Innehåller annonslänk till Bokus och Adlibris.
”Jag stressar inte, för jag vet att jag låste entrédörren och dörrarna in till vardagsrum och kök innan jag la mig igår, men jag sölar inte heller, jag kommer efter dig med byxa, tröja och strumpor i famnen. Dörren till förvaringsrummet med frysboxen hade jag inte låst, så du står redan med händerna nere i den och försöker få upp en glassburk, ovetande om att jag har frusit ner resterna av en soppa i den och att det alltså inte är glass i den. Jag tar burken ifrån dig, lägger igen locket på frysboxen, leder dig ut.”
.
Norska författaren Olaug Nilsen har skrivit en drabbande bok om moderskärlek och de stunder av maktlöshet som kommer med att vara mor till ett autistiskt barn. Om situationer som uppstår och hur man inser att man kan behöva skydda både andra och sig själv från sitt barn. Här beskrivs kampen för avlastning och svårigheten i att göra sig betrodd i utredningar. Utsattheten som förälder, att bryta ihop och sjukskrivas i kampen för sitt barn.
.
Det här är stark läsning för vuxna, den berör på djupet och belyser med all önskvärd tydlighet de stora brister som finns i systemet och utsattheten hos familjer med barn i behov av extra stöd. Rekommenderas varmt oavsett om man har barn med autism eller ej. För ökad inblick och förståelse och för ett gripande familjeporträtt. Kärleksfullt, drabbande och böljande poetiskt.
”Men det allra värsta vi gör mot pojkar och män – genom att få dem att tro att det måste vara hårda – är att vi ger dem väldigt ömtåliga egon. Ju hårdare en man upplever att han måste vara, desto ömtåligare blir hans ego. Och sedan gör vi flickorna en ännu större otjänst när vi uppfostrar dem till att vårda männens ömtåliga egon. Vi lär flickorna att det ska förminska sig, att det ska ta så lite plats som möjligt. Vi säger till dem: -Ambitioner kan du ha, men det får inte vara för stora. Du bör sträva efter framgång, men bli inte alltför framgångsrik för då upplevs du som ett hot av männen. Om det är du som tjänar mest ska du låtsas att det är tvärtom, särskilt ute bland folk, annars förlorar han alla sin manlighet. Men hur skulle det vara om vi ifrågasatte själva utgångspunkten? Varför måste en kvinnas framgångar upplevas som något hotfullt av männen? Hur skulle det vara om vi bara slutade att prata om manlighet som något man kan förlora?”