”Alla blickar dras mot dörren och Fride som just kommer in.
Hen har på sig en kort lila klänning som effektivt framhävs av det orangefärgade håret och de lysande strumpbyxorna. Platåskorna gör hen längre än de flesta, reslig och rak i ryggen. Men det är inte bara det som gör att folk kollar. Det finns något elektriskt över Fride. En otålig spänning som gör att det känns annorlunda när hen kommer in i rummet.”

I ”Saker ingen ser” av Anna Ahlund får vi följa ett gäng gymnasieelever under ett år på Sibylla allmänestetiska läroverk i Uppsala.

Sebastian som älskar Håkan Hellström och har som nyårslöfte att kyssa någon ny varje månad.
Yodit som bor på Åsgränd, målar och försöker hitta sin plats i kompisgänget.
Johannes som sörjer sin syster och försöker hitta sin egen väg.
Tvillingarna Linn och Aron som är så olika två syskon kan bli.
Och så har vi Fride som inte har ögon för något annat än Miriam.

Anna Ahlund har skrivit ett alldeles fantastiskt fint porträtt om kärlek, vänskap och tonårstankar. I världen hon skapat behöver ingen komma ut, ingen behöver förklara sig utan alla får älska vem och hur de vill. Och som en röd tråd löper Karin Boyes dikter genom berättelsen.

Fride är mig veterligen den första icke-binära huvudpersonen i en ungdomsroman. Min hjärna kämpar de första kapitlen med att försöka sortera men ger sedan upp och accepterar att Fride är Fride. Det är tydligt hur van man är att kategorisera människor och detta är därför ett mycket välkommet normskapande tillskott bland ungdomslitteraturen.

En liten varning är dock på sin plats. Anna beskriver sexscener på flera ställen i boken så man rodnar upp över öronen. Jag har generat läst både på bussen, på restaurangen och givetvis även på Storken (gröna soffan var upptagen men snickerskakan god). Extra kul att läsa om miljöerna som Uppsalabo!