Innehåller reklam i form av annonslänkar.

Ok, här kommer den. Mitt livs hittills största läsupplevelse. Jag har aldrig någonsin gråtit så mycket eller känt så starkt i hjärtat när jag läst en bok som när jag var åtta år och läste ”Godnatt Mister Tom” av Michelle Magorian för första gången.
.
Jag har sedan dess läst om den flera gånger, vilket hör till ovanligheterna då jag nästan aldrig läser om böcker (annat än bilderböcker). Jag är evigt tacksam att jag hade hunnit läsa den själv innan min fröken högläste i skolan, annars hade jag gråtit mig halvt ihjäl i klassrummet.
.
Det är krig och risk för flyganfall i London. Willie evakueras till en liten by på den engelska landsbygden där han slås av tystnaden och naturen. Hos enstöringen Mister Tom upplever Willie omsorg och vänlighet för första gången i sitt liv. Han får en egen säng, mat och börjar så småningom trivas med sin nya tillvaro. Men så skickar Willies sjuka mor efter honom och han återvänder till tillvaron i London. Efter veckor utan livstecken från Willie beger sig Mister Tom för att leta efter honom.
.
Har ni läst ”Godnatt Mister Tom”? Själva eller för barnen? Jag har ännu inte låtit min äldsta läsa den men kommer hellre högläsa än att hon ska läsa den på egen hand. En bok som väcker många tankar om orättvisor i livet, om krig, sorg och svåra familjeförhållanden. Men mitt i all gråt lämnas man ändå med känslan av hopp, kärlek och medmänsklighet. Läs den gärna själv och sedan högt med dina barn, från ca 9-10 år eller när du tror att hen är redo. Troligtvis min allra varmaste rekommendation någonsin. Finns att beställa hos Adlibris och Bokus.