”-Leni är ett litet sockerhjärta, säger tanterna.
-Det är jag INTE! svarar Leni.”
Leni är så stor att hon kan knäppa jackan och köra barnvagnen själv. Hon kan äta senap, lök och stark ost precis som vuxna. Till och med dricka kaffe kan hon, men det är så äckligt att hon häller det i blomkrukan. Men när det ska städas och gås ut med soporna, då är det kanske inte lika roligt att vara vuxen längre.
”Leni är ett sockerhjärta” av Emma Adbåge tar på ett alldeles underbart sätt upp det knepiga i att känna sig stor samtidigt som man ibland vill fortsätta vara liten. Emma lyckas verkligen fånga Lenis alla känslor med penseldragen och man riktigt ser hur hon kämpar med knappar, tjurar över tanter och tröttnar på pappa. Leni och pappas
lägenhet är så snygg så jag vill flytta in på direkten!
Vi loppisfyndade denna för en femma(!!!) och har läst den massor sedan dess. Snart 3-åringen älskar Leni men vill inte dricka kaffe riktigt än…
”Nej men vänta… Idde är ju också kvar.
”Tack! Det var bättre!
”-Stopp, inte klippa själv! hojtar mamma. Vi går till frisören!
”Men en dag sitter det nån i Tommys kök när jag kommer dit. -Hejsan, säger han. Är det du som är Lill-Zlatan? Jag heter Steve. Steve, vad är det för namn, tänker jag.”
”’Men … tigrar bor inte i trädgårdar’, säger Nora. ’Är du på riktigt?’
”Kaja ser Kotte genom köksfönstret. Snart kan de börja! Men dörrklockan ringer inte. Hon tittar ut igen. Och förstår att Kotte bara genade genom trädgården. På väg till Carmen såklart. Som alltså är frisk idag.”
”Du lilla
”Vasilis hade en godisaffär vid Bråkmakargatan, och så här strax före påsk hade han väl butiken full med påskägg, trodde Lotta. Vem vet, påskharen köpte kanske sina ägg hos honom?”
”Vi borde kunna sälja FLER ägg! Det enda som behövs är att ni får arbeta längre pass, äta mer choklad och värpa snabbare!”