Lucka 17: Intervju med Sören Olsson

Inlägget är ett betalt samarbete med Bookmark förlag och innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris.

Bakom dagens lucka i julkalendern döljer sig en boktävling (se @barnensboktips ) och en författarintervju med Sören Olsson. De flesta känner nog igen Sören som en av skaparna bakom storsuccéerna Sune och Bert (tillsammans med kusinen Anders Jacobsson) men under sina 36 år som författare har han hunnit skriva över 170 böcker. Jag intervjuar honom med anledning av det senaste tillskottet i bokhögen, ”Luna och superkraften -Upptäckten” som han skrivit tillsammans med Leif Eriksson och Martin Svensson. Illustrerat har Andrea Femerstrand gjort.

Hej Sören! Du är ju aktuell med den första boken om Luna. Berätta, vem är hon?

Luna är en tjej som är nio år och som bor i en litet samhälle som heter Lilla Vargudden. Hon bor med sina föräldrar och sina två yngre tvillingbröder. Luna känner sig inte riktigt sedd. Ingen lyssnar på henne. Hon har ingen nära vän och hon känner sig ganska ensam. En kväll när allt känns riktigt tråkigt, så går hon ner till den lilla sjön som ligger när hennes hus och när hon stoppar fingrarna i mångatan som speglas i vattnet så händer det nåt magiskt. Hon drabbas av en superkraft!

Illustration: Andrea Femerstrand

Vem tänker du ska läsa Luna och varför?

Jag tror att Luna kan passa för både killar och tjejer, allra bäst kanske för åldrarna 6-9 år. En sak som jag tror är viktigt är att även föräldrarna som läser med sina barn ska ha en behållning av boken. Det känns bra om boken kan inspirera både barn och föräldrar.

Ni är ju tre författare och en illustratör som har skrivit boken tillsammans, hur kommer det sig att det blev just ni och hur ser ert samarbete ut?

Det började med att Martin och Leif kontaktade mig och frågade om vi skulle skriva en bok ihop. Sen träffades vi och tog en fika – det kändes genast som ett kul samarbete. Vi delar upp manuset och skriver varsitt avsnitt, därefter roterar vi manuset så att alla får vara med och ändra och förbättra varandras texter. Det är ett kul sätt att samarbeta!

Fotograf: Sevda Svensson

De allra flesta böcker du gett ut har du skrivit tillsammans med andra författare, vilka för- respektive nackdelar ser du med att skriva ihop med andra?

Det allra viktigaste är att man inte lägger in någon prestige i samarbetet. Man får inte anse sig själv vara viktigare än resultatet. Mina idéer kanske inte är de bästa -då ska de inte vara med men om de är bättre än någon annans så ska de vara med. För slutmålet är alltid det samma. Att boken ska bli så bra som möjligt. Jag tycker att det är väldigt roligt med samarbeten! Men det är även kul att skriva sina helt egna historier också, utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Fördelarna är att det är roligt, det går snabbt att skriva och att man kan bolla idéer på ett kreativt sätt. Nackdelen är väl att man ska dela på intäkterna.

Du har varit otroligt produktiv under dina 36 år som verksam författare och skrivit fler än 170 böcker. Hur hinner du skriva så mycket och finns det något kvar att skriva om?

Jag har haft det här som mitt yrke sedan 1986 men vi började göra radioprogram redan 1983. De första åren var det inte möjligt att kunna leva på författandet men att skriva mycket är inga problem. Det är ju det jag gör! Faktum är att om det bara fanns utrymme hos bokförlagen så skulle jag kunna skriva 10-15 böcker om året. Jag skriver snabbt och det är enligt mig världens roligaste jobb! Att hitta ämnen att skriva om är inte heller nåt problem. Världen är full av saker, företeelser och situationer som känns inspirerande och den förändras hela tiden. Det kommer ständigt nya saker som är viktiga och angelägna. 

Jag har en hel låda med anteckningsböcker med idéer som jag ännu inte har skrivit färdigt. Så om jag inte skulle få en ny idé från och med i dag så skulle jag ändå ha att göra i många år framöver med alla mina gamla idéer. 

Vem av alla karaktärer som du har skrivit om genom åren är mest lik dig själv?

Jag skulle säga att det finns mycket av både mig och Anders i Sune och Bert. Vi har alltid använt oss av en inre spegel där vi speglar våra egna inre barns tankar och känslor. Det har varit viktigt för oss att kunna minnas hur det kändes att vara 10 år och kvittrande förälskad eller 13 år och känna hur hormonerna far runt i hela kroppen. Det jag skriver om är ofta kopplat till känslor och känslor är tidlösa. Det är ingen skillnad på att vara kvittrande förälskad i dag eller när jag var ung, eller när min mormor och morfar var unga för den delen. Tiden ändrar många andra saker men känslorna är tidlösa.

Vad har framgångarna med Sune och Bert betytt för dig?

Det är lite overkligt. Det har inneburit att både jag och Anders har kunnat livnära oss på att vara författare på heltid. Jag är konstant tacksam över att så många barn tycker om våra berättelser. Framgångarna har aldrig varit nåt som vi tagit för givet. Vi är lika överraskade som alla andra av att berättelserna har levt kvar och fått så många unga att börja läsa böcker. Det är helt fantastiskt!

Vi är nog många som kan citera stora delar av julkalendern ”Sunes jul” utantill. Några flitigt förekommande citat här hemma är t.ex. ”-Ta lax, det är dyrt…eller jag menar gott!” och ”-Älskling, i år tar jag knäcken! -På oss alla…” Brukar folk komma fram till dig på stan och citera något från Sune eller Bert? Har du något eget favoritcitat eller har du tröttnat?

Sunes Jul bygger väldigt mycket på min och Anders egen uppväxt. Många av händelserna är direkt tagna från vår egen barndom så det är svårt att lyfta fram nåt särskilt citat. Jag är stolt över att Sunes Jul lever kvar i så många människors liv och att nya generationer hittar till Sune genom den snart 30 år gamla TV -serien. Det känns märkligt att unga vuxna som inte ens var födda när vi gjorde kalendern har den som sin favorit av alla SVT:s julkalendrar. Det är förunderligt!

Hur förhåller du dig till den kritik som du och Anders Jakobsson fått på senare år för era böcker om Bert?

När vi skrev första boken om Bert (Berts Dagbok 1986) så var världen annorlunda. Vi skrev en hel radioserie 1989 med ”Berts Betraktelser”. En del av vad vi skrev då var relevant för hur unga betedde sig på den tiden. I dag har det förändrats en del så därför har vi uppdaterat böckerna. Det gör vi löpande hela tiden med ALLA våra böcker. Både Sune och Bert och Håkan Bråkan, Tuva-Lisa osv, osv. En del uttryck som vi använde 1989 känns i dag mossiga och daterade, därför vill vi skriva om. Tanken är att det ska kännas som om händelserna utspelas i dagens samhälle. Så vi skriver INTE om för att vi blivit kritiserade, inte alls. Vi skriver om för att det ska kännas nutida, så att våra karaktärer ska kännas aktuella för dagens unga. Vi kommer aldrig att skriva berättelser där unga människor bara beter sig så ”som man borde göra”. Det är jätteviktigt att folk gör fel, uttrycker sig fel, är dumma i huvudet och pinsamma på olika sätt. Det viktiga som vi tagit till oss är konsekvenserna av ett handlande som kanske inte är helt okej. Där kanske vi fallerade ibland i vissa berättelser men det kan vi ju åtgärda när vi reviderar böckerna. Men som sagt – ett idiotiskt beteende måste ändå få finnas kvar för så gör vi människor. Ibland gör vi fel. Om man aldrig gör fel, så kan man inte lära sig nånting nytt. 

Ville du bli författare när du blev stor eller vad drömde du om som barn?

Jag ville bli lejon. När jag fick höra av min kusin (som är verklighetens Håkan Bråkan) att det inte är kill-lejon som jagar – utan tjej-lejon, så blev jag så besviken att jag lade ner den karriären. Sen ville jag bli rockstjärna, mest för att de verkade ha så mycket tjejer. Jag ville också stå och skaka på benet och sjunga ”Yeah! Yeah!” och få en massa skrikande fans efter mig. Det verkade vara ett bra jobb… Genom musiken kom jag in och började skriva. Först låttexter till min musik och sedan texter för att det var roligt med ord. 

Vilken/vilka favoritbok/böcker hade du som barn/tonåring?

Jag tyckte om Barbro Lindgrens böcker och jag älskade Beppe Volgers ”En Kos Dagbok”.

Vilka favoriter har du upptäckt som förälder när du läst med dina barn?

Jag återupptäckte vilken fantastisk berättare Astrid Lindgren var. Det kändes kul att få tillbaka de sagorna i vuxen ålder. 

Har du något råd till föräldrar eller pedagoger som vill inspirera barn till att börja läsa/läsa mer?

För det första – var en förebild själv! En läsande förälder har lättare att inspirera och motivera ett barn att också läsa böcker. För det andra – läs högt för barnen. En sagostund på kvällarna med böcker som är kul både för barnet och föräldern är nåt alldeles fantastiskt. Det är både en stund av gemenskap och en stund av att tillsammans befinna sig i sagornas värld. Högläsning – eller ljudboksläsande är en bra ingång till ett eget läsande tror jag. Där känns det viktigt att det är berättelser som barnen själv tycker är roliga, intressanta och spännande. Inte ett läsande som nödvändigtvis bockar av ”viktiga böcker” i ett barns litterära kanon.

Slutligen, vad önskar du och Luna er i julklapp?

Förutom fred på joden och ett snabbt slut på Corona-pandemin så önskar jag mig en fin anteckningsbok. Och kanske en rolig vägskylt. Luna önskar sig nog en riktigt fin nära vän att dela alla sina tankar och funderingar med men innerst inne så finns det en särskild person som hon skulle vilja bli mer nära vän med… På önskelistan som hon ger sina föräldrar står det:

-En Dagbok

-Nya skor

-Hörselskydd 

Den första boken om Luna finns bl.a. att beställa här hos Adlibris.

Lucka 1: Intervju med Frans och Karin Erlandsson

Karin Erlandsson är en författare som fascinerat mig sedan jag hörde talas om ”Pärlfiskaren” för första gången. Efter bara några meningar var jag fast i det vackra språket, äventyret och de ljuvliga miljöbeskrivningarna. Hon är mer produktiv än de flesta och i höst aktuell både med ”Nattexpressen” och ”Myter och fakta om pärlornas ursprung”, den senare tillsammans med sonen Frans och illustratören Ludwig Sandbacka. Jag hade det stora nöjet att få intervjua Frans och Karin om deras gemensamma bokprojekt, favoritpärlor och drömmen om en fyr.

Fotograf: Marcus Boman

Frans, du ligger ju bakom namnen på djur och växter i Legenden om ögonstenen. Var hittade du inspiration? Roshajar och pussansillar, allt låter så vackert!

– Oftast när jag hittar på ett namn så tar jag inspiration från namn som redan finns, som till exempel haj eller sill. När jag hittade på alla namn till Legenden om ögonstenen gick det till så att mamma skrev en lista med namn som behövdes, gav listan till mig och jag hittade på namnen. Av alla djur och växter som jag har kommit på är min absoluta favorit Timmermannens längtan, en blomma som ser ut som en dansande flicka.

Kan du berätta lite om hur ni har jobbat ihop med ”Myter och fakta om pärlornas ursprung”?

– Först bestämde vi tillsammans vilka djur och växter som skulle vara med i boken, sedan satte jag mig och skrev faktatexter om dem. Man kan säga att mamma har stått för myterna, jag för faktadelarna och sedan har illustratören Ludwig Sandbacka sett till att det vi hittat på ser snyggt ut.

Hur kändes det att se den färdiga boken för första gången?

– Det var en otroligt häftig känsla att få hålla i någonting man själv har skapat.

Vilken är din favoritpärla och varför?

– Jag vet inte om jag har någon speciell favorit, men jag gillar de pärlor som har en lite lila nyans. 

Vem tycker du ska läsa boken?

– Alla. Men jag skulle nog i första hand rekommendera dem för barn och ungdomar som har läst och tyckt om Legenden om ögonstenen-serien.

Fotograf: Marcus Boman

Känner du dig färdig nu eller är du sugen på att skriva mer efter det här projektet?

– Jag känner mig långt ifrån färdig och det kommer nog att komma mer. 

Har du något bra tips till den som vill börja skriva?

– Skriv så mycket du kan och så ofta du hinner. Skriv ner alla bra idéer du får så att du inte glömmer bort dem. 

Vad gör du när du inte skriver böcker?

– Gör läxor eller skriver andra saker, t.ex. dikter.

Avslutningsvis, vill du tipsa om någon bok du själv tycker om?

– Jag har många böcker som jag tycker mycket om och som jag gärna rekommenderar, en gammal favorit är “Odd och frostjättarna” av Neil Gaiman.

Fotograf: Marcus Boman

Karin, du har tidigare skrivit skönlitterära böcker för både vuxna och barn. Finns det något du inte skulle kunna tänka dig att skriva? Någon genre eller om något visst ämne?

– Egentligen inte, men jag har märkt att jag har enklare att skriva om sådant som jag känt. Sorg har jag känt, så det kan jag skriva om, och längtan och ensamhet och rädsla. Men så skulle jag skriva om olycklig kärlek och där tog det stopp. Jag har varit tillsammans med samma man sedan jag var femton, och har aldrig upplevt riktigt riktigt ledsam kärlek. Jag hoppas förstås att jag aldrig kommer att lära mig skriva om just det.

Vad är sig likt och vad skiljer sig åt när du skriver för barn respektive vuxna?

– Allt är egentligen likt. Barn klarar utmärkt väl av svår tematik och stora känslor, så jag håller inte tillbaka på något sätt. Som läsare gör jag ingen skillnad på barnlitteratur och vuxenlitteratur, jag tänker att det mer är fråga för marknadsavdelningar och bibliotekarier. Så när jag skriver böcker finns det inte heller någon skillnad, en bra bok är alltid en bra bok. Men … sexscener skulle jag inte skriva in i barnböcker. Det är det enda.

Varifrån kom idén till Legenden om ögonstenen-sviten?

– Mitt finlandssvenska förlag Schildts & Söderströms arrangerade en barnbokstävling med temat ”Berättelsen är bäst!”. Jag tror verkligen på berättelsen, den där som griper tag i en och får verkligheten att förskjutas. Jag hade inte skrivit för barn förut, men tänkte att jag skulle försöka. Så vann jag hela tävlingen och blev så glad att jag belönade mig själv med att skriva tre delar till i serien. 

I vilken av regionerna skulle du själv vilja bo och varför?

– Det bästa som finns är att simma och dyka som man gör i södra regionen, och jag älskar skogen som finns i norra regionen. Och så klättrar jag, som man gör i östra regionen, och är uppväxt bland leriga fält som de i västra regionen. Jag kan inte bestämma mig, men kanske ändå södra. 

Legenden om ögonstenen har vunnit och nominerats till flera prestigefyllda litteraturpriser. Hur påverkas du som författare av nomineringar och priser?

– Framgång är svårt att hantera. Tänk om jag plötsligt tror att jag skriver bra? Hur ska jag då övertala mig att redigera ännu ett varv, och ännu? Men besvikelser är också knepiga, hopp som slår fel tar mycket energi och ledsenhet. Jag försöker helt enkelt hålla allt sådant ifrån mig och fokusera på skrivandet.

Din produktivitet och ditt arbetssätt som du beskriver i ”Alla orden i mig” är helt otroligt och nu har du skrivit 11 böcker på 10 år. Vart ska det sluta?

– Haha, kanske det bara tar slut en dag? Jag skriver snabbt så jag inte ska märka då det händer.

Vad drömde du om att göra eller bli som barn och hur kommer det sig att du blev författare?

– Jag har alltid, alltid drömt om att bli författare. Jag finns inte om jag inte får sätta ord på saker. Jag jobbade som journalist i många år, det var bra, då lärde jag mig skriva framför allt dialoger. Allt som har med skrivandet att göra är helt enkelt det roligaste som finns. 

Du som bor på Åland, hur har ditt corona-år sett ut? Har ditt författarskap påverkats? Vad har du gjort för att stå ut?

– På Åland har vi knappt haft någon samhällssmitta, så i höst har vi kunnat leva ganska normalt. Det tuffaste är att inte kunna träffa släktingar. Jag har syskonbarn i Sverige jag inte träffat på snart ett år, och det gör ont. Ändå vet jag att jag hör till den privilegierade gruppen som nästan fick det bättre av att samhället saktade ner, så jag ska vara ganska tyst.

Jag har sett på ditt Instagram att ni bygger en egen fyr. Berätta!

– Fyrar alltså … det mest fascinerande man kan tänka sig. I ”Legenden om ögonstenen” finns en hel massa fyrar, och i ”Myter och fakta om pärlornas ursprung” får man veta mer om var och en (Dristhalvan och Focklan är mina favoriter). Min mans familj har en sommarstuga på norra Åland och vi bygger ut svärföräldrarnas stuga med en fyr på tre våningar. Överst ska mitt arbetsrum finnas! Jag är så pepp inför detta att jag knappt vet hur jag ska behärska mig. Där ska jag sitta och se ner på min omgivning … nej. Jag ska förstås skriva en massa böcker i min fyr.

Och till sist, vill du ge ett boktips till barn och ett till vuxna?

– Jag tycker inte att det finns någon skillnad på barnböcker och vuxenböcker så jag ger några boktips som alla borde läsa. Kanske kan tonåringen och föräldrarna läsa samma böcker och ha en familjär bokcirkel? Läs i så fall Andy Weirs ”Ensam på Mars” (boken är förstås bättre än filmen), Lisa Bjärbos alla böcker men särskilt ”Det är så logiskt alla fattar utom du” (Bjärbo rekommenderas speciellt för dem som tröttnat på fantasy) och Nils Ferlins samlade verk. Dikter är underskattade och lite bortglömda, men just Ferlin skriver begripligt och enkelt om stora känslor (dessutom på rim, och det är ju alltid hemåt).

Julkalender hos @barnensboktips

Barnens boktips julkalender. Julkalender hos @barnensboktips

Nu är det äntligen dags! Imorgon blir det första december och dags att öppna första luckan i julkalendern hos @barnensboktips Varje dag fram till jul kommer jag att bjuda på en blandning av tävlingar, intervjuer, aktivitetstips och julmys. Jag hoppas att ni är lika pepp som jag! Och du, glöm inte att kika in varje dag då tävlingarna kommer att pågå under en mycket begränsad tid och endast på Instagram. Intervjuer och en del tips kommer jag att lägga upp även här på bloggen.

Boktips: Nattexpressen

Adventsbok för äldre barn. Nattexpressen passar från ca 9 år och uppåt.

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar till Adlibris och Bokus.

”-Vänta, ropade Danja. Vad menar du med att försvunna hittas med expressfart?
Han log snett.
-Det är så det står i broschyren som Kronometern lät trycka upp för några år sen. Det blev förstås inget av med den kampanjen, men vissa uttryck hänger sig kvar. Kort sagt innebär det att Nattexpressen erbjuder en möjlighet för anhöriga att träffa den de saknar.”
.
Julen närmar sig när Danjas dementa mormor försvinner från stationshuset en sen kväll och alla ger sig ut för att leta. Plötsligt befinner sig Danja på ett mystiskt tåg, Nattexpressen, som visar sig ha starka kopplingar till både hennes mormor och morfar. Om mormor ska kunna räddas vill det till att Danja klarar av att slutföra det hennes morfar en gång påbörjade men det visar sig vara ett farofyllt och svårt uppdrag.
.
Karin Erlandsson har rönt stora framgångar med såväl böcker för vuxna som de fyra storslagna böckerna i ”Legenden om ögonstenen”. Nu är hon aktuell med adventsboken ”Nattexpressen” i 24 kapitel med illustrationer av Peter Bergting. Här finns ingen ögonsten men väl en mormor, en pappa och många andra försvunna människor som någon längtar efter. Berättelsen är väldigt spännande och bitvis sätter Bergtings mörka illustrationer en ruggigare stämning än vad som ryms i texten.
.
”Nattexpressen” är ett vindlande, välskrivet äventyr i tid och rum som bäddar för eftertanke. Vem längtar du efter och vad är du beredd att göra för att få träffa den personen igen?
.
Högläs inför julen med någon som är såväl sisådär 8 som 12 och lär dig finlandssvenska uttryck som råddig och putten. Men mest av allt, njut tillsammans av detta äventyr! Finns hos din lokala bokhandel eller via länk här till Adlibris eller Bokus.

Boktips: Vi måste rädda julen!

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar till Adlibris och Bokus.

”Det blir precis en lapp var. Och för varje lapp ni drar av så kommer vi en dag närmare julafton! På julavslutningen så får de som är kvar ta med sig de sista dagarna hem. Och den som får julaftonslappen får vakta den riktigt noga ända tills julen har blivit ordentligt firad!”
.
När läraren Ammi säger så blir Sam alldeles nervös. Tänk om någon slarvig får julaftonslappen och tappar bort den? Då blir det ingen julafton! 
.
Årets adventsbok hos Rabén & Sjögren heter ”Vi måste rädda julen!” och är skriven av Ellen Karlsson och illustrerad av Cecilia Heikkilä. Under ett kapitel om dagen fram till julafton (plus två bonuskapitel) står barnen Sam och Esme i händelsernas centrum och frågar du dem så vilar hela julens öde i deras händer. För att kompensera för ett stort misstag får de tillsammans fullt upp med alla julbestyr som måste bockas av innan julafton.
.
Den här adventsboken bjuder bland annat på finstämt barnperspektiv, pepparkakskras, oväntad vänskap, traditioner och längtan. Tonen passar extra fint för den som gillar Ellens serie om förskolan Havet eller hennes böcker om Selma. Illustrationerna går mestadels i Cecilias klassiska dovt rödbruna toner med undantag för Esmes kliniskt vita lägenhet. Berättelsen passar fint att högläsa för såväl 2-åring med tålamod som för skolbarn (barnen i boken går i förskoleklass).
.
Besök din lokala bokhandel och säkra julstämningen eller beställ här från Adlibris eller Bokus.

Boktips: Frallan har en hemlighet

Innehåller annonslänk till Adlibris och Bokus.

”Nästan alla vuxna tycker att det är viktigt att sitta still. De tycker också att det är viktigt att gå i skolan och att lära sig saker. Som att läsa till exempel. De vet inte att jag redan kan läsa. Ingen mer än jag vet att jag kan det.”
.
Sist ut bland mina adventstips för den här gången är ”Frallan har en hemlighet” av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge. För er som inte känner Frallan så är hon en redig unge i glasögon och väst. Hon är inte är så särskilt förtjust i skolan, älskar tävlingar och trivs extra bra i mormors sällskap. Nu har hon dessutom lärt sig läsa. I smyg. Men det där med hemligheter är lite knepigt, vilka är bra och vilka är dåliga?
.
I fjärde boken om Frallan är det dags att fira jul. Eller jul och jul, Frallans familj firar ju minnet av mormors födelsedag så det mesta handlar egentligen om mormor. Andra familjer firar tydligen någon Jesus. I år har Frallan fått en bonuskusin och plötsligt är det konkurrens om uppmärksamheten.
.
Tonen som Sara Ohlsson skapat i Frallans värld är sprudlande, varm och fartfylld. Normer ignoreras och vardagen strösslas med pärlemorskimmer och glittrar likt bokens omslag. Man kan inte annat än älska såväl Frallan som mormor, två förebilder som struntar i omvärlden och går sin egen väg.
.
Formatet är bjussigt med Lisens bulliga mormor och trumpna Fralla som får bre ut sig som känslo- och färgexplosioner på uppslagen.
.
Som av en händelse har den juliga boken 24 kapitel och passar därmed finfint till såväl adventsbok som julklapp. Låt Frallan förgylla julen för barn i sisådär 4-9-årsåldern vettja!
.
Länk till Adlibris och Bokus för den som önskar.

Teadventskalendern

I samarbete med Designtorget (innehåller annonslänk).

Teadventskalendern från Designtorget. Porslin från Marimekko och Littlephant.

I år har jag en alldeles egen adventskalender, en teadventskalender. Jag har tänkt skaffa en i flera år och nu blev det äntligen av. Kalendern innehåller 24 olika ekologiska teer på lösvikt som räcker till två koppar te om dagen hela vägen genom december fram till julafton. Har svårt att tänka mig ett mysigare sätt att börja eller avsluta dagen på än med en kopp te tillsammans med någon man tycker om eller med en adventsbok som sällskap. Har ni skaffat någon adventskalender till er själva i år?
.
Länk finns här för den som önskar beställa. Porslinet är från Marimekko och Littlephant, filten från Klippan och kuddarna från Marimekko. Jag har köpt allt själv men produkterna finns även i Designtorgets sortiment.

Boktips: Snösystern

Innehåller annonslänk till Adlibris och Bokus.

”Huset var alldeles, alldeles tyst. Jag kunde inte höra Hedvig längre. Vad lång tid hon tog på sig … Tänk om hon hade gått. Tänk om jag var ensam kvar. Jag var ju inte precis rädd för gungstolen, men ändå, det var ett främmande hus, och det kändes lite underligt att vara här utan Hedvig. Utan någon.”
.
Julian ska fylla 11 år på självaste julafton. Men det kanske inte blir så värst mycket firande av någonting alls. Nu när hans syster Juni är död är ingenting som det ska längre. Allt känns genast bättre när Julian lär känna Hedvig, hon som har glitter i ögonen och fräknar på näsan. Som är expert på kurragömma och varm choklad. Men någonting är inte som det ska, vad är det Hedvig döljer?
.
Maja Lunde och Lisa Aisato gjorde braksuccé när deras adventsbok gavs ut i Norge ifjol. Nu har den översatts av Barbro Lagergren och ges ut på svenska lagom till jul. Ett nästan 200 sidor tjockt äventyr med vardag och magi inbäddat i ljuv bildkonst.
.
Lunde är sedan tidigare främst känd för de vuxna läsarna genom ”Binas historia” och ”Blå”. Här visar hon att hon med bravur bemästrar att rikta sig även till en yngre läsekrets utan att för den skull göra avkall på något.
.
Aisato har de senaste åren med stor framgång både skapat egna bilderböcker (t.ex ”Odd är ett ägg” och ”Livet -illustrert”) och illustrerat andras böcker (bl.a. Klaus Hagerups ”Flickan som ville rädda böckerna” och Linn Skåbers ”Til ungdommen”). Här skiftar bilderna i såväl storlek och deltaljnivå som i kvalitet men helhetsintrycket blir varmt och omfamnande.
.
En ömsom sorglig och ömsom spännande berättelse om vänskap, sorg och saknad. Rekommenderas varmt som adventsbok från ca 7-8 år och uppåt, kan med fördel även högläsas med barn på mellanstadiet då de är i samma ålder som Julian.
.
Länk till Adlibris och Bokus för den som önskar.

Boktips: Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem

Innehåller annonslänk till Adlibris och Bokus.

”Jag höll också på att somna när jag hörde ett hasande ljud. Jag satte mig upp i granriset. Tittade mot grottans öppning och såg nån som kom stapplande mot oss. Smutsigt, grått hår hängde i stripor framför ansiktet.”
.
Kentauren Ken Taur har påbörjat sin långa resa hem till Nordpolen och kentaurernas hemliga rike. Han möter bland annat flamman Gnista, en prinsessa som inte vill bli räddad, en häxa som blivit lurad och en missförstådd varg. För att ta sig hem tvingas det udda sällskapet att hålla ihop och tillsammans lösa en rad problem som uppstår längs vägen.
.
Vid en bokfrukost 2018 berättade Mats Strandberg om sista boken i Monstret Frank-trilogin. Han sa då att en karaktär hade brett ut sig och till sist tagit alltför mycket plats och istället fick bre ut sig i en egen bok.
.
Sagt och gjort, Ken Taur fick en hel adventsbok dedikerad till sitt öde och äventyr. Precis som i Frank-böckerna jobbar Mats och Sofia Falkengren tillsammans. Det är befriande att se hur Sofia gestaltat prinsessan med mörk hy och läsa hur Mats gjort henne till en självständig karaktär som minst sagt hatar en viss prins.
.
Berättelsen gör på ett humoristiskt vis upp med flera av de gamla traditionella sagorna samtidigt som den är ett alldeles lagom spännande juläventyr i 24 kapitel. Passar fint för såväl tålmodiga treåringar som nyfikna lågstadiebarn och lite extra fint för barn som älskat Monstret Frank-serien.
.
Länk till Adlibris och Bokus för den som önskar beställa.

Boktips: Magisk december

Innehåller annonslänk till Adlibris och Bokus.

Boktips för barn. Adventsboken "Magisk december" av Katarina Genar.

”-Älskar inte du också julen?
Julia nickar stilla och känner hur tårarna stiger i ögonen när hon tänker på att hon kanske kommer sitta ensam på julafton. Eller vara i en tråkig bokhandel.”
.
Julias december ser ut att bli katastrofal. Hennes bästis Jack har flyttat till Kiruna och föräldrarna jobbar så mycket att de glömmer både pynt och bak. Men så träffar hon tanten Helmi och får en märklig snöglob. Kanske att det kan bli en magisk december ändå.
.
Katarina Genar och Lotta Geffenblads ”Magisk december” bjuder läsaren på 24 kapitel av magisk realism med gotiska inslag. Här finns ett ensamt barn, ett magiskt föremål och en annan tid. Ett område Genar bemästrar väl (läs t.ex. ”Den magiska kappan” om ni inte upptäckt den än). Julias växlande ilska, ensamhet och hoppfullhet skildras väl i Geffenblads dova illustrationer. .
Allt vävs samman till en vacker berättelse om gemenskap i juletid och om hur små handlingar kan leda till något stort.
”Magisk december” blir en av de adventsböcker vi kommer läsa här hemma i år. Passar fint från ca 5 år och uppåt.
.
Länk till Adlibris och Bokus för den som önskar beställa.