”Det är roligt att gå hem på egen hand, för på vägen kan man hitta massor av saker att plocka med sig och sen göra pyssel av. Idag hittade hon tre fina kottar och en hårsnodd. Men hårsnodden slängde hon igen för den var kladdig. Det var lite äckligt.” . Majken går i ettan och har precis flyttat med pappa och lillebror. Hon samlar på klistermärken och allt möjligt fint som hon hittar. Inez i nya klassen samlar också på fina saker. När Majken ser en granntant genom fönstret en dag blir hon nyfiken. Brukar verkligen tanter gömma sig i garderober och äta tårta med hela ansiktet? Majkens nyfikenhet blir inledningen till en varm vänskap mellan henne och gamla Majken (som tanten visar sig heta). . ”Majken Majken” är skriven av Lisa Hyder som berörde jordens undergång och ett barns oro inför livets slut i Augustnominerade ”Om dagen tar slut”. Även här finns döden med på ett hörn men fokus ligger på Majkens vardag och relation till människorna hon omger sig med. . Just vardag i en småbarnsfamilj är något av illustratören Louise Winblads signum. Hon är kanske mest känd som @hejhejvardagoch få har förmågan att teckna tvättberg, lekparkstristess och hängtuttar som hon. Ett strålande val av illustratör som förhöjer den humoristiska och varma tonen i berättelsen ytterligare. . Majken är en rar liten bekantskap man inte vill gå miste om. Läs bums med ett lågstadiebarn i din närhet. Från 5-6 år och uppåt.
Betraktelser från yttre rymden -när våra läggningsrutiner sätts under lupp
”I den här familjen har ingen lust att sova. Hopp i säng, ropar pappa Kiwi. Men det hjälper inte. Han är tvungen att leka flygrussin i flera timmar.” . Två rymdvarelser riktar kikaren mot jorden och studerar en rad märkliga djur. Alla ska de natta sina barn och trots sina olikheter tycks de ha samma rutin. Apan vill att mamman ska sjunga, axolotlen vill läsa sin favoritbok (”God natt på jorden”) och sedan bli omstoppad med täcket. Surikaterna varvar ner tillsammans medan pappa Kiwi lönlöst försöker få sina pigga små nattdjur i säng. Och så har vi människobarnet som också blivit sjungen och läst för, som fått mjölk och gjort kvällsgymnastik. Nu ska väl lilla hjärtesmulan kunna sova? . Med ”God natt på jorden” debuterar finlandssvenska Linda Bondestam som författare och hon gör det med briljans. Som illustratör är hon etablerad sedan många år tillbaka med en rad framgångsrika samarbeten bakom sig, bl.a den prisbelönta ”Djur som ingen sett utom vi” tillsammans med Ulf Stark. . Även här träffar vi på udda, om än verkliga, varelser på jorden. Bondestams dova färgpalett med skarpa kontraster känns igen. I denna nätta bok bjuds barnhanden på strålande interaktion. Bläddringen och sidornas varierade storlek gör att bilden förändras och djuren bäddas ner allteftersom läsningen fortsätter. I studien av de udda djuren framkommer tydligt att vi alla har fler likheter än vi tror. Att somliga visserligen är vakna på natten men då behöver sova på dagen istället. Att såväl kiwipappor som träd och människor vill bli nedbäddade under ett mjukt täcke för att kunna sova gott. . Till alla er som återkommande hör av er och efterfrågar godnattsagor, hädanefter blir detta min stående varma rekommendation. Från ca 2 år och uppåt. . Pssst! Tagga gärna någon som ser ut som ugglorna vid frukostbordet😴
Få saker är så härliga som ett nytt bokår (skulle väl vara ny bokhöst då😉) och att bläddra i katalogen över aktuell utgivning. Vårens böcker 2019 har denna gång snyggt omslag formgivet av begåvade Sara Andreasson. . På @barnensboktips har jag listat ett gäng av alla de böcker jag ser fram emot i vår. . Har du/ngt barn du känner någon särskild bok ni längtar efter bland barn- och ungdomsböckerna? Eller någon ni saknar som ni skulle önska kommer?
”Jag samlar på stenar. Samlar på rädslans stenar, ensamhetens och bräcklighetens stenar. Men jag har dem alla I en och samma ask, för att rädslan skall få känna trygghet, ensamheten sällskap och bräckligheten styrka.” . Ikväll kryper jag ner under filten, glömmer slasket utanför och låter mig omfamnas och tröstas av Eva-Stina Byggmästars ”Naturbarn”. Här skildras kärlek mellan människor och till naturen på porlande finlandssvenska. I denna samling ryms ett urval av Byggmästars dikter från de 30 år hon hittills varit verksam. . Hon har tidigare Augustnominerats och 2018 tilldelades hon Aniarapriset för sin poesigärning. Hon påstår att hennes bästa dikt inte är skriven ännu, själv glädjer jag mig åt att läsa fler av hennes publicerade verk samt de som kommer så småningom. Från ca 15 år och kanske främst för vuxna men många av dikterna kan även läsas med/för barn.
Barbro Lindgren är den författare som i särklass har präglat min barndom mest av alla. Har ni någon författare som ni älskat mer än andra, som barn, tonåring eller vuxen? . Jag läste långt mer av Barbro än av Astrid Lindgren och jag älskade och älskar fortfarande hennes härligt knäppa, underfundiga och intresseväckande karaktärer. Hennes fantasivärldar är som inga andra, allt är tillåtet och allt sker på barnens villkor. Underbart! . Som bebis fick jag ”Max nalle” läst för mig, därefter ”Den vilda bebiresan”, ”Alban -poppmuffa för hundar” och ”Sagan om den lilla farbrorn”. När det var dags för kapitelböcker tog ”Loranga, Masarin och Dartanjang”, ”Lilla Sparvel” och ”Vems lilla mössa flyger”-serien vid. När jag gick på mellanstadiet läste jag så ”Bladen brinner”-serien och flera av hennes diktsamlingar. . När jag själv fick barn konstaterade jag lyckligt att hon skapat den allra ljuvligaste grisen Benny som nu följt oss åt i nästan 10 års tid. Vi har dessutom läst eller sjungit Barbros dikter och hennes söners texter (Bröderna Lindgren) vid barnens namngivningar samt sjungit ”Sagan om råttan” så gott som varje kväll för alla tre barnen. . I fredags var jag och de yngsta barnen på dockteater och såg hennes ”Pompe” och för några år sedan såg vi ”Vems lilla mössa flyger” och ”Loranga” i fantastiska uppsättningar på Orionteatern. . Så ja, Barbro har varit en stor del av mitt liv och jag är otroligt glad att hennes porträtt får pryda vår vägg i Anna Ilebys fantastiskt vackra tolkning❤️ Anna är just nu aktuell med kapitelboken ”Paketlandet” som hon har illustrerat och Cissi Forss skrivit.
”Nu har jag kommit till skogen. Jag älskar skogen för det luktar så gott där. Det luktar kiss och bajs och döda djur.” . En av 2018:s roligaste läsupplevelser bjöd Per Nilsson och Lisen Adbåge på i form av ”Jag hatar kaniner och blommor och barn”. Bilderboken presenterar en högst märklig huvudperson vars åsikter ständigt ifrågasätts av läsaren. Illustrationerna bjuder på gulliga kaniner, tjocka barnkinder och vackra blommor. Ömsom pastelligt och ömsom skogsmurrigt, allt tecknat i barnhöjdsperspektiv. . En kontrastrik och underhållande bok där ”hatet” även innefattar ett och annat undantag. ”Inte alla barn” vore en passande replik på bokens titel. Om jag ska se någon nackdel med boken så är den till stor del uppbyggd kring att läsaren inte vet vem berättaren är. Detta avslöjas dock i slutet och när man väl vet det blir omläsningen inte fullt lika överraskande. Dock fortsätter det finnas många saker att samtala kring. Passar fint från ca 2 år. . En fråga att diskutera med anledning av boken: Vad hatar du/ditt barn?
”Jag hade aldrig ens antytt för Henry att jag gillade honom, men när klockan räknade ned blev det något jag måste göra före den där sista sekunden, och brevbiblioteket var det perfekta stället att göra det.” . I efterdyningarna av Cals drunkningsolycka flyttar systern Rachel tillbaka till Gracetown. Där möter hon återigen barndomsvännen Henry och får jobb i hans familjs bokhandel. Hennes uppdrag består i att katalogisera bokhandelns brevbibliotek där kunder genom åren strukit under, skrivit i marginalerna samt lämnat brev till varandra. Samtidigt tvingas hon reda ut vad som egentligen hände mellan henne och Henry den där gången för tre år sedan, och vad de betyder för varandra idag. . Årets första utlästa bok blev ”Ord i djupaste blått” av den australiensiske författaren Cath Crowley, översatt av Ylva Spångberg. Bokhandelsmiljö, gymnasiekärlek och kärleken till litteraturen som genomsyrar berättelsen gör den svår att motstå. Bara en sån sak som att Henrys familj träffas varje fredag för att äta dumplings och diskutera böckerna de läst senaste veckan gör att man genast vill flytta in i boken. En utmärkt utgångspunkt om man vill spinna vidare och läsa de litterära referenser som nämns (det är många!). . En vacker berättelse om sorg och kärlek, om att förlora sig själv och långsamt finna vägen tillbaka med orden som tröst. Från ca 15 år, rekommenderas varmt även till vuxna.
Känslan av att som barn tvingas åka till den där avlägsna släktingen på kalas. Där det varken finns leksaker eller böcker, där det luktar konstigt och serveras alldeles för svag saft. Där de vuxna pratar över huvudet på barnet som gång på gång undrar när man får åka hem. Den känslan av utanförskap gestaltar Ebba Forslind inkännande i bilderboken ”Fastrarna”. . Berättarjaget ska åka på kalas med mamma, småsyrrorna och mammas kille Björn. Det är Björns gamla mamma som ska firas och det är tråkigt och nästan lite fult där hon bor. Alla bara gullar med småsyrrorna, någon har ritat i den enda boken och alla leksaker är sönder. Men så ropviskar Björns vuxna småsyrror lite tyst från köket. De undrar om de kanske kan få bli fastrar? Vips byts den grå tristessen mot fastrarnas upptåg och färgglada famn. . I likhet med debuten ”Jättejättebråttom” ställer sig Ebba Forslind på barnets sida. Här ges plats åt barnet som inte längre har gulliga små fötter men som ändå vill känna sig liten ibland. Som vuxit ur det barnsliga men ännu inte vuxit i vuxenvärlden. Barnet som gärna vill höra till men inte finner sin plats bland tulpaner och svag saft. . Forslinds färgskala är mild och detaljerna sparsmakade. Sidorna är matta med handskrivet typsnitt i poetisk ton. Boken har ett inbjudande liggande format som lockar små barnhänder till läsning. Med små medel fångas skickligt stämningen genom barnets avslöjande minspel. I illustrationerna kan man skönja kopplingar till Elsa Beskows tre tanter och Farbror Blå. Ett grepp som sätter berättelsen i perspektiv och låter den dåtida ovanliga familjekonstellationen omvandlas till en modern bonusfamilj där Tant Bruns leopardmönster omfamnar såväl barnet som läsaren. . ”Fastrarna” är en pärla och en värdig avslutning på förlaget Urax utgivning av konstnärliga och lekfullt poetiska bilderböcker.
Först ut i tipstorsdag är ingen mindre än Marcus-Gunnar Pettersson, illustratör och författare. Aktuell med ”Modig som ett lejon, pigg som en mört” samt ”Ylvania -de stulna skuggornas tid”. Är du nyfiken på Marcus-Gunnars skapandeprocess och vill se mer av hans illustrationer så finns han på Instagram som @marcusgunnar
Hej! Så otroligt svårt att välja. Särskilt eftersom jag inte kunde bestämma mig för om jag ska blicka tillbaka på när jag var litet barn och välja utefter det, eller enligt vad jag tycker om nu då jag blivit ett större barn. Sen insåg jag att det inte spelar någon roll för det hänger nog ihop!
1. Stora Bilderboken av Gyo Fujikawa, Carlsen 1987 (original 1976). Detta var min storfavorit som barn, och jag tycker att den är lika bra idag. Nu när jag sitter och skriver så inser jag att de böcker jag gillar som bäst är proppade med många olika händelser där innehållet inte behöver hänga ihop. Att varje uppslag kan vara ett eget äventyr eller andrum. Just denna bok är så. Ett uppslag handlar om kurragömma, ett annat om att tänka på andra, ett annat om vad man vill bli när man blir stor. Eller som mitt favorituppslag när alla barnen hoppar i geggamoja. Eller kanske när barnen klättrar och rider på djungeldjur!
2. Giraffen och Pelikanen och Jag av Quentin Blake och Roald Dahl, Tidens Förlag 1987 (org. 1985). Dessa två berättare i kombination fick mig att över huvud taget börja läsa när jag var liten. Jag SLUKADE alla böcker av skaparparet. Kanske för att de hade enligt mig bra humor och fart, fläkt men också mycket värme och fina relationer mellan karaktärerna. I denna bok äger en apa, en giraff och en pelikan ett fönsterputsarbolag som dom kallar SFPD – Steglösa Fönsterputsar-Bolaget. En väldigt rik hertig anställer gänget för att putsa sina hundra fönster!
3. Fullmånesoppa av Alastair Graham, Carlsen 1991. En bok som utspelar sig på ett hotell med enbart bilder. Lite som ett tittskåp. Kocken i köket förvandlas varulv efter att ha smakat på en soppa, spöken på vinden, rymdvarelser som kraschar på taket, en gorilla som rymt från zoo… osv. Jag ÄLSKADE att jämföra mellan bilderna för att se vad som hänt och skulle hända i nästa uppslag. Det är inte enkelt att illustrera rörelse (det är ju stilla bilder), men Alstair Graham har verkligen lyckats.
4. Jag skulle ju även kunna tipsa om böckerna om Pettson och Findus av Sven Nordqvist, de är ju så självklara. Men det gör jag inte. Istället blir det Myggmedlet av Björn F. Rörvik och Per Dybvig, JH Publishers 2007. Kanske har den här samma kärna som jag gillar mellan Quentin och Roalds samarbete. Det handlar om Räven och Griskultingen som ska göra ett myggmedel för att slippa myggorna. Men effekten av medlet blir lite mer än så. Tänk att linjer från en penna kan få människor att skratta! Så svårt att rita slarvigt proffsigt. Minspelet hos dessa två huvudpersoner är fantastiskt.
5. Våldboken av Pernilla Stalfelt, Eriksson & Lindgren 2005. Här också, underbart att man kan förklara allvarliga saker med hjälp utav humor. Fantastiska pratbubblor och beskrivningar och scener. Vi får lära oss vad våld handlar om. Ett fint barn och vuxenperspektiv utan att bli pekpinne.
6. Halsen rapar hjärtat slår – Rim för 0-100 år av Emma AdBåge och Lisen Adbåge, Natur & Kultur 2016. Jag skulle kunna välja sååå många böcker av både Emma och Lisen, men det får inte plats så jag väljer den här som båda har arbetat på tillsammans. Och man märker att dom både tänker lika och även kompletterar varandra med olikheter. Att innehållet har fler lager än vi får se i resultatet. Som att det finns något underförstått. Och jag älskar det. Vers, rim, roliga bilder, allvarliga bilder, enkelt och avancerat, kort och långt, smalt och tjockt. En dynamisk bok som passar perfekt att öppna i mitten, början eller slut. Jag önskar att jag hade varit med i processen av den. För den hade nog inte heller mitten, början eller slut. Min favorit är nog Brevet till José. Hahah!
7. Sen har jag ett skäms-tips. Lite som den där låten man inte vågar erkänna att man lyssnar på. Fast det är inget tips alls, men jag vill ha med den eftersom den får mig att tänka på att uppleva. Det är ingen särskilt bra bok, den sitter bara så djupt i mig. ”Kalle Ankas otroliga äventyr” – En av många i den massproducerade Disneyserien. Postorderbokklubbarna. Minns ni dom? Finns dom kvar? Denna väljer jag för att när jag läser den, så blir det så mycket. När jag tittar på bilderna så blir jag övertygad om vad läsning handlar om – att uppleva! ALLA sinnen triggas. Uppslagen, färgerna, formerna, kompositionerna är inte bara gestaltning eller berättande i bild. De blir på riktigt. Den har övergått till en bred känsla, som ett minne från en verklig plats. Så på riktigt att jag till och med kan känna smaker eller ytor, material, ljud! I en scen i boken hamnar Kalle Anka i en grotta. Stenytan och rummet har till och med fått en temperatur, ett eko och färgerna har blivit dammigt ljus! Och detta av BILD? What?? Så känns bilderna än idag, kanske till och med ännu tydligare. Känner ni igen det här eller är det bara jag? Så sjukt! Det får mig iallafall att känna att det jag jobbar med har substans. Tack för att jag fick vara med och skriva lite om böcker från mitt liv. Ha en fin dag allihopa!
Övriga tips:
”Hålet” av Öyvind Torseter, Daidalos 2013 (original 2012)
”Det är inte min hatt” av Jon Klassen, Hippo Bokförlag 2012
”Stackars Pettson” av Sven Nordqvist, Opal 1991
”Pettson får julbesök” av Sven Nordqvist, Opal 1992
”The Adventures of Pinocchio” av Carlo Collodi och Roberto Innocenti, Creative Edition 2005 (original 1985)
”Dom som bestämmer” av Lisen Adbåge, Bonnier Carlsen 2018
”Gropen” av Emma AdBåge, Rabén & Sjögren 2018
”Dödboken” av Pernilla Stalfelt, Eriksson och Lindgren 2005
”Vem hämtar vem?” av Siri Ahmed Backström och Karin Cyrén, Lilla Piratförlaget 2014
Nu kör vi! Självklart är Barnens boktips med och stöttar Musikhjälpen i år igen! Denna gång är temat ”Alla har rätt att funka olika”. . Vill du vara med? Skänk isåfall valfritt belopp till Barnens boktips digitala sparbössa. Målet är att slå förra årets insamling som uppgick till strax över 5000 kr. Följ tillfälliga länken i profilen för att komma till bössan. . Vill du dessutom ha chansen att vinna ett bokpaket? Tre personer som bidrar med valfritt belopp till bössan vinner varsitt paket för önskad ålder som skickas så det kommer fram innan jul. Hur bra? Gå in på Instagram eller Facebook för att se hur du tävlar. Tävlingen avslutas sön 16e och tre vinnare får sina paket skickade inom Sverige.
