Salen -författarintervju med Nina och Willem Källmodin

Intervjun är ett betalt uppdrag för Bonnier Carlsen. Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris.

Idag (28/12) släpps ”Salen”, en klassisk spökhistoria i skolmiljö för 9-12 år. Nina och Willem Källmodins spännande berättelse kom på andra plats i Bonnier Carlsens stora manustävling och arbetet med uppföljare är redan i full gång. Inför boksläppet fick jag mig en pratstund med debutanterna (Nina har blivit utgiven förut men det här är den första gemensamma boken med sonen Willem, 12 år).

Foto: Emelie Langer

Jag är nyfiken, hur kom det sig att ni började skriva tillsammans?

Vi hade faktiskt aldrig haft en tanke på det tidigare men så upptäckte vi ett hål i en vägg på Willems skola. Det visade sig finnas ett dolt utrymme bakom och när vi började fantisera tillsammans om vad som skulle kunna finnas där hade vi så mycket idéer att det till slut kändes som att det skulle räcka till en bok. Och det gjorde det ju!

Hur har er arbetsprocess sett ut? Vem gör vad? 

Vi började med själva idén och alla karaktärer, miljöer och så vidare. Vår fantasi går igång på ungefär samma saker och då är vi som två idésprutor. I det stadiet pratade vi väldigt mycket och bollade olika tankar och idéer. Efter ett tag, när vi hade kommit på grunderna till historien, så började vi skriva.

Willem: Mamma skrev några kapitel och läste upp dem för mig, sedan ändrade vi tillsammans tills vi båda var nöjda.

Vilka för-/nackdelar ser ni med att skriva tillsammans?

Willem: Fördelen är att det är väldigt enkelt att komma på idéer när man är två. Och att vi ofta har samma idéer och tänker likadant. Vi kan inte direkt komma på några nackdelar. Vi har väldigt roligt när vi hittar på historier tillsammans.

Nina: Jag håller med Willem, vi spånar otroligt bra tillsammans och skapar berättelser i vår gemensamma fantasi. Det hade aldrig blivit samma eller lika bra historier på egen hand.

Berätta mer om hur ni fick idén till ”Salen”.

 Willem: Allt började med att vi hittade ett hål i väggen på min skola med ett dolt utrymme bakom. Mamma jobbar som skolbibliotekarie där, och vi pratade om det när vi kom hem. Vi började fantisera om vad som skulle kunna finnas i ett gömt rum på en skola, och det var så vi kom på idén. Vi bestämde oss för att skriva en historia där några elever upptäcker en dold skolsal.

Nina: Från början hade vi ingen bestämd tanke om vad som skulle finnas i salen. Vi började skriva och fantiserade fram det allt eftersom. Däremot hade vi redan från början en tydlig bild av våra huvudkaraktärer Lo, Johanna och Harry och var väldigt eniga om vad de hade för egenskaper.

Har några av era huvudkaraktärer fått låna några egenskaper av er?

Nina: Jag tycker nog att Harry har en del drag av både mig och Willem. Harry älskar böcker och gillar att lära sig nya saker. Och har ganska lätt för det.

Willem: Vi har nog lånat drag från olika personer, fast inte så att vi skriver om någon som finns på riktigt.

Hur lång tid har det tagit från idé till färdig bok?

Vi fick idén i början av 2019 och hade ett färdigt råmanus, alltså ett allra första utkast, klart i april samma år. Nu släpps boken precis i sista sekunden av 2020, så totalt två år från det att vi började tills den finns som färdig bok.

Foto: Emelie Langer

Varför valde ni att skicka in manuset till Bonnier Carlsens tävling?

Tävlingen utlystes våren 2019, precis när vi hade fått ihop det första utkastet till ”Salen”. Så det var väldigt bra tajming med tanke på att de eftersökte barnboksmanus för åldern 7-12 och vi precis hade skrivit vår första historia riktad till 9-12 år. Tävlingen blev också en morot för att redigera och putsa till manuset så att det blev färdigt att skicka in till förlag. Vi tyckte det skulle vara roligt att testa och se hur vår historia stod sig i konkurrensen.

Vad har det inneburit för er att ni kom på andra plats?

Willem: Väldigt mycket. Vi har fått veta att det finns personer som gillar boken, det känns som en bekräftelse på att vi skrivit en bra historia.

Nina: Det är en fantastisk möjlighet att nå ut med historien och våra karaktärer som vi tycker så mycket om. Tack vare det kommer det att bli två böcker till om Lo, Johanna och Harry. Vi kunde inte riktigt släppa taget om dem efter ”Salen”.

Vem tror ni kommer gilla att läsa ”Salen”?

De som gillar skräckisar och att bli lite lagom skrämda. Samtidigt har vi fått veta från juryarbetet att även de som i vanliga fall inte läser spökhistorier gillade den här berättelsen. Man kommer nära karaktärerna, får följa deras liv på mellanstadiet och känner med dem. Så egentligen alla som vill läsa en berättelse med mycket driv i och karaktärer som man lätt tar till sitt hjärta.

Foto: Emelie Langer

Vad gör ni när ni inte skriver böcker tillsammans?

Willem: Jag går i skolan och oftast när jag är hemma brukar jag läsa eller spela med kompisar.

Nina: Vi läser mycket båda två och eftersom jag också jobbar som skolbibliotekarie läser jag mycket barn- och ungdomsböcker till arbetet. Vi tipsar gärna varandra om böcker som vi tror att den andra kan gilla.

Hur har coronaåret påverkat er? 

Willem: Det har inte påverkat oss så mycket, det enda är väl att vi inte får ett riktigt boksläpp. Jag träffar inte kompisar lika mycket fysiskt, mer över nätet. Men eftersom jag går i sexan har jag haft skola som vanligt.

Nina: I jämförelse med många andra har vi påverkats ganska lite i vårt liv. Jag har jobbat som vanligt i skolbiblioteket, eftersom de inte har stängt i skrivande stund. Det som påverkar mest tycker jag är att inte få träffa personer i riskgrupp i den närmaste kretsen, även om vi kunnat ses utomhus litegrann. Julen är förstås helt annorlunda, vi brukar samlas ett stort gäng av familjen hemma hos barnens mormor och morfar, men det går inte 2020.

Har ni några skrivtips för den som vill skriva en bra spökhistoria?

Använd klassiska ingredienser som lampor som slocknar, dörrar som stängs av sig själva, mörka skuggor. Det är något med det som får oss att rysa! Att hela tiden skapa cliffhangers är också effektivt, så att läsaren hela tiden vill läsa vidare och se hur det går.

Foto: Emelie Langer

Vill ni dela med er av några boktips ni tycker andra borde läsa?

Nina: Karin Alfredssons böcker om Vajlett och Rut är fantastiska tycker jag, om homosexualitet i en djupt religiös by i mitten av förra seklet, men också om så mycket annat. En blick tillbaka i tiden.

Willem: Glasbarnen är väldigt bra, av Kristina Ohlsson. Har man inte läst Rum 213 av Ingelin Angerborn ska man definitivt göra det också.

Vilka förhoppningar har ni på 2021?

Willem: Att vi ska börja skriva på fler bokidéer vi har, att det går bra för Salen och för uppföljarna som släpps under höst och vinter 2021.

Nina: Att många ska gilla Salen, förstås! Men också att Corona-vaccinet ska göra så att vi äntligen kan träffa dem vi knappt sett under 2020.

Tack för att ni tog er tid att svara. Stort lycka till nu med lanseringen!

Salen finns bl.a. att beställa här hos Adlibris.

Lucka 19: Intervju med Anna James

Boktips och författarintervju. Tilly och bokvandrarna av Anna James.

Intervjun är ett betalt samarbete på uppdrag av Harper Collins. Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar till Bokus och Adlibris.

Tilly är uppvuxen med sin mormor och morfar och bor vägg i vägg med familjens bokhandel. Hon älskar att läsa och är väl medveten om böckers magiska kraft då de kan få en att resa i nya världar, sätta sig in i andra människors liv och uppleva de mest fantastiska saker. Att det skulle finnas något som kallas för bokvandrare har hon dock aldrig hört talas om, tills hon en dag på höstlovet möter Anne på Grönkulla i bokhandeln. Plötsligt är hon själv indragen i ett storslaget äventyr bland älskade bokkaraktärer. 

”Den magiska bokhandeln -Tilly och bokvandrarna” av Anna James är första delen i serien om den magiska bokhandeln och Helena Dahlgren står för den eminenta översättningen till svenska. I samband med min julkalender på @barnensboktips fick jag möjlighet att intervjua Anna James om bokvandrande, YouTube-program och vad hon och Tilly önskar sig i julklapp.

Vad drömde du om som barn?

Jag hade många drömmar som barn, ofta baserade på vad jag läste för stunden! Jag insåg att jag gärna ville jobba med böcker eller ord i någon form men fick inte särskilt mycket yrkesvägledning i skolan och var inte bekant med vilka jobb som kunde tänkas finnas. Det var först när jag läste på universitetet som jag bestämde mig för att bli bibliotekarie vilket var mitt jobb innan jag bytte till journalistik och skrivande. 

Varför blev du författare?

Ärligt talat så blev jag författare för att jag hade en idé till en berättelse snarare än att det var någon slags framtidsplan från min sida. Som journalist älskade jag att skriva om och tipsa om andra människors böcker och det var först när jag fick idén till ”Den magiska bokhandeln”-serien som jag på allvar övervägde att försöka bli en utgiven författare. 

Personligen älskar jag ”Tilly och bokvandrarna”, särskilt som jag jobbar både i barnbokhandel och på bibliotek (inte fullt så magiskt som i din bok men ändå…). Varifrån fick du inspiration till boken?

Tack så mycket! Inspirationen fick jag delvis från min bakgrund som skolbibliotekarie och delvis från mina egna tankar och funderingar kring hur det skulle vara att få möta sina favoritkaraktärer. En annan del kommer från relationen jag hade med min morfar som barn vilket inspirerade till Tilly och hennes morfar. Så lite varstans ifrån!

Du driver ”The Bookwanderers club” på YouTube, kan du berätta lite mer om det?

Jag har min bakgrund i journalistiken och gör fortfarande en del författarintervjuer i boklådor och på litteraturfestivaler här i Storbritannien, vilket jag älskar. När vi gick in i vår första lockdown ville jag försöka göra något som kunde stötta och vara till hjälp för föräldrar med barn som var hemma hela dagarna och samtidigt möjliggöra för författare att få prata om sina nya böcker när alla turnéer och event avbokats och boklådor stängdes. Därför föddes ”The Bookwanderers Club” på YouTube där jag intervjuar författare om deras aktuella böcker. Dessutom kommer de med användbara skrivtips och uppmaningar för barn och lärare och tipsar om sina favoritboklådor. 

Hittills finns den första delen av ”Den magiska bokhandeln” översatt till svenska men det finns två till på engelska. Kommer det ännu fler böcker i serien eller är du klar med Tilly nu?

Faktum är att jag jobbar på en fjärde bok just nu och planen är att det ska bli sex böcker totalt! Men även om Tilly fortfarande är med i den fjärde så kommer berättelsen att röra sig en bit bort från henne och fokusera på några nya karaktärer. På så vis kan jag utforska flera element i bokvandrarnas värld. 

Om du vore Tilly, vilken bok skulle du dyka in i?

Det här fortsätter att vara en väldigt svår fråga för mig men jag tror att det ändå måste bli Anne på Grönkulla. Det var den boken som väckte idén om bokvandring och jag skulle älska att få prata med Anne mer än någon annan bokkaraktär jag kan komma på. Att det inte är en farlig bok känns som ett plus!

Jag förstod av ditt tack i boken att du gärna hade inkluderat Lyra från Philip Pullmans böcker. Finns det fler böcker som du behövde utelämna?

Så många! Särskilt böcker som jag ser som klassiker men där copyrighten ännu inte löpt ut. T.ex. böcker av Enid Blyton, Roald Dahl och Noel Streatfeild. Jag skulle älska att göra lite bokvandrande in i Diana Wynne Jones böcker eftersom hon är min absoluta favoritförfattare men jag tror jag skulle bli lite avskräckt om jag skulle försöka använda hennes karaktärer och berättelser. 

Om du skulle välja en karaktär från vilken bok som helst för att beskriva dig själv, vem skulle det bli?

Två av de karaktärer som påverkat mig mest, även om jag inte är precis som dem, är Anne på Grönkulla och Lyra Belacqua (från Guldkompassen). Lyra lärde mig mycket om att stå upp för vad som är rätt och Annes beslutsamhet kring att vara sig själv och att vara stolt över att vara smart inspirerade mig både som barn och även nu som vuxen. 

Vilka tre böcker skulle du vilja rekommendera alla att läsa (barn eller vuxna)?

Då väljer jag tre barnböcker eftersom alla kan läsa barnböcker! Det skulle troligtvis bli ”Momo eller kampen om tiden” av Michael Ende, ”Anne på Grönkulla” av LM Montgomery och ”Charmed Life” av Diana Wynne Jones. 

Hur har ditt coronaår varit?

Det har naturligtvis varit utmanande på många vis men jag har ändå varit lyckligt lottad som kunnat fortsätta skriva. Jag har också tur som lever tillsammans med min partner och har sluppit vara ensam så det känner jag stor tacksamhet över. 

Vad är det första du ser fram emot att göra när coronasituationen är under kontroll och saker återgår till det ”normala”?

Så många saker! Jag har saknat mina vänner och min familj väldigt mycket, och alla i bokvärlden. Jag längtar efter att få fira författares nya böcker och jag har verkligen saknat att få träffa mina läsare på event och i skolor. 

Hur ser dina närmsta planer ut?

Just nu ska jag påbörja andra vändan med den fjärde boken i ”Den magiska bokhandeln”.

Vad önskar sig Tilly i julklapp? Och vad önskar du dig?

Jag tror svaret blir samma för oss bägge: böcker!

För den som blir nyfiken på Anna James böcker så finns ”Tilly och bokvandrarna” i din lokala bokhandel, hos Bokus och Adlibris. Berättelsen om Tilly är perfekt läsning för den som älskar böcker och magiska äventyr. Att den utspelar sig i en mysig bokhandelsmiljö med tillhörande café gör sitt till för den mysiga stämningen! Sätt boken i händerna på någon som är sisådär 9 eller 39 och bokstavligen vill dras in i böckernas magiska värld!

Lucka 17: Intervju med Sören Olsson

Inlägget är ett betalt samarbete med Bookmark förlag och innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris.

Bakom dagens lucka i julkalendern döljer sig en boktävling (se @barnensboktips ) och en författarintervju med Sören Olsson. De flesta känner nog igen Sören som en av skaparna bakom storsuccéerna Sune och Bert (tillsammans med kusinen Anders Jacobsson) men under sina 36 år som författare har han hunnit skriva över 170 böcker. Jag intervjuar honom med anledning av det senaste tillskottet i bokhögen, ”Luna och superkraften -Upptäckten” som han skrivit tillsammans med Leif Eriksson och Martin Svensson. Illustrerat har Andrea Femerstrand gjort.

Hej Sören! Du är ju aktuell med den första boken om Luna. Berätta, vem är hon?

Luna är en tjej som är nio år och som bor i en litet samhälle som heter Lilla Vargudden. Hon bor med sina föräldrar och sina två yngre tvillingbröder. Luna känner sig inte riktigt sedd. Ingen lyssnar på henne. Hon har ingen nära vän och hon känner sig ganska ensam. En kväll när allt känns riktigt tråkigt, så går hon ner till den lilla sjön som ligger när hennes hus och när hon stoppar fingrarna i mångatan som speglas i vattnet så händer det nåt magiskt. Hon drabbas av en superkraft!

Illustration: Andrea Femerstrand

Vem tänker du ska läsa Luna och varför?

Jag tror att Luna kan passa för både killar och tjejer, allra bäst kanske för åldrarna 6-9 år. En sak som jag tror är viktigt är att även föräldrarna som läser med sina barn ska ha en behållning av boken. Det känns bra om boken kan inspirera både barn och föräldrar.

Ni är ju tre författare och en illustratör som har skrivit boken tillsammans, hur kommer det sig att det blev just ni och hur ser ert samarbete ut?

Det började med att Martin och Leif kontaktade mig och frågade om vi skulle skriva en bok ihop. Sen träffades vi och tog en fika – det kändes genast som ett kul samarbete. Vi delar upp manuset och skriver varsitt avsnitt, därefter roterar vi manuset så att alla får vara med och ändra och förbättra varandras texter. Det är ett kul sätt att samarbeta!

Fotograf: Sevda Svensson

De allra flesta böcker du gett ut har du skrivit tillsammans med andra författare, vilka för- respektive nackdelar ser du med att skriva ihop med andra?

Det allra viktigaste är att man inte lägger in någon prestige i samarbetet. Man får inte anse sig själv vara viktigare än resultatet. Mina idéer kanske inte är de bästa -då ska de inte vara med men om de är bättre än någon annans så ska de vara med. För slutmålet är alltid det samma. Att boken ska bli så bra som möjligt. Jag tycker att det är väldigt roligt med samarbeten! Men det är även kul att skriva sina helt egna historier också, utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Fördelarna är att det är roligt, det går snabbt att skriva och att man kan bolla idéer på ett kreativt sätt. Nackdelen är väl att man ska dela på intäkterna.

Du har varit otroligt produktiv under dina 36 år som verksam författare och skrivit fler än 170 böcker. Hur hinner du skriva så mycket och finns det något kvar att skriva om?

Jag har haft det här som mitt yrke sedan 1986 men vi började göra radioprogram redan 1983. De första åren var det inte möjligt att kunna leva på författandet men att skriva mycket är inga problem. Det är ju det jag gör! Faktum är att om det bara fanns utrymme hos bokförlagen så skulle jag kunna skriva 10-15 böcker om året. Jag skriver snabbt och det är enligt mig världens roligaste jobb! Att hitta ämnen att skriva om är inte heller nåt problem. Världen är full av saker, företeelser och situationer som känns inspirerande och den förändras hela tiden. Det kommer ständigt nya saker som är viktiga och angelägna. 

Jag har en hel låda med anteckningsböcker med idéer som jag ännu inte har skrivit färdigt. Så om jag inte skulle få en ny idé från och med i dag så skulle jag ändå ha att göra i många år framöver med alla mina gamla idéer. 

Vem av alla karaktärer som du har skrivit om genom åren är mest lik dig själv?

Jag skulle säga att det finns mycket av både mig och Anders i Sune och Bert. Vi har alltid använt oss av en inre spegel där vi speglar våra egna inre barns tankar och känslor. Det har varit viktigt för oss att kunna minnas hur det kändes att vara 10 år och kvittrande förälskad eller 13 år och känna hur hormonerna far runt i hela kroppen. Det jag skriver om är ofta kopplat till känslor och känslor är tidlösa. Det är ingen skillnad på att vara kvittrande förälskad i dag eller när jag var ung, eller när min mormor och morfar var unga för den delen. Tiden ändrar många andra saker men känslorna är tidlösa.

Vad har framgångarna med Sune och Bert betytt för dig?

Det är lite overkligt. Det har inneburit att både jag och Anders har kunnat livnära oss på att vara författare på heltid. Jag är konstant tacksam över att så många barn tycker om våra berättelser. Framgångarna har aldrig varit nåt som vi tagit för givet. Vi är lika överraskade som alla andra av att berättelserna har levt kvar och fått så många unga att börja läsa böcker. Det är helt fantastiskt!

Vi är nog många som kan citera stora delar av julkalendern ”Sunes jul” utantill. Några flitigt förekommande citat här hemma är t.ex. ”-Ta lax, det är dyrt…eller jag menar gott!” och ”-Älskling, i år tar jag knäcken! -På oss alla…” Brukar folk komma fram till dig på stan och citera något från Sune eller Bert? Har du något eget favoritcitat eller har du tröttnat?

Sunes Jul bygger väldigt mycket på min och Anders egen uppväxt. Många av händelserna är direkt tagna från vår egen barndom så det är svårt att lyfta fram nåt särskilt citat. Jag är stolt över att Sunes Jul lever kvar i så många människors liv och att nya generationer hittar till Sune genom den snart 30 år gamla TV -serien. Det känns märkligt att unga vuxna som inte ens var födda när vi gjorde kalendern har den som sin favorit av alla SVT:s julkalendrar. Det är förunderligt!

Hur förhåller du dig till den kritik som du och Anders Jakobsson fått på senare år för era böcker om Bert?

När vi skrev första boken om Bert (Berts Dagbok 1986) så var världen annorlunda. Vi skrev en hel radioserie 1989 med ”Berts Betraktelser”. En del av vad vi skrev då var relevant för hur unga betedde sig på den tiden. I dag har det förändrats en del så därför har vi uppdaterat böckerna. Det gör vi löpande hela tiden med ALLA våra böcker. Både Sune och Bert och Håkan Bråkan, Tuva-Lisa osv, osv. En del uttryck som vi använde 1989 känns i dag mossiga och daterade, därför vill vi skriva om. Tanken är att det ska kännas som om händelserna utspelas i dagens samhälle. Så vi skriver INTE om för att vi blivit kritiserade, inte alls. Vi skriver om för att det ska kännas nutida, så att våra karaktärer ska kännas aktuella för dagens unga. Vi kommer aldrig att skriva berättelser där unga människor bara beter sig så ”som man borde göra”. Det är jätteviktigt att folk gör fel, uttrycker sig fel, är dumma i huvudet och pinsamma på olika sätt. Det viktiga som vi tagit till oss är konsekvenserna av ett handlande som kanske inte är helt okej. Där kanske vi fallerade ibland i vissa berättelser men det kan vi ju åtgärda när vi reviderar böckerna. Men som sagt – ett idiotiskt beteende måste ändå få finnas kvar för så gör vi människor. Ibland gör vi fel. Om man aldrig gör fel, så kan man inte lära sig nånting nytt. 

Ville du bli författare när du blev stor eller vad drömde du om som barn?

Jag ville bli lejon. När jag fick höra av min kusin (som är verklighetens Håkan Bråkan) att det inte är kill-lejon som jagar – utan tjej-lejon, så blev jag så besviken att jag lade ner den karriären. Sen ville jag bli rockstjärna, mest för att de verkade ha så mycket tjejer. Jag ville också stå och skaka på benet och sjunga ”Yeah! Yeah!” och få en massa skrikande fans efter mig. Det verkade vara ett bra jobb… Genom musiken kom jag in och började skriva. Först låttexter till min musik och sedan texter för att det var roligt med ord. 

Vilken/vilka favoritbok/böcker hade du som barn/tonåring?

Jag tyckte om Barbro Lindgrens böcker och jag älskade Beppe Volgers ”En Kos Dagbok”.

Vilka favoriter har du upptäckt som förälder när du läst med dina barn?

Jag återupptäckte vilken fantastisk berättare Astrid Lindgren var. Det kändes kul att få tillbaka de sagorna i vuxen ålder. 

Har du något råd till föräldrar eller pedagoger som vill inspirera barn till att börja läsa/läsa mer?

För det första – var en förebild själv! En läsande förälder har lättare att inspirera och motivera ett barn att också läsa böcker. För det andra – läs högt för barnen. En sagostund på kvällarna med böcker som är kul både för barnet och föräldern är nåt alldeles fantastiskt. Det är både en stund av gemenskap och en stund av att tillsammans befinna sig i sagornas värld. Högläsning – eller ljudboksläsande är en bra ingång till ett eget läsande tror jag. Där känns det viktigt att det är berättelser som barnen själv tycker är roliga, intressanta och spännande. Inte ett läsande som nödvändigtvis bockar av ”viktiga böcker” i ett barns litterära kanon.

Slutligen, vad önskar du och Luna er i julklapp?

Förutom fred på joden och ett snabbt slut på Corona-pandemin så önskar jag mig en fin anteckningsbok. Och kanske en rolig vägskylt. Luna önskar sig nog en riktigt fin nära vän att dela alla sina tankar och funderingar med men innerst inne så finns det en särskild person som hon skulle vilja bli mer nära vän med… På önskelistan som hon ger sina föräldrar står det:

-En Dagbok

-Nya skor

-Hörselskydd 

Den första boken om Luna finns bl.a. att beställa här hos Adlibris.

Lucka 1: Intervju med Frans och Karin Erlandsson

Karin Erlandsson är en författare som fascinerat mig sedan jag hörde talas om ”Pärlfiskaren” för första gången. Efter bara några meningar var jag fast i det vackra språket, äventyret och de ljuvliga miljöbeskrivningarna. Hon är mer produktiv än de flesta och i höst aktuell både med ”Nattexpressen” och ”Myter och fakta om pärlornas ursprung”, den senare tillsammans med sonen Frans och illustratören Ludwig Sandbacka. Jag hade det stora nöjet att få intervjua Frans och Karin om deras gemensamma bokprojekt, favoritpärlor och drömmen om en fyr.

Fotograf: Marcus Boman

Frans, du ligger ju bakom namnen på djur och växter i Legenden om ögonstenen. Var hittade du inspiration? Roshajar och pussansillar, allt låter så vackert!

– Oftast när jag hittar på ett namn så tar jag inspiration från namn som redan finns, som till exempel haj eller sill. När jag hittade på alla namn till Legenden om ögonstenen gick det till så att mamma skrev en lista med namn som behövdes, gav listan till mig och jag hittade på namnen. Av alla djur och växter som jag har kommit på är min absoluta favorit Timmermannens längtan, en blomma som ser ut som en dansande flicka.

Kan du berätta lite om hur ni har jobbat ihop med ”Myter och fakta om pärlornas ursprung”?

– Först bestämde vi tillsammans vilka djur och växter som skulle vara med i boken, sedan satte jag mig och skrev faktatexter om dem. Man kan säga att mamma har stått för myterna, jag för faktadelarna och sedan har illustratören Ludwig Sandbacka sett till att det vi hittat på ser snyggt ut.

Hur kändes det att se den färdiga boken för första gången?

– Det var en otroligt häftig känsla att få hålla i någonting man själv har skapat.

Vilken är din favoritpärla och varför?

– Jag vet inte om jag har någon speciell favorit, men jag gillar de pärlor som har en lite lila nyans. 

Vem tycker du ska läsa boken?

– Alla. Men jag skulle nog i första hand rekommendera dem för barn och ungdomar som har läst och tyckt om Legenden om ögonstenen-serien.

Fotograf: Marcus Boman

Känner du dig färdig nu eller är du sugen på att skriva mer efter det här projektet?

– Jag känner mig långt ifrån färdig och det kommer nog att komma mer. 

Har du något bra tips till den som vill börja skriva?

– Skriv så mycket du kan och så ofta du hinner. Skriv ner alla bra idéer du får så att du inte glömmer bort dem. 

Vad gör du när du inte skriver böcker?

– Gör läxor eller skriver andra saker, t.ex. dikter.

Avslutningsvis, vill du tipsa om någon bok du själv tycker om?

– Jag har många böcker som jag tycker mycket om och som jag gärna rekommenderar, en gammal favorit är “Odd och frostjättarna” av Neil Gaiman.

Fotograf: Marcus Boman

Karin, du har tidigare skrivit skönlitterära böcker för både vuxna och barn. Finns det något du inte skulle kunna tänka dig att skriva? Någon genre eller om något visst ämne?

– Egentligen inte, men jag har märkt att jag har enklare att skriva om sådant som jag känt. Sorg har jag känt, så det kan jag skriva om, och längtan och ensamhet och rädsla. Men så skulle jag skriva om olycklig kärlek och där tog det stopp. Jag har varit tillsammans med samma man sedan jag var femton, och har aldrig upplevt riktigt riktigt ledsam kärlek. Jag hoppas förstås att jag aldrig kommer att lära mig skriva om just det.

Vad är sig likt och vad skiljer sig åt när du skriver för barn respektive vuxna?

– Allt är egentligen likt. Barn klarar utmärkt väl av svår tematik och stora känslor, så jag håller inte tillbaka på något sätt. Som läsare gör jag ingen skillnad på barnlitteratur och vuxenlitteratur, jag tänker att det mer är fråga för marknadsavdelningar och bibliotekarier. Så när jag skriver böcker finns det inte heller någon skillnad, en bra bok är alltid en bra bok. Men … sexscener skulle jag inte skriva in i barnböcker. Det är det enda.

Varifrån kom idén till Legenden om ögonstenen-sviten?

– Mitt finlandssvenska förlag Schildts & Söderströms arrangerade en barnbokstävling med temat ”Berättelsen är bäst!”. Jag tror verkligen på berättelsen, den där som griper tag i en och får verkligheten att förskjutas. Jag hade inte skrivit för barn förut, men tänkte att jag skulle försöka. Så vann jag hela tävlingen och blev så glad att jag belönade mig själv med att skriva tre delar till i serien. 

I vilken av regionerna skulle du själv vilja bo och varför?

– Det bästa som finns är att simma och dyka som man gör i södra regionen, och jag älskar skogen som finns i norra regionen. Och så klättrar jag, som man gör i östra regionen, och är uppväxt bland leriga fält som de i västra regionen. Jag kan inte bestämma mig, men kanske ändå södra. 

Legenden om ögonstenen har vunnit och nominerats till flera prestigefyllda litteraturpriser. Hur påverkas du som författare av nomineringar och priser?

– Framgång är svårt att hantera. Tänk om jag plötsligt tror att jag skriver bra? Hur ska jag då övertala mig att redigera ännu ett varv, och ännu? Men besvikelser är också knepiga, hopp som slår fel tar mycket energi och ledsenhet. Jag försöker helt enkelt hålla allt sådant ifrån mig och fokusera på skrivandet.

Din produktivitet och ditt arbetssätt som du beskriver i ”Alla orden i mig” är helt otroligt och nu har du skrivit 11 böcker på 10 år. Vart ska det sluta?

– Haha, kanske det bara tar slut en dag? Jag skriver snabbt så jag inte ska märka då det händer.

Vad drömde du om att göra eller bli som barn och hur kommer det sig att du blev författare?

– Jag har alltid, alltid drömt om att bli författare. Jag finns inte om jag inte får sätta ord på saker. Jag jobbade som journalist i många år, det var bra, då lärde jag mig skriva framför allt dialoger. Allt som har med skrivandet att göra är helt enkelt det roligaste som finns. 

Du som bor på Åland, hur har ditt corona-år sett ut? Har ditt författarskap påverkats? Vad har du gjort för att stå ut?

– På Åland har vi knappt haft någon samhällssmitta, så i höst har vi kunnat leva ganska normalt. Det tuffaste är att inte kunna träffa släktingar. Jag har syskonbarn i Sverige jag inte träffat på snart ett år, och det gör ont. Ändå vet jag att jag hör till den privilegierade gruppen som nästan fick det bättre av att samhället saktade ner, så jag ska vara ganska tyst.

Jag har sett på ditt Instagram att ni bygger en egen fyr. Berätta!

– Fyrar alltså … det mest fascinerande man kan tänka sig. I ”Legenden om ögonstenen” finns en hel massa fyrar, och i ”Myter och fakta om pärlornas ursprung” får man veta mer om var och en (Dristhalvan och Focklan är mina favoriter). Min mans familj har en sommarstuga på norra Åland och vi bygger ut svärföräldrarnas stuga med en fyr på tre våningar. Överst ska mitt arbetsrum finnas! Jag är så pepp inför detta att jag knappt vet hur jag ska behärska mig. Där ska jag sitta och se ner på min omgivning … nej. Jag ska förstås skriva en massa böcker i min fyr.

Och till sist, vill du ge ett boktips till barn och ett till vuxna?

– Jag tycker inte att det finns någon skillnad på barnböcker och vuxenböcker så jag ger några boktips som alla borde läsa. Kanske kan tonåringen och föräldrarna läsa samma böcker och ha en familjär bokcirkel? Läs i så fall Andy Weirs ”Ensam på Mars” (boken är förstås bättre än filmen), Lisa Bjärbos alla böcker men särskilt ”Det är så logiskt alla fattar utom du” (Bjärbo rekommenderas speciellt för dem som tröttnat på fantasy) och Nils Ferlins samlade verk. Dikter är underskattade och lite bortglömda, men just Ferlin skriver begripligt och enkelt om stora känslor (dessutom på rim, och det är ju alltid hemåt).

Intervju med Helena Hedlund -författaren bakom böckerna om Kerstin

Som barn drömde Helena Hedlund om att bli skådespelare. Hon levde i Astrid Lindgrens sagor hela dagarna och lekte att hon var Ronja Rövardotter. Hon följde sin dröm och blev skådespelare men kan numera även titulera sig prisbelönt författare. Under hösten kom den fjärde boken om Kerstin som utspelar sig i väntan på julen (recensionen hittar du här).

Vem är Kerstin? 

Ett ganska krångligt barn med drag av mig själv som barn och nu, mina barn och deras kompisar och andra barn jag mött. Hon har förmågan att försätta sig i konstiga situationer för att hon tänker lite för långt och lite för krångligt. Kerstin är definitivt högkänslig och i varje bok blir det alla möjliga förvecklingar och krångel. Jag dras verkligen till det och berättar gärna historier där det varken är krig, svält eller död men där det istället finns problem som är mänskliga. Såna som man kan skratta åt men när man är mitt i det så är de fruktansvärt jobbiga. Att alla har liksom ett eget krig inom sig, fast man har försatt sig i det själv. Man lever i ett bra land och med en fin familj och ändå kan det vara skitjobbigt.

Illustration: Katarina Strömgård

Hur började du skriva?

Det började med teaterpjäser. Jag ville inte bara skådespela andra människors ord utan också få hitta på och bestämma själv. Det var en jättehäftig upplevelse att få skriva en pjäs där någon annan sa det jag ville säga. Sedan var jag arbetslös en period och kom på att jag ville skriva en bok som skulle passa för mina barn. Jag funderade och skrev i några veckor och så blev ”Det fina med Kerstin” till. När jag skrivit den första kom den andra boken, ”Att vara Kerstin”, av bara farten. Då visste jag ju hur Kerstin tänkte, hur Gunnar skulle svara på en fråga och hur de skulle reagera eftersom jag hade lärt känna dem.

Jag har ingen utbildning i skrivande men har lärt mig massor av mitt skådespelande, att känna hur jag själv vill prata på scenen. På teatern experimenterar man alltid med former och jag lär mig tänka på nya sätt. Det hade jag stor nytta av när jag skulle skriva boken.

Illustration: Katarina Strömgård

Drömde du om att bli författare?

Nej, jag ville bli skådespelare. Men jag älskade att läsa och leka Astrid Lindgrens sagor, särskilt de som handlar om ”gammeltiden”, fattigfolk och såna som har det svårt. Rikemansbarnen och prinsessorna var jag inte så intresserad av. Jag levde nästan mer i Astrids sagor än i det verkliga livet. Det märkte jag när jag hälsade på min gamla pappa nyligen. När jag såg mig omkring på gården så såg jag den ur Ronjas ögon, jag såg Helvetesgapet och skogen. Jag VAR Ronja som barn, satt ofta uppflugen i ett träd och kraxade som vildvittror. Jag fick till och med säckvävskläder så jag kunde se ut som Ronja. Dessutom är vi födda på samma dag, den 14e november, så jag såg det som ett tecken på att vi var samma person. Jag lyssnade så mycket på kassettbandet (som ljudbok fast på 80-talet) att jag kunde hela texten utantill.

Mina föräldrar läste mycket för oss och det är jag väldigt glad för. Jag älskade ju Astrid Lindgren men tyckte även om ”Majken”-böckerna av Margareta Strömstedt, ”Den vita stenen” av Gunnel Linde och Maria Gripes böcker. Nu när jag läser för mina egna barn har jag bland annat upptäckt Barbro Lindgren, Jenny Jägerfeld och Lisa Bjärbo.

Illustration: Katarina Strömgård

Vad har hänt sedan du började skriva om Kerstin? 

Från början var det ju tänkt att bli en trilogi, men både jag och förlaget kände att en årstid – vintern och julen – saknades. Så med avstamp i mina egna barns extremt höga förväntningar på julens perfektion med snö, rätt stämning etc, ville jag skildra Kerstins ganska oroliga decembermånad inför att hennes syskon ska födas. Och parallellt med Kerstins mamma blev jag själv gravid med mitt fjärde barn, en sladdis, så lagom till korrekturläsningen i våras satt jag med min egen nyfödda dotter i famnen. Det var en rolig känsla!

Illustration: Katarina Strömgård

Är du färdig med Kerstin nu?

Jag trodde verkligen det fram tills att den fjärde boken precis hade kommit ut. Jag hade börjat skriva så smått på annat men när min förläggare frågade om jag ändå inte kunde tänka mig att skriva vidare om Kerstin så tog det två sekunder innan jag ropade ja! Så två böcker till om Kerstin blir det – en vårvinterbok och en sensommarbok – jag skriver för fullt just nu. Och så har jag påbörjat två andra bokidéer för ungefär samma åldrar som kommer så småningom.

Illustration: Katarina Strömgård

Vad gör du när du är ledig?

Då vill jag helst vara hemma med mina barn, påta i trädgården och hugga ved. Vi bor i ett gulligt litet torp på landet, ungefär som Kerstin och Gunnar med vildsvin och allt! När Katarina Strömgård fick i uppdrag att illustrera Kerstin-böckerna lyckades hon rita vårt hus nästan exakt som det ser ut trots att hon aldrig varit hemma hos oss. Och Gunnar är så lik min son, det var nästan lite läskigt hur bra det blev. Hennes bilder påminner om Ilon Wiklands och känns som en fin koppling till Ronja.

Paola Persson Peroni -allas vän

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris och Bokus.

Intervju med författaren Emi Guner och illustratören Maja Säfström

Med anledning av den sprillans nya illustrerade kapitelboken ”Paola Persson Peroni -allas vän” passade jag på att ställa några frågor till författaren och illustratören.

Vad tänkte du som barn att du ville bli när du blev stor?

Emi: Först ville jag bli en dansande trädgårdsmästare. Jag skulle dansa från träd till träd med min vattenkanna. Min favoritbok hette ”Blomskötaren”, en underbar bok om en pojke som vaktar alla grannarnas blommor över sommaren. Andra spännande yrken jag kunde tänka mig var marinarkeolog eller bibliotekarie och lite senare ville jag bli skådis, bokformgivare eller författare.

Maja: Jag vet inte riktigt, jag tänkte nog inte att man kunde jobba med att rita iallafall. Jag tänkte mest att det var viktigt att lära sig så mycket som möjligt i skolan och sen skulle resten lösa sig!

Varför blev du författare/illustratör? Gör du något mer förutom det? 

Maja: Jag har alltid varit väldigt fascinerad av personer som kan rita och tänkt att det var en medfödd egenskap. Själv var jag verkligen rätt dålig så jag tänkte att det inte var något för mig men sedan insåg jag att det är något man kan träna upp och då är det ju på något sätt bara upp till en själv. Då fanns det inget stopp! Nuförtiden reagerar jag när folk använder ord som talang, jag tror den idén begränsar så många från att våga satsa och bli riktigt bra på något. 

Emi: Jag blev författare för att jag till slut vågade och fixade att skriva skönlitterärt tack vare mer fri tid och stöd från min man som kunde ta mer försörjningsansvar. Så krasst kan det vara. Jag var flera år över 40 när jag debuterade. Vi missar så många författarskap på grund av ekonomi. Jag är även copywriter och översättare vilket innebär att jag även där får jobba med ord, bokstäver och fritt tänkande.

Vem är Paola Persson Peroni? 

Maja: Hon är en smart tjej som tänker väldigt mycket. Jag tror många kan känna igen sig i henne.

Emi: Paola är jag! En dagdrömmare som älskar ord. Som inte har några problem med att vara själv eller ensam men som samtidigt suktar efter en riktig bästa vän. Med åren har jag släppt iden om en tvillingsjäl och älskar istället att ha massor av olika vänner med egenskaper jag själv inte är i närheten av! Jag vet inte ens hur jag skulle ställa mig till att träffa min exakta motsvarighet. Skulle det inte mer få mig att känna mig…mindre unik? Skulle jag störa mig på att tvillingsjälen hela tiden berättade saker jag redan vet?

Vilka sidor har karaktärerna lånat av dig själv?

Emi: Massor. Paola är en dagdrömmare och delar alla mina intresssen, men även mamman är lik mig med sitt yogande och det aplika intresset för att pilla i barnens hår. 

Maja: Jag har lagt till en del pratbubblor och kommentarer i illustrationerna och där är det väldigt mycket Maja 

Paola har ju ett stort intresse för historia och ords betydelse, vad är det som fascinerar dig?

Emi: Jag tror att det är slumpen! Slumpen att födas just nu och här, fast det funnits människor så länge. Jag älskar att flyga genom seklen och fantisera om hur det hade varit att vara ungefär jag med den här kroppen, ansiktet och hjärnan men i en annan tid och ett annat sammanhang. Ordens betydelse hänger ihop med det eftersom majoriteten av alla ord som formar våra samtal, tankar och känslor är arvegods från människor som levt före oss. Orden är en länk till alla andra människor! Jag tycker ord är så viktiga för ju mer man förstår deras värde, vikt och mening, desto bättre kan man kommunicera sin själs mening till andra. 

Har några av sakerna i boken hänt på riktigt eller är allt fantasi?

Emi: Det mesta har hänt på riktigt men i annan form. Många av incidenterna med Natalie hände i verkligheten, till exempel det där med att det bestämdes vem jag kunde få bli kär i. Men idag är Natalie en av mina absolut närmaste vänner. Jag älskar henne. Ofta, men inte alltid, är det så att de som man har störst problem med är de som är mest lika en själv. Den sorgliga och pinsamma händelsen under filminspelningen hände mig när jag var 11. Jag tänker att det är bra att ha lite dåliga upplevelser i bagaget för när man har andra jobbiga upplevelser kan man tänka ”men jag har ju ändå klarat x, så jag ska nog klara det här också!”

Hur har ert samarbete kring boken sett ut?

Emi: Det har sett mycket bra ut! Jag älskar Maja. Hon har fått läsa texten och så har hon ritat på sitt sätt och det har blivit så mycket bättre med hennes bilder. Min enda input har varit av typen ”-Blommorna ser lite för välmående ut. Så prunkande är de inte hemma hos Paola så vissna till dem lite!”

Maja: Emi har skickat bilder till mig på gulliga barn och ungdomar som hon tänkt sig, mest för inspiration. Hon har gett mig total frihet i det här projektet och massor av komplimanger och hejarop. Det har varit så mysigt!

Du brukar ju vanligtvis rita djur, hur var det att rita människor istället?

Maja: Det var jättesvårt. Jag tycker att det gick ganska bra men jag är fortfarande otroligt dålig på att rita samma person ur olika vinklar. Paola ser verkligen rätt varierande ut i boken om man tittar med ett kritiskt öga. Haha, hoppas folk har överseende med det!

Vem tror du skulle gilla att läsa om Paola?

Emi: Jag vill säga ALLA men jag vet inte. Alla barn som kanske kan fler och mer avancerade ord än omgivningen tror. Det är inte så lätt att vara barn och ha ett stort och underbart ordförråd, en skatt man skulle älska att få använda men ändå inte kan bruka fullt ut eftersom man vet att man direkt skulle uppfattas som lillgammal och eljest. Jag drar mig för att säga eljest nu men det är det absolut bästa ordet för det jag vill förmedla så jag låter det vara så.

Maja: Alla! Jag gillar verkligen inte att ålderskategorisera saker men bokbranschen verkar helt besatta av det. En bra bok är en bra bok! Köp den till din mormor vetja. 

Är det tänkt att bli en serie med fler böcker?

Ja! Tre stycken ska det bli, så håll utkik!

Vilket/vilka tips har du till den som vill börja skriva eller illustrera? 

Emis bästa tips:

-Skriv dagbok, brev och anteckningar

-Läs allt du kommer över, särskilt sådant som inte är skrivet för dig

-Tjuvlyssna

-Passa på att ljuga och överdriva i texten

-Samla på glömda inköpslistor i affären

-Skriv ner vad olika sorters människor har på sig och vad de säger

-Gå på museum och fantisera om vad utställningsföremålen kan ha varit med om

-Ta fram en älsklingsbok och skriv av hela dit favoritkapitel för att försöka förstå rytmen 

-Skriv och skriv om. Stå ut med att det kanske blir dåligt först, det är en del av processen

-Ge inte upp! Man måste skriva ner för att andra ska kunna läsa ens tankar. Skrift är en otrolig mänsklig uppfinning. Otrolig. Den är tillgänglig för vem som helst och man blir bara bättre och bättre på ord ju mer man håller på med dem. 

Majas bästa tips:

Ha alltid med en penna och ett papper- rita varje dag, varje ledig stund! Om det låter jobbigt och det inte är det du mest av allt vill i hela världen då ska du nog inte bli illustratör, då får du hitta något annat som du gillar att göra mer!!!

Var läser du helst?

Emi: Det spelar inte så stor roll, boken är viktigast. En bra bok är en plats i sig. Men jag läser gärna i sängen eller på en filt under ett träd eller brygga. Eller på ett tåg. Jag älskar tåg!

Maja: Med mina barn i en skön soffa! 

Har ni några boktips till sommarlovet, förutom Paola då?

Maja: Allt med systrarna Emma och Lisen Adbåge är ju fantastiskt. Så lyxigt att vara samtida med dem! Köp böcker med  bilder du blir glad av!

Emi: Jag skrev in ganska många boktips i boken och rekommenderar gärna just dem. T.ex. Vibeke Olssons böcker om en slavinna i det gamla Rom, ”Anne Franks dagbok”,  ”Jane, räven och jag” samt ”Boktjuven”. Bra allihop! Själv ska jag läsa nya Hungergames-boken och olika böcker om hundar för vi har en valp hemma. Jag vill läsa ”Humlan Hanssons Hemligheter” och en massa historiska böcker. Jag ska även läsa Ilon Wikland-biografin och några Maria Lang-deckare för det är sommarlov för mig. Och kanske Elsa Morantes ”Historien” men jag ska även skriva så det återstår att se hur mycket jag hinner läsa.

För den som blir nyfiken på att lära känna Paola Persson Peroni så finns boken att beställa hos Adlibris eller Bokus samt att låna på bibblan. Vad väntar ni på?