”Åh, att ha en vän, sa anden. Åh, att ha någon att dela en kola med. Då skruvade jag upp locket så att den skulle komma ut. -Du får också bli vår vän, sa jag. -Du får smaka av min kola, sa Amy.”
Amy och Aron har sommarlov. De är bästa vänner och leker på Amys pappas skrotupplag hela dagarna. Aron hoppas att pappa ska komma körandes med tåget någon gång och Amy hoppas att de taskiga i skolan ska sluta retas. En dag hittar de en oljekanna som visar sig vara bebodd av en olycklig ande. Genast blir sommarlovet ännu mer spännande!
”Amy, Aron och anden” är en fin berättelse om utanförskap och vänskap och ett mycket lyckat samarbete mellan Ulf Stark och Per Gustavsson. Rikligt färgillustrerade kapitelböcker växer inte på träd så detta är ett mycket välkommet tillskott bland barnböckerna. Ett extra plus för formgivningen av omslaget med oljiga fingeravtryck här och var. Genialt och väldans snyggt!
Vår äldsta lärde sig läsa tidigt men bristen på just illustrerade kapitelböcker (allra helst i färg) gjorde att hon höll sig kvar vid bilderböcker länge innan hon till sist gick vidare i läsningen. Denna passar därför fint både som högläsningsbok och för de som behärskar längre text på egen hand.
”Vad gör ni här? frågade den perfekta filuren. Äsch, inget särskilt. Vi gör mest fel allihop, svarade de fem vännerna.”
”TIPS: Lär känna nya kompisar på sommarlovet. Folk som inte går på din skola. För om du är tyst och tråkig så vet ju inte den nya kompisen om det än. Och då kanske du till och med kan försöka vara lite modig.”
”Molly? sa Sigge. Vi kanske kan laga din bok med sylt?”
”I din lilla kropp
”Mamma, kom och leta med mig! Snart. Jag ska bara vila först. Min kropp känns tung idag. Men mamma. Den kommer kännas lättare när du cyklar till parken med mig. Du kommer känna dig lätt som en fågel!”
När Billie, 12 år, kommer till Bokarp är det så litet att hon knappt märker att de är framme. Hon fosterhemsplaceras hos familjen Persson där allt är så prydligt, välordnat och kallt. Billie som alltid varit uppe så sent hon vill, köpt godis när som helst och sett på alla möjliga barnförbjudna filmer och serier. Nu ska hon, precis som de andra barnen i familjen, lägga sig en viss tid, använda en särskild handduk och göra alla möjliga familjeaktiviteter tillsammans. Men Billie vill verkligen passa in och gör vad hon kan. Hon blir snabbt populär i skolan och lär känna nya sidor hos både sig själv och fosterfamiljen. Men det är något som skaver och Billie är fast besluten att ta reda på vad.
”Utanför mitt fönster finns en flod. Från mitt skrivbord ser jag hur den sträcker sig åt båda hållen och försvinner långt därborta.”
”Det fanns tre brorsor. Den första hette Sören. Den andra hette Sören. Och den tredje hette Sören. Pappan hette Frans men hade alltid velat heta Sören. Mamman hette Pamela och hade aldrig velat heta något annat.”
Ingen vill spela fotboll med Bebbe. Han blir så arg så han måste krascha torn och hoppa på kudden. Ja, han är faktiskt arg som ett lejon, eller kanske en krokodil. Men man blir ganska trött av att vara så arg.