Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris.

”Då jag hade lagt upp av köttbullarna och potatisarna stack jag ner skeden i burken. Jag tänkte ösa på ett rejält lass av sylten. Men då tog farfar skeden ur min hand och la upp en pytteliten klick. Och sedan tog han en nästan lika liten själv.
-Vadå? sa jag. Får jag inte mer? -Nej, sa han. Jag vill att burken ska räcka livet ut. Du kan spara sylten till sist och ha som efterrätt.
Det tänker jag göra.”
.
Farfar gormar och svär en hel del
men Lill-Gottfrid tycker ändå om att hälsa på honom på sjukhuset. Medan han smugglar in pilsner och sillsmörgås till farfar sitter Pappa helst kvar i kafeterian och löser korsord. Med hjälp av Adam i bageriet gör Lill-Gottfrid upp en plan för hur farfar ska kunna rymma från sjukhuset och åka ut till sitt älskade hus i skärgården en sista gång. En rymning för att minnas, vara lycklig och leva en sista gång innan man ska dö.
.
Så är den då här, det som kom att bli Ulf Starks sista bok. Med hans signum, en gestaltning från hans egen barndom med en vacker vänskap mellan en pojke och hans farfar. Värmen dem emellan känns igen lika väl som den kyligare och strikta relationen till tandläkarpappan.
.
På flera vis känns det som att ”Rymlingarna” var menad att bli hans sista bok. Han slog igenom 1984 med ”Dårfinkar och dönickar” där Simone har en döende morfar som längtar ut till sitt skärgårdshus där han minns sin älskade, bortgångna fru. Morfar heter dessutom Gottfrid.
.
”Rymlingarna” är ett vackert och mycket värdigt avsked av en av våra mest älskade författare. Kitty Crowthers typiska illustrationer är vackrare än någonsin och förhöjer läsupplevelsen ytterligare. Rekommenderas varmt från ca 6 år och uppåt. Den passar extra fint så här till Allhelgonahelgen när vi saknar och minns de som dött.
.
Boken finns att beställa här från Adlibris.