”Det var en gång en man som länge hade stört sig på att huset han bodde i var så litet och oansenligt. Det här huset, tänkte mannen, passar inte mig. Jag vill ha ett nytt hus, ett stort.”
.
Så inleds ”Mannen som byggde ett hus” av Anna Höglund. Mannen kan dock inte komma ifrån känslan av att det är någon annans hus. Han river det och har storslagna planer för sitt nybygge. Musikrum och PA-anläggning (som han inte riktigt vet vad det är), marmortrappor, stjärnhimmel och cigarrum (trots att han inte röker). Åren går och saker måste ständigt förändras, bytas ut och förbättras. Under tiden bor mannen kvar i sitt lilla
oansenliga torp i närheten.
.
Anna Höglund har här skapat en av sina mer humoristiska böcker med glimten i ögat. Här växlar bilderna mellan lekfullt och färgglatt och det suggestivt dova som annars brukar vara hennes signum.
.
Berättelsen läser jag in som en tydlig känga till vår tids statushets och överkonsumtion. Känslan av att aldrig vara riktigt nöjd, att det alltid finns något att förbättra. I det här fallet leder det till att mannen aldrig når sitt mål.
.
Bilderboksformatet nyttjas skickligt för att förstärka illustrationerna, dels när mannen vecklar ut sina skisser på
förbättringar och dels när naturen och skogen brer ut sig i det som en gång var huset.
.
Vackert och tänkvärt om livets förgänglighet och hur åren går om vi inte tar vara på nuet. Boken kan läsas från ca 3 år men absolut även för äldre barn och inte minst av vuxna.
.
Jag skulle säga att det här är en typisk bok som skulle kunna Augustnomineras. Anna har nominerats fyra gånger tidigare och tilldelades priset 1996 tillsammans med Ulf Stark för ”Min syster är en ängel”.