Boktips: Kattvinden

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk för Adlibris.

”Det sitter ett papper i den gamla skrivmaskinen. Jag drar ut det och känner med fingret över bokstäverna som pressats in i arket. Jag läser orden och känner med ens rysningen genom hela kroppen… Det är inte möjligt! Där står ju mitt namn. Manda. Och en rad till: Du ser inte allt. Vem har skrivit mitt namn? Och varifrån kommer orden? Vad är det jag inte ser?”
.
Mandas farfar ska sälja Villa Bellevue och de hjälps åt att rensa det pampiga gamla huset inför försäljningen. Det ser ut att ha stått tomt i åratal och det ryktas att det spökar där. Manda märker snart att saker byter plats och hon hör konstiga ljud. Samtidigt beter sig farfar mycket märkligt varje gång de är i huset. Har rör sig så vant, hittar överallt. Som om han varit där förut.
.
I ”Kattvinden” flätas nutid och dåtid samman i Villa Bellevue. Berättelsen utspelar sig dels idag och dels när tuberkulosen härjade i Sverige under andra världskriget. Samtidigt utspelar den sig i ett glapp i tiden där de två världarna möts.
.
Det här är inget annat än en alldeles fantastisk läsupplevelse.
En omfattande bildroman (350 sidor) där Helena Öbergs berättelse griper tag, fängslar och för tankarna till Maria Gripes älskade klassiker ”Agnes Cecilia -en sällsam historia”. Kristin Lidströms illustrationer är så vackra och känslosamma att de stundtals tar andan ur mig.
.
Boken växlar mellan kapitel med enstaka svartvita illustrationer från nutid och flera uppslag med färgillustrationer där berättelsen
fortsätter med enstaka meningar i bilderna. En skicklig berättarteknik där färgillustrationerna ger känslan av att man ser en film snarare än läser bok. En läsupplevelse utöver det vanliga, särskilt för målgruppen (12+) som vanligtvis inte får så många illustrerade böcker.
.
2015 Augustnominerades Helena och Kristins ”Din tur Adrian”. Den och ”Fågeln i mig flyger vart den vill” av Sara Lundberg, är utgivna av Mirando bok. Ett litet förlag som drivs med fantastisk känsla för
konstnärliga, poetiska och fängslande läsupplevelser.

”Kattvinden” finns att beställa här hos Adlibris.

Mannen som byggde ett hus

”Det var en gång en man som länge hade stört sig på att huset han bodde i var så litet och oansenligt. Det här huset, tänkte mannen, passar inte mig. Jag vill ha ett nytt hus, ett stort.”
.
Så inleds ”Mannen som byggde ett hus” av Anna Höglund. Mannen kan dock inte komma ifrån känslan av att det är någon annans hus. Han river det och har storslagna planer för sitt nybygge. Musikrum och PA-anläggning (som han inte riktigt vet vad det är), marmortrappor, stjärnhimmel och cigarrum (trots att han inte röker). Åren går och saker måste ständigt förändras, bytas ut och förbättras. Under tiden bor mannen kvar i sitt lilla
oansenliga torp i närheten.
.
Anna Höglund har här skapat en av sina mer humoristiska böcker med glimten i ögat. Här växlar bilderna mellan lekfullt och färgglatt och det suggestivt dova som annars brukar vara hennes signum.
.
Berättelsen läser jag in som en tydlig känga till vår tids statushets och överkonsumtion. Känslan av att aldrig vara riktigt nöjd, att det alltid finns något att förbättra. I det här fallet leder det till att mannen aldrig når sitt mål.
.
Bilderboksformatet nyttjas skickligt för att förstärka illustrationerna, dels när mannen vecklar ut sina skisser på
förbättringar och dels när naturen och skogen brer ut sig i det som en gång var huset.
.
Vackert och tänkvärt om livets förgänglighet och hur åren går om vi inte tar vara på nuet. Boken kan läsas från ca 3 år men absolut även för äldre barn och inte minst av vuxna.
.
Jag skulle säga att det här är en typisk bok som skulle kunna Augustnomineras. Anna har nominerats fyra gånger tidigare och tilldelades priset 1996 tillsammans med Ulf Stark för ”Min syster är en ängel”.

Gropen

”Så fort det är rast sticker alla till Gropen. Man behöver inte ens leka samma, för alla får plats ändå. Några kör hopptävling, några rullar, vi leker rådjursfamilj. De vuxna tjurar uppe på kanten.
-Varför spelar ni inte fotboll eller gungar? ropar dom.
Rolf tar fram en boll och kör några larviga trix.
-För vi vill inte! ropar vi.
Så enkelt är det. Bara Gropen behövs.”
.
På skolgården finns Gropen. De vuxna hatar den och hittar på alla möjliga ursäkter för varför man inte ska vara där. Alla barn älskar den. Stora Roten kan vara koja, björnmamma eller kiosk. Man kan köra banor och allt möjligt. Men så bestämmer de vuxna att Gropen ska bort. Himla orättvist!
.
”Gropen” av Emma AdBåge är en alldeles fantastisk bilderbok med barnets perspektiv i centrum. En underbar hyllning till uteleken och fantasin samt stora funderingar kring vad vuxna egentligen får bestämma och varför. Illustrationerna går i grått, beige och hösttoner. Avskalade bakgrunder blandas med detaljerade barnporträtt. De vuxnas tydligt avståndstagande kroppsspråk längs kanten och barnen som spritter av fantasi och lek. En personlig favorit är när barnen ”gör liten mun och tittar bort” och när de är så uttråkade vid gungorna att de nästan dråsar i backen. Tristess när den är som bäst!
.
Emma AdBåge har gjort det igen. Frågan är om inte det här rentav är hennes allra bästa, vilket inte säger lite. Ni som följt mig länge vet att Emma är en av mina absoluta favoriter och att jag ofta tipsar om hennes alster och har haft ett helt tema med hennes böcker.
.

Emma nominerades till Augustpriset förra året tillsammans med Johanna Thydell och deras ”Dumma teckning”. Dock vann de inte men i år tror jag Emma har goda chanser. En nominering känns given om du frågar mig.
.
Rekommenderas varmt från 2-3 år och även för barn på lågstadiet. Emmas syster Ellen Adbåge har skapat en lärarhandledning för den som vill jobba med boken i barngrupper.

Mizeria

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris och Bokus.

”Said är den här killen som är skeptisk mot allt. Han har konspirationsteorier om allting. Han tror att varje steg han tar är registrerat av Säpo fastän hans största brott är hans dåliga hygien. Shuno har knappt på sig skor. Alltid strumpor i tofflor. Äger inte ens ett busskort, för han vägrar lämna orten. Hans ögon är konstant uppspärrade för han inte vill missa någonting. Han är underskattad, ibland har han rätt, men oftast är han bara delli. Riktig public enemy.”
.
Tvillingarna Aicha och Ali är uppvuxna i orten. Som barn var de oskiljaktiga men nu kommer de längre och längre från varandra. Aicha döljer sin hemliga kärlek och sitt brustna hjärta, Ali träffar sin bästa vän i smyg. Var och en med sitt mizeria.
.
”Mizeria” är Melody Farshins debutbok. Det märks tydligt att hon jobbat mycket med text tidigare och alldeles särskilt stand-up. Hon skriver rappt och rakt, växlar snabbt mellan allvar och humor. Med ett högst trovärdigt språk och skicklig ton skildrar hon tillvaron i orten. Tvillingarnas värld som är densamma men ändå så olika. Omvärldens syn på dem som kille och tjej, föräldrarnas krav och vännernas förväntningar. Hederskultur, kriminalitet, förhoppningar och drömmar. Dessutom lämnas man som läsare med en cliffhanger som måste få en fortsättning. Gärna nu direkt!
.
Jag läste boken kort efter att jag sett filmen ”Måste gitt” och tyckte väldigt mycket om tonen och sättet att växla berättare (främst mellan Aicha och Ali men ibland även andra). Att Melody Farshin uteslutande använder ortenslang utan att ha med någon ordlista förstärker läsupplevelsen ytterligare.
.
En bok jag verkligen hoppas når ut till både tonårskillar och tonårstjejer och en av de debutanter jag har med i min ”hoppas-hög” inför Augustnomineringarna.
.
För lärare som önskar jobba med den på högstadiet/gymnasiet så finns även lärarhandledning.

Mizeria finns att beställa hos Adlibris  eller Bokus.

Regn

”Fyren byter vakt
ändå stannar båda kvar
glömde förtöja”
.
I Anders Holmers ”Regn” varierar landskapen på varje uppslag. Här ryms berg och hav, ökensand och vatten. Det som förenar är regnet men varje uppslag är en berättelse i sig. Allt iscensatt med en lågmäld färgskala i gråbeige ton. Varje uppslag bjuder på en haikudikt som delvis kopplas samman med bilden, delvis lockar fantasin vidare utanför bokens pärmar. Poetiskt, vackert och stundtals överraskande.
.
Det här är en av bilderböckerna jag tog med i min ”hoppas-hög” inför Augustnomineringarna. Det ska bli spännande att se om den kommer med. Rekommenderas från 2-3 år och uppåt. Jag tänker mig att den kan vara fin att utgå från om man vill jobba med poesi och/eller haiku i en skolklass.

Viggo och rädslolistan

Innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris.

”Det Viggo vill nästan mest av allt i hela världen är att få ett Playstation. Det han vill näst mest av allt i hela världen är att vara modig. Så där som Malte. Eller så där som vuxna. Pappa kan till exempel sova fast alla lampor släckta och det är kolmörkt. Viggo fattar inte hur han kan våga det.”
.
7-åriga Viggo har en pappa, en lillebror och en mamma som har flyttat tillbaka till Danmark. Han tycker det där med bokstäver är himla knepigt och så är han rädd för en massa saker. Men istället för att berätta för någon skriver han allt på en hemlig rädslolista. Eller skriver och skriver, han ritar mest. Men när nya klasskompisen Malte vill att de ska gå ut och skrämmas på Halloween blir det superläskigt! Så läskigt att Viggo kanske ändå måste berätta för någon.
.
Om ni lyssnat på P1 morgon från bokmässan (länk i profil) så har ni redan fått det här tipset av mig, ”Viggo och rädslolistan” av Lisa Bjärbo och Johanna Magoria. En finstämd illustrerad kapitelbok för lågstadieåldern med en mjuk, eftertänksam kille i centrum. Ett mycket välkommet porträtt bland de annars ganska stereotypt skildrade pojkarna i den här åldersgruppen.
.
Efter Lisas kärleksfulla pappa-diskussioner i tidigare podden Bladen brinner förvånar det mig inte att en fin och varm pappa-son-relation får bre ut sig här. Dessutom är han ensamstående med barnen medan mamman finns på Skype och kommer ”hem” varannan helg. Extra fint med igenkänning hos barn med skilda föräldrar.
.
Johanna Magorias illustrationer skildrar på pricken en ganska typisk barnfamilj med morgontrött pappa, Viggos lugg i ögonen och lillebror som far runt överallt. Hon var den som mycket passande fick uppdraget att illustrera boken bland ca 400 sökande illustratörer. Lisas och Johannas samarbete vill jag se mer av och enligt säkra källor kommer det fler böcker om Viggo framöver. Hurra för det!
.
Rekommenderas varmt från ca 6 år och uppåt. Böckerna om Viggo finns t.ex. att beställa hos Adlibris.

Det fina med Kerstin

”-Min fina känsliga Kerstin, säger mamma. Allting förändras. Världen förändras varje sekund, nu och nu och nu, allt blir annorlunda hela tiden. Du förändras, ditt hår blir längre, din kropp blir större. Människor föds och dör. Och kylskåp går sönder.
-Men jag vill inte det, mumlar Kerstin.
-Jag tror att du kommer att vänja dig vid det nya kylskåpet, säger mamma. Jag tror att det kommer gå bra.”
.
Kerstin tycker inte om när saker förändras. Som när det står ett fult kylskåp i köket eller när någon flyttar in i Nybygget. Hon tycker inte heller om när mamma och pappa säger ja så fort Fatima vill leka. Helst vill Kerstin vara hemma och fixa med sin guldsamling. Men när hon hittar frökens ring är allt på väg att gå på tok. Tur då att Gunnar flyttat in. Gunnar som har lika guldigt hår som Kerstin.
.
”Det fina med Kerstin” är Helena Hedlunds debut och en otroligt fin och varm sådan. Med alldeles underbar känsla i Katarina Strömgårds illustrationer växer porträttet av ett känsligt, tänkande barn fram. Ett barn som inte riktigt passar in med omgivningens alla förväntningar men som är tämligen nöjd med tillvaron ändå.
.
En högläsningsbok som återfinns i högen bland mina bästa läsupplevelser i år och som mycket väl kan återfinnas bland Augustnomineringarna.
.
Rekommenderas å det varmaste att läsa med barn i lågstadieåldern, från ca 6 år och uppåt.

Presenttips från en fyraåring

Jag: Vad tror du han vill ha i present då?

4-åringen: Hmm, han gillar coola och häftiga grejer… Jag vet! Vi ger honom en bok!

That’s my girl! Nu är vi redo för helgens kalas. Ni vet väl att en bok är den bästa presenten man kan ge ett barn? Innanför pärmarna ryms en hel värld att upptäcka. Hur coolt och häftigt är inte det?
.
Tipsa gärna någon som brukar stressa över att komma på presenter till alla barnkalas så spar ni tid och kan slötitta Netflix och käka chips istället.
Hoppas ni får en fin helg!

Foto: Johannes W Berg

Athena -Grattis världen! Jag är här nu!

Innehåller reklam i form av annonslänk.

”De flesta vuxna tycker att det är ett problem att hon inte pratar så mycket. Men gillar man inte att prata så gör man inte! Jag har ju pratsjukan och Ronja har tystsjukan, det är inget man ska hålla på och bry sig om.”
.
På internationella flickdagen passar jag på att tipsa om en bok med en tjej som verkligen hörs i huvudrollen, Elin Eks ”Athena -Grattis världen! Jag är här nu!”.
.
Athena går i sexan, har rejält med skinn på näsan och är säker på att folk i allmänhet och jorden i synnerhet behöver hennes hjälp och goda råd. När hon och syskonen tillfälligt måste bo hos farmor och farfar (eller Biggan och Göran som de propsar på att kallas) blir allt kaos. Somliga påstår att barnbarn är livets efterrätt men Biggan och Göran gillar inte ens sötsaker. Tur då att Athena kan hänga med sina vänner i Rädda-Jorden-Klubben.
.
Äntligen gör Elin Ek skönlitterär debut och som hon gör det! Den här gången är det inte Grynet som tar plats men Athena är en fullgod efterträdare. Med humor, klokskap och lätt hybris guidas vi genom tillvaron ur en 12-årings perspektiv. I Athenas antheckningar får vuxenvärlden sig en och annan känga och goda råd, allt bubblar av humor och tänkvärdheter. Mycket glädjande med en tjej i huvudrollen då den humoristiska genren vanligtvis befolkas av killar. Tack Elin!
.
Athena får både mig och 10-åringen att skratta högt och jag rekommenderar varmt att läsa den tillsammans i familjen. Finns även som ljudbok inläst av Elin själv. Passar fint från 8-årsåldern och absolut även för vuxna oavsett om ni var Grynet-fans eller ej! Athena-böckerna finns bl.a. hos Bokus.

Augustspekulationer kring bilderböcker

Här kommer sex av de allra bästa bilderböckerna jag läst under året som gått. Jag skulle bli mycket förvånad om inte någon av dem kvalar in bland de nominerade till årets Augustpris. Fina läsupplevelser är de hur som helst och rekommenderas varmt! Någon ni gillar?
.
”Dom som bestämmer” av Lisen Adbåge. Högaktuell maktfråga ur barnperspektiv som även kan appliceras på det politiska läget. Finns recenserad sedan tidigare.
.
”Jag hatar kaniner och blommor och barn” av Per Nilsson och Lisen Adbåge. Tecknad ur ett oväntat perspektiv med rolig twist i berättargreppet. Recension kommer.
.
”Gropen” av Emma AdBåge. Smått fantastisk i all sin enkelhet. En hyllning till fantasin och barns rätt att leka i naturen. Recension kommer.
.
”Regn” av Anders Holmer. Haikudikter och illustrationer från olika delar av världen med det gemensamt att det regnar överallt. Poetiskt och vackert. Recension kommer.
.
”Modig som ett lejon pigg som en mört” av Marcus-Gunnar Pettersson. Troligtvis den bilderbok jag rekommenderat mest i år när jag fått förfrågningar. Underbara rim och fantastiska detaljer i illustrationerna. Finns recenserad sedan tidigare.
.
”Hemma hos Harald Henriksson” av Uje Brandelius och Clara Dackenberg. För att den lyfter klassfrågan och nyttjar bilderboksformatet så fint. En sk expanderande bilderbok. Finns recenserad sedan tidigare.