”Jag tycker inte om att hälsa på folk vi inte känner.
Dessutom är jag rädd!
För vågorna.
För tången.
För slemmiga gäddor
med gula ögon och vassa tänder.”
.
Först ut i pappa-temat blir Lena Frölander-Ulfs bilderbok ”Pappa, jag och havet”. Här möter vi en social pappa som älskar havet och att hälsa på folk han inte känner. Barnet är däremot inte lika förtjust. Hen leker hellre med hunden Fidel och en liten båt. Upptäcker världen lite för sig själv, bland vassen och under ytan.
.
Här skildras ett blygt/introvert barn som på egen hand utforskar en magisk värld som döljer sig i havet. I det grönluddiga mörkret under ytan är barnet modigt trots att hen stöter på den ena läskiga figuren efter den andra. En fin skildring om att vara modig på sitt eget vis och att se världen ur olika perspektiv. En vacker hyllning till fantasin med detaljrika bilder av vad som döljer sig i det mörka djupet.
.
Ett läskigt, fantasifullt och poetiskt äventyr från ca 3 år som får mig att tveka inför att doppa tårna i sommar!
Finlandssvenska barnböcker
Pärlfiskaren
”Den som äger ögonstenen behöver aldrig mer längta, allt man någonsin önskat uppfylls. Den som finner ögonstenen, får ögonstenens välsignelse. Liksom förbannelsen är vår i den stunden vi bestämmer oss för att leta.”
.
Miranda är en av de allra bästa pärlfiskarna i landet. Trots att hon bara har en arm lyckas hon plocka både fler och vackrare pärlor än någon annan. När drottningens röda plakat sätts upp på torget vet Miranda att det är dags. Hon ska lyckas med det som ingen klarat av, hon ska hitta ögonstenen. Men så kommer Syrsa i hennes väg. Syrsa som är så liten, pladdrar hela tiden och aldrig kan vara still. Hur ska Miranda nu kunna klara sitt uppdrag? Tillsammans ger de sig av på en farofylld färd i jakten på det alla drömmer om.
.
I en sagovärld bland hav och skog får vi ta del av nya dofter, smaker och ljud vi inte visste fanns. Karin Erlandssons ”Pärlfiskaren” är en alldeles enastående berättelse om längtan och vad den gör med oss.
.
Boken blev mycket välförtjänt vinnare av den finska barnbokstävlingen ”Berättelsen är bäst!”.
.
Sätt ”Pärlfiskaren” i händerna på en 9-12-åring i din närhet eller högläs tillsammans, det här äventyret vill ingen vara utan!
Den farliga resan
”I morse var Susanna på fasansfullt humör.
Hon grälade på katten, det är ju så man gör…”
Den 6:e december (2017) gratulerade vi Finland till 100 år av självständighet och jag passade på att tipsa om den sista av Tove Janssons vackra bilderböcker om Mumindalen, ”Den farliga resan”.
I bokens centrum står Susanna som en dag tar av sig sina glasögon och när hon sedan tar på de igen har de förvandlats. Plötsligt är världen full av katastrofer. På sin väg möter hon bland andra Tofsan, Vifslan och Hemulen och tillsammans ska de nu försöka hitta till Mumindalen.
Tove själv var tydligen minst nöjd med den här bilderboken men med tanke på att hon skapat den helt genialiska ”Hur gick det sen?” så är ju konkurrensen tämligen hård.
Berättelsen är på rim med en fantastisk sagovärld målad i akvarell som växlar från en lugn sommardag till äventyr och läskigheter. Rekommenderas från kanske 4-5 år och långt upp i åldrarna.
Nyckelknipan
”Nu har jag letat i timmar i sträck
men hemnyckeln är helt väck!
Mitt minne är superbra (men kort)
det händer att nåt tappas bort.
Hjälp mig snälla -leta och speja
i mina grannars hem.
Sedan kan du kanske säga
var nyckeln fanns och hos vem!”
Så inleds ”Nyckelknipan”, Sanna Manders strålande bilderboksdebut. Med ett hus fyllt av brokiga människor, knasiga rim och detaljrika illustrationer i varma färger fångas vår uppmärksamhet omedelbart i jakten på den borttappade nyckeln.
Längs vägen får vi bland annat träffa minimalisten Veda, nättrollet Valter, godissamlaren Harry, de sammanväxta tvillingarna Rakel och Rut samt farfar Frej och hans bästis Ray som diggar jazz på sin takterrass.
Det här är en riktig fullträff bland årets bilderböcker. Jag är särskilt svag för den finska bilderboksestetiken och blir inte besviken. För att inte tala om titeln, helt briljant!
Vår 3-åring vill läsa denna ofta och utbrast härom veckan ”-Jag älskar Nyckelknipan”. Även 9-åringen är förtjust i denna boks karaktärer och rim. Mycket bra betyg från bokslukare av rang. Passar fint från ca 3-årsåldern och
uppåt.
Rassel, prassel, promenad -poesi bland barr och blad
”Samlar barr och bär på blad
Följer myrans promenad
Tappar stöveln, hittar den
Fiskar upp den, går igen
Vandrar, vandrar ända fram
Slår armarna om randig stam
Älsklingsträdet, det står kvar
Viskar frågor, viskar svar
En gammal vän att prata med
En stadig vän, mitt älsklingsträd”
”Rassel prassel promenad -poesi bland barr och blad” är en vacker poesibok för barn som följer årstiderna i naturen. Hanna Lundströms klingande finlandssvenska rim illustreras av Maija Hurmes 
stämningsfulla akvareller.
En finstämd hyllning till naturen och barnets upptäckarlust. Passar fint som dopgåva, namngivningspresent, att läsa från ca 3 år och uppåt.
Yokos nattbok -Pinsamt och livsviktigt
”Måndag 17.3
Nu har mamma verkligen slagit rekord i pinsamhet! Jag slår vad om att hela skolan får veta vad hon har gjort och att jag blir utskämd för all framtid.”
Yoko är 10, snart 11, har en tokig mamma som är bildlärare, en virrig pappa som är psykolog samt två småsyskon. Yokos mamma insisterade på att barnen skulle ha namn efter kända konstnärer och de heter därför Yoko (Ono), Salvador (Dali) och Frida (Kahlo).
”Yokos nattbok” av Annika Sandelin är skriven i dagboksform och vi får följa Yokos vardag på mellanstadiet med klasskompisar, grannar och släkt. Persongalleriet innefattar bland annat en adopterad bästis, en galen granntant, pappas psykpatienter, en kortväxt kärlek samt en farfar som har pojkvän.
Både jag och dottern tyckte den här boken var både rolig och knäpp. 9-åringen känner igen sig i vissa situationer och jag minns mina egna dagboksanteckningar från mellanstadiet. Annika Sandelin skriver på finlandssvenska vilket gör att vissa ord känns lite charmigt ålderdomliga för den som vanligtvis läser på svenska. Linda Bondestam har med stor humor illustrerat några av scenerna ur Yokos liv.
Passar fint för ca 9-12 år.
Vildare, värre, Smilodon
”Det är på lekis. Det är Annok Sarri och jag. Vi leker lejon i bur.”
När de andra barnen vill att Annok och Karin ska komma ut blir Annok så arg att hon slänger en docka rakt in i spegeln. Allting går i tusen bitar, precis som när kometen krockade med jorden. Annok får gå ut på gården och lugna ner sig. Men hon kommer inte tillbaka, hon och hennes farsa ska flytta.
”Vildare, värre, Smilodon” är en alldeles underbart knäpp och smått fantastisk bilderbok av Minna Lindeberg och Jenny Lucander. Att läsa den är som att prata med en femåring, det är tvära kast mellan förskoleintriger och utsvävningar kring vandrande pinnar och forntida djur. Om stora förändringar och barns maktlöshet inför dessa. Om att inte riktigt passa in och om fin vänskap som aldrig kan försvinna.
.
”Ingenting kan någonsin försvinna helt och hållet. Allting bara förändras.”
.
Både jag och 2,5-åringen älskar den här boken. Berättargreppet, de tillskruvade karaktärerna, allt! För att inte tala om illustrationerna. Jenny Lucander har gjort ett helt fantastiskt jobb med att binda ihop berättelsen och skildra Annok när hon får utbrott, Karins mamma i foppatofflor, ett gäng nakenfisar och en massa annat som är så snyggt att vi blir sittande länge länge och läser om och om igen. Passar från ca 3 år och uppåt.
.
En fröjd att få läsa en så välgjord bilderbok. Välförtjänt nominerad till en rad utmärkelser.