”Vasilis hade en godisaffär vid Bråkmakargatan, och så här strax före påsk hade han väl butiken full med påskägg, trodde Lotta. Vem vet, påskharen köpte kanske sina ägg hos honom?”
Det är påsk på Bråkmakargatan och Lotta väntar på att Jonas och Mia-Maria ska komma hem från kalaset så de kan gå påskkärring någon gång. Men de kommer ju aldrig. Hon hinner hjälpa både mamma och tant Berg och dessutom leta bra gömställen för påskägg i trädgården. Hon bestämmer sig för att hälsa på Vasilis i godisaffären medan hon väntar.
”Visst är Lotta en glad unge” är skriven av Astrid Lindgren och vackert illustrerad av Ilon Wikland. Här hemma älskar vi Lotta, både som bok och film. Lagom när äldstas kärlek gått vidare till andra karaktärer var det dags för mellerstas och sedan lär det bli dags för minsta. Tur då att även vi vuxna älskar henne! Lottaböckerna har lite längre text men passar för vår tålmodiga 2,5-åring och annars från ca 3 och uppåt. Svep åt sidan för fler bilder där ni ser textmängden.
Glad påsk önskar vi alla följare, hoppas att solen skiner på er och att ni får något i påskäggen. Påskgodis, jultomtar eller marsipangrisar kanske?
”Han sade inte ett ord, bara höll fram ringen. Sofias blickar föll på den. Och med ens var det som om hon alltid hade önskat dig just den ringen och inte förstått detta. Hon greps av ett häftigt begär efter den. Albert såg det.”
En av mina högläsningsfavoriter från barndomen är antologin ”Sagorna” av Astrid Lindgren. Här ingår alla sagorna från ”Nils Karlsson Pyssling” och ”Sunnanäng” samt ”Draken med de röda ögonen” och dessutom några kapitel ur ”Bröderna Lejonhjärta”, ”Karlsson på taket flyger igen” samt ”Mio min Mio”.
”Pappa kanske kommer och leker med dej när han har vilat sej lite.”
En av de absoluta favoriterna från min egen barndom är berättelserna om Bella och Gustav. Så kul att Eva Eriksson både skrivit och illustrerat dessa härliga böcker med hög igenkänningsfaktor för de allra flesta förskolebarn med småsyskon. Den här samlingsvolymen rymmer alla fyra böckerna:
”Den kvällen när Max hade tagit på sig sin vargdräkt levde han bus…”
Loella bor i ett litet torp mitt ute i skogen med sina småsyskon. Mamma jobbar på sjön och skriver sällan, pappa har ingen sett till sedan Loella var liten. Men Loella är van att klara sig själv, hon får lite hjälp av snälla tant Adina och så har hon ju sin människoskrämma, Pappa Pellerin.
”Det är bara med hjärtat du verkligen kan se. Det viktigaste är osynligt för ögonen.”
Nästan så jag trodde att herr Tumnus skulle dyka upp i vår trädgård den där morgonen…
Det här var den första Sven Nordqvist-boken jag fick som barn. Helt hänförd kunde jag sitta i timmar och titta på alla detaljer, alla små figurer o saker som gömts överallt. Fascinerar lika mycket nu som då. ”Hattjakten” handlar om en grinig gammal gubbe som en dag tappar bort sin hatt, hatten som han alltid har på sig. Han ger sig ut för att leta men istället för att hitta hatten dyker alla möjliga saker upp, saker han tycker sig ha sett förut. Minnen som länge varit borta kommer tillbaka och påminner honom om stunder i livet då han varit lycklig.