Harry Potter och det fördömda barnet

”Albus: Vad … är det för rykte?
Scorpius: Ryktet säger att mina föräldrar inte kunde få barn. Att min far och min farfar så förtvivlat gärna ville ha en arvinge, för att undvika att släkten Malfoy skulle dö ut, att de … att de använde en tidvändare för att skicka tillbaka min mor…
Albus: För att skicka henne tillbaka vart?
Rose: Ryktet säger att han är Voldemorts son, Albus.
En hemsk, besvärad tystnad infinner sig.
Rose: Det är nog bara struntprat. Titta, du har ju en näsa, menar jag.”

”Harry Potter och det fördömda barnet” är ett teatermanus skrivet av J.K. Rowling, John Tiffany och Jack Thorne. Översättningen till svenska har gjorts av Lena Fries-Gedin och Jessika Gedin.

Berättelsen inleds med epilogen från Harry Potter och dödsrelikerna. Det har gått 19 år sedan slutstriden på Hogwarts. Harry är numera gift trebarnsfar och arbetar på Trolldomsministeriet. Boken handlar dock främst om Harrys son Albus som går på Hogwarts och hans bästa vän Scorpius Malfoy. Albus kämpar varje dag i skolan med kommentarer om hans far och förväntningarna som folk har på en Potter. Samtidigt börjar Harry ha mardrömmar igen och hans ärr gör ont, något som inte hänt på nitton år.

Eftersom detta är ett teatermanus inkluderar boken repliker, scenanvisningar och miljöbeskrivningar. Läsupplevelsen blir klart annorlunda mot de tidigare böckerna. En fördel som 9-åringen uppskattade extra mycket är att beskrivningen av känslor och sinnesstämningar är tydligare här och man kan lättare leva sig in i karaktärerna. En nackdel som jag upplevde är de många växlingarna mellan tid, rum, tankar o faktiska händelser. Något som troligtvis flyter fint om man ser pjäsen men som jag uppfattade som hattigt vid läsningen.

Dottern tyckte att denna var den bästa i serien, främst för känslobeskrivningarna och för att man kom karaktärerna lite närmre. Själv tyckte jag att det var roligt att återse trollkarlsvärlden och få läsa lite mer Harry Potter men storyn känns lite för hoppig och tunn.

Passar från ca 9 år, som högläsning eller på egen hand. Vi hade HP-böckerna som högläsning när dottern var sju år och hon har sedan dess läst om flertalet av dem på egen hand.

”Billie: avgång 9:42 till nya livet” och ”Billie: du är bäst”

När Billie, 12 år, kommer till Bokarp är det så litet att hon knappt märker att de är framme. Hon fosterhemsplaceras hos familjen Persson där allt är så prydligt, välordnat och kallt. Billie som alltid varit uppe så sent hon vill, köpt godis när som helst och sett på alla möjliga barnförbjudna filmer och serier. Nu ska hon, precis som de andra barnen i familjen, lägga sig en viss tid, använda en särskild handduk och göra alla möjliga familjeaktiviteter tillsammans. Men Billie vill verkligen passa in och gör vad hon kan. Hon blir snabbt populär i skolan och lär känna nya sidor hos både sig själv och fosterfamiljen. Men det är något som skaver och Billie är fast besluten att ta reda på vad.

Billie-böckerna är skrivna av Sara Kadefors, mästerlig på trovärdiga berättelser om barn o ungdomars vardag. ”Billie: avgång 9:42 till nya livet” kom 2015 och 2017 kom fortsättningen ”Billie: du är bäst”.

”Billie är sååå bra! Man fattar liksom hur hon har det. Det är så bra beskrivet så man förstår hur hon känner sig och hur hon tänker. Det är världens bästa böcker!”
-Ingrid, 9 år

Och det mina vänner, är ett väldigt bra betyg. Särskilt från en bokslukare som plöjer ett par böcker i veckan! Själv kan jag inte annat än instämma, jag blir helt kär i Billie och vill fortsätta vara en del av hennes värld i Bokarp. Om ni inte upptäckt Billie än så är det hög tid! Själv fick jag upp ögonen för henne i och med släppet av andra boken och nu längtar vi bägge efter den tredje (våren 2018)!

Min 9-åring sträckläste bägge böckerna själv, rekommenderas från ca 9 år och uppåt (jag älskar dem som sagt!).

Pappa Pellerins dotter

Loella bor i ett litet torp mitt ute i skogen med sina småsyskon. Mamma jobbar på sjön och skriver sällan, pappa har ingen sett till sedan Loella var liten. Men Loella är van att klara sig själv, hon får lite hjälp av snälla tant Adina och så har hon ju sin människoskrämma, Pappa Pellerin.

När så mamma ska åka ända till Amerika behöver livet i torpet brytas upp och Loella hamnar på barnhem i stan. Allt är så annorlunda, alla människor, dofter och tystnaden som inte finns. Loella drömmer om att hennes pappa en dag ska komma och hämta henne, pappa som hon hört att hon liknar så mycket. Nog måste han väl undra hur hon har det, nog kommer han. Men när?

Maria Gripe kan verkligen konsten att beskriva människor och deras känslor med enkla medel och stor inlevelse. Språket är lite gammalmodigt, vilket kanske inte är så konstigt eftersom den skrevs 1963, men inget som försvårar läsupplevelsen.

Modernistas nyutgåva av denna bok är verkligen fantastiskt fin. Omslaget, Harald Gripes restaurerade originalillustrationer och den tjocka papperskvaliteten gör det till en fröjd att läsa.

Jag läste Pappa Pellerins dotter första gången när jag var åtta men upplever att jag hade betydligt större behållning av den nu som vuxen. Så rekommenderad ålder skulle jag säga från ca 8 år som högläsning och annars från ca 10 år och uppåt.

Häxan och Lejonet

Nästan så jag trodde att herr Tumnus skulle dyka upp i vår trädgård den där morgonen…

”Häxan och Lejonet” är en av de fantastiska böckerna om Narnia(del två i serien) och den som jag gillade allra mest som barn. Här träffar vi syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy som evakuerats till den engelska landsbygden när bomberna faller över London. I huset finns ett stort klädskåp och under en kurragömmalek upptäcker Lucy att man kommer till en annan värld om man går igenom skåpet. Så småningom kommer alla fyra syskonen till Narnia där Vita Häxan styr och kuvar invånarna. Men det finns hopp, enligt en sägen ska Adam o Evas söner o döttrar komma för att hjälpa lejonet Aslan att befria dem. En berättelse fylld av bibliska kopplingar men främst en vacker och spännande saga om gott och ont. Finns även en ganska ny filmatisering som rekommenderas varmt, dock först efter att man läst boken.

Poppy Pym & Faraos förbannelse

I ”Poppy Pym & Faraos förbannelse” av Laura Wood får vi följa Poppy, snart 12 år. Hon är föräldralös och uppvuxen på en cirkus. Inför skolstarten oroar hon sig för att inte passa in bland de andra på internatskolan, allt hon kan har hon ju lärt sig på cirkusen. Tur då att hon snart träffar Ingrid som har koll på reglerna. En dag kommer en egyptisk utställning till skolan och sedan blir inget sig likt.

8-åringen recenserar: Jag läste den här själv och tycker den är spännande. Den påminner lite om Harry Potter(som jag älskar) eftersom
1) Poppy är också föräldralös
2) Boken utspelar sig på en internatskola med fyra elevhem
3) Handlingen kretsar kring Poppy och hennes två vänner Ingrid och Kip

”-Jag tyckte det var extra kul att läsa den eftersom en av huvudpersonerna heter lika som mig och är ganska lik mig (Ingrid).”

Julmysteriet

”Julmysteriet” av Jostein Gaarder handlar om Joakim som får en magisk julkalender av en gammal bokhandlare. Bakom varje lucka gömmer sig en bild och en handskriven papperslapp. För varje öppnad lucka får Joakim följa en flicka som heter Elisabet längs vägen på hennes resa i tid och rum. Det här är en äldre adventsbok som jag själv läste som barn, ett kapitel om dagen fram till julafton. Boken är lättläst men textmängden i varje kapitel kräver högläsning eller en något erfaren läsare. Så vitt jag vet slut hos förlaget men kanske att biblioteken har den.

Kalle och chokladfabriken

”Kalle och chokladfabriken” av Roald Dahl är en fantastisk saga om fattiga Kalle Spann och drömmen om att vinna en gyllene biljett till Willy Wonkas chokladfabrik. Värm lite choklad, kryp ner under en filt o läs tillsammans! Gärna en illustrerad utgåva med Quentin Blakes typiska spretiga figurer.
När ni sedan läst rekommenderas Tim Burtons filmatisering varmt med Johnny Depp som briljant Willy Wonka.

Matilda

Av alla böcker jag läste som barn(det var MÅNGA) är det få som jag minns så väl som Roald Dahls ”Matilda”. Underbar högläsningsbok från skolåldern och uppåt med ett helt galet persongalleri. 8-åringen skrattade högt om kvällarna när vi följde Matilda, hennes korkade föräldrar, snälla fröken Honung och galna rektor Domderasson. Passar extra bra för läslusar men fångar de flestas intresse.