Ordbrodösen

”ordbrodös: Ordet finns inte i någon ordlista. Där hittar du brodös och får veta att det är en kvinna som broderar, men en ordbrodös ägnar sig inte åt handarbete. Hon skriver istället. Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett.”

Så inleds Anna Arvidssons hyllade debutroman ”Ordbrodösen”. Här får vi följa Alba som på sin 18-årsdag ska genomgå ett inträdesprov och demonstrera kraften som kvinnorna i hennes släkt besitter. Kraften att styra andra människor med det skrivna ordet. För att få kraften ska fem villkor vara uppfyllda. Ingen har någonsin misslyckats men när det är Albas tur är det något som går fel. Kan det vara något villkor som inte är uppfyllt?

Den här boken hade jag länge sett fram emot och sträckläste när det blev min tur i bibliotekets kö. Boken infriade verkligen mina förväntningar med ett undantag, den hade gott kunnat vara mycket längre. Nu tog den slut väldigt snabbt och flera riktigt bra och spännande passager hade gärna fått broderas ut och ges mer utrymme. Med det sagt så imponeras jag av Annas briljanta idé och tyckte det var extra kul att läsa efter att ha hört Anna själv prata om skapandet och inspirationen till boken. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Anna och skulle gärna följa Alba vidare.

Boken klassas som ungdomsbok men kan lika gärna läsas av vuxna med mycket god behållning. Rekommenderas varmt!

Vi är en

”Det är inte så hemskt egentligen.
Det är som det alltid har varit.
Vi känner inte till något annat.
Och faktum är
att vi för det mesta
trivs rätt bra
ihop.”

”Vi är en” av Sarah Crossan (översatt av Lina Erkelius) är en ungdomsbok om två sextonåriga systrar och deras familj. Grace och Tippy är som vilka tonåringar som helst med det undantaget att de är sammanvuxna tvillingar. De har tidigare haft privatundervisning men när familjens ekonomi försämras blir det dags att börja i en vanlig skola. Det medför att de blir uttittade och retade men ger dem också möjlighet att lära känna andra jämnåriga, kanske till och med få vänner. Efter en tid visar det sig att Grace inte mår bra och något måste göras, men vad?

”Vi är en” är en vacker skildring av tonårstiden, om vänskap, kärlek och hur det är att dela allt i livet med någon. Boken är på strax över 400 sidor men skriven på prosalyrik vilket innebär att varje sida har ganska lite text, skriven i kortare meningar. Rekommenderas lite extra varmt om man har någon i 12-årsåldern och uppåt som kanske har det lite trögt med läsningen. Och till alla andra som vill få en fin läsupplevelse!

(M)ornitologen

”Jag fastnade i beskrivningen av göken och började läsa högt för Otto. ’Göken är ganska skygg och svårobserverad och många brukar stå undrande inför den nästan skatstora och gråaktiga fågeln. Göken ruvar inte själv, utan överlämnar sina ägg liksom ungarnas uppfödande åt diverse tättingar. Detta kallas befolkningsparasitism. Ha! Precis som Hedvig ju. Hon födde mig, lade mig i pappas bo och stack’.”
.
Moas mamma Hedvig försvann ur hennes liv när hon var två år. Nu går hon på gymnasiet när mamma plötsligt hör av sig och vill träffas. Moa och hennes bästis Otto gör upp en plan. Moa ska låtsas göra ett skolarbete om fågelskådning men i själva verket ska hon spana på Hedvig och ta reda på varför hon stack. Men planen är kanske inte helt genomtänkt.
.
”(M)ornitologen” av Johanna Thydell är en träffsäker skildring av tonårstiden. Berättelsen är varm och humoristisk och igenkänningsfaktorn är hög. Om vardagen på gymnasiet, känslostormar och existensiella funderingar kring hur man kan överge sitt barn.
.
Enligt mig Johanna Thydells bästa sedan ”I taket lyser stjärnorna” (för vilken hon belönades med Augustpriset). Och titeln är ju helt briljant! Passar från ca 12 år och utmärkt även för vuxna.

Harry Potter och det fördömda barnet

”Albus: Vad … är det för rykte?
Scorpius: Ryktet säger att mina föräldrar inte kunde få barn. Att min far och min farfar så förtvivlat gärna ville ha en arvinge, för att undvika att släkten Malfoy skulle dö ut, att de … att de använde en tidvändare för att skicka tillbaka min mor…
Albus: För att skicka henne tillbaka vart?
Rose: Ryktet säger att han är Voldemorts son, Albus.
En hemsk, besvärad tystnad infinner sig.
Rose: Det är nog bara struntprat. Titta, du har ju en näsa, menar jag.”

”Harry Potter och det fördömda barnet” är ett teatermanus skrivet av J.K. Rowling, John Tiffany och Jack Thorne. Översättningen till svenska har gjorts av Lena Fries-Gedin och Jessika Gedin.

Berättelsen inleds med epilogen från Harry Potter och dödsrelikerna. Det har gått 19 år sedan slutstriden på Hogwarts. Harry är numera gift trebarnsfar och arbetar på Trolldomsministeriet. Boken handlar dock främst om Harrys son Albus som går på Hogwarts och hans bästa vän Scorpius Malfoy. Albus kämpar varje dag i skolan med kommentarer om hans far och förväntningarna som folk har på en Potter. Samtidigt börjar Harry ha mardrömmar igen och hans ärr gör ont, något som inte hänt på nitton år.

Eftersom detta är ett teatermanus inkluderar boken repliker, scenanvisningar och miljöbeskrivningar. Läsupplevelsen blir klart annorlunda mot de tidigare böckerna. En fördel som 9-åringen uppskattade extra mycket är att beskrivningen av känslor och sinnesstämningar är tydligare här och man kan lättare leva sig in i karaktärerna. En nackdel som jag upplevde är de många växlingarna mellan tid, rum, tankar o faktiska händelser. Något som troligtvis flyter fint om man ser pjäsen men som jag uppfattade som hattigt vid läsningen.

Dottern tyckte att denna var den bästa i serien, främst för känslobeskrivningarna och för att man kom karaktärerna lite närmre. Själv tyckte jag att det var roligt att återse trollkarlsvärlden och få läsa lite mer Harry Potter men storyn känns lite för hoppig och tunn.

Passar från ca 9 år, som högläsning eller på egen hand. Vi hade HP-böckerna som högläsning när dottern var sju år och hon har sedan dess läst om flertalet av dem på egen hand.