Boken om Sparvel

”Sparveln vet att det finns stora människor och så finns det barn. Sparveln är ett barn. Och Stora syster är ett barn. Mamma och pappa är stora. Men Barnfarbrorn är både barn och en farbror! Han har ett gammalt ansikte men leker som ett barn. De stora vill inte vara med honom, inte barnen heller. Men Sparveln vill. Åtminstone ibland.”
.
Igår passerade vi en loppis på väg från bibblan och jag kunde inte låta bli att fynda en samlingsvolym av Barbro Lindgren, ”Boken om Sparvel”. Om tiden då världen tog slut strax bakom affärn, om att gå vilse, om Barnfarbrorn och Plåsterlappen. Om att gå på botten på simskolan och om att känna sig så ledsen att man kanske aldrig blir glad igen.
.
De här böckerna väckte stor debatt när de kom, fick man verkligen skriva sånt här för barn? Böckerna kan nog fortfarande ses som kontroversiella med sättet människorna porträtteras ur ett barns perspektiv och hur Barbro inte väjer för att skriva om svåra frågor.
.
Samtliga berättelser genomsyras av Barbros tydliga ställningstagande att alltid stå på barnens sida. Om barnets tankar och vuxnas märkliga sätt att säga en sak och mena något annat. Om att som barn stå oförstående inför vuxenvärldens normer och regler.
.
Jag gjorde en uppgift kring ”Lilla Sparvel” på en litteraturkurs i höstas och tyckte det var mycket intressant att läsa den igen som vuxen. Kängorna till vuxenvärlden är många och barn som känner sig ensamma med sina tankar och funderingar lär finna tröst i berättelsen fortfarande trots att det var många år sedan den skrevs.
.
Rekommenderar varmt att läsa tillsammans med barn i skolåldern, här finns massor att prata om och fundera kring tillsammans. Det bor nog en liten sparvel i oss alla.

Loranga, Masarin och Dartanjang

”Dom hittade vägen precis till tallen där Dartanjang morfar bodde, för Loranga hade målat små märken i träden hela vägen en gång för länge sen. Så det var precis som en tävlingsbana, ibland tog dom tid och sprang som galningar, ja ibland sprang dom så fort så dom precis glömde bort Dartanjang morfar och kom tillbaka hem med fröpåsar och allt! Den här gången kom dom ihåg att stanna vid tallen iallafall, för Dartanjang orkade inte springa så långt.”
.
Jag avrundar barndomsfavoriterna med en av de knäppaste och roligaste böcker jag vet, ”Loranga, Masarin och Dartanjang” av Barbro Lindgren.
.
Masarin bor med sin pappa Loranga på en gård mitt ute i skogen. De har en giraff på sophögen, tigrar i ladan och en bassäng i garaget. Ibland får de besök av tjuven Gustav eller Arga gubben men mest tävlar de och äter chokladpudding. Lorangas pappa Dartanjang bor också på gården. Han har susningar i öronen, ont lite varstans och vaknar varje dag och tror att han är målare/indian/rörmokare m.m.
.
Jag formligen älskar Barbros fantasi i den här berättelsen. Hennes knäppa karaktärer och spretiga teckningar har fått mig att skratta sedan jag var fem år. Så otroligt härligt att få fortsätta skratta tillsammans med mina barn!
.
Numera finns Loranga både som bok, film, seriealbum, översatt till engelska samt som teater och som en del i Junibackens Barbro Lindgren-utställning.
.
För er med flerspråkiga familjer eller vänner utomlands kan jag varmt rekommendera den nya utgåvan på engelska, ”Soda Pop” med illustrationer av Lisen AdBåge. Översatt och utgiven av Julia som jag träffade på Gecko Press på NZ i december.
.
Den tecknade filmen har manus av Ulf Stark och härlig popmusik helt i Lorangas smak skriven och framförd av Barbros söner, Bröderna Lindgren.

Mimmi och kexfabriken

”Vår lekis-fröken har sagt att alla vi arton barn ska få gå med henne och titta på Henrys kex och bröd en dag.
Då ska vi få varsin påse med gamla trasiga kex.
Det är en dag man längtar mycket till.”
.
Vilken härlig respons på förra inlägget! Så kul att höra hur många den har berört. Jag fortsätter lite till med barndomsnostalgin…
.
En av mina favoritkaraktärer från barndomen var Viveca Sundvalls (nu Lärn) Mimmi. Jag tror att hennes popularitet bland mig och min generation kan jämföras med vad Dunne är för lågstadiebarn idag (de är dessutom bägge illustrerade av Eva Eriksson).
.
Jag slukade allt som fanns att läsa om Mimmi, såväl bilderböcker
som kapitelböcker. Vissa av kapitelböckerna har åldrats lite si och så. Det förekommer t.ex. en hel del stereotypa kommentarer om hur flickor/pojkar är/inte är. Samtidigt har Mimmi sin bästa vän i Anders så om man omformulerar lite av läsningen så har de ändå fina budskap. I just ”Mimmi och kexfabriken” är det dock inget särskilt jag tycker mig vilja ändra, förutom en mening om att Anders är bra ”för att vara kille”.
.
En härlig bilderbok om Mimmis tillvaro, en lös tand och ett studiebesök som inte riktigt går som fröken tänkt sig. Vanlig vardag, vänskap och humor i fin mix.

Godnatt Mister Tom

Ok, här kommer den. Mitt livs hittills största läsupplevelse. Jag har aldrig någonsin gråtit så mycket eller känt så starkt i hjärtat när jag läst en bok som när jag var åtta år och läste ”Godnatt Mister Tom” av Michelle Magorian för första gången.
.
Jag har sedan dess läst om den flera gånger, vilket hör till ovanligheterna då jag nästan aldrig läser om böcker (annat än bilderböcker). Jag är evigt tacksam att jag hade hunnit läsa den själv innan min fröken högläste i skolan, annars hade jag gråtit mig halvt ihjäl i klassrummet.
.
Det är krig och risk för flyganfall i London. Willie evakueras till en liten by på den engelska landsbygden där han slås av tystnaden och naturen. Hos enstöringen Mister Tom upplever Willie omsorg och vänlighet för första gången i sitt liv. Han får en egen säng, mat och börjar så småningom trivas med sin nya tillvaro. Men så skickar Willies sjuka mor efter honom och han återvänder till tillvaron i London. Efter veckor utan livstecken från Willie beger sig Mister Tom för att leta efter honom.
.
Har ni läst ”Godnatt Mister Tom”? Själva eller för barnen? Jag har ännu inte låtit min äldsta läsa den men kommer hellre högläsa än att hon ska läsa den på egen hand. En bok som väcker många tankar om orättvisor i livet, om krig, sorg och svåra familjeförhållanden. Men mitt i all gråt lämnas man ändå med känslan av hopp, kärlek och medmänsklighet. Läs den gärna själv och sedan högt med dina barn, från ca 9-10 år eller när du tror att hen är redo. Troligtvis min allra varmaste rekommendation någonsin.

Älskade lilla gris

”Pappan, flickan och pojken fick se hur tolv små grisar föddes. Nej! Vänta ett slag! Det kom en till. Tretton! ’Den får vi slå ihjäl’, sa bonden. ’En sån liten pelle blir det ingenting av.’”
.
”Älskade lilla gris” av Ulf Nilsson och Eva Eriksson var och är fortfarande en av mina stora barndomsfavoriter. Om grisen Pellen som räddas från slakt och får flytta hem till en familj istället. Där blir det blöjor, nappflaska och barnprogram. Det bästa Pellen vet är att bada badkar och det tråkigaste är att vara ensam när familjen är borta om dagarna. Pellen växer och i takt med det växer också längtan efter något annat. Efter vinden, trädet, en potatisåker och fågelsång. Efter livet.
.
En vacker berättelse där både livet och döden är ständigt närvarande. Som barn förfasades jag när hammaren kom på tal, föreställde mig hur det vore att ha en egen liten kulting att ta hand om och gladdes åt Pellens frihet. I julas var det extra roligt att läsa ”Tjoho, nu är det jul!” där Ulf Nilsson tagit med en fin blinkning till den här boken och Pellen.

Jag gör dig frisk, sa lilla Björn

”När lilla Tiger hade druckit ett litet glas gåsvin, kände han sig lite bättre igen. Men sedan kände han sig lite sämre igen, för han ville ha mer besök.”
.
Näst på tur i barndomsnostalgin är ”Jag gör dig frisk, sa lilla Björn”. Som barn var jag väldigt förtjust i figurerna från Janosch drömvärld och förutom den här boken hade jag ”Kom så hittar vi en skatt” som favorit.
.
Janosch använder ett poetiskt språk och skriver fabelliknande berättelser om vänskap. Just den här handlar om att längta efter kärlek och hur man vill bli lite extra uppassad och omhändertagen när man är sjuk. Jag har läst denna med mina barn och vi har även flera av Janoschs böcker filmatiserade som vi sett tillsammans åtskilliga gånger.
.
Böckerna har lite längre text men är rikligt illustrerade och kan läsas från 3-4 år och uppåt skolåldern.

Den vilda bebiresan

”En dag när allt är tyst och lite tråkigt får bebin lust att göra något bråkigt. Han tar en låda ur sin mammas skåp. Nu ska han ut och åka båt!”
.
Nostalgitipsen fortsätter på temat barndomsfavoriter. Som jag älskat och fortfarande älskar Barbro Lindgrens böcker! Alldeles extra mycket de hon gjort med Eva Eriksson som illustratör. Här är en sådan som jag älskade att lyssna på och som även mina barn tycker om, ”Den vilda bebiresan”. Som barn älskade jag bebins äventyr och som vuxen sympatiserar jag varmt med den ensamstående mamman som tappert roddar tillvaron med det lilla vilddjuret.
.
Bebin tröttnar på tillvaron därhemma och ger sig ut på storslaget äventyr. Mattan på mammans golv blir ett hav och lådan blir en båt. Med sig på färden har han sina älskade gosedjur och under resans gång träffar de på bland annat en gädda, en val och en tupp. Boken är en fantastisk hyllning till fantasin och allt som är möjligt i lekens värld.
.
På Junibackens fina Barbro Lindgren-utställning är bland annat trasmattan och valen med. Går man in i den kommer man till rymdskeppet som är med i ”Vilda bebin får en hund.

Vanten

”Tänk att tappa sin vante på årets kallaste dag! Ingen vet hur det gick till.”
.
Jag fortsätter nostalgitemat med mina barndomsfavoriter. Den ukrainska folksagan ”Vanten” fascinerade mig mycket som barn. Med barnet som tappar sin vante i skogen och djuren som ett efter ett söker skydd och värme. En fin liten saga om att hjälpa varandra, stora som små.
.
Som barn hade vi två olika utgåvor (svep åt sidan för att se bägge) av ”Vanten”, en utgiven av En Bok För Alla till det facila priset 10 kr och en i form av en vante utgiven hos Rabén & Sjögren. Jag tycker om bägge, den ena med sina sparsmakade illustrationer med få färger och den andra med folkloristiskt myller och översättning på rim av Staffan Skott.
.
Jag tycker att det är lite extra kul att flera barnböcker som kommit på senare år bygger vidare på liknande tema. Jag tänker t.ex. på Lena Aaro och Catarina Kruusvals ”Godnatt alla djur” där alla ska få plats i tältet. Eller ”Knuttes hus” av Barbro Lindgren och Emma AdBåge där fler och fler djur flyttar in hos Knutte tills han knappt får plats själv längre.

Rävjakten

”-Tycker du inte att det är bra att han skjuter räven då? sa han. -Rävar ska man inte skjuta. Dom ska man lura. Det brukar alltid jag göra, sa Findus.”
.
Näst på tur bland barndomsfavoriterna kommer ”Rävjakten” av Sven Nordqvist. Den är en av de allra första böckerna om Pettson och Findus och den gavs ut när jag var fem år. Jag minns det som en stor läsupplevelse att få träda in i den griniga gamla gubbens värld fylld av uppfinningar, självvald isolering i sällskap av en katt som kan prata.
.
”Rävjakten” handlar om räven som knycker hönor, grannen Gustavsson som vill skjuta räven och Findus som hellre vill lura den. Pettson är strax med på den idén och tillsammans klurar de ut en
fälla som ska få räven att sluta jaga hönor. Roligt, spännande och lite skrämmande i kombination med Nordqvists fantastiska illustrationer med mucklor, grunkor och mojänger. Stor dramaturgi och detaljrikedom!
.
Har ni eller era barn någon favorit bland Pettsonböckerna?

Nalle

Idag är det internationella barnboksdagen och vi firar med det första tipset bland mina egna barndomsfavoriter.
.
”Nu sitter nalle i sin lilla röda stol
vid sitt lilla vita bord
och dricker ur sin lilla blå mugg.”
.
En av mina älsklingsböcker när jag var sisådär 1-2 år var ”Nalle” av den danska författaren Grete Janus Hertz med illustrationer av Mogens Hertz. Sparsamma illustrationer tillsammans med korta meningar om nalles saker tilltalade mig då och mina barn nu. En kort berättelse som går igenom en hel rad prepositioner (i, vid, på osv) och några färger. Hög igenkänning för små barn med bekanta föremål som stol, sked, mugg, haklapp, säng osv.
.
På bild syns mitt eget nötta exemplar från 1981 på min lilla pinnstol men jag har även köpt ett exemplar till mina barn. Finns även utgiven med teckenstöd och som e-bok.