Gropen

”Så fort det är rast sticker alla till Gropen. Man behöver inte ens leka samma, för alla får plats ändå. Några kör hopptävling, några rullar, vi leker rådjursfamilj. De vuxna tjurar uppe på kanten.
-Varför spelar ni inte fotboll eller gungar? ropar dom.
Rolf tar fram en boll och kör några larviga trix.
-För vi vill inte! ropar vi.
Så enkelt är det. Bara Gropen behövs.”
.
På skolgården finns Gropen. De vuxna hatar den och hittar på alla möjliga ursäkter för varför man inte ska vara där. Alla barn älskar den. Stora Roten kan vara koja, björnmamma eller kiosk. Man kan köra banor och allt möjligt. Men så bestämmer de vuxna att Gropen ska bort. Himla orättvist!
.
”Gropen” av Emma AdBåge är en alldeles fantastisk bilderbok med barnets perspektiv i centrum. En underbar hyllning till uteleken och fantasin samt stora funderingar kring vad vuxna egentligen får bestämma och varför. Illustrationerna går i grått, beige och hösttoner. Avskalade bakgrunder blandas med detaljerade barnporträtt. De vuxnas tydligt avståndstagande kroppsspråk längs kanten och barnen som spritter av fantasi och lek. En personlig favorit är när barnen ”gör liten mun och tittar bort” och när de är så uttråkade vid gungorna att de nästan dråsar i backen. Tristess när den är som bäst!
.
Emma AdBåge har gjort det igen. Frågan är om inte det här rentav är hennes allra bästa, vilket inte säger lite. Ni som följt mig länge vet att Emma är en av mina absoluta favoriter och att jag ofta tipsar om hennes alster och har haft ett helt tema med hennes böcker.
.

Emma nominerades till Augustpriset förra året tillsammans med Johanna Thydell och deras ”Dumma teckning”. Dock vann de inte men i år tror jag Emma har goda chanser. En nominering känns given om du frågar mig.
.
Rekommenderas varmt från 2-3 år och även för barn på lågstadiet. Emmas syster Ellen Adbåge har skapat en lärarhandledning för den som vill jobba med boken i barngrupper.

Mizeria

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris.

”Said är den här killen som är skeptisk mot allt. Han har konspirationsteorier om allting. Han tror att varje steg han tar är registrerat av Säpo fastän hans största brott är hans dåliga hygien. Shuno har knappt på sig skor. Alltid strumpor i tofflor. Äger inte ens ett busskort, för han vägrar lämna orten. Hans ögon är konstant uppspärrade för han inte vill missa någonting. Han är underskattad, ibland har han rätt, men oftast är han bara delli. Riktig public enemy.”
.
Tvillingarna Aicha och Ali är uppvuxna i orten. Som barn var de oskiljaktiga men nu kommer de längre och längre från varandra. Aicha döljer sin hemliga kärlek och sitt brustna hjärta, Ali träffar sin bästa vän i smyg. Var och en med sitt mizeria.
.
”Mizeria” är Melody Farshins debutbok. Det märks tydligt att hon jobbat mycket med text tidigare och alldeles särskilt stand-up. Hon skriver rappt och rakt, växlar snabbt mellan allvar och humor. Med ett högst trovärdigt språk och skicklig ton skildrar hon tillvaron i orten. Tvillingarnas värld som är densamma men ändå så olika. Omvärldens syn på dem som kille och tjej, föräldrarnas krav och vännernas förväntningar. Hederskultur, kriminalitet, förhoppningar och drömmar. Dessutom lämnas man som läsare med en cliffhanger som måste få en fortsättning. Gärna nu direkt!
.
Jag läste boken kort efter att jag sett filmen ”Måste gitt” och tyckte väldigt mycket om tonen och sättet att växla berättare (främst mellan Aicha och Ali men ibland även andra). Att Melody Farshin uteslutande använder ortenslang utan att ha med någon ordlista förstärker läsupplevelsen ytterligare.
.
En bok jag verkligen hoppas når ut till både tonårskillar och tonårstjejer och en av de debutanter jag har med i min ”hoppas-hög” inför Augustnomineringarna.
.
För lärare som önskar jobba med den på högstadiet/gymnasiet så finns även lärarhandledning.

Mizeria finns att beställa här hos Adlibris.

Regn

”Fyren byter vakt
ändå stannar båda kvar
glömde förtöja”
.
I Anders Holmers ”Regn” varierar landskapen på varje uppslag. Här ryms berg och hav, ökensand och vatten. Det som förenar är regnet men varje uppslag är en berättelse i sig. Allt iscensatt med en lågmäld färgskala i gråbeige ton. Varje uppslag bjuder på en haikudikt som delvis kopplas samman med bilden, delvis lockar fantasin vidare utanför bokens pärmar. Poetiskt, vackert och stundtals överraskande.
.
Det här är en av bilderböckerna jag tog med i min ”hoppas-hög” inför Augustnomineringarna. Det ska bli spännande att se om den kommer med. Rekommenderas från 2-3 år och uppåt. Jag tänker mig att den kan vara fin att utgå från om man vill jobba med poesi och/eller haiku i en skolklass.

Augustspekulationer kring bilderböcker

Här kommer sex av de allra bästa bilderböckerna jag läst under året som gått. Jag skulle bli mycket förvånad om inte någon av dem kvalar in bland de nominerade till årets Augustpris. Fina läsupplevelser är de hur som helst och rekommenderas varmt! Någon ni gillar?
.
”Dom som bestämmer” av Lisen Adbåge. Högaktuell maktfråga ur barnperspektiv som även kan appliceras på det politiska läget. Finns recenserad sedan tidigare.
.
”Jag hatar kaniner och blommor och barn” av Per Nilsson och Lisen Adbåge. Tecknad ur ett oväntat perspektiv med rolig twist i berättargreppet. Recension kommer.
.
”Gropen” av Emma AdBåge. Smått fantastisk i all sin enkelhet. En hyllning till fantasin och barns rätt att leka i naturen. Recension kommer.
.
”Regn” av Anders Holmer. Haikudikter och illustrationer från olika delar av världen med det gemensamt att det regnar överallt. Poetiskt och vackert. Recension kommer.
.
”Modig som ett lejon pigg som en mört” av Marcus-Gunnar Pettersson. Troligtvis den bilderbok jag rekommenderat mest i år när jag fått förfrågningar. Underbara rim och fantastiska detaljer i illustrationerna. Finns recenserad sedan tidigare.
.
”Hemma hos Harald Henriksson” av Uje Brandelius och Clara Dackenberg. För att den lyfter klassfrågan och nyttjar bilderboksformatet så fint. En sk expanderande bilderbok. Finns recenserad sedan tidigare.

Gissningar kring Augustnomineringar

Augustnomineringen kryper närmre… Jag konstaterar att jag läst åtminstone 130 av de barn- och ungdomsböcker som getts ut på svenska sedan årsskiftet (översatta ej inkluderade då de ej kan nomineras). Lägger jag till de som kom i nov-dec 2017 blir det ett gäng till. Av alla dessa ligger den här högen bäst till, sett till min personliga läsupplevelse. Bilderböcker undantaget, de får en post för sig senare i veckan. Återstår att se om juryn har samma smak… Någon annan som har sin favorit i högen?
.
Här ryms tre debutanter och en hel rad etablerade författare men om jag räknat rätt är det bara Jenny Jägerfeld och Ulf Stark som nominerats och tilldelats priset tidigare. Håller tummarna för att några av dessa återfinns i den slutliga nomineringshögen. Kommer att recensera de jag ännu inte lagt upp inom kort samt försöka välja ut vilka sex bland alla barn- och ungdomsböcker jag hoppas lite extra på i år.
.
I högen ryms:
-”Mitt fönster mot rymden” av Oskar Kroon och Josefin Sundqvist
-”Mizeria” av Melody Farshin
-”Gruvan” av Sara Lövestam
-”Rymlingarna” av Ulf Stark och Kitty Crowther
-”Den där Jonny Jonsson-Johnson” av Elin Lindell
-”Ellinor” av Katarina von Bredow
-”Så mycket kärlek kan inte dö” av Moni Nilsson och Joanna Hellgren
-”Det fina med Kerstin” av Helena Hedlund och Katarina Strömgård
-”Inuti huvudet är jag kul” av Lisa Bjärbo
-”F som i sämst” av Cilla Jackert
-”Comedy Queen” av Jenny Jägerfeld

Upptakt till Augustpriset

Härlig upptakt till Augusthösten ikväll! Mingel med övriga ambassadörer och branschfolk samt liveinspelning av poddsamtal mellan Malin Ullgren, Patrik Hadenius, Johanna von Horn och Daniel Sjölin. Augustpodden släpps imorgon med intressanta spekulationer kring möjliga nomineringar. Johanna von Horn från Bokslukaren hade några förslag till barn- och ungdomskategorin som även återfinns på min lista. Jag kommer att dela lite personliga gissningar och förhoppningar allt eftersom fram tills de tillkännages 22 oktober.
.
Har ni några favoriter som ni hoppas bli nominerade? Bland barn- och ungdom, facklitteratur eller skönlitteratur?

Augustambassadör 2018

Glada nyheter!
I år har jag den stora äran att få vara Augustambassadör. Jag kommer att bevaka barn- och ungdomskategorin samt Lilla Augustpriset vilket känns otroligt roligt! Så under hösten och fram till prisutdelningen kommer ni att få ta del av tankar kring vem som kan tänkas bli nominerad, rapportering från event knutna till priset samt givetvis själva galan den 26:e november. Augustpriset firar 30 år i år och är Sveriges finaste litteraturpris. Nu kör vi!

Åka buss

”Pappa kommer sen.
Mamma lät inte som vanligt.
Inte som under lampan i sängen, eller vid bordet när vi åt mat.”
.
Här kommer en favorit i repris som passar fint på tema flykt. ”Åka buss” av Henrik Wallnäs och Matilda Ruta skildrar ett barn som behöver åka iväg med sin mamma och gosekanin. Det är i slutet av sommaren och kvar där hemma blir farmor och pappa. Efter en lång bussfärd
kommer de till ett nytt land. Pappa kommer sen, han måste laga hålen i taket. Det blir vinter och där
hemma har bussarna slutat gå och tågen gått sönder, skriver pappa i ett brev. Men när våren kommer, eller sommaren. Då kanske pappa eller farmor kan komma…
.
I den här boken är det illustrationerna som helt för fram berättelsen om flykten. Om man bara läser texten utan bilder kan man läsa ut att de behöver ge sig av och längtar efter de som blir kvar, men det nämns ingenting om krig, bomber och soldater. I bilderna får man däremot följa krigets framfart och se allt detta utspela sig. Matilda Ruta har även valt att gestalta alla karaktärer som katter, något som inte heller nämns i text.
.
En mycket vacker berättelse om en annorlunda bussresa som lämnar mycket öppet för tolkning av såväl barn som vuxna. Berättelsen Augustnominerades välförtjänt 2016. Rekommenderas varmt från ca 3 år och uppåt.

Mördarens apa

Det bästa med att hösten knackar på? Mysigaste och rysligaste kvällsläsningen!
.
Här hemma står Jakob Wegelius bok ”Mördarens apa” på agendan för högläsning med 10-åringen. Rafflande fortsättning på ”Legenden om Sally Jones” men för en aningen äldre målgrupp (ca 9-12 samt 12+ men det beror ju på vilket barn man läser med). Wegelius har mycket välförtjänt tilldelats Augustpriset för bägge böckerna (2008 respektive 2014) samt Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2015.
.
Böckerna är väldigt spännande och myllrar av smugglare, banditer och skumma typer i samhällets utkant. I berättelsernas centrum står apan Sally Jones. Den första boken är rikt illustrerad (nästan som ett seriealbum) medan denna är mer som en kapitelbok med enstaka illustrationer. Rekommenderas varmt som gemensam högläsning, ett stort äventyr för både vuxna och barn!
.
För den som hellre lyssnar så finns en prisbelönt radioteater tillgänglig hos Barnradion på Sveriges Radio.

Dumma teckning!

”Mint sneglar på Storebror. ’Vad ritar du?’ frågar hon. ’Säger jag inte för då kommer du bara att härmas’, svarar han.
Det stämmer lite.”

I ”Dumma teckning!” av Johanna Thydell och Emma AdBåge porträtteras syskonrivalitet, avundsjuka och skaparångest på ett alldeles förträffligt sätt. Ord och bild samspelar otroligt fint och beskriver på pricken känslan av att vara småsyskon och vilja kunna minst lika mycket och minst lika bra som storebror.

Denna bilderbokspärla var välförtjänt nominerad till Augustpriset, men vann ej. Passar från 2-3 år och uppåt sisådär 7 år.