Salen -författarintervju med Nina och Willem Källmodin

Idag (28/12) släpps ”Salen”, en klassisk spökhistoria i skolmiljö för 9-12 år. Nina och Willem Källmodins spännande berättelse kom på andra plats i Bonnier Carlsens stora manustävling och arbetet med uppföljare är redan i full gång. Inför boksläppet fick jag mig en pratstund med debutanterna (Nina har blivit utgiven förut men det här är den första gemensamma boken med sonen Willem, 12 år).

Foto: Emelie Langer

Jag är nyfiken, hur kom det sig att ni började skriva tillsammans?

Vi hade faktiskt aldrig haft en tanke på det tidigare men så upptäckte vi ett hål i en vägg på Willems skola. Det visade sig finnas ett dolt utrymme bakom och när vi började fantisera tillsammans om vad som skulle kunna finnas där hade vi så mycket idéer att det till slut kändes som att det skulle räcka till en bok. Och det gjorde det ju!

Hur har er arbetsprocess sett ut? Vem gör vad? 

Vi började med själva idén och alla karaktärer, miljöer och så vidare. Vår fantasi går igång på ungefär samma saker och då är vi som två idésprutor. I det stadiet pratade vi väldigt mycket och bollade olika tankar och idéer. Efter ett tag, när vi hade kommit på grunderna till historien, så började vi skriva.

Willem: Mamma skrev några kapitel och läste upp dem för mig, sedan ändrade vi tillsammans tills vi båda var nöjda.

Vilka för-/nackdelar ser ni med att skriva tillsammans?

Willem: Fördelen är att det är väldigt enkelt att komma på idéer när man är två. Och att vi ofta har samma idéer och tänker likadant. Vi kan inte direkt komma på några nackdelar. Vi har väldigt roligt när vi hittar på historier tillsammans.

Nina: Jag håller med Willem, vi spånar otroligt bra tillsammans och skapar berättelser i vår gemensamma fantasi. Det hade aldrig blivit samma eller lika bra historier på egen hand.

Berätta mer om hur ni fick idén till ”Salen”.

 Willem: Allt började med att vi hittade ett hål i väggen på min skola med ett dolt utrymme bakom. Mamma jobbar som skolbibliotekarie där, och vi pratade om det när vi kom hem. Vi började fantisera om vad som skulle kunna finnas i ett gömt rum på en skola, och det var så vi kom på idén. Vi bestämde oss för att skriva en historia där några elever upptäcker en dold skolsal.

Nina: Från början hade vi ingen bestämd tanke om vad som skulle finnas i salen. Vi började skriva och fantiserade fram det allt eftersom. Däremot hade vi redan från början en tydlig bild av våra huvudkaraktärer Lo, Johanna och Harry och var väldigt eniga om vad de hade för egenskaper.

Har några av era huvudkaraktärer fått låna några egenskaper av er?

Nina: Jag tycker nog att Harry har en del drag av både mig och Willem. Harry älskar böcker och gillar att lära sig nya saker. Och har ganska lätt för det.

Willem: Vi har nog lånat drag från olika personer, fast inte så att vi skriver om någon som finns på riktigt.

Hur lång tid har det tagit från idé till färdig bok?

Vi fick idén i början av 2019 och hade ett färdigt råmanus, alltså ett allra första utkast, klart i april samma år. Nu släpps boken precis i sista sekunden av 2020, så totalt två år från det att vi började tills den finns som färdig bok.

Foto: Emelie Langer

Varför valde ni att skicka in manuset till Bonnier Carlsens tävling?

Tävlingen utlystes våren 2019, precis när vi hade fått ihop det första utkastet till ”Salen”. Så det var väldigt bra tajming med tanke på att de eftersökte barnboksmanus för åldern 7-12 och vi precis hade skrivit vår första historia riktad till 9-12 år. Tävlingen blev också en morot för att redigera och putsa till manuset så att det blev färdigt att skicka in till förlag. Vi tyckte det skulle vara roligt att testa och se hur vår historia stod sig i konkurrensen.

Vad har det inneburit för er att ni kom på andra plats?

Willem: Väldigt mycket. Vi har fått veta att det finns personer som gillar boken, det känns som en bekräftelse på att vi skrivit en bra historia.

Nina: Det är en fantastisk möjlighet att nå ut med historien och våra karaktärer som vi tycker så mycket om. Tack vare det kommer det att bli två böcker till om Lo, Johanna och Harry. Vi kunde inte riktigt släppa taget om dem efter ”Salen”.

Vem tror ni kommer gilla att läsa ”Salen”?

De som gillar skräckisar och att bli lite lagom skrämda. Samtidigt har vi fått veta från juryarbetet att även de som i vanliga fall inte läser spökhistorier gillade den här berättelsen. Man kommer nära karaktärerna, får följa deras liv på mellanstadiet och känner med dem. Så egentligen alla som vill läsa en berättelse med mycket driv i och karaktärer som man lätt tar till sitt hjärta.

Foto: Emelie Langer

Vad gör ni när ni inte skriver böcker tillsammans?

Willem: Jag går i skolan och oftast när jag är hemma brukar jag läsa eller spela med kompisar.

Nina: Vi läser mycket båda två och eftersom jag också jobbar som skolbibliotekarie läser jag mycket barn- och ungdomsböcker till arbetet. Vi tipsar gärna varandra om böcker som vi tror att den andra kan gilla.

Hur har coronaåret påverkat er? 

Willem: Det har inte påverkat oss så mycket, det enda är väl att vi inte får ett riktigt boksläpp. Jag träffar inte kompisar lika mycket fysiskt, mer över nätet. Men eftersom jag går i sexan har jag haft skola som vanligt.

Nina: I jämförelse med många andra har vi påverkats ganska lite i vårt liv. Jag har jobbat som vanligt i skolbiblioteket, eftersom de inte har stängt i skrivande stund. Det som påverkar mest tycker jag är att inte få träffa personer i riskgrupp i den närmaste kretsen, även om vi kunnat ses utomhus litegrann. Julen är förstås helt annorlunda, vi brukar samlas ett stort gäng av familjen hemma hos barnens mormor och morfar, men det går inte 2020.

Har ni några skrivtips för den som vill skriva en bra spökhistoria?

Använd klassiska ingredienser som lampor som slocknar, dörrar som stängs av sig själva, mörka skuggor. Det är något med det som får oss att rysa! Att hela tiden skapa cliffhangers är också effektivt, så att läsaren hela tiden vill läsa vidare och se hur det går.

Foto: Emelie Langer

Vill ni dela med er av några boktips ni tycker andra borde läsa?

Nina: Karin Alfredssons böcker om Vajlett och Rut är fantastiska tycker jag, om homosexualitet i en djupt religiös by i mitten av förra seklet, men också om så mycket annat. En blick tillbaka i tiden.

Willem: Glasbarnen är väldigt bra, av Kristina Ohlsson. Har man inte läst Rum 213 av Ingelin Angerborn ska man definitivt göra det också.

Vilka förhoppningar har ni på 2021?

Willem: Att vi ska börja skriva på fler bokidéer vi har, att det går bra för Salen och för uppföljarna som släpps under höst och vinter 2021.

Nina: Att många ska gilla Salen, förstås! Men också att Corona-vaccinet ska göra så att vi äntligen kan träffa dem vi knappt sett under 2020.

Tack för att ni tog er tid att svara. Stort lycka till nu med lanseringen!

Lucka 19: Intervju med Anna James

Boktips och författarintervju. Tilly och bokvandrarna av Anna James.

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Läslusen barnbokhandel och till Adlibris.

Tilly är uppvuxen med sin mormor och morfar och bor vägg i vägg med familjens bokhandel. Hon älskar att läsa och är väl medveten om böckers magiska kraft då de kan få en att resa i nya världar, sätta sig in i andra människors liv och uppleva de mest fantastiska saker. Att det skulle finnas något som kallas för bokvandrare har hon dock aldrig hört talas om, tills hon en dag på höstlovet möter Anne på Grönkulla i bokhandeln. Plötsligt är hon själv indragen i ett storslaget äventyr bland älskade bokkaraktärer. 

”Den magiska bokhandeln -Tilly och bokvandrarna” av Anna James är första delen i serien om den magiska bokhandeln och Helena Dahlgren står för den eminenta översättningen till svenska. I samband med min julkalender på @barnensboktips fick jag möjlighet att intervjua Anna James om bokvandrande, YouTube-program och vad hon och Tilly önskar sig i julklapp.

Vad drömde du om som barn?

Jag hade många drömmar som barn, ofta baserade på vad jag läste för stunden! Jag insåg att jag gärna ville jobba med böcker eller ord i någon form men fick inte särskilt mycket yrkesvägledning i skolan och var inte bekant med vilka jobb som kunde tänkas finnas. Det var först när jag läste på universitetet som jag bestämde mig för att bli bibliotekarie vilket var mitt jobb innan jag bytte till journalistik och skrivande. 

Varför blev du författare?

Ärligt talat så blev jag författare för att jag hade en idé till en berättelse snarare än att det var någon slags framtidsplan från min sida. Som journalist älskade jag att skriva om och tipsa om andra människors böcker och det var först när jag fick idén till ”Den magiska bokhandeln”-serien som jag på allvar övervägde att försöka bli en utgiven författare. 

Personligen älskar jag ”Tilly och bokvandrarna”, särskilt som jag jobbar både i barnbokhandel och på bibliotek (inte fullt så magiskt som i din bok men ändå…). Varifrån fick du inspiration till boken?

Tack så mycket! Inspirationen fick jag delvis från min bakgrund som skolbibliotekarie och delvis från mina egna tankar och funderingar kring hur det skulle vara att få möta sina favoritkaraktärer. En annan del kommer från relationen jag hade med min morfar som barn vilket inspirerade till Tilly och hennes morfar. Så lite varstans ifrån!

Du driver ”The Bookwanderers club” på YouTube, kan du berätta lite mer om det?

Jag har min bakgrund i journalistiken och gör fortfarande en del författarintervjuer i boklådor och på litteraturfestivaler här i Storbritannien, vilket jag älskar. När vi gick in i vår första lockdown ville jag försöka göra något som kunde stötta och vara till hjälp för föräldrar med barn som var hemma hela dagarna och samtidigt möjliggöra för författare att få prata om sina nya böcker när alla turnéer och event avbokats och boklådor stängdes. Därför föddes ”The Bookwanderers Club” på YouTube där jag intervjuar författare om deras aktuella böcker. Dessutom kommer de med användbara skrivtips och uppmaningar för barn och lärare och tipsar om sina favoritboklådor. 

Hittills finns den första delen av ”Den magiska bokhandeln” översatt till svenska men det finns två till på engelska. Kommer det ännu fler böcker i serien eller är du klar med Tilly nu?

Faktum är att jag jobbar på en fjärde bok just nu och planen är att det ska bli sex böcker totalt! Men även om Tilly fortfarande är med i den fjärde så kommer berättelsen att röra sig en bit bort från henne och fokusera på några nya karaktärer. På så vis kan jag utforska flera element i bokvandrarnas värld. 

Om du vore Tilly, vilken bok skulle du dyka in i?

Det här fortsätter att vara en väldigt svår fråga för mig men jag tror att det ändå måste bli Anne på Grönkulla. Det var den boken som väckte idén om bokvandring och jag skulle älska att få prata med Anne mer än någon annan bokkaraktär jag kan komma på. Att det inte är en farlig bok känns som ett plus!

Jag förstod av ditt tack i boken att du gärna hade inkluderat Lyra från Philip Pullmans böcker. Finns det fler böcker som du behövde utelämna?

Så många! Särskilt böcker som jag ser som klassiker men där copyrighten ännu inte löpt ut. T.ex. böcker av Enid Blyton, Roald Dahl och Noel Streatfeild. Jag skulle älska att göra lite bokvandrande in i Diana Wynne Jones böcker eftersom hon är min absoluta favoritförfattare men jag tror jag skulle bli lite avskräckt om jag skulle försöka använda hennes karaktärer och berättelser. 

Om du skulle välja en karaktär från vilken bok som helst för att beskriva dig själv, vem skulle det bli?

Två av de karaktärer som påverkat mig mest, även om jag inte är precis som dem, är Anne på Grönkulla och Lyra Belacqua (från Guldkompassen). Lyra lärde mig mycket om att stå upp för vad som är rätt och Annes beslutsamhet kring att vara sig själv och att vara stolt över att vara smart inspirerade mig både som barn och även nu som vuxen. 

Vilka tre böcker skulle du vilja rekommendera alla att läsa (barn eller vuxna)?

Då väljer jag tre barnböcker eftersom alla kan läsa barnböcker! Det skulle troligtvis bli ”Momo eller kampen om tiden” av Michael Ende, ”Anne på Grönkulla” av LM Montgomery och ”Charmed Life” av Diana Wynne Jones. 

Hur har ditt coronaår varit?

Det har naturligtvis varit utmanande på många vis men jag har ändå varit lyckligt lottad som kunnat fortsätta skriva. Jag har också tur som lever tillsammans med min partner och har sluppit vara ensam så det känner jag stor tacksamhet över. 

Vad är det första du ser fram emot att göra när coronasituationen är under kontroll och saker återgår till det ”normala”?

Så många saker! Jag har saknat mina vänner och min familj väldigt mycket, och alla i bokvärlden. Jag längtar efter att få fira författares nya böcker och jag har verkligen saknat att få träffa mina läsare på event och i skolor. 

Hur ser dina närmsta planer ut?

Just nu ska jag påbörja andra vändan med den fjärde boken i ”Den magiska bokhandeln”.

Vad önskar sig Tilly i julklapp? Och vad önskar du dig?

Jag tror svaret blir samma för oss bägge: böcker!

För den som blir nyfiken på Anna James böcker så finns ”Tilly och bokvandrarna” i din lokala bokhandel, t.ex. hos Läslusen. De ännu ej översatta titlarna finns t.ex. hos Adlibris. Berättelsen om Tilly är perfekt läsning för den som älskar böcker och magiska äventyr. Att den utspelar sig i en mysig bokhandelsmiljö med tillhörande café gör sitt till för den mysiga stämningen! Sätt boken i händerna på någon som är sisådär 9 eller 39 och bokstavligen vill dras in i böckernas magiska värld!

Lucka 17: Intervju med Sören Olsson

Inlägget är ett betalt samarbete med Bookmark förlag och innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris.

Bakom dagens lucka i julkalendern döljer sig en boktävling (se @barnensboktips ) och en författarintervju med Sören Olsson. De flesta känner nog igen Sören som en av skaparna bakom storsuccéerna Sune och Bert (tillsammans med kusinen Anders Jacobsson) men under sina 36 år som författare har han hunnit skriva över 170 böcker. Jag intervjuar honom med anledning av det senaste tillskottet i bokhögen, ”Luna och superkraften -Upptäckten” som han skrivit tillsammans med Leif Eriksson och Martin Svensson. Illustrerat har Andrea Femerstrand gjort.

Hej Sören! Du är ju aktuell med den första boken om Luna. Berätta, vem är hon?

Luna är en tjej som är nio år och som bor i en litet samhälle som heter Lilla Vargudden. Hon bor med sina föräldrar och sina två yngre tvillingbröder. Luna känner sig inte riktigt sedd. Ingen lyssnar på henne. Hon har ingen nära vän och hon känner sig ganska ensam. En kväll när allt känns riktigt tråkigt, så går hon ner till den lilla sjön som ligger när hennes hus och när hon stoppar fingrarna i mångatan som speglas i vattnet så händer det nåt magiskt. Hon drabbas av en superkraft!

Illustration: Andrea Femerstrand

Vem tänker du ska läsa Luna och varför?

Jag tror att Luna kan passa för både killar och tjejer, allra bäst kanske för åldrarna 6-9 år. En sak som jag tror är viktigt är att även föräldrarna som läser med sina barn ska ha en behållning av boken. Det känns bra om boken kan inspirera både barn och föräldrar.

Ni är ju tre författare och en illustratör som har skrivit boken tillsammans, hur kommer det sig att det blev just ni och hur ser ert samarbete ut?

Det började med att Martin och Leif kontaktade mig och frågade om vi skulle skriva en bok ihop. Sen träffades vi och tog en fika – det kändes genast som ett kul samarbete. Vi delar upp manuset och skriver varsitt avsnitt, därefter roterar vi manuset så att alla får vara med och ändra och förbättra varandras texter. Det är ett kul sätt att samarbeta!

Fotograf: Sevda Svensson

De allra flesta böcker du gett ut har du skrivit tillsammans med andra författare, vilka för- respektive nackdelar ser du med att skriva ihop med andra?

Det allra viktigaste är att man inte lägger in någon prestige i samarbetet. Man får inte anse sig själv vara viktigare än resultatet. Mina idéer kanske inte är de bästa -då ska de inte vara med men om de är bättre än någon annans så ska de vara med. För slutmålet är alltid det samma. Att boken ska bli så bra som möjligt. Jag tycker att det är väldigt roligt med samarbeten! Men det är även kul att skriva sina helt egna historier också, utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Fördelarna är att det är roligt, det går snabbt att skriva och att man kan bolla idéer på ett kreativt sätt. Nackdelen är väl att man ska dela på intäkterna.

Du har varit otroligt produktiv under dina 36 år som verksam författare och skrivit fler än 170 böcker. Hur hinner du skriva så mycket och finns det något kvar att skriva om?

Jag har haft det här som mitt yrke sedan 1986 men vi började göra radioprogram redan 1983. De första åren var det inte möjligt att kunna leva på författandet men att skriva mycket är inga problem. Det är ju det jag gör! Faktum är att om det bara fanns utrymme hos bokförlagen så skulle jag kunna skriva 10-15 böcker om året. Jag skriver snabbt och det är enligt mig världens roligaste jobb! Att hitta ämnen att skriva om är inte heller nåt problem. Världen är full av saker, företeelser och situationer som känns inspirerande och den förändras hela tiden. Det kommer ständigt nya saker som är viktiga och angelägna. 

Jag har en hel låda med anteckningsböcker med idéer som jag ännu inte har skrivit färdigt. Så om jag inte skulle få en ny idé från och med i dag så skulle jag ändå ha att göra i många år framöver med alla mina gamla idéer. 

Vem av alla karaktärer som du har skrivit om genom åren är mest lik dig själv?

Jag skulle säga att det finns mycket av både mig och Anders i Sune och Bert. Vi har alltid använt oss av en inre spegel där vi speglar våra egna inre barns tankar och känslor. Det har varit viktigt för oss att kunna minnas hur det kändes att vara 10 år och kvittrande förälskad eller 13 år och känna hur hormonerna far runt i hela kroppen. Det jag skriver om är ofta kopplat till känslor och känslor är tidlösa. Det är ingen skillnad på att vara kvittrande förälskad i dag eller när jag var ung, eller när min mormor och morfar var unga för den delen. Tiden ändrar många andra saker men känslorna är tidlösa.

Vad har framgångarna med Sune och Bert betytt för dig?

Det är lite overkligt. Det har inneburit att både jag och Anders har kunnat livnära oss på att vara författare på heltid. Jag är konstant tacksam över att så många barn tycker om våra berättelser. Framgångarna har aldrig varit nåt som vi tagit för givet. Vi är lika överraskade som alla andra av att berättelserna har levt kvar och fått så många unga att börja läsa böcker. Det är helt fantastiskt!

Vi är nog många som kan citera stora delar av julkalendern ”Sunes jul” utantill. Några flitigt förekommande citat här hemma är t.ex. ”-Ta lax, det är dyrt…eller jag menar gott!” och ”-Älskling, i år tar jag knäcken! -På oss alla…” Brukar folk komma fram till dig på stan och citera något från Sune eller Bert? Har du något eget favoritcitat eller har du tröttnat?

Sunes Jul bygger väldigt mycket på min och Anders egen uppväxt. Många av händelserna är direkt tagna från vår egen barndom så det är svårt att lyfta fram nåt särskilt citat. Jag är stolt över att Sunes Jul lever kvar i så många människors liv och att nya generationer hittar till Sune genom den snart 30 år gamla TV -serien. Det känns märkligt att unga vuxna som inte ens var födda när vi gjorde kalendern har den som sin favorit av alla SVT:s julkalendrar. Det är förunderligt!

Hur förhåller du dig till den kritik som du och Anders Jakobsson fått på senare år för era böcker om Bert?

När vi skrev första boken om Bert (Berts Dagbok 1986) så var världen annorlunda. Vi skrev en hel radioserie 1989 med ”Berts Betraktelser”. En del av vad vi skrev då var relevant för hur unga betedde sig på den tiden. I dag har det förändrats en del så därför har vi uppdaterat böckerna. Det gör vi löpande hela tiden med ALLA våra böcker. Både Sune och Bert och Håkan Bråkan, Tuva-Lisa osv, osv. En del uttryck som vi använde 1989 känns i dag mossiga och daterade, därför vill vi skriva om. Tanken är att det ska kännas som om händelserna utspelas i dagens samhälle. Så vi skriver INTE om för att vi blivit kritiserade, inte alls. Vi skriver om för att det ska kännas nutida, så att våra karaktärer ska kännas aktuella för dagens unga. Vi kommer aldrig att skriva berättelser där unga människor bara beter sig så ”som man borde göra”. Det är jätteviktigt att folk gör fel, uttrycker sig fel, är dumma i huvudet och pinsamma på olika sätt. Det viktiga som vi tagit till oss är konsekvenserna av ett handlande som kanske inte är helt okej. Där kanske vi fallerade ibland i vissa berättelser men det kan vi ju åtgärda när vi reviderar böckerna. Men som sagt – ett idiotiskt beteende måste ändå få finnas kvar för så gör vi människor. Ibland gör vi fel. Om man aldrig gör fel, så kan man inte lära sig nånting nytt. 

Ville du bli författare när du blev stor eller vad drömde du om som barn?

Jag ville bli lejon. När jag fick höra av min kusin (som är verklighetens Håkan Bråkan) att det inte är kill-lejon som jagar – utan tjej-lejon, så blev jag så besviken att jag lade ner den karriären. Sen ville jag bli rockstjärna, mest för att de verkade ha så mycket tjejer. Jag ville också stå och skaka på benet och sjunga ”Yeah! Yeah!” och få en massa skrikande fans efter mig. Det verkade vara ett bra jobb… Genom musiken kom jag in och började skriva. Först låttexter till min musik och sedan texter för att det var roligt med ord. 

Vilken/vilka favoritbok/böcker hade du som barn/tonåring?

Jag tyckte om Barbro Lindgrens böcker och jag älskade Beppe Volgers ”En Kos Dagbok”.

Vilka favoriter har du upptäckt som förälder när du läst med dina barn?

Jag återupptäckte vilken fantastisk berättare Astrid Lindgren var. Det kändes kul att få tillbaka de sagorna i vuxen ålder. 

Har du något råd till föräldrar eller pedagoger som vill inspirera barn till att börja läsa/läsa mer?

För det första – var en förebild själv! En läsande förälder har lättare att inspirera och motivera ett barn att också läsa böcker. För det andra – läs högt för barnen. En sagostund på kvällarna med böcker som är kul både för barnet och föräldern är nåt alldeles fantastiskt. Det är både en stund av gemenskap och en stund av att tillsammans befinna sig i sagornas värld. Högläsning – eller ljudboksläsande är en bra ingång till ett eget läsande tror jag. Där känns det viktigt att det är berättelser som barnen själv tycker är roliga, intressanta och spännande. Inte ett läsande som nödvändigtvis bockar av ”viktiga böcker” i ett barns litterära kanon.

Slutligen, vad önskar du och Luna er i julklapp?

Förutom fred på joden och ett snabbt slut på Corona-pandemin så önskar jag mig en fin anteckningsbok. Och kanske en rolig vägskylt. Luna önskar sig nog en riktigt fin nära vän att dela alla sina tankar och funderingar med men innerst inne så finns det en särskild person som hon skulle vilja bli mer nära vän med… På önskelistan som hon ger sina föräldrar står det:

-En Dagbok

-Nya skor

-Hörselskydd 

Den första boken om Luna finns bl.a. att beställa här hos Adlibris.

Julklappstips för ca 6-12 år

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar till Adlibris och Läslusen barnbokhandel.

Nu har jag spelat in ett avsnitt på Ig-TV där jag samlat julklappstips till någon som är mellan 6-12 år och listar alla tipsen här. Vissa kan läsas själv och alla går utmärkt att högläsa tillsammans. Det är ju väldigt individuellt både hur mycket text man klarar av och hur spännande det får vara, om det ska vara verkligt, en faktabok eller ett sagoäventyr. Förhoppningsvis finns här något för alla!

Jag hoppas att du har möjlighet att stötta en lokal bokhandel där du bor eller att du vill handla av Läslusen i Uppsala på distans (kan ske via mig direkt på Instagram, via mail eller genom webbshoppen som har en liten del av sortimentet). Har du ingen lokal butik eller saknar möjlighet att stötta får du gärna använda mina länkar till Adlibris eller Bokus så stöttar du mig i mitt boktipsande (en viss procent av ditt köp går då till mig utan att det kostar dig något extra).

”Mystiska platser och olösta mysterier” av Sarah Sheppard

”Familjen Knyckertz”-böckerna av Anders Sparring och Per Gustavsson

”Maryam och mormorsmålet” av Minoo Shams och Katarina Strömgård

”Precis som Kerstin” av Helena Hedlund och Katarina Strömgård. Finns här hos Läslusen.

”Jordens största kalashatare” av Ellen Greider

”Paola Persson Peroni -Allas vän” av Emi Guner och Maja Säfström

”Viggo och kärlekskaoset” av Lisa Bjärbo och Johanna Magoria

”Legenden om Jack -Troll i järngruvan” av Martin Olczak och Anna Sandler

”Ylvania -Hotet mot väktarstjärnan” av Ylva Hällen och Marcus-Gunnar Pettersson

”Lindormars land” av Frida Nilsson och Alexander Jansson. Om du vill köpa den hos Läslusen får du den för 159 kr i webshopen(ange ”barnensboktips” i kassan), ord. pris 199 kr. Fraktfritt vid köp över 500 kr.

”Imperiets arvingar”-serien av Oskar Källner och Karl Johnsson

”Pärlfiskaren” och hela ”Legenden om ögonstenen” av Karin Erlandsson. Finns här hos Läslusen.

”Den magiska bokhandeln -Tilly och bokvandrarna” av Anna James. Finns här hos Läslusen.

”Humlan Hanssons hemligheter” av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson. Finns här hos Läslusen.

”Världar under vatten” av Elin Nilsson

”Kom igen Jonny!” av Elin Lindell

”Athena -Hur svårt kan det vara?” av Elin Ek

”Morris Mohlin -På djupt vatten” av Maria Frensborg och Kalle Landegren

”Från apa till sapiens -mänsklighetens historia” av Bengt-Erik Engholm och Jonna Björnstjerna

”Du har rätt” av Matilda Westerman och Jason Diakité, illustrationer av Andrea Pippins.

Här hittar du länk till Adlibris, Bokus samt Läslusens webbshop.

Besök min Instagram om du vill titta på presentationen.

Lucka 1: Intervju med Frans och Karin Erlandsson

Karin Erlandsson är en författare som fascinerat mig sedan jag hörde talas om ”Pärlfiskaren” för första gången. Efter bara några meningar var jag fast i det vackra språket, äventyret och de ljuvliga miljöbeskrivningarna. Hon är mer produktiv än de flesta och i höst aktuell både med ”Nattexpressen” och ”Myter och fakta om pärlornas ursprung”, den senare tillsammans med sonen Frans och illustratören Ludwig Sandbacka. Jag hade det stora nöjet att få intervjua Frans och Karin om deras gemensamma bokprojekt, favoritpärlor och drömmen om en fyr.

Fotograf: Marcus Boman

Frans, du ligger ju bakom namnen på djur och växter i Legenden om ögonstenen. Var hittade du inspiration? Roshajar och pussansillar, allt låter så vackert!

– Oftast när jag hittar på ett namn så tar jag inspiration från namn som redan finns, som till exempel haj eller sill. När jag hittade på alla namn till Legenden om ögonstenen gick det till så att mamma skrev en lista med namn som behövdes, gav listan till mig och jag hittade på namnen. Av alla djur och växter som jag har kommit på är min absoluta favorit Timmermannens längtan, en blomma som ser ut som en dansande flicka.

Kan du berätta lite om hur ni har jobbat ihop med ”Myter och fakta om pärlornas ursprung”?

– Först bestämde vi tillsammans vilka djur och växter som skulle vara med i boken, sedan satte jag mig och skrev faktatexter om dem. Man kan säga att mamma har stått för myterna, jag för faktadelarna och sedan har illustratören Ludwig Sandbacka sett till att det vi hittat på ser snyggt ut.

Hur kändes det att se den färdiga boken för första gången?

– Det var en otroligt häftig känsla att få hålla i någonting man själv har skapat.

Vilken är din favoritpärla och varför?

– Jag vet inte om jag har någon speciell favorit, men jag gillar de pärlor som har en lite lila nyans. 

Vem tycker du ska läsa boken?

– Alla. Men jag skulle nog i första hand rekommendera dem för barn och ungdomar som har läst och tyckt om Legenden om ögonstenen-serien.

Fotograf: Marcus Boman

Känner du dig färdig nu eller är du sugen på att skriva mer efter det här projektet?

– Jag känner mig långt ifrån färdig och det kommer nog att komma mer. 

Har du något bra tips till den som vill börja skriva?

– Skriv så mycket du kan och så ofta du hinner. Skriv ner alla bra idéer du får så att du inte glömmer bort dem. 

Vad gör du när du inte skriver böcker?

– Gör läxor eller skriver andra saker, t.ex. dikter.

Avslutningsvis, vill du tipsa om någon bok du själv tycker om?

– Jag har många böcker som jag tycker mycket om och som jag gärna rekommenderar, en gammal favorit är “Odd och frostjättarna” av Neil Gaiman.

Fotograf: Marcus Boman

Karin, du har tidigare skrivit skönlitterära böcker för både vuxna och barn. Finns det något du inte skulle kunna tänka dig att skriva? Någon genre eller om något visst ämne?

– Egentligen inte, men jag har märkt att jag har enklare att skriva om sådant som jag känt. Sorg har jag känt, så det kan jag skriva om, och längtan och ensamhet och rädsla. Men så skulle jag skriva om olycklig kärlek och där tog det stopp. Jag har varit tillsammans med samma man sedan jag var femton, och har aldrig upplevt riktigt riktigt ledsam kärlek. Jag hoppas förstås att jag aldrig kommer att lära mig skriva om just det.

Vad är sig likt och vad skiljer sig åt när du skriver för barn respektive vuxna?

– Allt är egentligen likt. Barn klarar utmärkt väl av svår tematik och stora känslor, så jag håller inte tillbaka på något sätt. Som läsare gör jag ingen skillnad på barnlitteratur och vuxenlitteratur, jag tänker att det mer är fråga för marknadsavdelningar och bibliotekarier. Så när jag skriver böcker finns det inte heller någon skillnad, en bra bok är alltid en bra bok. Men … sexscener skulle jag inte skriva in i barnböcker. Det är det enda.

Varifrån kom idén till Legenden om ögonstenen-sviten?

– Mitt finlandssvenska förlag Schildts & Söderströms arrangerade en barnbokstävling med temat ”Berättelsen är bäst!”. Jag tror verkligen på berättelsen, den där som griper tag i en och får verkligheten att förskjutas. Jag hade inte skrivit för barn förut, men tänkte att jag skulle försöka. Så vann jag hela tävlingen och blev så glad att jag belönade mig själv med att skriva tre delar till i serien. 

I vilken av regionerna skulle du själv vilja bo och varför?

– Det bästa som finns är att simma och dyka som man gör i södra regionen, och jag älskar skogen som finns i norra regionen. Och så klättrar jag, som man gör i östra regionen, och är uppväxt bland leriga fält som de i västra regionen. Jag kan inte bestämma mig, men kanske ändå södra. 

Legenden om ögonstenen har vunnit och nominerats till flera prestigefyllda litteraturpriser. Hur påverkas du som författare av nomineringar och priser?

– Framgång är svårt att hantera. Tänk om jag plötsligt tror att jag skriver bra? Hur ska jag då övertala mig att redigera ännu ett varv, och ännu? Men besvikelser är också knepiga, hopp som slår fel tar mycket energi och ledsenhet. Jag försöker helt enkelt hålla allt sådant ifrån mig och fokusera på skrivandet.

Din produktivitet och ditt arbetssätt som du beskriver i ”Alla orden i mig” är helt otroligt och nu har du skrivit 11 böcker på 10 år. Vart ska det sluta?

– Haha, kanske det bara tar slut en dag? Jag skriver snabbt så jag inte ska märka då det händer.

Vad drömde du om att göra eller bli som barn och hur kommer det sig att du blev författare?

– Jag har alltid, alltid drömt om att bli författare. Jag finns inte om jag inte får sätta ord på saker. Jag jobbade som journalist i många år, det var bra, då lärde jag mig skriva framför allt dialoger. Allt som har med skrivandet att göra är helt enkelt det roligaste som finns. 

Du som bor på Åland, hur har ditt corona-år sett ut? Har ditt författarskap påverkats? Vad har du gjort för att stå ut?

– På Åland har vi knappt haft någon samhällssmitta, så i höst har vi kunnat leva ganska normalt. Det tuffaste är att inte kunna träffa släktingar. Jag har syskonbarn i Sverige jag inte träffat på snart ett år, och det gör ont. Ändå vet jag att jag hör till den privilegierade gruppen som nästan fick det bättre av att samhället saktade ner, så jag ska vara ganska tyst.

Jag har sett på ditt Instagram att ni bygger en egen fyr. Berätta!

– Fyrar alltså … det mest fascinerande man kan tänka sig. I ”Legenden om ögonstenen” finns en hel massa fyrar, och i ”Myter och fakta om pärlornas ursprung” får man veta mer om var och en (Dristhalvan och Focklan är mina favoriter). Min mans familj har en sommarstuga på norra Åland och vi bygger ut svärföräldrarnas stuga med en fyr på tre våningar. Överst ska mitt arbetsrum finnas! Jag är så pepp inför detta att jag knappt vet hur jag ska behärska mig. Där ska jag sitta och se ner på min omgivning … nej. Jag ska förstås skriva en massa böcker i min fyr.

Och till sist, vill du ge ett boktips till barn och ett till vuxna?

– Jag tycker inte att det finns någon skillnad på barnböcker och vuxenböcker så jag ger några boktips som alla borde läsa. Kanske kan tonåringen och föräldrarna läsa samma böcker och ha en familjär bokcirkel? Läs i så fall Andy Weirs ”Ensam på Mars” (boken är förstås bättre än filmen), Lisa Bjärbos alla böcker men särskilt ”Det är så logiskt alla fattar utom du” (Bjärbo rekommenderas speciellt för dem som tröttnat på fantasy) och Nils Ferlins samlade verk. Dikter är underskattade och lite bortglömda, men just Ferlin skriver begripligt och enkelt om stora känslor (dessutom på rim, och det är ju alltid hemåt).

Julkalender hos @barnensboktips

Barnens boktips julkalender. Julkalender hos @barnensboktips

Nu är det äntligen dags! Imorgon blir det första december och dags att öppna första luckan i julkalendern hos @barnensboktips Varje dag fram till jul kommer jag att bjuda på en blandning av tävlingar, intervjuer, aktivitetstips och julmys. Jag hoppas att ni är lika pepp som jag! Och du, glöm inte att kika in varje dag då tävlingarna kommer att pågå under en mycket begränsad tid och endast på Instagram. Intervjuer och en del tips kommer jag att lägga upp även här på bloggen.

Boktips: Så växer världen

Boktips för 3-6 år. Så växer världen av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore.

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris.

En av de bilderböcker som stannat lite extra hos mig i år är ”Så växer världen” av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore:
.
”Vår värld är allt som orden lyckas fånga,
och den kan bli oändligt stor – och många.”

Här pågår tre parallella resor som sömlöst flätas samman till en. Allt eftersom vi läser växer barnet i boken, dess ordförråd och bilderna som skildrar världen runtomkring. Så småningom leder resan genom småbarnstiden fram till de oändliga möjligheter som öppnar sig i den stund barnet läser en bok.
.
Samspelet mellan de inledningsvis fåordiga meningarna och de inzoomade bilderna ur bebisens synfält som allt eftersom byggs ut till allt längre rim och allt fler detaljer i illustrationerna alltmedan barnet växer är så finurligt och ett mycket skickligt berättargrepp. Lotta Olsson fortsätter sin vana trogen med rytmiska rim som växlar mellan vardag och filosofisk poesi. Maria Nilsson Thore visar än en gång att hon har en tydlig plats bland de främsta samtida illustratörerna.
.
Drömmen vore ju om alla barn fick följa bokbarnets språkutveckling, då skulle vi inte längre behöva tjata om vikten av att språkbada och högläsa tillsammans. Boken finns hos lokala boklådor och hos Adlibris.

Julklappstips för ca 3-6 år

Inlägget innehåller reklam i form av länkar till Läslusen barnbokhandel och annonslänkar till Adlibris. Urvalet är mitt eget.

Barnens boktips rycker ut! Julklappshjälp för ca 3-6 år.

Julklappshjältarna rycker ut! Så har turen kommit till barnen som är ca 3-6 år. Jag tipsade om både småbarnsböcker och några bilderböcker med lite kortare text i inlägget för 0-3 år och här fyller jag på med fler bilderböcker samt enstaka börja-läsa-böcker. Handla gärna lokalt i den mån det går, har du inte möjlighet till det får du gärna använda någon av mina länkar till nätbutiker (det kostar inget extra för dig men jag får en liten ersättning som jag givetvis skattar på) och böckerna finns ju att låna på biblioteket för den som inte vill handla alls. Hoppas något ska passa!

Bilderböcker

”Kiosken” av Anete Melece tar oss med in genom kioskluckan till tantens lilla värld och får se vad som kan hända när det trivsamma och trygga rasar och man bokstavligen tvingas flyta med strömmen ut på äventyr som vidgar perspektiven. Finns t.ex. här hos Adlibris.

”En strumpsaga” av C K Smouha och Eleonora Marton. Humor, separationsångest och stort relationsdrama i tvättmaskinen när ett strumppar glider isär. Finns här hos Adlibris.

”Så växer världen” av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore. En kärleksfull hyllning till orden och hur vi själva och världen omkring oss växer i takt med att våra meningar blir längre och mer innehållsrika. Tillvaron i bild fylls med allt mer detaljer allt eftersom barnet lär sig synonymer och nyanser, så småningom mynnar det ut i ett crescendo när en bok öppnas och barnet kliver in i en ny värld. Finns här hos Adlibris.

”Hopptornet” av Fideli Sundqvist. Ett badhusdrama i tre akter. Om att önska att man vore modig, om att råka ljuga och om att stötta någon annan som kanske inte riktigt vågar. Finns här hos Adlibris.

”En dag i livet” av Matt Lamothe. Otroligt fin blandning mellan faktabok och bilderbok där vi träffar sju barn som lever med sina familjer i olika delar av världen. Vad äter de till frukost? Hur ser det ut där de bor? Vad gör de i skolan? Extra roligt att man i slutet av boken får se fotografier på de riktiga familjerna som boken bygger på. Passar för såväl nyfikna 4-åringar som barn på lågstadiet. Finns här hos Adlibris.

”ABC-huset” av Fia Eliasson. Pigg pastellkaramell som sprudlar och spritter av ordglädje. Verser på rim, skattjakt bland illustrationerna efter saker som börjar på den aktuella bokstaven. En fröjd för både ögat och bokstavshungriga. Finns här hos Adlibris.

”Efter stormen” av Ida-Lovisa Rudolfsson. Här löper bokstavligen en röd tråd genom hela boken. Varje uppslag har broderats på lakansväv och bjuder på stort konsthantverk med vackra blinkningar till Maurice Sendaks ”Till vildingarnas land” men här har vargdräkten bytts ut mot en tigerdräkt. Sparsam text som låter stygnen och fantasin flöda fritt. Finns här hos Adlibris.

”Livets ABC” av Lisen Adbåge. Här ryms livets alla skeden mellan A och Ö. Förskola, pubertet, hämtpizza och vuxenliv. Det är finurligt och krumelurigt i både ord och bild. Finns här hos Adlibris.

”Här är vi -saker du behöver veta för att leva på jorden” av Oliver Jeffers. En vacker hälsning från författaren till sitt nyfödda barn om saker som kan vara bra att veta. Om jordens plats i rymden, om dag och natt och om människors likheter och olikheter. Om att livet ibland är lugnt och långsamt, ibland intensivt och snabbt och vikten av att ta vara på den tid vi har. Finns här hos Adlibris.

”Nattvisa” av Lena Sjöberg. Lågmält och vackert i rim och bild om vad som sker vid mörkrets intåg i månens sken. Tonsatt av Lars Winnerbäck. Finns här hos Adlibris.

”Naturen” av Emma AdBåge. Det bränns och känns, det pirrar och klibbar fast. Emma tar pulsen på samtiden och sätter fingret på hur vi människor försöker sätta oss över naturen. Men vad gör man när det blir för hett och man har slut på frozen bananas? Finns här hos Läslusen eller här hos Adlibris.

”Fisens liv” av Malin Klingenberg och Sanna Mander. En bok om fisar, kan det bli annat än succé? Här rimmas det friskt om laktosintolerans, rumpor och pruttkuddar. Allt tjusigt inramat av Sanna Manders typiska illustrationer som för tankarna till Stig Lindberg och hans Krakel Spektakel-illustrationer. En allåldersbok för såväl pruttälskare som konstintresserade. Finns bl.a. här hos Adlibris.

”En fe på badhuset”, ”Molnbullar” och ”Magiska godiskulor” av Baek Heena. Årets ALMA-pristagare Bank Heena erbjuder något alldeles extra i sina bilderböcker. Hennes bakgrund inom animation gör sig ständigt påmind och hennes sätt att visualisera en berättelse gör att det känns som att uppleva en film när man läser hennes bilderböcker. Här finns hundratals lerfigurer, utklippta katter och alla möjliga material. Alla tre berättelserna rymmer vardagssituationer med magiska inslag. Ljuvlig läsning för fantasin och en stor inspirationskälla för den som själv vill skapa vidare. Baek Heenas böcker finns bl.a. hos Läslusen eller här hos Adlibris.

”En egen flock” av Maria Nilsson Thore. Om taxen som helst går på två ben, dricker kaffe och kissar på toaletten. Som tycker att andra hundar verkar ha så roligt tillsammans men själv har svårt att passa in. Finstämt om längtan efter tillhörighet, integritet och att våga upptäcka världen utan att ändra sig själv alltför mycket. Finns här hos Adlibris.

”Läs med Lucia” av Stina Wirsén. En rar liten serie med olika Brokiga i centrum för den som vill smaka på bokstäverna, lära sig former, börja räkna m.m. I ”Läs med Lucia” kan man bland annat läsa på skyltar längs gatan där Lucia rullar fram. Finns här hos Adlibris.

”Saga-sagor -Stölden” av Josefine Sundström och Emma Göthner. Skrattade högt när jag öppnade lokaltidningen och hittade en artikel om en skotjuv i ett villaområde utanför Uppsala. Några dagar innan hade vi läst ”Saga-sagor -Stölden” som handlar om just det. Här kan barnet växelläsa med en vuxen eller ett äldre syskon. 1-2 meningar per sida är skrivna med versaler som barnet kan läsa samtidigt som hen får med sig en längre text som den vuxne läser. Även ”Branden” ingår i Läs tillsammans-konceptet. Finns här hos Adlibris.

Här hittar du fler barnböcker i Adlibris sortiment.

Julklappstips för de yngsta

Julklappstips för småbarn

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar.

Julen närmar sig och i år blir den annorlunda för de flesta av oss. Många kommer inte kunna fira tillsammans med sina familjer och för en del blir det kanske en lättnad och för andra en stor sorg. Oavsett har du kanske någon/några i din närhet som du vill visa uppskattning och skicka ett paket till så här kommer ett gäng tips på klappar. Först ut är de allra yngsta barnen och så fyller jag på med separata inlägg för andra åldrar och passar även på att tipsa om ett och annat för vuxna.

För alla er som har möjlighet vill jag uppmuntra till att handla lokalt och stötta småföretagare. De allra flesta butiker erbjuder att ni reserverar varor eller gör klart hela beställningen på distans så att ni sedan kan hämta utanför butiken eller få hemskickat. Jag länkar även till ett par nätbutiker och om något av tipsen passar och du tänkt beställa via nätet blir jag glad om du använder mina länkar (då får jag en liten provision på ditt köp men varan har fortfarande samma pris för dig).

Här kommer ett par tips på klappar som jag tror kommer uppskattas av de yngsta barnen (ca 0-3 år):

Småbarnsböcker

Bebbe-serien av Mervi Lindman passar fint för såväl bebisar som lite större barn. Här kan du välja bland sånger, ramsor, känslor och praktiska bestyr som att gå på pottan eller sluta med napp.

”Ledsen” av Lotta Olsson och Emma AdBåge tar upp de starkaste känslorna på det enklaste vis. Passar fint för såväl 2-åringar som äldre barn.

”Hej Hej Hej!” av Karin Cyrén tar oss med på en promenad genom staden med fordon, hundar och tanter. Här finns något att titta på för alla!

Dessa böcker hittar du i din lokala bokhandel och hos Adlibris.

”God natt på jorden” av Linda Bondestam är en rar liten godnattsaga där läsaren får lägga täcke på djuren som ska sova för natten. Här dyker axolotlen upp från hennes senaste bilderbok, ”Mitt bottenliv -av en ensam axolotl”.

”Tio små blommor” av Emma Virke och Ida Björs är en fröjd både i text och rytm. Idas bilder sprudlar av mångfald och hela räknesagan finns vackert insjungen och dramatiserad (extramaterialet nås smidigt via QR-kod i bokens slut).

”Tittin! Tittut!” av Sanna Töringe och Sara Gimbergsson är en räknesaga som rymmer både djur och tittut-lek.

Böckerna finns t.ex hos Adlibris.

”Billie, Korven och Havet” av Julia Hansson berättar om en varm sommardag på stranden som blir till ett stort äventyr. Mjuka former och vackert barnfokus. Passar från ca 2-årsåldern och uppåt.

”Mina första insekter” av Emma Jansson är en faktabok i serien ”Upptäck naturen”. Färgsprakande, detaljrikt och pedagogiska texter om djur och natur. Passar från 3-årsåldern och även för lågstadiet.

”Hajbarnet” av Barbro Lindgren och Charlotte Ramel är en ljuvlig liten berättelse om ett hajbarn. Om att vilja utforska och upptäcka världen på egen hand. Passar från 2-årsåldern och uppåt.

Finns bl.a. hos Adlibris.

Spel och pussel

Här kommer tips på några spel som passar fint för de yngsta:

”Bamse aktivitetsspel”, ”Bamsegympa” och ”Bamse 4 i rad” samt ”Little action” finns bl.a. hos Adlibris, från ca 2 år.

Hos Babyshop hittar du bl.a. ”Babblarna-lotto” och memory som passar från ca 2 år.

För den som vill pussla har Liten leker många pussel att välja bland, t.ex trädpusslet och kaninhuset i bild.

Pussel med barnbokskaraktärer finns det gott om. Hos Adlibris hittar du t.ex. trälådor med fyra olika 12-bitarspussel (finns med t.ex. Pippi, Pettson och Mulle Meck), fint rampussel med Lena Andersons Kotten (har älskats av mina barn) och för den som intresserat sig för bokstäver finns t.ex. Ellens ABC-pussel.

Leksaker

Här kommer några tips på leksaker som älskats av mina egna barn i 0-3-årsålder (vissa hänger med fortfarande nu när de är 4 och 6)

Här har barnen älskat att köra på sina WheelyBugs. Biet fick vår mellersta när hon var 1 år och nu är hon 6 och kör fortfarande runt på den. De kommer i två storlekar och vi har en liten nyckelpiga och ett stort bi. Maxvikten är satt till 25 kg men hjulen klarar 100 kg så den här leksaken kan hänga med länge. Rekommenderas varmt!

Bitleksakerna i naturgummi från Sophie la giraffe har varit poppis här hemma hos alla barnen när de var små och fick tänder. Diddi har min 4-åring fortfarande i ett stadigt grepp när hon sover och Diinglisar har alla tre barnen gosat med sedan de var nyfödda (kaninen är favoriten). Något annat vi haft som hållit fint för tre barn träleksaker från bl.a. Brio och Djeco, t.ex. Brios klassiska stapelclown och PlanToys racerbilsdjur. För att öva finmotorik finns diverse bultbrädor, finast är nog ändå hönan och kycklingen från Djeco.

Hoppas att förslagen ska kunna inspirera och att ni hittar fina klappar som varar länge!

Intervju med Helena Hedlund -författaren bakom böckerna om Kerstin

Som barn drömde Helena Hedlund om att bli skådespelare. Hon levde i Astrid Lindgrens sagor hela dagarna och lekte att hon var Ronja Rövardotter. Hon följde sin dröm och blev skådespelare men kan numera även titulera sig prisbelönt författare. Under hösten kom den fjärde boken om Kerstin som utspelar sig i väntan på julen (recensionen hittar du här).

Vem är Kerstin? 

Ett ganska krångligt barn med drag av mig själv som barn och nu, mina barn och deras kompisar och andra barn jag mött. Hon har förmågan att försätta sig i konstiga situationer för att hon tänker lite för långt och lite för krångligt. Kerstin är definitivt högkänslig och i varje bok blir det alla möjliga förvecklingar och krångel. Jag dras verkligen till det och berättar gärna historier där det varken är krig, svält eller död men där det istället finns problem som är mänskliga. Såna som man kan skratta åt men när man är mitt i det så är de fruktansvärt jobbiga. Att alla har liksom ett eget krig inom sig, fast man har försatt sig i det själv. Man lever i ett bra land och med en fin familj och ändå kan det vara skitjobbigt.

Illustration: Katarina Strömgård

Hur började du skriva?

Det började med teaterpjäser. Jag ville inte bara skådespela andra människors ord utan också få hitta på och bestämma själv. Det var en jättehäftig upplevelse att få skriva en pjäs där någon annan sa det jag ville säga. Sedan var jag arbetslös en period och kom på att jag ville skriva en bok som skulle passa för mina barn. Jag funderade och skrev i några veckor och så blev ”Det fina med Kerstin” till. När jag skrivit den första kom den andra boken, ”Att vara Kerstin”, av bara farten. Då visste jag ju hur Kerstin tänkte, hur Gunnar skulle svara på en fråga och hur de skulle reagera eftersom jag hade lärt känna dem.

Jag har ingen utbildning i skrivande men har lärt mig massor av mitt skådespelande, att känna hur jag själv vill prata på scenen. På teatern experimenterar man alltid med former och jag lär mig tänka på nya sätt. Det hade jag stor nytta av när jag skulle skriva boken.

Illustration: Katarina Strömgård

Drömde du om att bli författare?

Nej, jag ville bli skådespelare. Men jag älskade att läsa och leka Astrid Lindgrens sagor, särskilt de som handlar om ”gammeltiden”, fattigfolk och såna som har det svårt. Rikemansbarnen och prinsessorna var jag inte så intresserad av. Jag levde nästan mer i Astrids sagor än i det verkliga livet. Det märkte jag när jag hälsade på min gamla pappa nyligen. När jag såg mig omkring på gården så såg jag den ur Ronjas ögon, jag såg Helvetesgapet och skogen. Jag VAR Ronja som barn, satt ofta uppflugen i ett träd och kraxade som vildvittror. Jag fick till och med säckvävskläder så jag kunde se ut som Ronja. Dessutom är vi födda på samma dag, den 14e november, så jag såg det som ett tecken på att vi var samma person. Jag lyssnade så mycket på kassettbandet (som ljudbok fast på 80-talet) att jag kunde hela texten utantill.

Mina föräldrar läste mycket för oss och det är jag väldigt glad för. Jag älskade ju Astrid Lindgren men tyckte även om ”Majken”-böckerna av Margareta Strömstedt, ”Den vita stenen” av Gunnel Linde och Maria Gripes böcker. Nu när jag läser för mina egna barn har jag bland annat upptäckt Barbro Lindgren, Jenny Jägerfeld och Lisa Bjärbo.

Illustration: Katarina Strömgård

Vad har hänt sedan du började skriva om Kerstin? 

Från början var det ju tänkt att bli en trilogi, men både jag och förlaget kände att en årstid – vintern och julen – saknades. Så med avstamp i mina egna barns extremt höga förväntningar på julens perfektion med snö, rätt stämning etc, ville jag skildra Kerstins ganska oroliga decembermånad inför att hennes syskon ska födas. Och parallellt med Kerstins mamma blev jag själv gravid med mitt fjärde barn, en sladdis, så lagom till korrekturläsningen i våras satt jag med min egen nyfödda dotter i famnen. Det var en rolig känsla!

Illustration: Katarina Strömgård

Är du färdig med Kerstin nu?

Jag trodde verkligen det fram tills att den fjärde boken precis hade kommit ut. Jag hade börjat skriva så smått på annat men när min förläggare frågade om jag ändå inte kunde tänka mig att skriva vidare om Kerstin så tog det två sekunder innan jag ropade ja! Så två böcker till om Kerstin blir det – en vårvinterbok och en sensommarbok – jag skriver för fullt just nu. Och så har jag påbörjat två andra bokidéer för ungefär samma åldrar som kommer så småningom.

Illustration: Katarina Strömgård

Vad gör du när du är ledig?

Då vill jag helst vara hemma med mina barn, påta i trädgården och hugga ved. Vi bor i ett gulligt litet torp på landet, ungefär som Kerstin och Gunnar med vildsvin och allt! När Katarina Strömgård fick i uppdrag att illustrera Kerstin-böckerna lyckades hon rita vårt hus nästan exakt som det ser ut trots att hon aldrig varit hemma hos oss. Och Gunnar är så lik min son, det var nästan lite läskigt hur bra det blev. Hennes bilder påminner om Ilon Wiklands och känns som en fin koppling till Ronja.