Mizeria

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris och Bokus.

”Said är den här killen som är skeptisk mot allt. Han har konspirationsteorier om allting. Han tror att varje steg han tar är registrerat av Säpo fastän hans största brott är hans dåliga hygien. Shuno har knappt på sig skor. Alltid strumpor i tofflor. Äger inte ens ett busskort, för han vägrar lämna orten. Hans ögon är konstant uppspärrade för han inte vill missa någonting. Han är underskattad, ibland har han rätt, men oftast är han bara delli. Riktig public enemy.”
.
Tvillingarna Aicha och Ali är uppvuxna i orten. Som barn var de oskiljaktiga men nu kommer de längre och längre från varandra. Aicha döljer sin hemliga kärlek och sitt brustna hjärta, Ali träffar sin bästa vän i smyg. Var och en med sitt mizeria.
.
”Mizeria” är Melody Farshins debutbok. Det märks tydligt att hon jobbat mycket med text tidigare och alldeles särskilt stand-up. Hon skriver rappt och rakt, växlar snabbt mellan allvar och humor. Med ett högst trovärdigt språk och skicklig ton skildrar hon tillvaron i orten. Tvillingarnas värld som är densamma men ändå så olika. Omvärldens syn på dem som kille och tjej, föräldrarnas krav och vännernas förväntningar. Hederskultur, kriminalitet, förhoppningar och drömmar. Dessutom lämnas man som läsare med en cliffhanger som måste få en fortsättning. Gärna nu direkt!
.
Jag läste boken kort efter att jag sett filmen ”Måste gitt” och tyckte väldigt mycket om tonen och sättet att växla berättare (främst mellan Aicha och Ali men ibland även andra). Att Melody Farshin uteslutande använder ortenslang utan att ha med någon ordlista förstärker läsupplevelsen ytterligare.
.
En bok jag verkligen hoppas når ut till både tonårskillar och tonårstjejer och en av de debutanter jag har med i min ”hoppas-hög” inför Augustnomineringarna.
.
För lärare som önskar jobba med den på högstadiet/gymnasiet så finns även lärarhandledning.

Mizeria finns att beställa hos Adlibris  eller Bokus.

Falafelflickorna

”Jag går förbi lekplatsen och fotbollsplanen, bort till min vän, Falafelmannen. Han säljer inte glass, det hörs ju på namnet. Falafelmannen är gammal, säkert 25 år minst. Han nickar till mig.
-Läget, Hawa?
-Bra. Varmt, säger jag.”
.
I ”Falafelflickorna” av Christina Wahldén möter vi Hawa som bor i förorten och drömmer om att bli polis. Hon vet allt om vad som krävs och bestämmer sig för att starta detektivbyrå. När bibliotekarien Barbro reser bort får Hawa ta hand om hennes hund och nycklarna till bibblan. Så knackar det på och Hawa har fått sitt första fall. Ett fall som visar sig svårare än vad Hawa någonsin kunnat föreställa sig.
.
Det här är en härlig variant på ”Damernas detektivbyrå” i förorten för 9-12-åringar. Med allvarliga frågor som bortgifte, hedersvåld, homofobi, polisförakt och integration. Trots svåra ämnen lyckas Wahldén skickligt balansera åt det humoristiska hållet utan att skoja bort allvaret.
.
Vi vill läsa mer om Hawa! Den här boken rymmer så många olika trådar att det lär finnas en uppsjö av möjligheter till uppföljare. Glädjande nog vet jag att det kommer!
.
En bok som verkligen behövs, som tar tjejerna i förorten på allvar och lyfter deras frågor. Bara en sån sak som att det var nästintill omöjligt att få tag i en omslagsbild med leende flicka i hijab tyder på att det behövs fler såna här böcker.
.
Rekommenderas varmt för mellanstadiet, gärna som högläsning med efterföljande diskussion.