Gissningar och förhoppningar inför Augustpriset 2017

Så här skrev jag på Instagram inför nomineringarna till Augustpriset 2017. Jag fick bara med en av mina gissningar men det var å andra sidan min favorit och dessutom den som vann:

På måndag får vi veta vilka sex barn- och ungdomsböcker som nomineras till Augustpriset. Det har varit ett riktigt bra bokår så att välja ynka sex känns futtigt men de som jag hoppas på ser ni här:

”Vakuum” av Mia Öström, Gilla böcker

”Natten” av Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen, Rabén & Sjögren

”Under odjurspälsen” av Klara Krantz, Alfabeta bokförlag

”Åskan” av Ulf Stark och Marcus-Gunnar Pettersson, Brombergs förlag

”Samtidigt som” av Lisen Adbåge, Natur & Kultur

”Fågeln i mig flyger vart den vill” av Sara Lundberg, Mirando bok

Den jag hoppas vinner är ”Fågeln i mig flyger vart den vill” då det vore mycket välförtjänt och roligt om en bok för mellanåldern vann (vanligtvis är det ungdomsböcker och i undantagsfall bilderböcker).

Utifrån juryns tidigare motiveringar är det troligt att ”Den stora vännen” kommer med då den dels är utgiven av Urax förlag och illustrerad av Eva Lindström. Även Siri Ahmed Backströms ”Kattfesten” kan vara aktuell, liksom ”Alla frågar sig varför” av Eva Susso och Anna Höglund på Lilla Piratförlaget.

Det vore roligt om ”Det magiska stoftet” med fantastiska illustrationer av Marcus-Gunnar Pettersson nomineras, liksom ”Haj-Jenny” av Lisa Lundmark och ”Sahar som inte syns” som förtjänar fin uppmärksamhet.
På måndag vet vi!

Ta det som en man

Innehåller reklam i form av annonslänk.

”Kvinnor har i alla tider tagit det stora ansvaret och drivit kampen för jämställdhet, allas lika värde och rättigheter. Än idag för kvinnorna den feministiska kampen och får ofta skrika för att hävda sina rättigheter. Kanske inte som förr, med plakat på gator och torg, men på Twitter och i kommentarsfält på Facebook. Vad gör då männen samtidigt som detta sker? Vissa stöttar och vill samma sak, andra menar att de har fel, men majoriteten är tysta.”

Så inleder Hampus Nessvold sin bok ”Ta det som en man”. En bok som kom ut för bara någon månad sedan och som i och med #metoo är högaktuell.

Här gör Hampus upp med idealen kring hur man ska vara som man. Är man verkligen en man när man hatar sport? När man är rädd för våld, inte kan grilla och har svårt för att umgås med andra män?

Hampus berättar om hur han kämpat för att passa in i mansfacket men hur han varit för smal, för rädd och för ointresserad av ”killgrejer” för att kunna passa in. Hur han istället insett att han faktiskt kan vara sig själv och man på samma gång.

När jag läser den här boken känner jag hopp inför framtiden. Hampus är 21 och om fler killar och män tar sitt ansvar, läser den här boken och funderar över hur de vill vara, då kommer det att börja hända saker.

Sätt den i näven på alla killar från sisådär högstadieåldern och uppåt. Se till att din son/bror/man/sambo/kollega/granne läser den så ska ni se att våra döttrar förhoppningsvis aldrig behöver posta några #metoo
Tillsammans kan vi vända det här! Stort tack Hampus för att du är en så fin förebild och visar vägen tillsammans med alla kvinnor som så länge försökt. Boken finns att beställa hos Bokus

Under odjurspälsen

”Jag tänker på Joel. Kanske har han loggat in nu, och sett mitt meddelande. Nu ångrar han att han inte gick in tidigare. Att han inte får prata med sin Frida idag. Vi har alltid saker att prata om. Vi längtar efter varann. Joel i Uppsala och Frida i Karlstad.”

Signe är kär i Joel. Det har hon varit i två år och sex månader ungefär. Minna tyckte att det var dags att gå vidare, att hon skulle leta på nätet. Det gjorde Signe men istället för att hitta någon annan så letade hon upp Joel på ICQ. Låtsades vara någon annan, glada Frida från Karlstad. När Signe låtsas vara Frida får hon visa sitt rätta jag, den hon egentligen är. Under odjurspälsen. Men så dyker Manga-Magnus upp. Som ser Signe på riktigt och som också är trasig. Hur ska man klara av att leva när man egentligen helst vill vara någon annan?

Klara Krantz porträtt av Signe kryper under huden och stannar kvar där. Hon skriver mycket träffsäkert om utanförskap, mörka tankar, drömmen om att bli någon annan och om tjejers kåthet på ett sätt jag aldrig tidigare läst. Jag trodde att denna skulle återfinnas bland årets Augustnomineringar 2017 men det gjorde den märkligt nog inte.
Passar från ca 15 år och absolut även för vuxna.

Bokmässan 2017 del 3

Finaste monterväggen på mässan?
Novellix otroligt snyggt förpackade noveller är verkligen en fröjd för ögat. Som vi tipsat om tidigare så finns några av Astrid Lindgren samt några ungdomsnoveller av bl.a Sandra Beijer och Sara Kadefors. Dessutom kan många av de andra novellerna säkerligen väcka läslust hos ungdomar och möjliggöra att fler hittar både nya och klassiska författare. För vuxna finns en hel massa bra läsning.

Saker ingen ser

”Alla blickar dras mot dörren och Fride som just kommer in.
Hen har på sig en kort lila klänning som effektivt framhävs av det orangefärgade håret och de lysande strumpbyxorna. Platåskorna gör hen längre än de flesta, reslig och rak i ryggen. Men det är inte bara det som gör att folk kollar. Det finns något elektriskt över Fride. En otålig spänning som gör att det känns annorlunda när hen kommer in i rummet.”

I ”Saker ingen ser” av Anna Ahlund får vi följa ett gäng gymnasieelever under ett år på Sibylla allmänestetiska läroverk i Uppsala.

Sebastian som älskar Håkan Hellström och har som nyårslöfte att kyssa någon ny varje månad.
Yodit som bor på Åsgränd, målar och försöker hitta sin plats i kompisgänget.
Johannes som sörjer sin syster och försöker hitta sin egen väg.
Tvillingarna Linn och Aron som är så olika två syskon kan bli.
Och så har vi Fride som inte har ögon för något annat än Miriam.

Anna Ahlund har skrivit ett alldeles fantastiskt fint porträtt om kärlek, vänskap och tonårstankar. I världen hon skapat behöver ingen komma ut, ingen behöver förklara sig utan alla får älska vem och hur de vill. Och som en röd tråd löper Karin Boyes dikter genom berättelsen.

Fride är mig veterligen den första icke-binära huvudpersonen i en ungdomsroman. Min hjärna kämpar de första kapitlen med att försöka sortera men ger sedan upp och accepterar att Fride är Fride. Det är tydligt hur van man är att kategorisera människor och detta är därför ett mycket välkommet normskapande tillskott bland ungdomslitteraturen.

En liten varning är dock på sin plats. Anna beskriver sexscener på flera ställen i boken så man rodnar upp över öronen. Jag har generat läst både på bussen, på restaurangen och givetvis även på Storken (gröna soffan var upptagen men snickerskakan god). Extra kul att läsa om miljöerna som Uppsalabo!

Mina smala axlars längtan

”Svarta jeans, mörkröda Docs. De långa benen som turas om att flytta kroppen framåt ett steg i taget.
Nacken.
Allt skjuter knippen av ljus och jag är utan skydd. Försvarslös.
’Emo’, väser Petra. ’Emo med giraffben.’
Jag svarar utan att ta blicken från fönstret.
’En gudason, nedstigen till människornas rike.’
’Och förresten’, lägger jag till, ’så ska jag också skaffa Dr. Martens.'”

Magda går i ettan på gymnasiet och drömmer om ett spännande liv. Allra helst ett liv med så mycket som möjligt av Jens i trean. Magda är en vandrande Jensyklopedi, hon har memorerat hela hans schema, vet var han bor och har för nummer. Men hon vill fylla på med mer, hur han luktar, hur det känns att krama honom och vad han tänker när han vaknar.

Över en dag går Magdas liv från att vara ganska tråkigt och händelselöst till att innehålla arbete med skoltidningen, intagningsprov till ett hemligt gymnasiesällskap och, bäst av allt, mer Jens.

Men hur gör man nu då, när man vill vara sig själv och samtidigt passa in? När man inte vill bry sig om vad andra tycker men ändå vill känna sig utvald och unik. När man inget hellre vill än att bli älskad och samtidigt inte vill förlora sig själv?

Maria Frensborgs språkliga ton i ”Mina smala axlars längtan” tilltalar mig verkligen. Vackra dikter och utläggningar om kärlek varvas med stor humor kring purjolökar och svärta kring Magdas familjesituation.

Jag kastas tillbaka till min egen gymnasiekorridor, fjärilarna i magen, spanandet efter kärleken och viljan att vara unik och älskad. Precis som Magda spelade jag tvärflöjt, jobbade med skoltidningen och var med i ett gymnasiesällskap (dock inte särskilt hemligt sådant) så den här berättelsen bjöd på hög igenkänning.

Ett stort plus är att Magda, i sin längtan o strävan efter att bli sedd och älskad, porträtteras som en humoristisk tjej med skinn på näsan. Om hon i början av boken väntar på att något ska hända så blir hon allt eftersom berättelsen utvecklas en betydligt mer drivande kraft i att skriva sitt eget liv.

Rekommenderas varmt från ca 15 år och även för den som vill återuppleva gymnasietiden.

Våra kemiska hjärtan

”För att jag aldrig tidigare vetat att kärleken till en person kan uppstå på samma sätt som kärleken till en sång.
Att en människas toner först inte tycks påverka dig alls, de är bara en obegriplig räcka ljud. Men snart nog blir de en symfoni som ristas i din hud, en psalm i dina ådrors nät, en melodi av stygn som tråcklats i din själ.”

När Grace Town haltar in i Henry Pages liv blir ingenting som förut. Vem är denna gåtfulle Grace och vilka hemligheter bär hon på? Varför ser hon ut som en uteliggare och går med käpp? Och varför vägrar hon skriva för skoltidningen?

”Våra kemiska hjärtan” är Krystal Sutherlands debut, en svindlande kärlekshistoria översatt till svenska av Jessica Schiefauer. Om Henry Page och livet på high school med vänner och skoltidning. Om hur han drabbas av Grace Town och känner, tänker, upplever saker han aldrig kunnat föreställa sig.

En av böckerna i min semesterläsningshög som jag läste med stor behållning i den franska solnedgången. Mycket vackert porträtt av tonåren och när den stora kärleken drabbar en med all sin kraft. Det ska dock sägas att det är väldigt amerikanska tonår som porträtteras och därmed stundtals lite väl stereotypt med avseende på normer och förväntade roller för killar och tjejer. Rekommenderas ändå varmt från ca 14-15 år och även för vuxna.

Vad gör man inte

”Karoline ringer Lea som svarar direkt.
-Du vet att mamma fyller idag, va? säger Karoline.
Fram och tillbaka.
-Ja, vad tror du, säger Lea. Har du gråtit?
Träd och bilar, allt hoppar från sida till sida.
-Inte idag, säger Karoline.
Tänker du åka dit?
-Nej, säger Lea.
-Är det för att Sanna ska dit?”

”Vad gör man inte” av Maja Hjertzell utspelar sig under en het augustidag. Syskonen Sanna, Anders och Karoline är på väg för att fira mammas födelsedag. Alla utom den äldsta systern Lea, som vägrar prata med Sanna efter det som hände. Allt eftersom dagen går avslöjas familjehemligheterna och vid slutet av dagen är allt förändrat.

”Vad gör man inte” är en alldeles fantastisk läsupplevelse. Maja Hjertzell lyckas med konststycket att förpacka stor dramatik på 138 sidor. Man får följa syskonens relationer ur deras olika perspektiv och sakta läggs pusslet kring hur allt hänger ihop.

Beskrivningen av boken låter kanske lite kryptisk och det är meningen. Det går inte att avslöja så mycket av handlingen då själva ovissheten är en del av läsupplevelsen. När man väl börjat läsa vill man inte lägga den ifrån sig. Rekommenderas varmt från ca 15 år och uppåt och absolut även för vuxna.

Bara tre ord

”I ärlighetens namn var det konstigaste att de fick mig att känna det som om jag var tvungen att ’komma ut’. Jag menar, det kan inte vara normalt. Så vitt jag vet är det ingenting som vanliga heterosexuella ungdomar behöver göra eller oroar sig särskilt mycket över.”

I ”Bara tre ord” av Becky Albertalli får vi följa 16-åriga Simon. Simon som är gay men inte har kommit ut än. Den enda som känner till det är Blue, Simons mailflirt. De vet att de går på samma skola och får veta allt mer om varandras tankar och känslor utan att känna till vem den andra egentligen är.
Men den anonyma tillvaron hotas när en kille kommer över Simons mail och hotar att sprida innehållet till alla på skolan.
Plötsligt är det bråttom om Simon vill komma ut på sina villkor eller förhindra att ryktet sprids.

”Bara tre ord” är en varm och härlig berättelse om tillvaron på high school med vänner, drömmar och sökande efter identitet.
Boken igenom följer vi Simon och hans tillvaro med vänner, familj och mailväxlingen mellan honom och Blue.

En väldigt vacker, lite poetisk och rolig berättelse om kärlek, som i detta fall råkar vara mellan två high school-killar. Passar från ca 13 år och definitivt även för vuxna. Boken heter ”Simon vs the Homo sapiens agenda” på engelska men av någon anledning valde man helt annan titel på svenska, tycker själv att den engelska ger boken mer rättvisa.

Ingen normal står i regnet och sjunger

”På Charlies lista står det, förutom Hunger Games-maraton och vara tvärtom, att han ska lära sig fler stjärnbilder än Karlavagnen, få en krukväxt att överleva mer än en månad, köpa en röd eller gul tröja, måla om i sin lilla hall och börja sjunga i kör.”

Ella och Charlie är bästa vänner. De rabblar citat från TV-serier, åker på semester tillsammans, har filmmaraton och är en självklar del av varandras liv. Men så träffar Charlie Nikki och ingenting blir sig likt.

I Sara Ohlssons ”Ingen normal står i regnet och sjunger” ifrågasätter Ella sin roll som tjej och vilka förväntningar samhället har på henne enbart på grund av sitt kön. Förutom de komplicerade rollspelen som utspelar sig under gymnasietiden beskriver den kärlekens komplexitet och det omöjliga i att tvingas välja mellan kärleken eller sin bästa vän.

Den här boken är en riktig fullträff! Jag älskar Sara Ohlssons karaktärer, skärpan i språket och hur man känner igen identitetssökandet från gymnasietiden. Rekommenderar varmt att sätta den i handen på valfri gymnasieelev och att läsa den även som vuxen. Från ca 15 år och uppåt.