”Tio vilda hästar -en räknesaga” är den första av tre böcker med rim av Grethe Rottböll och färgsprakande hästar av Lisen Adbåge. När äldsta dottern var fyra tog hon med den som favoritbok till förskolan. Där gjorde de sedan ett arbete med boken som utgångspunkt. De räknade, tittade på broar, gick ut i skogen m.m.
Bäst av allt? Gruppen skapade tillsammans hästen Ella av en gren de hittade. Många år senare är dottern fortfarande omåttligt stolt över att ha henne i sin ägo!
I ”Dino och Lilla Kurren” sitter alkoholiserade Heikki bakom buskarna och gråter. Han har glömt ge katten mat. Dino kommer förbi och erbjuder sig att hjälpa till.
Socialrealism när den är som bäst. I Gunna Grähs Hejhej-serie skildras människor som sällan får bli huvudpersoner i barnböcker.En bok som öppnar för intressanta diskussioner med barnen.
”Varje värld är lika verklig, lika olik, lika märklig. Myra, mussla, ko och gran: ingens värld är likadan.”
I ”Mitt bland stjärnor” har Lotta Olsson skapat ljuv poesi på rim om skapelsen och samspelet på jorden. Tillsammans med Olof Landströms bilder uppstår magi vid sagostunden. En av mina favoriter till Augustpriset 2016.
Martina hittar fem guldtior i krämen när hon och Lasse äter frukost. Kanske hon ska köpa en mössa för pengarna? Eller en hund? Eller kanske ett par görsnygga stövlar? ”Femtikronorskrämen” är en knasig och rolig bok av Emma AdBåge med underbara illustrationer. Emma är för övrigt en av mina absoluta favoritpersoner när det kommer till barnböcker.
I ”Nasses taxi” av Sven Nordqvist hittar Nasse en skottkärra. Han erbjuder sina vänner en åktur, men hur kommer det sig att två små kaniner och tanten är så tunga att köra? Är det för att de är vita och ulliga? Ett roligt sätt att lära sig lite grundläggande fysik och en favorit hos vår tvååring som även gillar filmerna med Nasse.
När Gustav handlar glass vill han ha en lika stor som den på kiosktaket. Men tanten är så snål och han blir lika besviken varje gång. Kanske tycker hon att Gustav ser slarvig ut? Nästa gång ska han vara riktigt ren och snygg! Men det hjälper ändå inte. ”Gustav och snåla glasstanten” är en rolig berättelse av Peter Cohen med illustrationer av Olof Landström.
Någon som haft en sån här morgon? Hög igenkänningsfaktor för många barn i förskoleåldern (och kanske ännu mer för deras föräldrar). ”Flickan som inte ville gå till dagis” av Siv Widerberg och Cecilia Torudd var en av mina favoriter som barn.
När Petra vaknar en morgon känns det konstigt. Inte som vanligt, något är fel. Det visar sig att en av prickarna har bestämt sig för att ge sig ut på äventyr. I ”Petras prick” av Maria Nilsson Thores samspelar den filosofiska texten ljuvligt med hennes träffsäkra illustrationer. Underbart om vänskap och ensamhet bland härliga retromönster.
Ellens familj har ett stort äppelträd där hon och Olle gärna klättrar, gungar o smyger på folk. Men en kväll kommer stormen och blåser omkull deras älskade träd. Hur ska det nu bli?
”Ellens äppelträd” av Catarina Kruusval har fina illustrationer och lite mer text än övriga Ellenböcker.
I Stina Wirséns ”Vem är stor?” har Gula katten, Nallegrisen och de andra djuren blivit vuxna. Fågel reser omkring och andra tar hand om barn och jobbar. Men att rita, är det verkligen ett jobb?
Vem-figurerna är väldigt populära här hemma, både i bokform och på film. De egengjorda figurerna är skapade i cernitlera så de är inte särskilt lekvänliga men härliga att titta på.