God natt på jorden

Betraktelser från yttre rymden -när våra läggningsrutiner sätts under lupp


”I den här familjen har ingen lust att sova.
Hopp i säng, ropar pappa Kiwi.
Men det hjälper inte.
Han är tvungen att leka flygrussin i flera timmar.”
.
Två rymdvarelser riktar kikaren mot jorden och studerar en rad märkliga djur. Alla ska de natta sina barn och trots sina olikheter tycks de ha samma rutin. Apan vill att mamman ska sjunga, axolotlen vill läsa sin favoritbok (”God natt på jorden”) och sedan bli omstoppad med täcket. Surikaterna varvar ner tillsammans medan pappa Kiwi lönlöst försöker få sina pigga små nattdjur i säng. Och så har vi människobarnet som också blivit sjungen och läst för, som fått mjölk och gjort kvällsgymnastik. Nu ska väl lilla hjärtesmulan kunna sova?
.
Med ”God natt på jorden” debuterar finlandssvenska Linda Bondestam som författare och hon gör det med briljans. Som illustratör är hon etablerad sedan många år tillbaka med en rad framgångsrika samarbeten bakom sig, bl.a den prisbelönta ”Djur som ingen sett utom vi” tillsammans med Ulf Stark.
.
Även här träffar vi på udda, om än verkliga, varelser på jorden. Bondestams dova färgpalett med skarpa kontraster känns igen. I denna nätta bok bjuds barnhanden på strålande interaktion. Bläddringen och sidornas varierade storlek gör att bilden förändras och djuren bäddas ner allteftersom läsningen fortsätter. I studien av de udda djuren framkommer tydligt att vi alla har fler likheter än vi tror. Att somliga visserligen är vakna på natten men då behöver sova på dagen istället. Att såväl kiwipappor som träd och människor vill bli nedbäddade under ett mjukt täcke för att kunna sova gott.
.
Till alla er som återkommande hör av er och efterfrågar godnattsagor, hädanefter blir detta min stående varma rekommendation. Från ca 2 år och uppåt.
.
Pssst! Tagga gärna någon som ser ut som ugglorna vid frukostbordet😴

Boktips: Granen

”Mamma, vakna, sa Mumintrollet förskräckt. Nånting hemskt har hänt. De kallar det jul.”
.
Grattis Finland på självständighetsdagen 6 december! Jag kombinerar Finland med julstämning och tipsar ikväll om Tove Janssons ”Granen”. En novell där mumintrollen väcks ur sin vinterdvala och måste ordna med gran, pynt, klappar och mat utan att egentligen förstå varför. En rar och tänkvärd liten berättelse i juletid. Här i vacker utgåva från @forlagetm tillsammans med novellen ”Det osynliga barnet”.
.
Någon som har som tradition att läsa ”Granen” kring jul?

Ägget

”Maud har väntat och väntat och Lu har hittat sju nya gömställen när jag äntligen kommer ut på gården. Men just idag blir det inte kurragömma. ’Schh’, väser Maud för det ligger något i en av mina vattenpussar. Hon märkte det genast.”
.
Brie älskar inte gummistövlar, Lu älskar inte havregrynsgröt och Maud älskar inte att hälsa på folk hon inte känner. Däremot gillar de vattenpussar, att gömma sig och att leka detektiv. En dag hittar ett ägg på gården. Vems kan det vara? Bäst att fråga runt bland grannarna!
.
Bakom dörrarna möter vi brokiga familjer i olika konstellationer. Här finns Bries alla syskon och hemmapappa, här finns de barnlösa ormarna, här finns räven som har adopterat och en mormor som pratar om kaffe och kriget medan mammorna är borta. Allt i ett härligt myller av färgglada, fantasifulla figurer.
.
Extra hög igenkänning hos småbarnsföräldrar när man ser Bries pappa med sitta med kräkfläckar på kläderna, matrester i morrhåren och hålig blick samtidigt som barnen ritar på väggen.
.
”Ägget” av Sanna Sofia Vuori och Linda Bondestam nominerades härom dagen till det prestigefyllda priset Finlandia junior. En ljuvlig, normkreativ och rolig bilderbok som säkerligen kan ge flera uppslag att jobba med i en barngrupp, från ca 3 år och uppåt.

Säg hej!

”Säg hej till Gittan Brittan Brex
Hon tappade sitt havrekex”
.
”Säg hej!” av Annika Sandelin och Linda Bondestam är en alldeles ljuvlig småbarnsbok på rim. Den mest citerade boken hemma hos oss just nu.
.
Knasiga figurer, starka färger och tungvrickande rim. Allt härligt paketerat i ett snillrikt dragspelsformat! Första halvan består av en barnvagnspromenad där folk har tappat bort både det ena och det andra. När man sedan vänder och läser ”på vägen tillbaka” hittas saker en efter en och återlämnas så småningom till sina ägare.
Underbart sätt att utnyttja bokformatet!
.
Rekommenderas varmt för pyttesmå såväl som fyraåringar och vuxna!

Pappa, jag och havet

”Jag tycker inte om att hälsa på folk vi inte känner.
Dessutom är jag rädd!
För vågorna.
För tången.
För slemmiga gäddor
med gula ögon och vassa tänder.”
.
Först ut i pappa-temat blir Lena Frölander-Ulfs bilderbok ”Pappa, jag och havet”. Här möter vi en social pappa som älskar havet och att hälsa på folk han inte känner. Barnet är däremot inte lika förtjust. Hen leker hellre med hunden Fidel och en liten båt. Upptäcker världen lite för sig själv, bland vassen och under ytan.
.
Här skildras ett blygt/introvert barn som på egen hand utforskar en magisk värld som döljer sig i havet. I det grönluddiga mörkret under ytan är barnet modigt trots att hen stöter på den ena läskiga figuren efter den andra. En fin skildring om att vara modig på sitt eget vis och att se världen ur olika perspektiv. En vacker hyllning till fantasin med detaljrika bilder av vad som döljer sig i det mörka djupet.
.
Ett läskigt, fantasifullt och poetiskt äventyr från ca 3 år som får mig att tveka inför att doppa tårna i sommar!

Pärlfiskaren

”Den som äger ögonstenen behöver aldrig mer längta, allt man någonsin önskat uppfylls. Den som finner ögonstenen, får ögonstenens välsignelse. Liksom förbannelsen är vår i den stunden vi bestämmer oss för att leta.”
.
Miranda är en av de allra bästa pärlfiskarna i landet. Trots att hon bara har en arm lyckas hon plocka både fler och vackrare pärlor än någon annan. När drottningens röda plakat sätts upp på torget vet Miranda att det är dags. Hon ska lyckas med det som ingen klarat av, hon ska hitta ögonstenen. Men så kommer Syrsa i hennes väg. Syrsa som är så liten, pladdrar hela tiden och aldrig kan vara still. Hur ska Miranda nu kunna klara sitt uppdrag? Tillsammans ger de sig av på en farofylld färd i jakten på det alla drömmer om.
.
I en sagovärld bland hav och skog får vi ta del av nya dofter, smaker och ljud vi inte visste fanns. Karin Erlandssons ”Pärlfiskaren” är en alldeles enastående berättelse om längtan och vad den gör med oss.
.
Boken blev mycket välförtjänt vinnare av den finska barnbokstävlingen ”Berättelsen är bäst!”.
.
Sätt ”Pärlfiskaren” i händerna på en 9-12-åring i din närhet eller högläs tillsammans, det här äventyret vill ingen vara utan!

Djur som ingen sett utom vi

”Bipolaren varje höst
Söker tröst vid bergets bröst.
Där piper den med ynklig röst:
”Stackars, stackars jag.”

Men om våren skrattar den.
Världen är som ny igen.
”Jag kan göra allt, minsann!
Ingen är så bra som jag!”

Fast när hösten kommer åter
Är den ynklig, svag och gråter.”

”Djur som ingen sett utom vi” är en färgsprakande fin diktbok för barn. Ulf Starks dikter om påhittade djur illustreras mästerligt av Linda Bondestam.

Själva dikterna i sig passar nog främst lite större barn medan illustrationerna fångar både yngre och äldres uppmärksamhet.

Belönades både med Snöbollen för årets bästa bilderbok och Nordiska rådets pris för bästa barn- och ungdomsbok samt Augustnominerades.

Snön över Azharia

”Siw och jag.
Vi ser på varandra fastän vi inte vill det. För Siw och jag ska inte längre vara Vi.
Det är slut.
Kalla kriget i min mage när hon sa det.”

Det är friluftsdag och klassen är på väg till slalombacken. Siw har egentligen bestämt sig för att åka bräda med killarna, att de inte längre ska vara bästisar. Men så ändrar hon sig och tillsammans rymmer tjejerna iväg på äventyr.

De leker sig bort till en annan värld, till Errit Seimir där mörkrets furste utan hjärta härskar. Tillsammans måste de fly genom natten till Azharia, till ett liv i frihet.

”Vildare, värre, Smilodon” är den bästa bilderboken jag läst i år och nu är Minna Lindeberg och Jenny Lucander tillbaka i ett nytt samarbete. Denna gång med ”Snön över Azharia” för lite äldre barn.

En vacker berättelse om vänskap och att tillsammans i leken försvinna till en annan värld. En värld som i text och bild för tankarna till Astrid Lindgren och ”Bröderna Lejonhjärta”.

Jag blir återigen helt tagen av den här duons träffsäkra språk och fantastiska illustrationer. Deras
förmåga att kunna växla mellan fantasi och verklighet,
mellan åksjuka barn i buss och eldhärjade landskap i ett land i mörker. Svep åt sidan för att se bilderboksmagi när den är som bäst.

Passar fint från ca 6 år men kan absolut läsas även på mellanstadiet då huvudpersonerna själva går i 4:an.

Yokos nattbok -Pinsamt och livsviktigt

”Måndag 17.3
Nu har mamma verkligen slagit rekord i pinsamhet! Jag slår vad om att hela skolan får veta vad hon har gjort och att jag blir utskämd för all framtid.”

Yoko är 10, snart 11, har en tokig mamma som är bildlärare, en virrig pappa som är psykolog samt två småsyskon. Yokos mamma insisterade på att barnen skulle ha namn efter kända konstnärer och de heter därför Yoko (Ono), Salvador (Dali) och Frida (Kahlo).

”Yokos nattbok” av Annika Sandelin är skriven i dagboksform och vi får följa Yokos vardag på mellanstadiet med klasskompisar, grannar och släkt. Persongalleriet innefattar bland annat en adopterad bästis, en galen granntant, pappas psykpatienter, en kortväxt kärlek samt en farfar som har pojkvän.

Både jag och dottern tyckte den här boken var både rolig och knäpp. 9-åringen känner igen sig i vissa situationer och jag minns mina egna dagboksanteckningar från mellanstadiet. Annika Sandelin skriver på finlandssvenska vilket gör att vissa ord känns lite charmigt ålderdomliga för den som vanligtvis läser på svenska. Linda Bondestam har med stor humor illustrerat några av scenerna ur Yokos liv.

Passar fint för ca 9-12 år.

Vildare, värre, Smilodon

”Det är på lekis. Det är Annok Sarri och jag. Vi leker lejon i bur.”

När de andra barnen vill att Annok och Karin ska komma ut blir Annok så arg att hon slänger en docka rakt in i spegeln. Allting går i tusen bitar, precis som när kometen krockade med jorden. Annok får gå ut på gården och lugna ner sig. Men hon kommer inte tillbaka, hon och hennes farsa ska flytta.

”Vildare, värre, Smilodon” är en alldeles underbart knäpp och smått fantastisk bilderbok av Minna Lindeberg och Jenny Lucander. Att läsa den är som att prata med en femåring, det är tvära kast mellan förskoleintriger och utsvävningar kring vandrande pinnar och forntida djur. Om stora förändringar och barns maktlöshet inför dessa. Om att inte riktigt passa in och om fin vänskap som aldrig kan försvinna.
.
”Ingenting kan någonsin försvinna helt och hållet. Allting bara förändras.”
.
Både jag och 2,5-åringen älskar den här boken. Berättargreppet, de tillskruvade karaktärerna, allt! För att inte tala om illustrationerna. Jenny Lucander har gjort ett helt fantastiskt jobb med att binda ihop berättelsen och skildra Annok när hon får utbrott, Karins mamma i foppatofflor, ett gäng nakenfisar och en massa annat som är så snyggt att vi blir sittande länge länge och läser om och om igen. Passar från ca 3 år och uppåt.
.
En fröjd att få läsa en så välgjord bilderbok. Välförtjänt nominerad till en rad utmärkelser.