligen är ställt med den där jultomten och adventskalendern som han gav dem.
.
Helena Hedlunds och Katarina Strömgårds Kerstinböcker är guldkorn som jag hoppas får förgylla många högläsningsstunder runtom i landet. Med barnets blick och stora känslor tar de sig an livets bekymmer och glädjeämnen. Här i den fjärde boken avhandlas både tankar inför syskonskap, tro på tomten och hur man ska förhålla sig när andra tror att man är kär i sin bästa kompis bara för att han råkar vara kille. 
.
Böckerna om Kerstin är rikt illustrerade och brukar rekommenderas för ca 6-9 men de älskas även av 4-åringar, 12-åringar och föräldrar. Rekommenderas å det varmaste!

Besök ditt bibliotek, din lokala bokhandel eller beställ från Adlibris eller Bokus.

Boktips: Mio, min Mio

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar till Adlibris och Bokus.

Högläsningstips! Nu finns Astrid Lindgrens ”Mio min Mio” i nyutgåva med illustrationer i färg av Johan Egerkrans. Vackert, spännande och magiskt från ca 8 år och allra helst som högläsning långt upp i åldrarna tillsammans med en förälder eller lärare. Svep åt sidan för att se några av de vackra uppslagen om Bo Vilhelm Olssons äventyr i Landet i Fjärran och hur berättelsen nu får nytt liv.

”Mio, min Mio” finns att beställa hos Adlibris och Bokus.

Boktips: Maryam och mormorsmålet

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar till Adlibris och Bokus.

”Aldrig, tänker Maryam. Det var inte hon som bestämde att de skulle flytta hit. Hon vägrar prata ett språk som inte mormor kan. Dessutom är hon rädd att hon ska glömma persiskan om hon börjar prata svenska. Hur ska hon prata med mormor om hon inte kan mormorsmålet?”
.
När Maryam börjar skolan i Sverige förstår hon ingenting av vad fröken eller de i klassen säger. Dessutom skriver fröken åt fel håll på tavlan. Maryam är så arg på sina föräldrar som lämnat kvar mormor i Iran när familjen flydde till Sverige. Hon lovar sig själv att aldrig börja prata svenska och svika mormor. Tur då att Ida vill bli kompis med Maryam och lär sig en massa persiska för att de ska förstå varandra. Med hennes hjälp utforskar Maryam det nya landets traditioner och märkliga företeelser.
.
”Maryam och mormorsmålet” skildrar ett barns tillvaro som nyanländ i Sverige. Minoo Shams och Katarina Strömgård porträtterar en bestämd flicka med skinn på näsan, längtan efter en saknad mormor och en vänskap som överbryggar alla språkhinder. Det är varmt, medmänskligt och samtidigt berättat med viss humor och självdistans.
.
Debuten är den första delen i en planerad serie om Maryam och hennes nya liv i Sverige. Berättelsen är rikt illustrerad i färg med Strömgårds skimrande akvareller och lämpar sig väl för högläsning eller att läsa själv för ca 6-9 år. Många fina uppslag för samtal kring integration, främlingsfientlighet och civilkurage.

Boken finns att beställa hos Adlibris och Bokus.

Boktips: Humlan Hanssons hemliga liv

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris.

Humlan Hanssons hemligheter -boktips för 9-12 år

När Humlan kommer tillbaka till skolan efter att ha haft vattkoppor är inget sig likt. Bästisen Nour har börjat leka med de livsfarliga hästtjejerna och plötsligt är Humlan utan vän. Ibland blir hon ett akvarium och gråter på skoltoan. Som om det inte räckte med att oroa sig för att alla ens hemligheter ska komma ut så har Humlan dessutom faster Fanny att tänka på. Hon som inte mår så bra ibland och tappar livsgnistan.
.
”Humlan Hanssons hemligheter” liknar inget annat jag läst på länge. Det är rakt, ärligt, avgrundsdjupt och humoristiskt om vartannat. Melankolin påminner om Barbro Lindgrens dagböcker samtidigt som vissa passager är rakt på sak och skruvade likt Sparvel. Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson lyckas skapa ett universum där Humlan balanserar mellan dikt och verklighet, mellan skolans tristess och nattliga hästäventyr. Det spretar i både ord och bild med en ständig framåtrörelse och är en fröjd att stifta bekantskap med Humlan. Läsupplevelsen erbjuder såväl svärta som skratt och jag hoppas innerligt få läsa mer om Humlan och hennes rika inre liv.

Boken passar från ca 8 år och finns på bibblan, i din lokala bokhandel och hos Adlibris.

”Humlan Hanssons hemligheter” är en av de 20 böcker jag valde att tipsa om i P4 Dalarna under sommaren.

Paola Persson Peroni -allas vän

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris och Bokus.

Intervju med författaren Emi Guner och illustratören Maja Säfström

Med anledning av den sprillans nya illustrerade kapitelboken ”Paola Persson Peroni -allas vän” passade jag på att ställa några frågor till författaren och illustratören.

Vad tänkte du som barn att du ville bli när du blev stor?

Emi: Först ville jag bli en dansande trädgårdsmästare. Jag skulle dansa från träd till träd med min vattenkanna. Min favoritbok hette ”Blomskötaren”, en underbar bok om en pojke som vaktar alla grannarnas blommor över sommaren. Andra spännande yrken jag kunde tänka mig var marinarkeolog eller bibliotekarie och lite senare ville jag bli skådis, bokformgivare eller författare.

Maja: Jag vet inte riktigt, jag tänkte nog inte att man kunde jobba med att rita iallafall. Jag tänkte mest att det var viktigt att lära sig så mycket som möjligt i skolan och sen skulle resten lösa sig!

Varför blev du författare/illustratör? Gör du något mer förutom det? 

Maja: Jag har alltid varit väldigt fascinerad av personer som kan rita och tänkt att det var en medfödd egenskap. Själv var jag verkligen rätt dålig så jag tänkte att det inte var något för mig men sedan insåg jag att det är något man kan träna upp och då är det ju på något sätt bara upp till en själv. Då fanns det inget stopp! Nuförtiden reagerar jag när folk använder ord som talang, jag tror den idén begränsar så många från att våga satsa och bli riktigt bra på något. 

Emi: Jag blev författare för att jag till slut vågade och fixade att skriva skönlitterärt tack vare mer fri tid och stöd från min man som kunde ta mer försörjningsansvar. Så krasst kan det vara. Jag var flera år över 40 när jag debuterade. Vi missar så många författarskap på grund av ekonomi. Jag är även copywriter och översättare vilket innebär att jag även där får jobba med ord, bokstäver och fritt tänkande.

Vem är Paola Persson Peroni? 

Maja: Hon är en smart tjej som tänker väldigt mycket. Jag tror många kan känna igen sig i henne.

Emi: Paola är jag! En dagdrömmare som älskar ord. Som inte har några problem med att vara själv eller ensam men som samtidigt suktar efter en riktig bästa vän. Med åren har jag släppt iden om en tvillingsjäl och älskar istället att ha massor av olika vänner med egenskaper jag själv inte är i närheten av! Jag vet inte ens hur jag skulle ställa mig till att träffa min exakta motsvarighet. Skulle det inte mer få mig att känna mig…mindre unik? Skulle jag störa mig på att tvillingsjälen hela tiden berättade saker jag redan vet?

Vilka sidor har karaktärerna lånat av dig själv?

Emi: Massor. Paola är en dagdrömmare och delar alla mina intresssen, men även mamman är lik mig med sitt yogande och det aplika intresset för att pilla i barnens hår. 

Maja: Jag har lagt till en del pratbubblor och kommentarer i illustrationerna och där är det väldigt mycket Maja 

Paola har ju ett stort intresse för historia och ords betydelse, vad är det som fascinerar dig?

Emi: Jag tror att det är slumpen! Slumpen att födas just nu och här, fast det funnits människor så länge. Jag älskar att flyga genom seklen och fantisera om hur det hade varit att vara ungefär jag med den här kroppen, ansiktet och hjärnan men i en annan tid och ett annat sammanhang. Ordens betydelse hänger ihop med det eftersom majoriteten av alla ord som formar våra samtal, tankar och känslor är arvegods från människor som levt före oss. Orden är en länk till alla andra människor! Jag tycker ord är så viktiga för ju mer man förstår deras värde, vikt och mening, desto bättre kan man kommunicera sin själs mening till andra. 

Har några av sakerna i boken hänt på riktigt eller är allt fantasi?

Emi: Det mesta har hänt på riktigt men i annan form. Många av incidenterna med Natalie hände i verkligheten, till exempel det där med att det bestämdes vem jag kunde få bli kär i. Men idag är Natalie en av mina absolut närmaste vänner. Jag älskar henne. Ofta, men inte alltid, är det så att de som man har störst problem med är de som är mest lika en själv. Den sorgliga och pinsamma händelsen under filminspelningen hände mig när jag var 11. Jag tänker att det är bra att ha lite dåliga upplevelser i bagaget för när man har andra jobbiga upplevelser kan man tänka ”men jag har ju ändå klarat x, så jag ska nog klara det här också!”

Hur har ert samarbete kring boken sett ut?

Emi: Det har sett mycket bra ut! Jag älskar Maja. Hon har fått läsa texten och så har hon ritat på sitt sätt och det har blivit så mycket bättre med hennes bilder. Min enda input har varit av typen ”-Blommorna ser lite för välmående ut. Så prunkande är de inte hemma hos Paola så vissna till dem lite!”

Maja: Emi har skickat bilder till mig på gulliga barn och ungdomar som hon tänkt sig, mest för inspiration. Hon har gett mig total frihet i det här projektet och massor av komplimanger och hejarop. Det har varit så mysigt!

Du brukar ju vanligtvis rita djur, hur var det att rita människor istället?

Maja: Det var jättesvårt. Jag tycker att det gick ganska bra men jag är fortfarande otroligt dålig på att rita samma person ur olika vinklar. Paola ser verkligen rätt varierande ut i boken om man tittar med ett kritiskt öga. Haha, hoppas folk har överseende med det!

Vem tror du skulle gilla att läsa om Paola?

Emi: Jag vill säga ALLA men jag vet inte. Alla barn som kanske kan fler och mer avancerade ord än omgivningen tror. Det är inte så lätt att vara barn och ha ett stort och underbart ordförråd, en skatt man skulle älska att få använda men ändå inte kan bruka fullt ut eftersom man vet att man direkt skulle uppfattas som lillgammal och eljest. Jag drar mig för att säga eljest nu men det är det absolut bästa ordet för det jag vill förmedla så jag låter det vara så.

Maja: Alla! Jag gillar verkligen inte att ålderskategorisera saker men bokbranschen verkar helt besatta av det. En bra bok är en bra bok! Köp den till din mormor vetja. 

Är det tänkt att bli en serie med fler böcker?

Ja! Tre stycken ska det bli, så håll utkik!

Vilket/vilka tips har du till den som vill börja skriva eller illustrera? 

Emis bästa tips:

-Skriv dagbok, brev och anteckningar

-Läs allt du kommer över, särskilt sådant som inte är skrivet för dig

-Tjuvlyssna

-Passa på att ljuga och överdriva i texten

-Samla på glömda inköpslistor i affären

-Skriv ner vad olika sorters människor har på sig och vad de säger

-Gå på museum och fantisera om vad utställningsföremålen kan ha varit med om

-Ta fram en älsklingsbok och skriv av hela dit favoritkapitel för att försöka förstå rytmen 

-Skriv och skriv om. Stå ut med att det kanske blir dåligt först, det är en del av processen

-Ge inte upp! Man måste skriva ner för att andra ska kunna läsa ens tankar. Skrift är en otrolig mänsklig uppfinning. Otrolig. Den är tillgänglig för vem som helst och man blir bara bättre och bättre på ord ju mer man håller på med dem. 

Majas bästa tips:

Ha alltid med en penna och ett papper- rita varje dag, varje ledig stund! Om det låter jobbigt och det inte är det du mest av allt vill i hela världen då ska du nog inte bli illustratör, då får du hitta något annat som du gillar att göra mer!!!

Var läser du helst?

Emi: Det spelar inte så stor roll, boken är viktigast. En bra bok är en plats i sig. Men jag läser gärna i sängen eller på en filt under ett träd eller brygga. Eller på ett tåg. Jag älskar tåg!

Maja: Med mina barn i en skön soffa! 

Har ni några boktips till sommarlovet, förutom Paola då?

Maja: Allt med systrarna Emma och Lisen Adbåge är ju fantastiskt. Så lyxigt att vara samtida med dem! Köp böcker med  bilder du blir glad av!

Emi: Jag skrev in ganska många boktips i boken och rekommenderar gärna just dem. T.ex. Vibeke Olssons böcker om en slavinna i det gamla Rom, ”Anne Franks dagbok”,  ”Jane, räven och jag” samt ”Boktjuven”. Bra allihop! Själv ska jag läsa nya Hungergames-boken och olika böcker om hundar för vi har en valp hemma. Jag vill läsa ”Humlan Hanssons Hemligheter” och en massa historiska böcker. Jag ska även läsa Ilon Wikland-biografin och några Maria Lang-deckare för det är sommarlov för mig. Och kanske Elsa Morantes ”Historien” men jag ska även skriva så det återstår att se hur mycket jag hinner läsa.

För den som blir nyfiken på att lära känna Paola Persson Peroni så finns boken att beställa hos Adlibris eller Bokus samt att låna på bibblan. Vad väntar ni på?

Läsfrämjandelyftet

Roligt att du är intresserad av Läsfrämjandelyftet! Johanna Stenlund heter jag och frilansar som läsfrämjare med fokus på nyutgiven barn- och ungdomslitteratur och olika metoder

Läs mer »

Äventyret i vattenlabyrinten

Under våren har jag haft en digital bokcirkel med barn i 6-9-årsåldern där vi läst Äventyret i vattenlabyrinten av Emmy Abrahamsson och Felicia Iversen. På

Läs mer »

LIKNANDE INLÄGG

Läsfrämjandelyftet

Roligt att du är intresserad av Läsfrämjandelyftet! Johanna Stenlund heter jag och frilansar som läsfrämjare med fokus på nyutgiven barn-

Läs mer!