Oväder

”Det ska bli oväder.
Det vet alla.
För det luktar storm.”

Ovädret kommer, alla i skogen känner det och gör sig beredda. Men Tussen saknar sin vante, utan den kan man ju inte vara ute. Tussen letar och stormen dånar. Var har vanten tagit vägen?

”Oväder” är en omarbetad version av Tuvalisa Rangströms pjäs ”Det lilla ovädret”. Nu utgiven som vacker bilderbok med Clara Dackenbergs fantasifulla och vänliga illustrationer. En spännande saga i en vacker pastellvärld med fantasidjur. Om att leta och hitta något man saknar genom att själv blåsa bort.

Passar fint från ca 3 år och uppåt.

En annan Albin

”Han höll upp tidningen och visade mittuppslaget: ’Pojke spårlöst försvunnen i Gallskogen’ var rubriken. Man kunde se en karta över skogen, ett stort kryss markerade platsen där de hade hittat mig. Och så en bild på mig. Den där jättedåliga klassbilden på mig från trean.
’Du är värsta stjärnan!’ sa brorsan.”

När mellanstadiet ska orientera i skogen får Albin springa med Simon och Markus. Ingen av dem är särskilt bra på orientering och helst vill de springa själva. När så Albin fastnar med foten är de plötsligt försvunna och han är ensam i skogen utan varken karta, kompass eller mobil. Timmarna går och Albin är hungrig, blöt, rädd och trött. Han hittar några bär han aldrig sett förut, äter girigt och somnar så småningom under ett träd.

När Albin vaknar är ingenting som förut. Plötsligt vet alla vem han är, alla lyssnar nyfiket på vad han har att säga och alla vill vara med honom. Albin går från att vara helt okänd till att vara skolans populäraste elev. Hur kommer det sig? Är det på grund av att han glömdes kvar i skogen? Eller kan det vara bärens förtjänst?

Vi får följa hur Albins relationer till kompisar, familj och sin döende farmor förändras när Albin plötsligt får så mycket uppmärksamhet. Hur hanterar man det? När man längtat efter att bli sedd och plötsligt blir det, vad händer med en då?

”En annan Albin” av Johan Unenge är ett mycket fint porträtt av mellanstadiets identitetssökande och osäkerhet. Om popularitet, att våga ta plats och att våga vara sig själv.

”En annan Albin” lämpar sig utmärkt för högläsning på mellanstadiet då den väcker många frågor som passar att diskutera med barn i 8-12-årsåldern. Passar givetvis även fint att läsa på egen hand.

Våra kemiska hjärtan

”För att jag aldrig tidigare vetat att kärleken till en person kan uppstå på samma sätt som kärleken till en sång.
Att en människas toner först inte tycks påverka dig alls, de är bara en obegriplig räcka ljud. Men snart nog blir de en symfoni som ristas i din hud, en psalm i dina ådrors nät, en melodi av stygn som tråcklats i din själ.”

När Grace Town haltar in i Henry Pages liv blir ingenting som förut. Vem är denna gåtfulle Grace och vilka hemligheter bär hon på? Varför ser hon ut som en uteliggare och går med käpp? Och varför vägrar hon skriva för skoltidningen?

”Våra kemiska hjärtan” är Krystal Sutherlands debut, en svindlande kärlekshistoria översatt till svenska av Jessica Schiefauer. Om Henry Page och livet på high school med vänner och skoltidning. Om hur han drabbas av Grace Town och känner, tänker, upplever saker han aldrig kunnat föreställa sig.

En av böckerna i min semesterläsningshög som jag läste med stor behållning i den franska solnedgången. Mycket vackert porträtt av tonåren och när den stora kärleken drabbar en med all sin kraft. Det ska dock sägas att det är väldigt amerikanska tonår som porträtteras och därmed stundtals lite väl stereotypt med avseende på normer och förväntade roller för killar och tjejer. Rekommenderas ändå varmt från ca 14-15 år och även för vuxna.

Svansar runt i skogen

”Pust och stånk!
Ekorren drar så att den nästan trillar av grenen. Men… vems rumpa är det här?”

”Svansar runt i skogen” av Hanna Albrektsson är en rolig ”katten på råttan-råttan på repet”-berättelse för de allra yngsta. Titta på igelkotten och gissa vems svans den har fått tag i. Nya djur och nya svansar på varje uppslag! Men vad finns egentligen i andra änden?

Boken har hårda sidor och passar fint för ca 0-3 år. Kul med berättelser i det här tåliga formatet som annars mest brukar vara förbehållet pekböcker.

Balthasar Bruns detektivbyrå -Mysteriet med den försvunna katten

”’Jag kan leta efter Flamma’, sa Henny igen.
’Och vad i all världen får dig att tro att du kan det?’ frågade Balthasar Brun med höjda ögonbryn.
’Du behöver en assistent. Om jag klarar att lösa mysteriet med den försvunna katten, så ger du mig jobbet. Överenskommet?'”

En dag på sommarlovet får Henny syn på en handskriven lapp på bibliotekets anslagstavla. Med snirkliga bokstäver har någon skrivit att de söker en assistent till en detektivbyrå. Plötsligt blir det tråkiga sommarlovet väldigt mycket mer spännande.

”Balthasar Bruns detektivbyrå -Mysteriet med den försvunna katten” är skriven av I.V. Steinman, illustrerad av Bjørn Rune Lie och nu utkommen på svenska i översättning från norskan av Helena Stedman.

9-åringen tyckte att denna var väldigt bra, spännande och rolig. Omöjligt att inte jämföra med LasseMaja-böckerna när det gäller denna genre och då har denna längre text och fler kapitel. Dottern tyckte också att det var kul att de inte känner alla i stan (som i Valleby) utan att det istället dyker upp nya bekantskaper. Hon ser redan fram emot nästa bok i serien.

Som kapitelbok med svartvita illustrationer på så gott som varje uppslag gör den sig bra både som högläsningsbok från kanske 6-årsåldern och att läsa själv från ca 8 beroende på läsvana.

Nyckelknipan

”Nu har jag letat i timmar i sträck
men hemnyckeln är helt väck!
Mitt minne är superbra (men kort)
det händer att nåt tappas bort.

Hjälp mig snälla -leta och speja
i mina grannars hem.
Sedan kan du kanske säga
var nyckeln fanns och hos vem!”

Så inleds ”Nyckelknipan”, Sanna Manders strålande bilderboksdebut. Med ett hus fyllt av brokiga människor, knasiga rim och detaljrika illustrationer i varma färger fångas vår uppmärksamhet omedelbart i jakten på den borttappade nyckeln.

Längs vägen får vi bland annat träffa minimalisten Veda, nättrollet Valter, godissamlaren Harry, de sammanväxta tvillingarna Rakel och Rut samt farfar Frej och hans bästis Ray som diggar jazz på sin takterrass.

Det här är en riktig fullträff bland årets bilderböcker. Jag är särskilt svag för den finska bilderboksestetiken och blir inte besviken. För att inte tala om titeln, helt briljant!
Vår 3-åring vill läsa denna ofta och utbrast härom veckan ”-Jag älskar Nyckelknipan”. Även 9-åringen är förtjust i denna boks karaktärer och rim. Mycket bra betyg från bokslukare av rang. Passar fint från ca 3-årsåldern och
uppåt.

 

 

 

Älskade djur

”Pino klättrar försiktigt upp i ett träd.
Där sitter två fågelpappor med sin sparvunge på en gren och tittar på stjärnorna.
’Hur mycket älskar ni mig?’ frågar Sparvungen.”

Vi avslutar pridetemat för den här gången med Per José Karléns färgsprakande hyllning till kärleken, ”Älskade djur”. Den här bilderboken handlar om Pino som fått en kikare och djungelkläder av sina pappor. Han beger sig ut på upptäcktsfärd och studerar djuren i parken. Vart han än går möts han av djurfamiljer i alla möjliga konstellationer som alla bedyrar sin kärlek till varandra.

Ett gulligt puss- och kramkalas i ett fyrverkeri av färg och hyllning till mångfald och regnbågsfamiljer. Passar fint från ca 2 år och uppåt. För den som vill se mer av Pers illustrationer kan jag rekommendera ett besök på www.perpictures.com där man kan se vad som händer utanför bokens sidor.

Du är inte ensam Stargirl

”Tänk om jag blir besatt av honom, som i en skräckfilm, att han typ tar över min personlighet eller nåt…
Så himla jätteglad att du finns Stargirl!!! Nästa gång ska jag berätta om min flopp med skolpjäsen.
Vad händer i ROSA GÄNGET?
Tja och kram kram från Blondie”

Blondie och Stargirl går i sexan och har just blivit mailvänner. Till en början vet ingen av dem någonting om den andres riktiga namn, var de bor osv. Men de får snabbt förtroende för varandra och börjar skriva saker som de aldrig berättat för någon. De skriver om vad som händer i deras liv, vad de tänker och känner kring sina vänner och vad de drömmer om. Blondie vill spela huvudrollen i skolpjäsen och drömmer om att bli skådis medan Stargirl har tvångstankar, föräldrar som bråkar och helst av allt vill frigöra sig från vännerna i Rosa gänget och börja klä sig som hon vill. Boken igenom får man följa hur en vacker och speciell vänskap växer fram mellan Blondie och Stargirl.

”Du är inte ensam Stargirl” är skriven av Moa Eriksson Sandberg och Eva Susso, där de har skrivit varsin karaktär. En mycket fin skildring av känslor, tankar och tillvaron på mellanstadiet.
Berättargreppet med mailväxling mellan två karaktärer känns bekant från flera ungdomsböcker som getts ut det senaste året. Dock brukar de flesta även ha en story där man följer någon av karaktärerna men här är berättelsen helt driven av mailväxlingen.

Rekommenderas varmt från ca 10 år och uppåt. Själva hbtq-referensen lämnar jag åt läsaren att upptäcka men den har en central och viktig del i berättelsen.

Ingen normal står i regnet och sjunger

”På Charlies lista står det, förutom Hunger Games-maraton och vara tvärtom, att han ska lära sig fler stjärnbilder än Karlavagnen, få en krukväxt att överleva mer än en månad, köpa en röd eller gul tröja, måla om i sin lilla hall och börja sjunga i kör.”

Ella och Charlie är bästa vänner. De rabblar citat från TV-serier, åker på semester tillsammans, har filmmaraton och är en självklar del av varandras liv. Men så träffar Charlie Nikki och ingenting blir sig likt.

I Sara Ohlssons ”Ingen normal står i regnet och sjunger” ifrågasätter Ella sin roll som tjej och vilka förväntningar samhället har på henne enbart på grund av sitt kön. Förutom de komplicerade rollspelen som utspelar sig under gymnasietiden beskriver den kärlekens komplexitet och det omöjliga i att tvingas välja mellan kärleken eller sin bästa vän.

Den här boken är en riktig fullträff! Jag älskar Sara Ohlssons karaktärer, skärpan i språket och hur man känner igen identitetssökandet från gymnasietiden. Rekommenderar varmt att sätta den i handen på valfri gymnasieelev och att läsa den även som vuxen. Från ca 15 år och uppåt.

Det är en gris på dagis

Innehåller reklam i form av annonslänk till Bokus.

”Barnen ringar in sig runt Grisen, gömmer allt som är grisigt, försöker vissla fast det bara låter blås.
Å nej. Långa Lena står vid ingången.
Det kommer aldrig att gå.”

Grisen står i sin hage och har tråkigt. Den spanar längtansfullt mot barnen borta vid dagis. Det vore så kul att leka med dem. Till sist bestämmer han sig för att rymma. En flicka släpper in honom genom grinden. Men hur ska man gömma en gris så fröknarna inte upptäcker honom?

”Det är en gris på dagis” är en härlig berättelse i förskolemiljö av Johanna Thydell med illustrationer av Charlotte Ramel. Roligt, knasigt och hög igenkänning på samma gång. Eftersom grisen får vara med om allt för första gången så kan den funka fint som inskolningsbok, oavsett är det en väldigt rolig att läsa för barn i förskoleåldern.

Finns nu utgiven i Alfabetas Kalasserie, lite mindre storlek och till lägre pris och kan beställas här hos Bokus.