Innehåller annonslänk till Adlibris och Bokus.
”-Hur känns det, Viggo? undrar mamma när han har stått tyst på tröskeln jättelänge. Viggo känner efter ordentligt innan han svarar. Som gammal Fanta, tänker han. För nu märker han att de glada kolsyrebubblorna inuti är nästan borta.”
.
Äntligen ska Viggos mamma flytta hem! Eller ja, inte hem men till en lägenhet i samma stad istället för långt bort i Danmark. Viggo fantiserar om hur härligt det ska bli att ha mamma nära, om allt de får göra för henne och om lyxiga guldkranar och bubbelbad. Han kanske har råkat säga till Malte att de ska skaffa hund också. Men inget blir riktigt som i Viggos fantasi. Hur hanterar man sånt?
.
I ”Viggo och mammalivet” spinner Lisa Bjärbo skickligt vidare på Viggos känsloregister (som tidigare beskrivits i ”Viggo och rädslolistan”). Porträttet av en pojke med stor fantasi och känslostormar växer och breddas när han ställs inför nya svårigheter. Som när han sett fram emot att få vara hos mamma en hel vecka åt gången men inte riktigt tänkt på att pappa då blir ensam.
.
Bjärbos Viggo-böcker fyller ett tomrum där pojkar tillåts ha nära till gråten, visa sina känslor och prata om sina rädslor. Där humor och coola parkourgrejer får ta plats tillsammans med oro i magen över vad kompisen ska tycka om att man kanske ljugit lite. Johanna Magorias blyertsillustrationer fångar såväl de tuffa som de mjuka och ängsliga sidorna och samspelar väl för att få till både den humor och det allvar boken rymmer. Ännu en pärla för barn som är sisådär 5-6 år och uppåt 9-årsåldern. Rekommenderas!