Innehåller annonslänkar till Bokus och Adlibris.
August föddes med flera genetiska mutationer vilka bland annat resulterat i att han är mycket kortare än sina jämnåriga och hans ansikte är kraftigt deformerat. Hela uppväxten har präglats av sjukhusvistelser, operationer och rehabilitering. Mamma, pappa och storasyster Via har skyddat honom från omvärldens blickar men när August ska börja femman är det dags för vanlig skola istället för hemskolning och han tvingas möta omvärlden på egen hand.
.
I ”Wonder” (översatt till ”Undret”) av R.J Palacio får vi ur olika perspektiv följa Augusts första år i skolan(åk5), dels med hans egna ögon och dels ur hans storasyster Vias, hennes pojkväns och några av Augusts klasskompisar. Berättartekniskt roligt och snyggt sätt att belysa händelser ur olika perspektiv. Att få inblick i hur det känns att vara den uttittade och den som står bredvid, den som blir kompis med ”freaket” och syskonet som ständigt får stå tillbaka när föräldrarna behöver stötta den som behöver mest hjälp.
.
Jag har läst boken på engelska och kan därför inte säga något om översättningen men berättelsen är ett väldigt kärleksfullt porträtt av en sammansvetsad amerikansk familj. Här tas mobbning upp i olika former men här finns också de som ser bortom utseendet och hittar en rolig, smart och trevlig kille därunder. Bitvis aningen tillrättalagt amerikanskt men det allra mesta köper jag gladeligen för det är en riktigt fin läsupplevelse om vikten av att göra gott och se det goda i andra människor.
.
I påsk ska jag se filmen som baseras på boken och med tanke på känslan efter lässtunden gissar jag att det blir en riktig feelgood-film!
.
Rekommenderar boken å det varmaste från ca 9 år och uppåt, stor behållning även för vuxna.
Ett kalendertips ni absolut inte får missa i år är Barnradions ”Tonje i Glimmerdalen” av norska Maria Parr. Om Tonje som är det enda barnet i byn Glimmerdal och roar sig med att bygga kälkar tillsammans sin bästa vän gubben Gunnvald. Men en dag hittar Tonje ett brev som förändrar allt.
Allhelgonahelgen har passerat och kanske har ni tänt några ljus och hedrat någon ni saknar? Vi brukar ofta vara i Dalarna över Allhelgonahelgen och tänder då ljus för min bästa vän som dog när vi var 21 och för min svärmor som dog när min man var 7 år. I vår familj pratar vi därför ganska ofta om döden. Om de vi saknar och minns.