”Pappan pekade på skogen. Pojken tittade på sin pappa en lång stund, och hans ögon började rinna igen. Sedan torkade han ansiktet med halslinningen på sin T-shirt och nickade. Han stoppade handen i jeansfickan och tog upp en gammal plastsoldat, rävens favoritleksak.”
Sedan den dagen då Peter hittade en övergiven rävunge i skogen har han och Pax varit oskiljaktiga. Oskiljaktiga. De har en vänskap och ett samförstånd som ingen utomstående kan förstå. Men så kommer kriget och Peter måste bo hos farfar medan pappa rycker in. Pappa bestämmer att de måste släppa ut Pax i skogen, han kan inte följa med till farfar. Men hur ska det gå för Pax? Och hur ska Peter kunna leva utan Pax i sitt liv?
”Min vän Pax” av Sara Pennypacker är ett vackert högläsningsäventyr om vänskap, mod och kärleken till ett djur. Om en pojke och hans räv, om en värld där vuxna bestämmer över barnens huvud och om att hitta sig själv. Berättelsens kapitel växlar mellan pojken Peter och räven Pax och man följer tillvaron hos en 12-åring och en rödräv med stor fascination.
”Min vän Pax” har ett vackert omslag och fina svartvita illustrationer av Jon Klassen. Läsupplevelsen höjs ytterligare av den utomordentligt vackert präglade pärmen.
Rekommenderas varmt som högläsning från ca 9 år eller för något äldre barn att läsa på egen hand.



”Det här är berättelsen om sex av de mest dödliga farsoterna som någonsin funnits. Hur spreds egentligen de farliga sjukdomarna? Hur kändes det att drabbas av dem? Och hur gick det till när de besegrades?”
Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris.
Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris och Bokus.


Visste du att bläckfiskar har hjärnceller i armarna? Att krokodiler sväljer stenar istället för att tugga sin
”Kaja ser Kotte genom köksfönstret. Snart kan de börja! Men dörrklockan ringer inte. Hon tittar ut igen. Och förstår att Kotte bara genade genom trädgården. På väg till Carmen såklart. Som alltså är frisk idag.”
”Dunkelosteus terrelli var en tio meter lång (stor som en buss!) fisk med ett hårt pansar fram på kroppen.
Ni som missat Koko och Bosse har något att se fram emot. I ”Koko och Bosse törs inte” möter de sina rädslor. Man kan vara rädd för så många olika saker: att toalettdörren ska gå i baklås, att hoppa från hopptornet i simhallen, att inte hinna plinga i tid på bussen eller att öppna när någon ringer på ytterdörren. Med hjälp och peppning från andra vågar man mer än man tror och ibland är den allra modigast som erkänner att den inte törs. Underbara vardagsbetraktelser om vänskap, rädsla och mod. Briljant som alltid när Lisen Adbåge är i farten.