Sagor om natten

”’Berätta tre sagor för mej, snälla, snälla, snälla’, bad Lilla Björn.
’Tre sagor!? sa Mamma Björn.
’Ja, jag sa ju snälla tre gånger!’ sa Lilla Björn.”

Mamma Björn gör som Lilla Björn föreslår och berättar tre sagor:
-Om Nattvakten som går runt i skogen, pratar med djuren och slår i sin gonggong när det är dags att sova.
-Om Zhora, den stackars flickan som går vilse i skogen när hon ska plocka bär och får sova över hos en fladdermus.
-Om Bo, mannen i hatt och överrock som låg vaken natt efter natt och hade förlorat sin sömn.

”Sagor om natten” av Kitty Crowther i översättning av Ulf Stark är en samling godnattsagor i stil med gammaldags folktro blandat med moderna inslag. Bilderna flörtar både med John Bauers troll och Elsa Beskows tomtebobarn samtidigt som de präglas av Kitty Crowthers unika stil. Svep åt sidan för att se några uppslag.

Berättelserna är spännande och stundtals är åtminstone illustrationerna lite läskiga. Att föreslå ålder är alltid svårt då det är så individuellt hur mottagliga och intresserade barn är av olika slags berättelser. Men för kanske 2-6 år.

Aldrig har jag sett


”Aldrig har jag sett någon tröttare än du.
Så på med din pyjamas för det är läggdags nu…”

Lena Sjöberg har gjort det igen. ”Aldrig har jag sett” är ett poetiskt litet mästerverk. Genom finstämda rim och ljuvliga bilder får vi följa en liten mus och hens förälder under en dag i livet. En vacker kärleksförklaring från en förälder till ett barn.

Rekommenderas varmt som present till någon som väntar barn, till nyfödd, vid dop, namngivning eller födelsedag.

 

Små människor, stora drömmar

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Bokus.

”Nunnorna tyckte att Gabrielle var underlig. Hon var inte som de andra och det tyckte de inte om.”

Vi följer upp gårdagens succétips med ett i samma stil men för yngre barn.

I serien ”Små människor, stora drömmar” av Isabel Sánches Vegara skildras olika kvinnor som alla drömt stort och förverkligat sin dröm. Ett kvinnoporträtt i varje bilderbok och hittills finns Coco Chanel och Amelia Earhart översatta till svenska, illustrerade av Ana Albero respektive Mariadiamantes.

Rekommenderas som inspiration för storslagna drömmar från ca 3 år och uppåt. Serien finns bl.a. att beställa här hos Bokus.

Godnattsagor för rebelltjejer

Innehåller reklam i form av annonslänk till Bokus.

”Hon anmälde uppfinningen till Google Science Fair och vann första pris i sin åldersgrupp! Hennes lampa är den första ficklampa som varken behöver batterier, vind eller sol -endast kroppsvärme. Idag betraktas Ann som en av vår tids mest lovande unga uppfinnare.”

Det började med den mest framgångsrika crowdfunding-kampanjen för en bok någonsin och nu finns den översatt och utgiven på svenska! ”Godnattsagor för rebelltjejer -100 berättelser om fantastiska kvinnor” är skriven av Elena Favilli och Francesca Cavallo (översatt av Hans-Jacob Nilsson och Åsa Jonason) och pryds av fantastiska illustrationer skapade av 60 kvinnliga konstnärer från hela världen.

Här får vi, precis som undertiteln antyder, ta del av 100 fantastiska kvinnor som på olika sätt inspirerat och gjort revolt inom allt från politik, sport och miljöaktivism till skrivande, skapande och uppfinnande. En imponerande samling levnadsöden att fascineras över och inspireras av.

Några exempel är matematikern Ada Lovelace, Malala, racerföraren Lella Lombardi, kocken Julia Child, seglaren Jessica Watson och uppfinnaren Ann Makosinski (citatet ovan).

Rekommenderas varmt till såväl tjejer som killar (de behöver också få läsa om grymma tjejer och få fler kvinnliga förebilder) från 9-årsåldern och absolut även för vuxna. Finns att beställa här hos Bokus.

Julia är trött

”-Men dina fötter är trötta, säger pappa.
-De har trippat och trampat och klampat hela dagen.”

Pappa påstår att det är läggdags men det tycker inte Julia. Eller? Hon verkar ändå tycka att det är ganska mysigt att ta på pyjamas, kissa, borsta tänder och läsa saga.

”Julia är trött” av Eva Eriksson och Lisa Moroni är den senaste i serien om Julia. Fina vardagsberättelser som älskas av både vår 3-åring och 1-åring.

Saker ingen ser

”Alla blickar dras mot dörren och Fride som just kommer in.
Hen har på sig en kort lila klänning som effektivt framhävs av det orangefärgade håret och de lysande strumpbyxorna. Platåskorna gör hen längre än de flesta, reslig och rak i ryggen. Men det är inte bara det som gör att folk kollar. Det finns något elektriskt över Fride. En otålig spänning som gör att det känns annorlunda när hen kommer in i rummet.”

I ”Saker ingen ser” av Anna Ahlund får vi följa ett gäng gymnasieelever under ett år på Sibylla allmänestetiska läroverk i Uppsala.

Sebastian som älskar Håkan Hellström och har som nyårslöfte att kyssa någon ny varje månad.
Yodit som bor på Åsgränd, målar och försöker hitta sin plats i kompisgänget.
Johannes som sörjer sin syster och försöker hitta sin egen väg.
Tvillingarna Linn och Aron som är så olika två syskon kan bli.
Och så har vi Fride som inte har ögon för något annat än Miriam.

Anna Ahlund har skrivit ett alldeles fantastiskt fint porträtt om kärlek, vänskap och tonårstankar. I världen hon skapat behöver ingen komma ut, ingen behöver förklara sig utan alla får älska vem och hur de vill. Och som en röd tråd löper Karin Boyes dikter genom berättelsen.

Fride är mig veterligen den första icke-binära huvudpersonen i en ungdomsroman. Min hjärna kämpar de första kapitlen med att försöka sortera men ger sedan upp och accepterar att Fride är Fride. Det är tydligt hur van man är att kategorisera människor och detta är därför ett mycket välkommet normskapande tillskott bland ungdomslitteraturen.

En liten varning är dock på sin plats. Anna beskriver sexscener på flera ställen i boken så man rodnar upp över öronen. Jag har generat läst både på bussen, på restaurangen och givetvis även på Storken (gröna soffan var upptagen men snickerskakan god). Extra kul att läsa om miljöerna som Uppsalabo!

Anrop från inre rymden

”Jag skulle inte ringa Jonna imorgon. Inte skicka något meddelande heller. Det hade jag nästan slutat med, för jag orkade inte vänta på att hon skulle svara. Det kunde dröja flera timmar. Och ibland svarade hon inte alls. Fast jag visste att hon kollade mobilen jämt. Så jag ringde istället, för då svarade hon i alla fall.
Men imorgon skulle jag inte ringa.
Kanske i övermorgon.”

Elin Nilssons ”Anrop från inre rymden” är något så ovanligt som en novellsamling för unga läsare. Här möter vi olika ungdomar i varje novell som bland annat drabbas av en kompis som vuxit ifrån en, ett stökigt klassrum med en svettig vikarie, en anorektisk syster och en hemlig kärlek. Om längtan efter att bli stor, att vilja passa in och samtidigt stå upp för det man tror på. Här ryms det mesta som rör sig i huvudet när man är sisådär 12-17 år.

Som vuxen hade jag mycket stor behållning av denna läsning. Fängslande berättat, snyggt språk och intressanta karaktärer. ”Anrop från inre rymden” bjuder på vardagliga vägskäl och livsavgörande beslut.

Min enda opponering mot denna bok är målgruppen. Den rekommenderas för 9-12 och min mycket läsvana 9-åring läste men fångades inte alls av berättelserna. Med tanke på ämnena som tas upp och undertexterna i flera av berättelserna skulle jag snarare rekommendera den från kanske 11-12 år och uppåt. Tänker att flera av novellerna är utmärkta diskussionsunderlag i slutet av mellanstadiet-början av högstadiet.

Måste du!

”’Men myrslok!’ utropade hasselmusen och flög upp från bordet för att slippa få choklad på hela sig. ’Måste du!’
’Nej, det måste jag väl inte, antar jag’, sa jättemyrsloken tyst.
’Det bara blir så.'”

Ny bok av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore om radarparet jättemyrsloken och hasselmusen!
Den här gången börjar hasselmusen tröttna på att alltid vara den som fixar, som bakar och som städar. Det är nästan som att jättemyrsloken tror att hasselmusen är anställd.
Men så ringer det på dörren och jättemyrsloken ska tydligen vara barnvakt åt sin brorsdotter. Plötsligt är det någon annan som får springa och passa upp.

Här hemma gillar vi verkligen hasselmusen o jättemyrsloken. För humorn, vänskapen och de underbara illustrationerna.

Det här är tredje bilderboken och utöver den finns flera härliga pixiböcker och tre kapitelböcker. Svep åt sidan så ser ni ett par uppslag.

Med lite längre textstycken passar den antingen för lite tålmodiga barn eller att dela upp i flera läsningar. Vår 3-åring lyssnar dock nöjt på hela och vår äldsta har gillat dessa böcker även i 6-årsåldern. Så känn er fram från ca 3 och uppåt!

Mina smala axlars längtan

”Svarta jeans, mörkröda Docs. De långa benen som turas om att flytta kroppen framåt ett steg i taget.
Nacken.
Allt skjuter knippen av ljus och jag är utan skydd. Försvarslös.
’Emo’, väser Petra. ’Emo med giraffben.’
Jag svarar utan att ta blicken från fönstret.
’En gudason, nedstigen till människornas rike.’
’Och förresten’, lägger jag till, ’så ska jag också skaffa Dr. Martens.'”

Magda går i ettan på gymnasiet och drömmer om ett spännande liv. Allra helst ett liv med så mycket som möjligt av Jens i trean. Magda är en vandrande Jensyklopedi, hon har memorerat hela hans schema, vet var han bor och har för nummer. Men hon vill fylla på med mer, hur han luktar, hur det känns att krama honom och vad han tänker när han vaknar.

Över en dag går Magdas liv från att vara ganska tråkigt och händelselöst till att innehålla arbete med skoltidningen, intagningsprov till ett hemligt gymnasiesällskap och, bäst av allt, mer Jens.

Men hur gör man nu då, när man vill vara sig själv och samtidigt passa in? När man inte vill bry sig om vad andra tycker men ändå vill känna sig utvald och unik. När man inget hellre vill än att bli älskad och samtidigt inte vill förlora sig själv?

Maria Frensborgs språkliga ton i ”Mina smala axlars längtan” tilltalar mig verkligen. Vackra dikter och utläggningar om kärlek varvas med stor humor kring purjolökar och svärta kring Magdas familjesituation.

Jag kastas tillbaka till min egen gymnasiekorridor, fjärilarna i magen, spanandet efter kärleken och viljan att vara unik och älskad. Precis som Magda spelade jag tvärflöjt, jobbade med skoltidningen och var med i ett gymnasiesällskap (dock inte särskilt hemligt sådant) så den här berättelsen bjöd på hög igenkänning.

Ett stort plus är att Magda, i sin längtan o strävan efter att bli sedd och älskad, porträtteras som en humoristisk tjej med skinn på näsan. Om hon i början av boken väntar på att något ska hända så blir hon allt eftersom berättelsen utvecklas en betydligt mer drivande kraft i att skriva sitt eget liv.

Rekommenderas varmt från ca 15 år och även för den som vill återuppleva gymnasietiden.