Inlägget innehåller annonslänk till Adlibris.
”När hon försvann till det senaste fosterhemmet kunde jag andas igen. Det kändes som om jag hade hållit andan i åratal. Inte för att de andra flickorna blev vänliga när hon hade åkt, men de lämnade mig åtminstone ifred. De pratar inte med mig eftersom jag inte svarar, så för det mesta låtsas de som om jag inte är här. Osynlig. Det kan kännas ensamt, men jag är van. Ensamhet är ingenting jämfört med den förlamande skräck jag känner när hon är här på Thornhill.”
.
Mary skriver dagbok om sin utsatta tillvaro på Thornhill. Hon berättar hur hon mobbas av en annan flicka som får med sig de andra och hur flickan natt efter natt knackar på hennes dörr. Mary har selektiv mutism och gömmer sig ofta sitt rum där hon skapar dockor och drömmer om ett liv utan sin plågoande.
.
Ella är nyinflyttad i området intill ödehuset Thornhill. En gång i tiden låg där ett barnhem för flickor i väntan på fosterhemsplacering men nu står huset och förfaller. Ella hittar en tidningsartikel som berättar om ett tragiskt dödsfall för 35 år sedan och blir nyfiken.
.
De två flickornas berättelser fortgår parallellt boken igenom, Ellas tillvaro skildras helt och hållet genom bilder medan Marys skildras genom hennes dagboksanteckningar. Sakta men säkert vävs deras berättelser samman och skildrar ett Thornhill där nu och då flyter ihop.
.
Pam Smy har med ”Thornhill” skapat en kuslig bildroman fylld av gotik och spänning. De över 500 sidorna håller läsaren i ett stadigt grepp från början till slut. En riktig bladvändare för såväl vana som ovana läsare då de grafiska inslagen är många. Storslagen läsning från 12-årsåldern och absolut även för vuxna. Den här tror jag att man älskar om man tycker om Maria Gripes mystik och om man tyckte om ”Kattvinden”. Läs bums!
.
Länk till Adlibris för den som önskar beställa ”Thornhill”.
