Boktips: Snösystern

Innehåller annonslänk till Adlibris och Bokus.

”Huset var alldeles, alldeles tyst. Jag kunde inte höra Hedvig längre. Vad lång tid hon tog på sig … Tänk om hon hade gått. Tänk om jag var ensam kvar. Jag var ju inte precis rädd för gungstolen, men ändå, det var ett främmande hus, och det kändes lite underligt att vara här utan Hedvig. Utan någon.”
.
Julian ska fylla 11 år på självaste julafton. Men det kanske inte blir så värst mycket firande av någonting alls. Nu när hans syster Juni är död är ingenting som det ska längre. Allt känns genast bättre när Julian lär känna Hedvig, hon som har glitter i ögonen och fräknar på näsan. Som är expert på kurragömma och varm choklad. Men någonting är inte som det ska, vad är det Hedvig döljer?
.
Maja Lunde och Lisa Aisato gjorde braksuccé när deras adventsbok gavs ut i Norge ifjol. Nu har den översatts av Barbro Lagergren och ges ut på svenska lagom till jul. Ett nästan 200 sidor tjockt äventyr med vardag och magi inbäddat i ljuv bildkonst.
.
Lunde är sedan tidigare främst känd för de vuxna läsarna genom ”Binas historia” och ”Blå”. Här visar hon att hon med bravur bemästrar att rikta sig även till en yngre läsekrets utan att för den skull göra avkall på något.
.
Aisato har de senaste åren med stor framgång både skapat egna bilderböcker (t.ex ”Odd är ett ägg” och ”Livet -illustrert”) och illustrerat andras böcker (bl.a. Klaus Hagerups ”Flickan som ville rädda böckerna” och Linn Skåbers ”Til ungdommen”). Här skiftar bilderna i såväl storlek och deltaljnivå som i kvalitet men helhetsintrycket blir varmt och omfamnande.
.
En ömsom sorglig och ömsom spännande berättelse om vänskap, sorg och saknad. Rekommenderas varmt som adventsbok från ca 7-8 år och uppåt, kan med fördel även högläsas med barn på mellanstadiet då de är i samma ålder som Julian.
.
Länk till Adlibris och Bokus för den som önskar.

Boktips: Vänta på vind

Innehåller annonslänk till Adlibris och Bokus.

Augustvinnaren "Vänta på vind" av Oskar Kroon. Boktips för barn.

”’Jag vet att du längtar tillbaka dit ut’, säger mamma och liksom nickar bortåt, men jag ser bara toaletter där. ’Till ön, menar jag.’ ’Jo’, svarar jag. ’Men pappa ville ju så gärna träffa dig. Och jag har saknat dig så mycket’.”
.
Vinga spenderar helst sommaren ute på morfars ö. Där får hon vara ifred med havet och tankarna. I stan finns pappa som snart ska få en ny bebis och mamma som bara gråter. På ön är allt sig likt, Vinga har kontroll och trivs med morfar. Men så dyker Rut upp, en val strandar och allt förändras.
.
Oskar Kroon borde rimligen ha nominerats till Augustpriset redan förra året med sin debut ”Mitt fönster mot rymden”. Då blev det inget men i år hade han juryn på sin sida och ”Vänta på vind” både nominerades och vann! Återigen visar han sin förmåga att klä känslorna i den vackraste av språkdräkter. Det är poetiskt, fantasifullt och inte minst tas barnets stora frågor på största allvar.
.
Det är som om Lena Andersons Storm-Stina vuxit upp och tvingas handskas med livets svårigheter samtidigt som hon håller fast vid barndomens klippskrevor. Där Lena målade med penseln målar Oskar Kroon med ord. Det bubblar och böljar likt havets vågor, ibland sköljs man över av storheten i de små detaljerna som mejslar fram porträtt som verkligen berör.
.
Vackrast tänkbara om separation, utanförskap, uppväxt och kärlek. Rekommenderas å det varmaste från ca 9 år och långt uppåt.

Augustvinnaren finns att beställa här hos Adlibris och Bokus.

Boktips: Dyksommar

Innehåller annonslänk till Adlibris och Bokus.

”En dag är han som var min pappa bara borta. Det var som om någon klippt ut honom ur verkligheten. Det var ett hål där han brukade sitta vid frukostbordet.”
.
Så inleds ”Dyksommar” av Sara Stridsberg och Sara Lundberg, en berättelse som berör psykisk ohälsa och hur det drabbar familjen när en pappa inte längre ser någon mening med att leva. Ett svårt ämne som berättas ur barnets perspektiv där frågor väcks och inte alltid besvaras.
.
Stundtals tangerar berättelsen att bli lite väl förenklad men vid närmare eftertanke kan tillvaron med ett yngre barn te sig precis så. Inget är särskilt konstlat och krångligt, det bara är som det är medan vi vuxna tenderar att förstora och försvåra.
.
För den som uppskattat Sara Lundbergs tidigare verk kommer här en varm omfamning och konstupplevelse. Färgen brer ut sig över alla uppslag boken igenom och med medvetna former och riktningar skildras tomrummet efter pappa, barnets saknad och den lekfulla glädjen i den nyfunna vänskapen Sabina.
.
Trappscenen i sista bilden flirtar med ”Vi springer” som Sara Lundberg gjorde med Joar Tiberg 2014. Även den nominerades till Augustpriset och bägge Sarorna har i och med denna bok fem nomineringar vardera genom åren. En gemensam vinst i år vore knappast någon skräll men som alltid har elektorerna ett icke avundsvärt jobb med att ställa kapitelböcker mot bilderböcker. ”Dyksommar” är dock ett tydligt exempel på en allåldersbok som rimligen kan hamna under granen till både mormor och lillebror. En läsupplevelse som berör och lägger sig nära hjärtat.
.
För den som önskar köpa boken finns här länk till Adlibris och Bokus.

Boktips: Jag är Döden

Innehåller annonslänkar till Adlibris och Bokus.

”Livet och jag
bor tillsammans
i varenda kropp.
.
Livet och jag
finns i allt
som startar
eller stannar.”
.
Så här i Allhelgonahelgen är vi många som minns och saknar de som inte längre finns bland oss lite extra. I vår familj har vi ofta samtal om döden då barnens farmor dog när min man var 7 år och min älskade barndomsvän dog när hon just fyllt 21. Att tända ljus på kyrkogården är ett fint sätt att hedra och minnas, något som kan leda till många tankar och frågor om döden hos såväl barn som vuxna. Vad passar då bättre än att läsa en bok tillsammans?
.
Elisabeth Helland Larsen och Marine Schneider har tillsammans skapat de norska bilderböckerna ”Jag är Döden” och ”Jag är Livet” (översatta till svenska av Linnea Axelsson). Här möter vi Döden i egen hög person och får ta del av hennes tankar och varför hon gör som hon gör. Vi får veta att hon oftast kommer till de gamla och rynkiga som är mätta på livet men ibland också till dem med dunmjukt hår och varma små händer. Till de ofödda i magen och till många som är på samma plats (här visar bilderna brinnande hus).
.
Berättelsen skildrar med värme varför döden är lika viktig som livet och förklarar fint varför det nödvändigtvis måste vara så. Döden gestaltas vackert som en svartklädd geishalik sagogestalt som sveper in världen i sitt långa svarta hår.
.
Illustrationerna är precis som texten poetiska och för tankarna till Clara Dackenberg med sina avskalade färgtoner, blyertsstreck och sagofigurer i olika naturmiljöer. Vemodigt, vackert och hoppfullt!
.
Länk finns här till Adlibris och Bokus för den som önskar.
.
För den som önskar fler tips på böcker om döden och sorg så hittar ni dessa samlade under temat Döden & sorg.

Vilka nomineras till Augustpriset?

Innehåller annonslänk till Bokus och Adlibris.

Barnböcker. Nominering till Augustpriset. "Folk", "Dyksommar", "Vi är lajon!" och "Min syster är ett spöke och andra dikter"

Hög tid för lite August!
Inför nomineringseventet på måndag tänkte jag pytsa ut några av mina gissningar under de närmsta dagarna. Jag räknade till över 130 lästa titlar hittills i år och lär hinna ännu en hög potentiella kandidater innan nomineringarna och fram till dess att priset ska delas ut.
.
Först ut blir några av mina personliga favoriter från året:
.
-”Folk -främlingar och vänner, nån du kanske känner!” av Emma och Lisen Adbåge. Underbart spretigt poesi- och konstprojekt som rimligen bör ordineras som läsning till alla! Återfinns bland tidigare recensioner.
.
-”Dyksommar” av Sara Stridsberg och Sara Lundberg. Berättelsen bygger delvis på Stridsbergs tidigare roman ”Beckomberga” men jag tror att den anses tillräckligt annorlunda för att gå som ”aldrig tidigare publicerad” när den nu är omstöpt till bilderbokskonst. Om tillvaron för ett barn till en pappa med psykisk ohälsa. Recension kommer.
.
-”Vi är lajon!” Jens Mattssons strålande debut med Jenny Lucanders illustrationer lämnar ingen oberörd. Återfinns bland tidigare recensioner.
.
-”Min syster är ett spöke och andra dikter” av Lena Sjöberg. En poesisamling som inte väjer för något. Mästerligt för mellanstadieåldern och uppåt. Återfinns bland tidigare recensioner.
.
Fler gissningar och pärlor ur bokfloden kommer de närmsta dagarna med både ungdomsböcker, kapitelböcker och faktaböcker samt en och annan gissning kring vad juryn valt i år.

Önskar du köpa någon av titlarna och samtidigt stötta mig får du gärna använda någon av köplänkarna till Bokus eller Adlibris.

Boktips: ”Min syster är ett spöke och andra dikter”

Innehåller annonslänk till Bokus och Adlibris.

”Lägg handen på min panna
och säg att jag är varm
och lova mig att stanna, 
låt mig somna på din arm. 
Nynna tyst de sånger 
du sjöng för längesen 
och viska många gånger: -Allt blir bra igen.”
.
I Lena Sjöbergs nya diktsamling ”Min syster är ett spöke och andra dikter” ryms hela livet mellan pärmarna. Likt omslagets präglade grenar och virrvarr breder dikterna ut sig, spretar stundtals men förenas åter i tankarna kring människor i vår omgivning.
.
Här ryms vännen som ständigt pratar om sig själv, föräldrarna som glömt hur man tycker om varandra och minnena av en saknad mormor. Här ryms den vackra men hjärtskärande ”Den blomstertid nu kommer”, om barnet som har oroliga fjärilar i magen över det evighetslånga sommarlovet.
.
Få kan konsten att betrakta vardagliga saker och sätta ord på dem med den ton, känsla och finess som Lena Sjöberg bemästrar. Hon växlar mellan skönlitterärt, dikter och faktaböcker i sitt författarskap men sätter sin egen tydliga prägel vad än hon tar sig för. Den dova pastellpaletten är hennes ständige följeslagare och rytmen i rimmen gör hennes skapelser till ljuvliga högläsningsstunder.
.
Den här gången tycks inget ämne vara för svårt, ingen längtan för stark och ingen saknad eller oro för tung att bära. I ”Under ett rabarberblad” rymdes små trivsamma betraktelser av djur och människors samspel med naturen och årstiderna. Denna gång lägger Sjöberg istället fokus på de svåra delarna av att vara människa. Om förhoppningarna vi bär på, om längtan efter något annat och om saknaden efter de vi förlorat. Den dova pastellpaletten har aldrig varit så fylld av svärta men ack så vacker.
.
Diktsamlingen rekommenderas å det varmaste, främst från mellanstadieåldern och uppåt.
.
Länk till Bokus och Adlibris för den som önskar beställa boken.

Boktips: Till Vial: 8400 dagar kvar

Innehåller annonslänkar till Bokus och Adlibris.

Boktips barn. "Till Vial: 8400 dagar kvar" av Henrik Ståhl.

”Mammas plan verkar fungera perfekt. Disruptorn som lurar säkerhetssystemet att den är en person med ’hög säkerhetsklassning’ har nu med mammas hjälp lyckats fixa biljetter åt alla tre, Gladys, Vida och mamma. Ingen vet ännu exakt när Otōsan ska lyfta, men det kommer att bli snart säger Vida. På området är det kaos nu när kriget börjat.”
.
Jorden är snart inte beboelig och människornas hopp står till planeten Vial. Två rymdskepp ska ta dem dit men sedan kriget bröt ut är det bara de rika som har råd att åka med. Gladys mamma har lovat att de ska komma med ändå men det går inte som planerat. Så småningom befinner sig Gladys och hennes lillebror ensamma på en rymdfärd som aldrig tycks ta slut.
.
I ”Till Vial” bygger Henrik Ståhl en sargad värld där inte mycket hopp finns kvar. Gladys tid på jorden innan avfärd och ombord på det gigantiska rymdskeppet kantas av kyla, mörker och ensamhet. Hon ställs inför situationer och val jag inte önskar något barn eller vuxen.
.
”Till Vial” skrevs ursprungligen som teaterpjäs och har nu omarbetats till bok. Kapitlen växlar mellan tiden på jorden och tiden i rymden vilket stundtals blir lite av en utmaning. Den tänkta målgruppen är från ca 9 år och uppåt men jag skulle högläsa eller välja 9-åring med viss omsorg då det dystopiska temat och berättartekniken fordrar en något erfaren läsare. Henrik Ståhl väjer inte för vare sig mörkret eller grubblerierna och här bjuds läsaren in i svindlande tankebanor kring existens. Genom svårigheterna mot stjärnorna!

Finns att köpa här hos Bokus och Adlibris.

Boktips: Tusen stjärnors ö

Boktips för barn. Högläsning. Tusen stjärnors ö av Emma Karinsdotter. Bokrecension. Barnbok. Bok om sorg.

Innehåller annonslänkar till Bokus och Adlibris.

”Du kanske tror att alla barn älskar att fylla år och vill fylla år jämt? Men så är det inte, inte för mig i alla fall. För den 22 december är inte bara dagen då jag föddes. Det är också dagen då min mamma dog.”
.
Tigris och hennes pappa har flyttat. De hade inte längre råd att bo kvar i gamla lägenheten och i den nya saknas spår av mamma. Tigris var så liten när mamma dog och saknar minnen, allt hon har är något foto och en pappa som bara är ledsen jämt. Men när Tigris hittar en trälåda bland flyttsakerna visar det sig att hon via den kan ta sig till ”Tusen stjärnors ö”, en plats skapad av hennes mamma. Kanske att hon ändå kan få träffa henne, något hon drömt om hela livet?
.
Med ”Tusen stjärnors ö” lämnar Emma Karinsdotter humorn från ”Lisbet och Sambakungen” bakom sig och ger sig istället i kast med sorgen och saknaden efter en förälder. Det poetiska språket för stundtals tankarna till den finlandssvenska litteraturen och miljöbeskrivningarna andas Astrid Lindgrenskt berättande likt en modern Mio min Mio i den grekiska övärlden.
.
”Tusen stjärnors ö” är mästerligt skriven och frågar ni mig så kan den mycket väl bli en modern klassiker. Katarina Strömgårds omslag och inledande kapitelbilder bidrar verkligen till sagostämningen samtidigt som berättelsen är tydligt förankrad i verkligheten och växlar mellan världarna.
.
Vackert om vikten av att släppa ut sorgen och hoppfullt om att åter kunna hitta glädjen i tillvaron. En trösterik bok för den som behöver och en fantastisk saga för den som vill uppleva ett äventyr.
.
Det här är min allra starkaste läsupplevelse i år och jag rekommenderar den å det varmaste som högläsning tillsammans med någon i sisådär 8-årsåldern eller som gråtfest för en i 38-årsåldern. En upplevelse du inte vill vara utan!
.
Vill du köpa boken så finns den att beställa här hos Bokus och Adlibris.

Vi skulle segla runt jorden

”Min pappa var den roligaste pappan. Men bara somliga dagar. Andra dagar var allt problem.”
.
Vissa dagar är Agnes pappa rädd och ängslig, andra glad och impulsiv. Hans seglardröm gör att han säger upp sig och köper en fallfärdig båt. Det pratas om pappa och när han försöker ta sitt liv blir de vuxnas röster ännu fler.
.
”Vi skulle segla runt jorden” är delvis baserad på Anna Sundström Lindmarks egna erfarenheter av att mista en förälder. En stark bildroman om hur psykisk ohälsa och självmord drabbar en familj. Om oförståelsen och plumpa saker folk säger om självmord och känslan hos det barn som lämnats kvar.
.
I Elisabeth Widmarks blyertsstreck ryms varje känsla, varje tanke. Pappans uppgivna blick, Agnes hoppfullhet och omgivningens oförståelse. Bilderna växlar mellan serierutor, närbilder och hela uppslag. De drabbar mig och berör på djupet.
.
En viktig berättelse som inte väjer för att glänta på locket till psykisk ohälsa och självmord. Förhoppningsvis bidrar den till att fler vågar prata om det, till igenkänning för den som mist någon och till bättre förståelse hos de som står bredvid. Rekommenderas varmt från ca 12 år och uppåt.


Allhelgonahelgen och böcker om döden

Allhelgonahelgen har passerat och kanske har ni tänt några ljus och hedrat någon ni saknar? Vi brukar ofta vara i Dalarna över Allhelgonahelgen och tänder då ljus för min bästa vän som dog när vi var 21 och för min svärmor som dog när min man var 7 år. I vår familj pratar vi därför ganska ofta om döden. Om de vi saknar och minns.
.
Böcker är till stor hjälp när man har barn som frågar om döden eller om man mister någon närstående och behöver prata om det. I bokens berättelse kan barnet känna igen sig, känna gemenskap och förstå att hen inte är ensam med sina känslor och frågor.
.
I bild ser ni ett antal böcker som alla handlar om att mista och sakna någon man älskar. En pappa, en bror, en mamma eller ett husdjur. Ytterligare tips på läsning finns här på bloggen under tema Döden & Sorg där jag samlat tidigare recensioner.