Boktips: Min svarta hund

Inlägget innehåller annonslänkar till Adlibris och Bokus.

”Jag träffar Siv Sund på grund av mina känslor. De är stora och många. Jag säger saker som skär som svärd. Mina händer river och slår. Det är inte bara saker som går i tusen bitar.”
.
I ”Min svarta hund” av Sanna Tahvanainen och Jenny Lucander möter vi Leonard. Hans föräldrar älskar England medan Leonard gillar schack, fotboll och vilda djur. På torsdagar går han i terapi hos Siv Sund. En dag får han en låtsashund att ta hand om. Vad nu det ska vara bra för.
.
Här möter vi ett barn med stora tankar och starka känslor. Boken böljar likt Leonards humör mellan fantasimiljöer med vilda djur och fredagsmys som spårar ur. Vad som är fantasi och verklighet flyter ihop men boken igenom står Leonards känslor i centrum.
.
Som läsare grips jag av Leonards växlande målmedvetenhet och hjälplöshet, föräldrarnas oro och Lucanders förmåga att fånga känslor i blickar och ur olika perspektiv. Den som läst ”Vi är lajon!” (med Jens Mattsson) känner sig hemma i djuren på savannen och den som läst ”Vildare, värre, Smilodon” (med Minna Lindeberg) känner igen barnets utanförskap och dess litenhet i ett universum med vuxna. Blinkningarna till Winston (Leonard) Churchill och dennes depressioner (som han kallade The Black Dog) är små saker som lyfter berättelsen ytterligare och ger fler dimensioner.
.
Låt er inte avskräckas av ett barn som går i terapi, det här är en fin berättelse om ett barn med stora känslor. Att läsas av alla men kanske lite extra välkommet för ett barn som kan behöva lite igenkänning i svårigheten att tygla känsloexplosionerna. Passar från ca 4 års ålder.

”Min svarta hund” kan beställas hos Adlibris eller Bokus.

Boktips: Dyksommar

Innehåller annonslänk till Adlibris och Bokus.

”En dag är han som var min pappa bara borta. Det var som om någon klippt ut honom ur verkligheten. Det var ett hål där han brukade sitta vid frukostbordet.”
.
Så inleds ”Dyksommar” av Sara Stridsberg och Sara Lundberg, en berättelse som berör psykisk ohälsa och hur det drabbar familjen när en pappa inte längre ser någon mening med att leva. Ett svårt ämne som berättas ur barnets perspektiv där frågor väcks och inte alltid besvaras.
.
Stundtals tangerar berättelsen att bli lite väl förenklad men vid närmare eftertanke kan tillvaron med ett yngre barn te sig precis så. Inget är särskilt konstlat och krångligt, det bara är som det är medan vi vuxna tenderar att förstora och försvåra.
.
För den som uppskattat Sara Lundbergs tidigare verk kommer här en varm omfamning och konstupplevelse. Färgen brer ut sig över alla uppslag boken igenom och med medvetna former och riktningar skildras tomrummet efter pappa, barnets saknad och den lekfulla glädjen i den nyfunna vänskapen Sabina.
.
Trappscenen i sista bilden flirtar med ”Vi springer” som Sara Lundberg gjorde med Joar Tiberg 2014. Även den nominerades till Augustpriset och bägge Sarorna har i och med denna bok fem nomineringar vardera genom åren. En gemensam vinst i år vore knappast någon skräll men som alltid har elektorerna ett icke avundsvärt jobb med att ställa kapitelböcker mot bilderböcker. ”Dyksommar” är dock ett tydligt exempel på en allåldersbok som rimligen kan hamna under granen till både mormor och lillebror. En läsupplevelse som berör och lägger sig nära hjärtat.
.
För den som önskar köpa boken finns här länk till Adlibris och Bokus.

Boktips: Vi är lajon!

Innehåller annonslänk till Adlibris och Bokus.

”Min bror måste åka till doktorn. Pappa lyssnar inte fast jag säger att lajon går till veterinären. Mamma vill att vi ska sitta och prata i soffan. Det gör inte lajon.”
.
När storebror plötsligt blir sjuk ställs tillvaron på ända. Han vill inte leka lajon längre och orkar inte jaga gnuer på savannen. På sjukhuset måste allt vara lugnt och stilla, men lajon vill ju inte sitta fast i slangar och sladdar.
.
I ”Vi är lajon!” möts debutanten Jens Mattsson och den väletablerade finlandssvenska illustratören Jenny Lucander. Genom svårigheterna håller syskonen envist fast vid leken och när orken tryter tar lillebror med storebror på äventyr. Sjukhusmiljön och hemmet flätas samman i brödernas savann i både ord och bild. En sänggrind blir till galler kring lajonburen och i sjukhuskorridoren träffar de såväl tantzebran som gubbflodhästen.
.
Berättelsen träffar rakt i hjärtat, ett svårt ämne som berättas på ett lekfullt sätt utan att för den skull förlora svärtan. Mattsson har valt ett berättargrepp som lämnar öppet för tolkning och berättelsen kan därför läsas på olika nivåer beroende på mottagare.
.
Lucanders illustrationer har sedan länge en alldeles särskild plats bland våra nutida illustratörer. Färgpaletten, ansiktsuttrycken och den otroliga mängden detaljer känns igen från t. ex. ”Vildare, värre, Smilodon”. Svep åt sidan för att se ett par uppslag.
.
”Vi är lajon!” lämnar ingen oberörd. Ett av höstens starkaste boksläpp, rekommenderas å det varmaste!
.
Länkar till Adlibris och Bokus för den som önskar köpa boken och samtidigt stötta mig utan att det kostar något extra.