Stjärnorna ser likadana ut överallt

Stjärnorna ser likadana ut överallt av Marjan Svag och Saga Bergebo. Bilderbok om flykt.

Innehåller annonslänk för Bokus.

”De bor i tält, det finns ett hål i tältets tak. Hala är hungrig igen. Hon orkar knappt röra sig. Varje dag växer det upp nya vita tält på fältet. Varje dag kommer fler vuxna och barn till platsen. Hala fråga pappa var de kommer ifrån och varför de kommer hit. Han svarar att alla här är rädda för kriget och rädda om varandra.”
.
I Marjan Svabs och Saga Bergebos ”Stjärnorna ser likadana ut överallt” följer vi Hala, en flicka vars familj en dag tvingas fly från sitt hem. Först söker de tillflykt i skyddsrummet men så småningom blir det för farligt och tillsammans med sina föräldrar beger hon sig av. Via skumpiga lastbilsflak och skvalpiga båtar tar de sig till ett nytt land och så småningom vidare mot ett nytt liv.
.
Här har vi en bok om flykt ur en 5-årings perspektiv. En bok som knyter ihop trådarna mellan det gamla och det nya livet och som speglar oron över vad som ska ske och längtan tillbaka till hemlandet. Om att komma dit man inte förstår språket men känner tacksamhet över att inga bomber viner. Om att känna samhörighet med nära och kära genom att stjärnhimlen finns där ovanför oss alla. Oavsett var vi befinner oss och oavsett vilka vi är.
.
Saga Bergebo har nyss tilldelats priset för Ung Svensk Form 2019 för bokens illustrationer. De går i en dov färgskala och växlar mellan ljus och mörker. Stundtals är det närbilder växlat med stora landskap och här och var sipprar kriget in med dess stickiga svarta rök. Finns att beskåda på utställningen ”Ung svensk form” hos @arkdesc i Stockholm till och med 31/3.
.
Länk till Bokus finns här för dig som önskar köpa boken.

Spionen i äppelträdet

Boktips, "Spionen i äppelträdet" av Christina Wahldén.

Inlägget innehåller reklam genom annonslänk för Bokus.

”Vi får inte vara någonstans. Helst ska vi inte synas alls.
Det är som om vi inte fanns.
Som om vi inte ska finnas.
Jag hatar det.
Hatar.
En del judar har redan börjat att försvinna från sina hem.”
.
Esthers familj är judar i Holland under andra världskriget. Av rädsla för att bli bortförda till något arbetsläger bestämmer hennes föräldrar att barnen ska gömmas. Esther får med sig en liten väska och sin älskade docka och vet inte vart hon ska eller när hon ska få återse sina föräldrar och syskon. Ensam och rädd är hon helt i händerna på andra människor och kan bara hoppas att de vill henne väl.
.
Idag är det Förintelsens minnesdag och jag vill därför passa på att varmt rekommendera ”Spionen i äppelträdet” av Christina Wahldén. En mycket välskriven och viktig berättelse som belyser situationen för alla de judiska barn som gömdes under andra världskriget. Deras oro, rädsla och längtan och inte minst deras sorg och svårigheter efter krigets slut.
.
Boken baseras på flera verkliga händelser och är en fortsättning på ”Tulpanpojken”. Den går dock utmärkt att läsa som fristående bok vilket jag själv gjorde.
.
Rekommenderas å det varmaste från ca 9 år och gärna att det finns en vuxen nära till hands. Kan med fördel högläsas tillsammans och diskuteras då den väcker många känslor, tankar och frågor.
.
Vill du köpa boken så hittar du den här hos Bokus.

Handbok för superhjältar

Serien "Handbok för superhjältar" av Elias och Agnes Våhlund. Om mobbing och superkrafter. Rabén & Sjögren.

”Du är starkare än du tror, modigare än du tror och du klarar av mer än du någonsin tror är möjligt.”
.
Har ni några Röda masken-älskare därhemma? Serien ”Handbok för superhjältar” av Elias och Agnes Våhlund har blivit en framgångssaga av sällan skådat slag. Strax innan jul kom den fjärde och avslutande boken, ”Vargen kommer” och den seglade genast upp som årets mest sålda barnbok.
.
Makarna Våhlund lyckas skickligt locka sin målgrupp (ca 6-9 år men poppis hos såväl 5- som 10-åringar också) med en stark berättelse om mobbing och utanförskap, att bekämpa sina rädslor och stå upp för andra. Allt väldigt snyggt förpackat och rikt illustrerat i serieformat. Så småningom kommer fler äventyr med Röda masken, tills dess får ni passa på att läsa de fyra som finns. Rekommenderas varmt!

Jag hatar kaniner och blommor och barn

Bilderboken "Jag hatar kaniner och blommor och blad" av Per Nilsson och Lisen Adbåge.

”Nu har jag kommit till skogen. Jag älskar skogen för det luktar så gott där. Det luktar kiss och bajs och döda djur.”
.
En av 2018:s roligaste läsupplevelser bjöd Per Nilsson och Lisen Adbåge på i form av ”Jag hatar kaniner och blommor och barn”. Bilderboken presenterar en högst märklig huvudperson vars åsikter ständigt ifrågasätts av läsaren. Illustrationerna bjuder på gulliga kaniner, tjocka barnkinder och vackra blommor. Ömsom pastelligt och ömsom skogsmurrigt, allt tecknat i barnhöjdsperspektiv.
.
En kontrastrik och underhållande bok där ”hatet” även innefattar ett och annat undantag. ”Inte alla barn” vore en passande replik på bokens titel. Om jag ska se någon nackdel med boken så är den till stor del uppbyggd kring att läsaren inte vet vem berättaren är. Detta avslöjas dock i slutet och när man väl vet det blir omläsningen inte fullt lika överraskande. Dock fortsätter det finnas många saker att samtala kring. Passar fint från ca 2 år.
.
En fråga att diskutera med anledning av boken: Vad hatar du/ditt barn?

En klurig jul

”Rutan tänker på saxen och osthyveln medan hon går den korta vägen till skolan. Vart kan de ha tagit vägen? Och vad hade egentligen hänt med hänglåset? Mamma och pappa bara skrattade när hon sa att någon hade tuggat på det, men Rutan kan ändå inte släppa tanken. Hänglåset hade ju två små spår som av två små tänder i metallen.”
.
Märkliga saker händer hemma hos Rutan. Det ena efter det andra försvinner plötsligt. När hon upptäcker utomjordingen Otto blir det början på en märklig vänskap. Tillsammans bestämmer de sig för att försöka få Otto att komma hem till sin familj och sin planet igen.
.
Årets adventsbok ”En klurig jul” är skriven av Ingelin Angerborn och illustrerad av Per Gustavsson. Berättelsen bjuder bland annat på vänskap, uppfinningsrikedom och funktionsvariation. Extra plus för både varierad hudfärg och ett rullstolsburet barn bland huvudkaraktärerna. En mysig E.T i juletid.
.
Rekommenderas från ca 3 år och uppåt, kan med fördel läsas i barngrupp både på förskolan och i skolan.
.
Har ni lånat eller köpt någon adventsbok till i år? Vill ni ha fler tips så finns nästan alla från tidigare år bland mina recensioner på bloggen under tema: Jul.

Rysliga förskolan

”Den nedsläckta korridoren känns längre än den brukar. Milo tycker att bilderna på väggen stirrar på honom. Han går lite snabbare.”
.
För de som inte fick nog av monster och läskigheter igår så kommer här ett lästips, ”Rysliga förskolan” av Lina Neidestam.
.
Berättelsen utspelar sig på förskolan en tidig morgon då Milo och Jollys mamma har bråttom och barnen ska gå själva till sina avdelningar. Men Milo tycker sig se monster lite överallt, och vad är det för konstigt ljud som hörs?
.
Här lyckas Lina Neidestam skapa en spännande berättelse i förskolemiljö. Hennes serieillustrationer pendlar mellan att fånga upp rädslan i barnens ögon och att måla upp en hel mostervärld som ryms i torkskåpet och kuddrummet.
.
Bitvis påminner den om ”Pelles ficklampa” i kombination med Viveca Lärns ”Monstret i skåpet” men Neidestam tillför en modern twist.
De normkreativa illustrationerna rymmer olika etnicitet och även funkisvariation finns representerat. Fint så!
.
Passar fint för förskolebarn som gillar att bli lite lagom skrämda.

F som i sämst

”Miriams vägg verkade vara täckt av fotografier på alla människor som hon någonsin hade träffat i hela sitt liv. Det fanns ett foto på alla. Till och med på några hon aldrig träffat. Men det fanns inget foto på mig.”
.
Jonnas syster Miriam har allt. Hon är smart, musikalisk, vacker och omtyckt. Bägge föräldrarna och lärarna avgudar henne. Det blev liksom inget över åt Jonna. I hennes huvud är det en enda röra och i klassen säger hon ingenting. På proven tar det bara stopp. Hon är bra på att tänka men hur hon än gör får hon liksom inte ur sig något. Annat än snorkråkorna då som hon lägger under sängen ihop med Polly och annat snask hon knycker från familjen. En dag tröttnar Jonna på deras roller och snart visar det sig att allt med Miriam kanske inte är så perfekt ändå.
.
Cilla Jackerts ”F som i sämst” bjuder på syskonrivalitet, familjehemligheter och prestationskrav i en mycket tilltalande förpackning. Jackerts språk är rappt, Jonnas karaktär väcker starka sympatier och allt känns mycket trovärdigt. Det märks tydligt hur författaren annars skriver tv-manus då bokens uppbyggnad följer en skicklig dramaturgi som driver berättelsen framåt.
.
Rekommenderas varmt från ca 9 år och uppåt. Extra plus för den outtalade men troliga ”diagnosen” hos Jonna (utifrån beskrivningarna kan man tänka sig att hon har någon form av NPF eller möjligen dyslexi). Något som sällan förekommer i barn- och ungdomsböcker men som varmt välkomnas!

Läslov 2018

Äntligen läslov! Har ni laddat upp med läsning åt barn i er närhet? Berätta gärna i en kommentar eller tagga någon som kanske behöver lite tips!
.
Här kommer en hög med lite spänning, en och annan läskighet eller mysterium. Främst för 9-12 men vissa går fint för både yngre och äldre.
Själv har jag redan läst vissa och tänkt läsa resten i veckan trots att jag inte har lov så vi får se hur många jag hinner… Recensioner kommer!
.
-”Den hiskeliga berättelsen om lilla han” av Lena Ollmark och Per Gustavsson.
.
-”Kugghjärtat” av Peter Bunzl.
.
-”London Eye-mysteriet” av Siobhan Dowd.
.
-”Kod: Orestes” av Maria Engstrand.
.
-”Krypens krig” av M.G Leonard (läs del 1 o 2 först!)
.
-”Spionen i äppelträdet” av Christina Wahldén
.
-”Systrarna av Silverdalen” av Pascale Vallin Johansson
.
-”Arlo Finch i Eldsdalen” av John August
.
-”Magikernas tid” av Cressida Cowell

Gropen

”Så fort det är rast sticker alla till Gropen. Man behöver inte ens leka samma, för alla får plats ändå. Några kör hopptävling, några rullar, vi leker rådjursfamilj. De vuxna tjurar uppe på kanten.
-Varför spelar ni inte fotboll eller gungar? ropar dom.
Rolf tar fram en boll och kör några larviga trix.
-För vi vill inte! ropar vi.
Så enkelt är det. Bara Gropen behövs.”
.
På skolgården finns Gropen. De vuxna hatar den och hittar på alla möjliga ursäkter för varför man inte ska vara där. Alla barn älskar den. Stora Roten kan vara koja, björnmamma eller kiosk. Man kan köra banor och allt möjligt. Men så bestämmer de vuxna att Gropen ska bort. Himla orättvist!
.
”Gropen” av Emma AdBåge är en alldeles fantastisk bilderbok med barnets perspektiv i centrum. En underbar hyllning till uteleken och fantasin samt stora funderingar kring vad vuxna egentligen får bestämma och varför. Illustrationerna går i grått, beige och hösttoner. Avskalade bakgrunder blandas med detaljerade barnporträtt. De vuxnas tydligt avståndstagande kroppsspråk längs kanten och barnen som spritter av fantasi och lek. En personlig favorit är när barnen ”gör liten mun och tittar bort” och när de är så uttråkade vid gungorna att de nästan dråsar i backen. Tristess när den är som bäst!
.
Emma AdBåge har gjort det igen. Frågan är om inte det här rentav är hennes allra bästa, vilket inte säger lite. Ni som följt mig länge vet att Emma är en av mina absoluta favoriter och att jag ofta tipsar om hennes alster och har haft ett helt tema med hennes böcker.
.

Emma nominerades till Augustpriset förra året tillsammans med Johanna Thydell och deras ”Dumma teckning”. Dock vann de inte men i år tror jag Emma har goda chanser. En nominering känns given om du frågar mig.
.
Rekommenderas varmt från 2-3 år och även för barn på lågstadiet. Emmas syster Ellen Adbåge har skapat en lärarhandledning för den som vill jobba med boken i barngrupper.