Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris.
”Dagarna blir så långa när någon är död. Mamma sa att varje dag räknades när jag var nyfödd, att något speciellt hände varje minut. Hur jag växte hela tiden. Det är likadant med döden, fast tvärtom. Inget växer eller händer. Allt bara försvinner lite i taget. Som om små bitar av mig gnuggas bort och ramlar av.”
För snart ett år sedan rämnade Jonnas värld. Hennes älskade storebror begick självmord och Jonnas liv blev sig aldrig mera likt. I skolan är allt som vanligt men Jonna befinner sig i ett tomrum, ett vakuum. Vem ska nu lära henne byta olja på en bil, göra pannacotta eller vika origami? Vem ska förklara livets mening för henne?
”Vakuum” av Mia Öström får avsluta dödentemat för den här gången. En otroligt fin beskrivning av hur tillvaron kan te sig när man mist någon som stått en nära. Mia Öström använder ett enkelt och rakt språk och lyckas ändå sätta fingret på såväl stora som små känslor som ryms i sorgeprocessen.
Jag ömsom skrattar, ömsom gråter och känner igen mig otroligt väl i hur livet bara pågår för alla andra runtomkring medan ens egen tillvaro aldrig någonsin mer blir sig lik.
Jag är mycket förvånad att denna inte återfanns bland de nominerade till Augustpriset då jag verkligen tycker att den förtjänar det. Passar från ca gymnasieåldern och definitivt även för vuxna. Boken finns att beställa här hos Adlibris.