Boktips: London Eye-mysteriet
Innehåller annonslänk för Bokus och Adlibris.
”-Jag är inte sjuk eller så.
-Nej.
-Eller dum.
-Det vet jag.
-Men jag är inte normal heller.
-Och? Vem är det?
-Det är som om hjärnan är en dator, sa jag. -Men min har ett annat operativsystem än andra människors. Och mitt ledningsnät är också annorlunda kopplat.
-Coolt, sa Salim.
-Det innebär att jag är väldigt bra på att tänka på fakta och hur saker och ting fungerar, och läkarna säger att jag ligger i den högfungerande änden av spektrumet.”
.
När Teds familj får besök av kusinen Salim och hans mamma bestämmer de sig för att visa honom London. Men under utflykten till London Eye försvinner Salim spårlöst. Han går in i en gondol men kommer aldrig ut igen. Ted gör allt han kan för att klura ut vad som hänt Salim och var han kan ha tagit vägen. Till sin hjälp har han sin autism och sin syster Kat.
.
Här har vi en spännande deckare för barn och unga i 10-årsåldern och uppåt där en autistisk pojke står i centrum. Berättelsen är skriven i jagform och läsaren får följa Teds tankebanor, hur han brottas med att tolka andra människors känsloläge och hur han lär sig nya ord och tolkar ordspråk m.m. Ibland behöver han göra vissa saker för att lugna ner sig, som att lyssna på väderleksrapporten eller hoppa i sängen. Ted kan massor om olika sorters moln, stormar och andra väderfenomen. Som läsare får man inblick i hur hans hjärna fungerar, man vidgar ordförrådet och man får en spännande gåta på köpet.
.
Siobhan Dowd hade kommit halvvägs i arbetet med ”London Eye-mysteriet” (tänkt att bli hennes debutroman) när Mark Haddons ”Den besynnerliga händelsen med hunden om natten” kom ut och blev en dundersuccé (den kommer som recension senare). Då böckerna var lika, i den aspekten att bägge handlar om pojkar med autism som löser ett mysterium, beslutades att Siobhans bok skulle senareläggas. Bägge är väldigt välskrivna och två helt olika berättelser som berikar utbudet av böcker med funktionsvariation. Rekommenderas varmt!
Ett kalendertips ni absolut inte får missa i år är Barnradions ”Tonje i Glimmerdalen” av norska Maria Parr. Om Tonje som är det enda barnet i byn Glimmerdal och roar sig med att bygga kälkar tillsammans sin bästa vän gubben Gunnvald. Men en dag hittar Tonje ett brev som förändrar allt.
Allhelgonahelgen har passerat och kanske har ni tänt några ljus och hedrat någon ni saknar? Vi brukar ofta vara i Dalarna över Allhelgonahelgen och tänder då ljus för min bästa vän som dog när vi var 21 och för min svärmor som dog när min man var 7 år. I vår familj pratar vi därför ganska ofta om döden. Om de vi saknar och minns.
”Miriams vägg verkade vara täckt av fotografier på alla människor som hon någonsin hade träffat i hela sitt liv. Det fanns ett foto på alla. Till och med på några hon aldrig träffat. Men det fanns inget foto på mig.”