Flickan på hotellet

”’En tjej som bara är ett år äldre än du har hittats död på ett hotell här i Vasastan.’ Valentina nästan kastade tallrikarna ner i vasken och det skrällde av porslinet. ’Någon har strypt henne. Och bara lämnat henne under ett täcke.'”

”Flickan på hotellet” är Katarina Wennstams första del i en planerad trilogi om Alex Skarp. Parallellt med polisen försöker Alex och hennes vänner hitta ledtrådar till vem som kan ha mördat flickan som hittats strypt på ett hotellrum. Flickan var bara ett år äldre än Alex, vilket väcker många tankar och funderingar. På grund av sin egen nyfikenhet blir hon snart insyltad i utredningen och utsätter sig själv för stor fara.

En spänningsroman som i linje med Katarina Wennstams tidigare böcker belyser orättvisorna kring hur killar/män och tjejer/kvinnor behandlas i samhället. Unga killar och vuxna mäns bristande respekt för tjejer är ett genomgående tema i boken och genom Alex feministiska uppvaknande belyser boken flera av de problem som patriarkatet för med sig. Dock vävs det in i berättelsen på ett väldigt snyggt sätt, vilket medför att den uppfattas som en spänningsroman snarare än ett feministiskt manifest. Man får även en inblick i rättsväsendet genom Alex återkommande samtal med sin mormor, Sveriges första kvinnliga åklagare.

Detta är första gången Katarina Wennstam skriver för ungdomar och hon gör det med bravur. Sätt boken i handen på en tonåring nära dig och läs den själv! Arbetar du med gymnasieelever så tycker jag verkligen att boken ska användas som underlag för mycket viktiga diskussioner kring respekt, betydelsen av ett nej och många andra frågor som väcks. Rekommenderas varmt från ca 15 år och uppåt.

Ungdomsnoveller från Novellix

”Över kanten på ölglaset möter jag hans blick. Jag möter den som om jag var fjorton år och låg på rygg i en snödriva medan hans handske fullproppad med snö och grus närmade sig mitt ansikte.”
.
Citatet är hämtat ut Elin Bengtssons novell ”Vinterlek”. I den här ljuvliga boxen ryms högstadieminnen, pirrig språkreseplanering, märkliga arbetskollegor och universitetsstudier. Novellerna är skrivna av Sandra Beijer, Sara Kadefors, Johanna Nilsson och Elin Bengtsson.
.
Har ni sett en så fin novellsamling förut? Inte jag! Som små konstverk både utanpå och inuti. Vackert formgivna av Jonna Fransson.
Perfekt present till någon som t.ex. tar studenten eller slutar nian. Eller till ca alla vuxna som någon gång varit unga!

Tre saker jag inte vet om dig

”’Finns det verkligen en hederskodex här?’ frågar han. ’Det gör det. Den är tio sidor lång.’ ’Man lär sig något nytt varje dag. Vi har väl inte presenterat oss ordentligt än? Jag heter Ethan, Ethan Marks.'”

Jessie och hennes pappa flyttar från vännerna och tryggheten i Chicago till pappas nya fru i Los Angeles. Nytt hem, ny skola och nya oskrivna regler. Hur ska Jessie någonsin kunna passa in på Wood Valley high school? Ingen pratar med Jessie, ingen förutom den anonyma person som börjar skicka mail och säger sig vilja hjälpa henne. Men vem är denna Någon Ingen? Driver personen med henne eller vill hen väl? Allt eftersom deras vänskap utvecklas på nätet lär Jessie känna några nya vänner på skolan. Dessutom ska hon och Ethan göra ett poesiprojekt ihop. Ethan Marks med de blå ögonen som är så genomträngande att de ser genom Jessie.

”Tre saker jag inte vet om dig” av Julie Buxbaum är en alldeles underbar ungdomsbok som får mig att önska att man gick i high school samtidigt som jag är väldigt glad att slippa. Om att försöka vara sig själv samtidigt som man vill försöka passa in och hitta ett sammanhang. Om vänskap, känslostormar och den stora kärleken. Berättargreppet kan jämföras lite med norska tv-serien Skam, då berättelsen varvas med chattar och sms. Inledningsvis blir jag lite störd när typsnittet ständigt byts men ganska snart är jag fast i berättelsen och allt annat kvittar.

Passar utmärkt från ca 15 år och upp till vuxna som precis som jag gillar att läsa ungdomsböcker. Rekommenderas varmt!

Ordbrodösen

”ordbrodös: Ordet finns inte i någon ordlista. Där hittar du brodös och får veta att det är en kvinna som broderar, men en ordbrodös ägnar sig inte åt handarbete. Hon skriver istället. Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett.”

Så inleds Anna Arvidssons hyllade debutroman ”Ordbrodösen”. Här får vi följa Alba som på sin 18-årsdag ska genomgå ett inträdesprov och demonstrera kraften som kvinnorna i hennes släkt besitter. Kraften att styra andra människor med det skrivna ordet. För att få kraften ska fem villkor vara uppfyllda. Ingen har någonsin misslyckats men när det är Albas tur är det något som går fel. Kan det vara något villkor som inte är uppfyllt?

Den här boken hade jag länge sett fram emot och sträckläste när det blev min tur i bibliotekets kö. Boken infriade verkligen mina förväntningar med ett undantag, den hade gott kunnat vara mycket längre. Nu tog den slut väldigt snabbt och flera riktigt bra och spännande passager hade gärna fått broderas ut och ges mer utrymme. Med det sagt så imponeras jag av Annas briljanta idé och tyckte det var extra kul att läsa efter att ha hört Anna själv prata om skapandet och inspirationen till boken. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Anna och skulle gärna följa Alba vidare.

Boken klassas som ungdomsbok men kan lika gärna läsas av vuxna med mycket god behållning. Rekommenderas varmt!

Vi är en

”Det är inte så hemskt egentligen.
Det är som det alltid har varit.
Vi känner inte till något annat.
Och faktum är
att vi för det mesta
trivs rätt bra
ihop.”

”Vi är en” av Sarah Crossan (översatt av Lina Erkelius) är en ungdomsbok om två sextonåriga systrar och deras familj. Grace och Tippy är som vilka tonåringar som helst med det undantaget att de är sammanvuxna tvillingar. De har tidigare haft privatundervisning men när familjens ekonomi försämras blir det dags att börja i en vanlig skola. Det medför att de blir uttittade och retade men ger dem också möjlighet att lära känna andra jämnåriga, kanske till och med få vänner. Efter en tid visar det sig att Grace inte mår bra och något måste göras, men vad?

”Vi är en” är en vacker skildring av tonårstiden, om vänskap, kärlek och hur det är att dela allt i livet med någon. Boken är på strax över 400 sidor men skriven på prosalyrik vilket innebär att varje sida har ganska lite text, skriven i kortare meningar. Rekommenderas lite extra varmt om man har någon i 12-årsåldern och uppåt som kanske har det lite trögt med läsningen. Och till alla andra som vill få en fin läsupplevelse!

Harry Potter och det fördömda barnet

”Albus: Vad … är det för rykte?
Scorpius: Ryktet säger att mina föräldrar inte kunde få barn. Att min far och min farfar så förtvivlat gärna ville ha en arvinge, för att undvika att släkten Malfoy skulle dö ut, att de … att de använde en tidvändare för att skicka tillbaka min mor…
Albus: För att skicka henne tillbaka vart?
Rose: Ryktet säger att han är Voldemorts son, Albus.
En hemsk, besvärad tystnad infinner sig.
Rose: Det är nog bara struntprat. Titta, du har ju en näsa, menar jag.”

”Harry Potter och det fördömda barnet” är ett teatermanus skrivet av J.K. Rowling, John Tiffany och Jack Thorne. Översättningen till svenska har gjorts av Lena Fries-Gedin och Jessika Gedin.

Berättelsen inleds med epilogen från Harry Potter och dödsrelikerna. Det har gått 19 år sedan slutstriden på Hogwarts. Harry är numera gift trebarnsfar och arbetar på Trolldomsministeriet. Boken handlar dock främst om Harrys son Albus som går på Hogwarts och hans bästa vän Scorpius Malfoy. Albus kämpar varje dag i skolan med kommentarer om hans far och förväntningarna som folk har på en Potter. Samtidigt börjar Harry ha mardrömmar igen och hans ärr gör ont, något som inte hänt på nitton år.

Eftersom detta är ett teatermanus inkluderar boken repliker, scenanvisningar och miljöbeskrivningar. Läsupplevelsen blir klart annorlunda mot de tidigare böckerna. En fördel som 9-åringen uppskattade extra mycket är att beskrivningen av känslor och sinnesstämningar är tydligare här och man kan lättare leva sig in i karaktärerna. En nackdel som jag upplevde är de många växlingarna mellan tid, rum, tankar o faktiska händelser. Något som troligtvis flyter fint om man ser pjäsen men som jag uppfattade som hattigt vid läsningen.

Dottern tyckte att denna var den bästa i serien, främst för känslobeskrivningarna och för att man kom karaktärerna lite närmre. Själv tyckte jag att det var roligt att återse trollkarlsvärlden och få läsa lite mer Harry Potter men storyn känns lite för hoppig och tunn.

Passar från ca 9 år, som högläsning eller på egen hand. Vi hade HP-böckerna som högläsning när dottern var sju år och hon har sedan dess läst om flertalet av dem på egen hand.