”Jonatan har tre ben och tre fötter.
Nej, nu sa jag fel. Jonatan har bara två ben och två fötter och han tycker om att springa fort, fort, fort.”
Citatet ovan är ett genomgående tema i denna bok där berättaren på varje uppslag påstår att det finns tre av någonting, vilket sedan visar sig vara fel. Väldigt roligt för barnet som gärna vill rätta, räkna och tala om hur många det faktiskt är.
”Tre” är en härlig bilderbok skriven av Per Nilsson och illustrerad av Lisen Adbåge. Lisen är en av våra favoritillustratörer och denna gång har hon gjort alla bilder med krita vilket ger boken ett härligt barnsligt uttryck.
Vår 2,5-åring älskar denna, säger -Neeejjj! när berättaren har fel och räknar armar, rumpor, djur m.m. Passar fint från ca 2 år.
Min enda lilla invändning mot den här boken är att barnet som tidigare knappt pratade om bajs kom in i en intensiv bajskorvsperiod… Men det finns ju värre saker att inspireras av än lite bajs!
”Jag fastnade i beskrivningen av göken och började läsa högt för Otto. ’Göken är ganska skygg och svårobserverad och många brukar stå undrande inför den nästan skatstora och gråaktiga fågeln. Göken ruvar inte själv, utan överlämnar sina ägg liksom ungarnas uppfödande åt diverse tättingar. Detta kallas befolkningsparasitism. Ha! Precis som Hedvig ju. Hon födde mig, lade mig i pappas bo och stack’.”
”Vi äter skorpor.
”Molly? sa Sigge. Vi kanske kan laga din bok med sylt?”
Fastän det är jättetidigt på morgonen så har Sven redan hunnit leka med alla sina saker. Det finns inget roligt kvar, han har tröttnat på allt. Han går hem till mormor men där får man knappt röra något o dessutom ska hon bara vinna i plockepinn hela tiden. Nej, Sven bestämmer sig för att sticka iväg. Han tar tåget, bussen, badar, åker båt, blir åksjuk, går vilse i skogen och åker så småningom bil hem igen. Då kommer Svens kompis Sini, äntligen händer något!
Bästa nyheten på länge! Knacka på! av Anna-Clara Tidholm finns nyutgiven som pekbok med hårda sidor. Ska du bara ha en bok till din knodd så är det denna. På rim, färgstarka bilder och interaktivt när man ska knacka på de olika dörrarna och se vem som är hemma. Briljant!
”Lunds hund” är en av alla knäppknasiga bilderböcker av Eva Lindström. Den här handlar om gubben Lund som gillar att fixa o bygga saker och om hans hund Kulan. Kulan gillar mest att vila och att titta på månen. En dag vill Lund överraska Kulan och bygger en raket.
Idag behöver världen fler superhjältar. Jag hoppas innerligt att våra barn skapar en klokare, bättre värld för så här kan vi inte ha det (tipsade om denna på Instagram samma dag som Donald Trump vann valet i USA). Emma AdBåges ”Jag var superhjälte säger vi” är bland de bästa barnböcker jag vet. På ett självklart sätt tar den upp den viktiga frågan om att killar o tjejer kan leka ihop, om att fantasin saknar gränser och att det blir så mycket roligare när man hittar på tillsammans. Tur för Nils att Jocke inte kommit än, annars hade ju Batman aldrig fått utforska världen ihop med Pias coola kattunge.
I ”Dino och Lilla Kurren” sitter alkoholiserade Heikki bakom buskarna och gråter. Han har glömt ge katten mat. Dino kommer förbi och erbjuder sig att hjälpa till.
När Gustav handlar glass vill han ha en lika stor som den på kiosktaket. Men tanten är så snål och han blir lika besviken varje gång. Kanske tycker hon att Gustav ser slarvig ut? Nästa gång ska han vara riktigt ren och snygg! Men det hjälper ändå inte. ”Gustav och snåla glasstanten” är en rolig berättelse av Peter Cohen med illustrationer av Olof Landström.