God natt på jorden

Betraktelser från yttre rymden -när våra läggningsrutiner sätts under lupp


”I den här familjen har ingen lust att sova.
Hopp i säng, ropar pappa Kiwi.
Men det hjälper inte.
Han är tvungen att leka flygrussin i flera timmar.”
.
Två rymdvarelser riktar kikaren mot jorden och studerar en rad märkliga djur. Alla ska de natta sina barn och trots sina olikheter tycks de ha samma rutin. Apan vill att mamman ska sjunga, axolotlen vill läsa sin favoritbok (”God natt på jorden”) och sedan bli omstoppad med täcket. Surikaterna varvar ner tillsammans medan pappa Kiwi lönlöst försöker få sina pigga små nattdjur i säng. Och så har vi människobarnet som också blivit sjungen och läst för, som fått mjölk och gjort kvällsgymnastik. Nu ska väl lilla hjärtesmulan kunna sova?
.
Med ”God natt på jorden” debuterar finlandssvenska Linda Bondestam som författare och hon gör det med briljans. Som illustratör är hon etablerad sedan många år tillbaka med en rad framgångsrika samarbeten bakom sig, bl.a den prisbelönta ”Djur som ingen sett utom vi” tillsammans med Ulf Stark.
.
Även här träffar vi på udda, om än verkliga, varelser på jorden. Bondestams dova färgpalett med skarpa kontraster känns igen. I denna nätta bok bjuds barnhanden på strålande interaktion. Bläddringen och sidornas varierade storlek gör att bilden förändras och djuren bäddas ner allteftersom läsningen fortsätter. I studien av de udda djuren framkommer tydligt att vi alla har fler likheter än vi tror. Att somliga visserligen är vakna på natten men då behöver sova på dagen istället. Att såväl kiwipappor som träd och människor vill bli nedbäddade under ett mjukt täcke för att kunna sova gott.
.
Till alla er som återkommande hör av er och efterfrågar godnattsagor, hädanefter blir detta min stående varma rekommendation. Från ca 2 år och uppåt.
.
Pssst! Tagga gärna någon som ser ut som ugglorna vid frukostbordet😴

Granen

”Mamma, vakna, sa Mumintrollet förskräckt. Nånting hemskt har hänt. De kallar det jul.”
.
Grattis Finland på självständighetsdagen 6 december! Jag kombinerar Finland med julstämning och tipsar ikväll om Tove Janssons ”Granen”. En novell där mumintrollen väcks ur sin vinterdvala och måste ordna med gran, pynt, klappar och mat utan att egentligen förstå varför. En rar och tänkvärd liten berättelse i juletid. Här i vacker utgåva från @forlagetm tillsammans med novellen ”Det osynliga barnet”.
.
Någon som har som tradition att läsa ”Granen” kring jul?

Ägget

”Maud har väntat och väntat och Lu har hittat sju nya gömställen när jag äntligen kommer ut på gården. Men just idag blir det inte kurragömma. ’Schh’, väser Maud för det ligger något i en av mina vattenpussar. Hon märkte det genast.”
.
Brie älskar inte gummistövlar, Lu älskar inte havregrynsgröt och Maud älskar inte att hälsa på folk hon inte känner. Däremot gillar de vattenpussar, att gömma sig och att leka detektiv. En dag hittar ett ägg på gården. Vems kan det vara? Bäst att fråga runt bland grannarna!
.
Bakom dörrarna möter vi brokiga familjer i olika konstellationer. Här finns Bries alla syskon och hemmapappa, här finns de barnlösa ormarna, här finns räven som har adopterat och en mormor som pratar om kaffe och kriget medan mammorna är borta. Allt i ett härligt myller av färgglada, fantasifulla figurer.
.
Extra hög igenkänning hos småbarnsföräldrar när man ser Bries pappa med sitta med kräkfläckar på kläderna, matrester i morrhåren och hålig blick samtidigt som barnen ritar på väggen.
.
”Ägget” av Sanna Sofia Vuori och Linda Bondestam nominerades härom dagen till det prestigefyllda priset Finlandia junior. En ljuvlig, normkreativ och rolig bilderbok som säkerligen kan ge flera uppslag att jobba med i en barngrupp, från ca 3 år och uppåt.

Säg hej!

”Säg hej till Gittan Brittan Brex
Hon tappade sitt havrekex”
.
”Säg hej!” av Annika Sandelin och Linda Bondestam är en alldeles ljuvlig småbarnsbok på rim. Den mest citerade boken hemma hos oss just nu.
.
Knasiga figurer, starka färger och tungvrickande rim. Allt härligt paketerat i ett snillrikt dragspelsformat! Första halvan består av en barnvagnspromenad där folk har tappat bort både det ena och det andra. När man sedan vänder och läser ”på vägen tillbaka” hittas saker en efter en och återlämnas så småningom till sina ägare.
Underbart sätt att utnyttja bokformatet!
.
Rekommenderas varmt för pyttesmå såväl som fyraåringar och vuxna!

Fågeltämjaren

”Jag kan inte tro det jag ser. Dagskator är skygga fåglar, de kommer inte nära människor. Men nu ser jag de gröna ögonen och näbbarna som är långa och vassa, deras röda gap och jag hör skriket som blir högre ju närmare de kommer.
Jag släpper yxan och springer.”
.
Miranda och Syrsa har tagit sig till den norra hamnstaden där Miranda växte upp. De bor tillsammans med läkekvinnan Lydia och medan Syrsa samlar växter jobbar Miranda skickligt som skogshuggare, sin saknade arm till trots. Det är ett hårt arbete att få vedlagret i ordning inför vintern och plötsligt är kylan över dem. Dock visar sig de märkliga dagskatorna vara ett betydligt större problem och Miranda inser snart vem som kan tänkas ligga bakom deras förändrade beteende. Plötsligt befinner sig hela staden i fara och Miranda och Syrsa tycks vara deras enda hopp.
.
Äntligen kan man läsa den spännande fortsättningen på ”Pärlfiskaren”! Karin Erlandsson följer upp storslaget med ”Fågeltämjaren” i det fantastiska sagoäventyret ”Legenden om ögonstenen”. I första boken stod vattnet och pärlorna i centrum. I den andra är det eldens och skogens tur. Tanken är att vart och ett av de fyra elementen ska få varsin bok och de sista två släpps nästa år. Ett äventyr du inte vill missa! Del två är bitvis mer otäck än del ett och jag skulle nog rekommendera att man är åtminstone 9 år och att man gärna högläser tillsammans. Vacker läsupplevelse för hela familjen!

Finlandssvenska bilderböcker

Ingen resa utan besök i någon lokal bokhandel. I Helsingfors blev det Akademiska bokhandeln med vackra lokaler, Aalto-café och finfin rea. Förutom ett helt gäng svenska reafynd passade jag på att införskaffa några av Sanna Manders ”Nyckelknipan” att ge bort(fantastisk bok som jag tipsade om förra sommaren). Hittade även poesiboken ”Rassel prassel puss” av Hanna Lundström och Maija Hurme samt ”Boggan och Kyösti Kekkonen” av Minna Lindeberg och Linda Bondestam som fångade mitt intresse. Den finlandssvenska bokskatten är tämligen ljuvlig!

Pappa, jag och havet

”Jag tycker inte om att hälsa på folk vi inte känner.
Dessutom är jag rädd!
För vågorna.
För tången.
För slemmiga gäddor
med gula ögon och vassa tänder.”
.
Först ut i pappa-temat blir Lena Frölander-Ulfs bilderbok ”Pappa, jag och havet”. Här möter vi en social pappa som älskar havet och att hälsa på folk han inte känner. Barnet är däremot inte lika förtjust. Hen leker hellre med hunden Fidel och en liten båt. Upptäcker världen lite för sig själv, bland vassen och under ytan.
.
Här skildras ett blygt/introvert barn som på egen hand utforskar en magisk värld som döljer sig i havet. I det grönluddiga mörkret under ytan är barnet modigt trots att hen stöter på den ena läskiga figuren efter den andra. En fin skildring om att vara modig på sitt eget vis och att se världen ur olika perspektiv. En vacker hyllning till fantasin med detaljrika bilder av vad som döljer sig i det mörka djupet.
.
Ett läskigt, fantasifullt och poetiskt äventyr från ca 3 år som får mig att tveka inför att doppa tårna i sommar!

Pärlfiskaren

”Den som äger ögonstenen behöver aldrig mer längta, allt man någonsin önskat uppfylls. Den som finner ögonstenen, får ögonstenens välsignelse. Liksom förbannelsen är vår i den stunden vi bestämmer oss för att leta.”
.
Miranda är en av de allra bästa pärlfiskarna i landet. Trots att hon bara har en arm lyckas hon plocka både fler och vackrare pärlor än någon annan. När drottningens röda plakat sätts upp på torget vet Miranda att det är dags. Hon ska lyckas med det som ingen klarat av, hon ska hitta ögonstenen. Men så kommer Syrsa i hennes väg. Syrsa som är så liten, pladdrar hela tiden och aldrig kan vara still. Hur ska Miranda nu kunna klara sitt uppdrag? Tillsammans ger de sig av på en farofylld färd i jakten på det alla drömmer om.
.
I en sagovärld bland hav och skog får vi ta del av nya dofter, smaker och ljud vi inte visste fanns. Karin Erlandssons ”Pärlfiskaren” är en alldeles enastående berättelse om längtan och vad den gör med oss.
.
Boken blev mycket välförtjänt vinnare av den finska barnbokstävlingen ”Berättelsen är bäst!”.
.
Sätt ”Pärlfiskaren” i händerna på en 9-12-åring i din närhet eller högläs tillsammans, det här äventyret vill ingen vara utan!

Den farliga resan

”I morse var Susanna på fasansfullt humör.
Hon grälade på katten, det är ju så man gör…”

Den 6:e december (2017) gratulerade vi Finland till 100 år av självständighet och jag passade på att tipsa om den sista av Tove Janssons vackra bilderböcker om Mumindalen, ”Den farliga resan”.

I bokens centrum står Susanna som en dag tar av sig sina glasögon och när hon sedan tar på de igen har de förvandlats. Plötsligt är världen full av katastrofer. På sin väg möter hon bland andra Tofsan, Vifslan och Hemulen och tillsammans ska de nu försöka hitta till Mumindalen.

Tove själv var tydligen minst nöjd med den här bilderboken men med tanke på att hon skapat den helt genialiska ”Hur gick det sen?” så är ju konkurrensen tämligen hård.

Berättelsen är på rim med en fantastisk sagovärld målad i akvarell som växlar från en lugn sommardag till äventyr och läskigheter. Rekommenderas från kanske 4-5 år och långt upp i åldrarna.

Nyckelknipan

”Nu har jag letat i timmar i sträck
men hemnyckeln är helt väck!
Mitt minne är superbra (men kort)
det händer att nåt tappas bort.

Hjälp mig snälla -leta och speja
i mina grannars hem.
Sedan kan du kanske säga
var nyckeln fanns och hos vem!”

Så inleds ”Nyckelknipan”, Sanna Manders strålande bilderboksdebut. Med ett hus fyllt av brokiga människor, knasiga rim och detaljrika illustrationer i varma färger fångas vår uppmärksamhet omedelbart i jakten på den borttappade nyckeln.

Längs vägen får vi bland annat träffa minimalisten Veda, nättrollet Valter, godissamlaren Harry, de sammanväxta tvillingarna Rakel och Rut samt farfar Frej och hans bästis Ray som diggar jazz på sin takterrass.

Det här är en riktig fullträff bland årets bilderböcker. Jag är särskilt svag för den finska bilderboksestetiken och blir inte besviken. För att inte tala om titeln, helt briljant!
Vår 3-åring vill läsa denna ofta och utbrast härom veckan ”-Jag älskar Nyckelknipan”. Även 9-åringen är förtjust i denna boks karaktärer och rim. Mycket bra betyg från bokslukare av rang. Passar fint från ca 3-årsåldern och
uppåt.