Med det oönskade rekordet 40,6 grader hos vår yngsta läser vi idag passande böcker på temat. En nyhet är denna i ”Nu ska vi prata!”-serien, ”Sjuk”. Om Suss som har feber och ont i örat och inte kan leka med de andra barnen. Hon behöver gå till doktorn, göra undersökningar och få medicin. Vi möter också språkhjälten Poff som lär ut olika tecken på varje uppslag samt i slutet av boken. . ”Nu ska vi prata!”-böckerna har ett tydligt barnperspektiv och behandlar vardagssituationer. De är skrivna av Embla Sue Panova och talpedagogen Jessica Linde samt lekfullt illustrerade av Moa Graaf i klara färger. . Boken rekommenderas varmt till såväl förskolor som familjer med yngre barn eller barn med språkstörningar. Textmässigt passar den för 0-3 år men såväl stora som små tjänar på att lära sig tecken. . För den som vill köpa boken finns länk i stories samt inom kort på bloggen. . Tagga gärna er förskola eller någon med småbarn i en kommentar så fler får chans att lära sig tecken som stöd.
”De bor i tält, det finns ett hål i tältets tak. Hala är hungrig igen. Hon orkar knappt röra sig. Varje dag växer det upp nya vita tält på fältet. Varje dag kommer fler vuxna och barn till platsen. Hala fråga pappa var de kommer ifrån och varför de kommer hit. Han svarar att alla här är rädda för kriget och rädda om varandra.” . I Marjan Svabs och Saga Bergebos ”Stjärnorna ser likadana ut överallt” följer vi Hala, en flicka vars familj en dag tvingas fly från sitt hem. Först söker de tillflykt i skyddsrummet men så småningom blir det för farligt och tillsammans med sina föräldrar beger hon sig av. Via skumpiga lastbilsflak och skvalpiga båtar tar de sig till ett nytt land och så småningom vidare mot ett nytt liv. . Här har vi en bok om flykt ur en 5-årings perspektiv. En bok som knyter ihop trådarna mellan det gamla och det nya livet och som speglar oron över vad som ska ske och längtan tillbaka till hemlandet. Om att komma dit man inte förstår språket men känner tacksamhet över att inga bomber viner. Om att känna samhörighet med nära och kära genom att stjärnhimlen finns där ovanför oss alla. Oavsett var vi befinner oss och oavsett vilka vi är. . Saga Bergebo tilldelades priset för Ung Svensk Form 2019 för bokens illustrationer. De går i en dov färgskala och växlar mellan ljus och mörker. Stundtals är det närbilder växlat med stora landskap och här och var sipprar kriget in med dess stickiga svarta rök.
Har ni gått på teater någon gång med era barn? Här gick vi ofta med vår äldsta, med de två yngsta har vi avvaktat lite men nu är vi igång! En fantastisk upplevelse som jag hoppas alla barn får ta del av någon gång, antingen genom förskola/skola eller med familjen. . I helgen gästspelade Boulevardteatern hos ”Den lilla teatern” i Uppsala. De satte upp en pjäs baserad på en av barnens favoritböcker ”Hugo -Elak, blodtörstig och… jättefarlig?” Om Hugo som blir utslängd från cirkusen och hamnar mitt i skogen bland djur som tror han är ett monster. Själv vill han helst få kompisar, hjälpa till och bjuda på fika. . Föreställningen var en given succé! Finurligt utnyttjad rekvisita, musikinslag, roliga kostymer och inbjudande skådespelarinsatser där ensemblen verkligen fick med sig publiken. Föreställningen rekommenderas varmt om ni får tillfälle att se den och boken av Mia Nilsson passar fint från ca 2 år och uppåt.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänk för Bokus.
”-Ensamhet är något du känner, inte något du är. Kom ihåg det, säger herr Insekt samtidigt som han tar av sig hatten och sätter den på mitt huvud.” . I ”Ensam i Bokstävernas Land” möter vi flickan Elba. En dag hittar hon en karta där hon med alfabetets hjälp ska hitta till Bokstävernas land. Längs vägen stöter hon på både hinder och vänner samtidigt som hon brottas med rädslorna inom sig. . Anna Sylvan och Malin Mighetto är sedan tidigare kända för sina print och tapeter med djurbarn under namnet Mrs Mighetto. De flesta Instagramanvändare lär ha stött på deras bilder i såväl svenska som utländska barnrum. Till varje print som Malin illustrerat har Anna skrivit korta berättelser och karaktärsbeskrivningar och nu har de tagit steget in i bilderboksvärlden. . Här bjuds vi in till en sagovärld fylld av talande djur och märkliga karaktärer. Berättelsen för tankarna till ”Alice i Underlandet” och är stundtals lika besynnerligt märklig och skruvad. Istället för den stressade kaninen får vi här möta herr Insekt som bjuder på såväl juice som en och annan insikt. . Det här är en otroligt vackert illustrerad saga som spänner mellan dröm och verklighet. Om känslan av ensamhet och mod att våga upptäcka världen. . Att man valt alfabetet som ramverk för berättelsen gör att den stundtals haltar en aning, att nästa bokstav måste föra handlingen framåt. Det är visserligen roligt att leta detaljer med samma begynnelsebokstav i illustrationerna men sagan hade blivit ännu bättre om den fått flyga fritt. . En fröjd för ögat som rekommenderas för små och stora drömmare från ca 4 år till såväl läsning som att rama in hänga på väggen. Boken finns att beställa hos Bokus , den säljs inte i vanliga boklådor men hos en del andra webshoppar som du hittar via Mrs Mighettos hemsida. Vill ni norpa ett ex ska ni nog vara snabba, den första upplagan sålde slut på ett dygn! Finns utgiven på svenska och engelska.
Dagens bokpost och snabbtips! Nu finns ”Vems spår?” av Sarah Watson och Emma Jansson i mindre format. Djurspår och upptäckarlust på rim och med myllrande naturillustrationer. Perfekt ryggsäcksstorlek när man ska på utflykt. Passar fint för ca 2-6 år.
Betraktelser från yttre rymden -när våra läggningsrutiner sätts under lupp
”I den här familjen har ingen lust att sova. Hopp i säng, ropar pappa Kiwi. Men det hjälper inte. Han är tvungen att leka flygrussin i flera timmar.” . Två rymdvarelser riktar kikaren mot jorden och studerar en rad märkliga djur. Alla ska de natta sina barn och trots sina olikheter tycks de ha samma rutin. Apan vill att mamman ska sjunga, axolotlen vill läsa sin favoritbok (”God natt på jorden”) och sedan bli omstoppad med täcket. Surikaterna varvar ner tillsammans medan pappa Kiwi lönlöst försöker få sina pigga små nattdjur i säng. Och så har vi människobarnet som också blivit sjungen och läst för, som fått mjölk och gjort kvällsgymnastik. Nu ska väl lilla hjärtesmulan kunna sova? . Med ”God natt på jorden” debuterar finlandssvenska Linda Bondestam som författare och hon gör det med briljans. Som illustratör är hon etablerad sedan många år tillbaka med en rad framgångsrika samarbeten bakom sig, bl.a den prisbelönta ”Djur som ingen sett utom vi” tillsammans med Ulf Stark. . Även här träffar vi på udda, om än verkliga, varelser på jorden. Bondestams dova färgpalett med skarpa kontraster känns igen. I denna nätta bok bjuds barnhanden på strålande interaktion. Bläddringen och sidornas varierade storlek gör att bilden förändras och djuren bäddas ner allteftersom läsningen fortsätter. I studien av de udda djuren framkommer tydligt att vi alla har fler likheter än vi tror. Att somliga visserligen är vakna på natten men då behöver sova på dagen istället. Att såväl kiwipappor som träd och människor vill bli nedbäddade under ett mjukt täcke för att kunna sova gott. . Till alla er som återkommande hör av er och efterfrågar godnattsagor, hädanefter blir detta min stående varma rekommendation. Från ca 2 år och uppåt. . Pssst! Tagga gärna någon som ser ut som ugglorna vid frukostbordet😴
Barbro Lindgren är den författare som i särklass har präglat min barndom mest av alla. Har ni någon författare som ni älskat mer än andra, som barn, tonåring eller vuxen? . Jag läste långt mer av Barbro än av Astrid Lindgren och jag älskade och älskar fortfarande hennes härligt knäppa, underfundiga och intresseväckande karaktärer. Hennes fantasivärldar är som inga andra, allt är tillåtet och allt sker på barnens villkor. Underbart! . Som bebis fick jag ”Max nalle” läst för mig, därefter ”Den vilda bebiresan”, ”Alban -poppmuffa för hundar” och ”Sagan om den lilla farbrorn”. När det var dags för kapitelböcker tog ”Loranga, Masarin och Dartanjang”, ”Lilla Sparvel” och ”Vems lilla mössa flyger”-serien vid. När jag gick på mellanstadiet läste jag så ”Bladen brinner”-serien och flera av hennes diktsamlingar. . När jag själv fick barn konstaterade jag lyckligt att hon skapat den allra ljuvligaste grisen Benny som nu följt oss åt i nästan 10 års tid. Vi har dessutom läst eller sjungit Barbros dikter och hennes söners texter (Bröderna Lindgren) vid barnens namngivningar samt sjungit ”Sagan om råttan” så gott som varje kväll för alla tre barnen. . I fredags var jag och de yngsta barnen på dockteater och såg hennes ”Pompe” och för några år sedan såg vi ”Vems lilla mössa flyger” och ”Loranga” i fantastiska uppsättningar på Orionteatern. . Så ja, Barbro har varit en stor del av mitt liv och jag är otroligt glad att hennes porträtt får pryda vår vägg i Anna Ilebys fantastiskt vackra tolkning❤️ Anna är just nu aktuell med kapitelboken ”Paketlandet” som hon har illustrerat och Cissi Forss skrivit.
”Nu har jag kommit till skogen. Jag älskar skogen för det luktar så gott där. Det luktar kiss och bajs och döda djur.” . En av 2018:s roligaste läsupplevelser bjöd Per Nilsson och Lisen Adbåge på i form av ”Jag hatar kaniner och blommor och barn”. Bilderboken presenterar en högst märklig huvudperson vars åsikter ständigt ifrågasätts av läsaren. Illustrationerna bjuder på gulliga kaniner, tjocka barnkinder och vackra blommor. Ömsom pastelligt och ömsom skogsmurrigt, allt tecknat i barnhöjdsperspektiv. . En kontrastrik och underhållande bok där ”hatet” även innefattar ett och annat undantag. ”Inte alla barn” vore en passande replik på bokens titel. Om jag ska se någon nackdel med boken så är den till stor del uppbyggd kring att läsaren inte vet vem berättaren är. Detta avslöjas dock i slutet och när man väl vet det blir omläsningen inte fullt lika överraskande. Dock fortsätter det finnas många saker att samtala kring. Passar fint från ca 2 år. . En fråga att diskutera med anledning av boken: Vad hatar du/ditt barn?
Känslan av att som barn tvingas åka till den där avlägsna släktingen på kalas. Där det varken finns leksaker eller böcker, där det luktar konstigt och serveras alldeles för svag saft. Där de vuxna pratar över huvudet på barnet som gång på gång undrar när man får åka hem. Den känslan av utanförskap gestaltar Ebba Forslind inkännande i bilderboken ”Fastrarna”. . Berättarjaget ska åka på kalas med mamma, småsyrrorna och mammas kille Björn. Det är Björns gamla mamma som ska firas och det är tråkigt och nästan lite fult där hon bor. Alla bara gullar med småsyrrorna, någon har ritat i den enda boken och alla leksaker är sönder. Men så ropviskar Björns vuxna småsyrror lite tyst från köket. De undrar om de kanske kan få bli fastrar? Vips byts den grå tristessen mot fastrarnas upptåg och färgglada famn. . I likhet med debuten ”Jättejättebråttom” ställer sig Ebba Forslind på barnets sida. Här ges plats åt barnet som inte längre har gulliga små fötter men som ändå vill känna sig liten ibland. Som vuxit ur det barnsliga men ännu inte vuxit i vuxenvärlden. Barnet som gärna vill höra till men inte finner sin plats bland tulpaner och svag saft. . Forslinds färgskala är mild och detaljerna sparsmakade. Sidorna är matta med handskrivet typsnitt i poetisk ton. Boken har ett inbjudande liggande format som lockar små barnhänder till läsning. Med små medel fångas skickligt stämningen genom barnets avslöjande minspel. I illustrationerna kan man skönja kopplingar till Elsa Beskows tre tanter och Farbror Blå. Ett grepp som sätter berättelsen i perspektiv och låter den dåtida ovanliga familjekonstellationen omvandlas till en modern bonusfamilj där Tant Bruns leopardmönster omfamnar såväl barnet som läsaren. . ”Fastrarna” är en pärla och en värdig avslutning på förlaget Urax utgivning av konstnärliga och lekfullt poetiska bilderböcker.
Först ut i tipstorsdag är ingen mindre än Marcus-Gunnar Pettersson, illustratör och författare. Aktuell med ”Modig som ett lejon, pigg som en mört” samt ”Ylvania -de stulna skuggornas tid”. Är du nyfiken på Marcus-Gunnars skapandeprocess och vill se mer av hans illustrationer så finns han på Instagram som @marcusgunnar
Hej! Så otroligt svårt att välja. Särskilt eftersom jag inte kunde bestämma mig för om jag ska blicka tillbaka på när jag var litet barn och välja utefter det, eller enligt vad jag tycker om nu då jag blivit ett större barn. Sen insåg jag att det inte spelar någon roll för det hänger nog ihop!
1. Stora Bilderboken av Gyo Fujikawa, Carlsen 1987 (original 1976). Detta var min storfavorit som barn, och jag tycker att den är lika bra idag. Nu när jag sitter och skriver så inser jag att de böcker jag gillar som bäst är proppade med många olika händelser där innehållet inte behöver hänga ihop. Att varje uppslag kan vara ett eget äventyr eller andrum. Just denna bok är så. Ett uppslag handlar om kurragömma, ett annat om att tänka på andra, ett annat om vad man vill bli när man blir stor. Eller som mitt favorituppslag när alla barnen hoppar i geggamoja. Eller kanske när barnen klättrar och rider på djungeldjur!
2. Giraffen och Pelikanen och Jag av Quentin Blake och Roald Dahl, Tidens Förlag 1987 (org. 1985). Dessa två berättare i kombination fick mig att över huvud taget börja läsa när jag var liten. Jag SLUKADE alla böcker av skaparparet. Kanske för att de hade enligt mig bra humor och fart, fläkt men också mycket värme och fina relationer mellan karaktärerna. I denna bok äger en apa, en giraff och en pelikan ett fönsterputsarbolag som dom kallar SFPD – Steglösa Fönsterputsar-Bolaget. En väldigt rik hertig anställer gänget för att putsa sina hundra fönster!
3. Fullmånesoppa av Alastair Graham, Carlsen 1991. En bok som utspelar sig på ett hotell med enbart bilder. Lite som ett tittskåp. Kocken i köket förvandlas varulv efter att ha smakat på en soppa, spöken på vinden, rymdvarelser som kraschar på taket, en gorilla som rymt från zoo… osv. Jag ÄLSKADE att jämföra mellan bilderna för att se vad som hänt och skulle hända i nästa uppslag. Det är inte enkelt att illustrera rörelse (det är ju stilla bilder), men Alstair Graham har verkligen lyckats.
4. Jag skulle ju även kunna tipsa om böckerna om Pettson och Findus av Sven Nordqvist, de är ju så självklara. Men det gör jag inte. Istället blir det Myggmedlet av Björn F. Rörvik och Per Dybvig, JH Publishers 2007. Kanske har den här samma kärna som jag gillar mellan Quentin och Roalds samarbete. Det handlar om Räven och Griskultingen som ska göra ett myggmedel för att slippa myggorna. Men effekten av medlet blir lite mer än så. Tänk att linjer från en penna kan få människor att skratta! Så svårt att rita slarvigt proffsigt. Minspelet hos dessa två huvudpersoner är fantastiskt.
5. Våldboken av Pernilla Stalfelt, Eriksson & Lindgren 2005. Här också, underbart att man kan förklara allvarliga saker med hjälp utav humor. Fantastiska pratbubblor och beskrivningar och scener. Vi får lära oss vad våld handlar om. Ett fint barn och vuxenperspektiv utan att bli pekpinne.
6. Halsen rapar hjärtat slår – Rim för 0-100 år av Emma AdBåge och Lisen Adbåge, Natur & Kultur 2016. Jag skulle kunna välja sååå många böcker av både Emma och Lisen, men det får inte plats så jag väljer den här som båda har arbetat på tillsammans. Och man märker att dom både tänker lika och även kompletterar varandra med olikheter. Att innehållet har fler lager än vi får se i resultatet. Som att det finns något underförstått. Och jag älskar det. Vers, rim, roliga bilder, allvarliga bilder, enkelt och avancerat, kort och långt, smalt och tjockt. En dynamisk bok som passar perfekt att öppna i mitten, början eller slut. Jag önskar att jag hade varit med i processen av den. För den hade nog inte heller mitten, början eller slut. Min favorit är nog Brevet till José. Hahah!
7. Sen har jag ett skäms-tips. Lite som den där låten man inte vågar erkänna att man lyssnar på. Fast det är inget tips alls, men jag vill ha med den eftersom den får mig att tänka på att uppleva. Det är ingen särskilt bra bok, den sitter bara så djupt i mig. ”Kalle Ankas otroliga äventyr” – En av många i den massproducerade Disneyserien. Postorderbokklubbarna. Minns ni dom? Finns dom kvar? Denna väljer jag för att när jag läser den, så blir det så mycket. När jag tittar på bilderna så blir jag övertygad om vad läsning handlar om – att uppleva! ALLA sinnen triggas. Uppslagen, färgerna, formerna, kompositionerna är inte bara gestaltning eller berättande i bild. De blir på riktigt. Den har övergått till en bred känsla, som ett minne från en verklig plats. Så på riktigt att jag till och med kan känna smaker eller ytor, material, ljud! I en scen i boken hamnar Kalle Anka i en grotta. Stenytan och rummet har till och med fått en temperatur, ett eko och färgerna har blivit dammigt ljus! Och detta av BILD? What?? Så känns bilderna än idag, kanske till och med ännu tydligare. Känner ni igen det här eller är det bara jag? Så sjukt! Det får mig iallafall att känna att det jag jobbar med har substans. Tack för att jag fick vara med och skriva lite om böcker från mitt liv. Ha en fin dag allihopa!
Övriga tips:
”Hålet” av Öyvind Torseter, Daidalos 2013 (original 2012)
”Det är inte min hatt” av Jon Klassen, Hippo Bokförlag 2012
”Stackars Pettson” av Sven Nordqvist, Opal 1991
”Pettson får julbesök” av Sven Nordqvist, Opal 1992
”The Adventures of Pinocchio” av Carlo Collodi och Roberto Innocenti, Creative Edition 2005 (original 1985)
”Dom som bestämmer” av Lisen Adbåge, Bonnier Carlsen 2018
”Gropen” av Emma AdBåge, Rabén & Sjögren 2018
”Dödboken” av Pernilla Stalfelt, Eriksson och Lindgren 2005
”Vem hämtar vem?” av Siri Ahmed Backström och Karin Cyrén, Lilla Piratförlaget 2014
