”Han sade inte ett ord, bara höll fram ringen. Sofias blickar föll på den. Och med ens var det som om hon alltid hade önskat dig just den ringen och inte förstått detta. Hon greps av ett häftigt begär efter den. Albert såg det.”

I samband med en vårmarknad i Blekeryd försvinner glasblåsarns barn Klas och Klara. Flaxa Mildväder såg tecknen men kunde inget göra. Det är Härskaren som har fört barnen till det folktomma Önskestad, där han och Härskarinnan bor, i ett försök att uppfylla hennes önskningar. Men härskarinnan blir bara ännu olyckligare och tillvaron blir mycket svår för Klas och Klara. Samtidigt går deras föräldrar Albert och Sofia och undrar vad som egentligen hände med deras barn den där dagen i Blekeryd.

”Glasblåsarns barn” skrevs av Maria Gripe 1964 och ges nu ut på nytt av Modernista i en mycket vacker utgåva med Harald Gripes restaurerade originalteckningar. Vackert omslag o tjockt papper gör det till en extra fin läsupplevelse.

”Glasblåsarns barn” är en märklig och vacker saga om gott och ont, om förhoppningar och längtan. Passar från ca 9 år som högläsning eller egen läsning.

Loella bor i ett litet torp mitt ute i skogen med sina småsyskon. Mamma jobbar på sjön och skriver sällan, pappa har ingen sett till sedan Loella var liten. Men Loella är van att klara sig själv, hon får lite hjälp av snälla tant Adina och så har hon ju sin människoskrämma, Pappa Pellerin.

När så mamma ska åka ända till Amerika behöver livet i torpet brytas upp och Loella hamnar på barnhem i stan. Allt är så annorlunda, alla människor, dofter och tystnaden som inte finns. Loella drömmer om att hennes pappa en dag ska komma och hämta henne, pappa som hon hört att hon liknar så mycket. Nog måste han väl undra hur hon har det, nog kommer han. Men när?

Maria Gripe kan verkligen konsten att beskriva människor och deras känslor med enkla medel och stor inlevelse. Språket är lite gammalmodigt, vilket kanske inte är så konstigt eftersom den skrevs 1963, men inget som försvårar läsupplevelsen.

Modernistas nyutgåva av denna bok är verkligen fantastiskt fin. Omslaget, Harald Gripes restaurerade originalillustrationer och den tjocka papperskvaliteten gör det till en fröjd att läsa.

Jag läste Pappa Pellerins dotter första gången när jag var åtta men upplever att jag hade betydligt större behållning av den nu som vuxen. Så rekommenderad ålder skulle jag säga från ca 8 år som högläsning och annars från ca 10 år och uppåt.