Den farliga resan

”I morse var Susanna på fasansfullt humör.
Hon grälade på katten, det är ju så man gör…”

Den 6:e december (2017) gratulerade vi Finland till 100 år av självständighet och jag passade på att tipsa om den sista av Tove Janssons vackra bilderböcker om Mumindalen, ”Den farliga resan”.

I bokens centrum står Susanna som en dag tar av sig sina glasögon och när hon sedan tar på de igen har de förvandlats. Plötsligt är världen full av katastrofer. På sin väg möter hon bland andra Tofsan, Vifslan och Hemulen och tillsammans ska de nu försöka hitta till Mumindalen.

Tove själv var tydligen minst nöjd med den här bilderboken men med tanke på att hon skapat den helt genialiska ”Hur gick det sen?” så är ju konkurrensen tämligen hård.

Berättelsen är på rim med en fantastisk sagovärld målad i akvarell som växlar från en lugn sommardag till äventyr och läskigheter. Rekommenderas från kanske 4-5 år och långt upp i åldrarna.

Besök hos Gecko Press, NZ

Idag hade jag den stora förmånen att få göra ett besök hos Gecko press här i Wellington. Jag upptäckte härom veckan att det lilla förlaget som översätter noga utvalda svenska barnböcker till engelska hade sitt kontor i Wellington. En sådan chans kunde jag inte missa!

Julia (på bilden) startade förlaget 2005 efter att ha upptäckt att Ulf Starks ”Kan du vissla Johanna?” hade översatts till över 20 språk men inte till engelska. Och på den vägen är det.

Otroligt intressant och roligt att höra om hur deras urvalsprocess går till, vilka mässor de besöker och vad som ska till för att de ska välja att översätta en viss bok. Svenska barnböcker ses som modiga och ganska knasiga här och sådant som säljer bra i Sverige kan vara helt ointressant för deras marknad.

De översätter även vissa böcker från Japan och Tyskland så konkurrensen är hård men några som klarat sig igenom nålsögat är böckerna om Dunne, flera böcker av Ulf Stark och Ulf Nilsson. Eva Eriksson är en mycket populär illustratör hos förlaget, Eva Lindström likaså. Frida Nilssons ”Ishavspirater” är väldigt populär även i de engelsktalande delarna av världen.

Extra stolta och extra kul att se var ”Soda Pop”, deras översättning av Barbro Lindgrens ”Loranga, Masarin och Dartanjang” som illustrerats alldeles ljuvligt av Lisen Adbåge. Heja Lise Adbåge!

Så vissa översatta tips kommer framöver, extra kul om ni har flerspråkiga familjer, släkt utomlands eller andra i er omgivning som vill läsa svenska barnböcker men inte behärskar språket. Hela förlagets utgivning hittar ni på www.geckopress.com och många av titlarna går att köpa även i Sverige (både i fysiska boklådor och på nätet).

Julia, Rachel and the rest of the team at Gecko Press, Thank you so much for hosting me! Truly a great pleasure, looking forward to further collaborations with you.

Wursten och veganen

”Det är bara början på sommaren och innan den är slut kommer jag att göra inbrott, begrava korvar och nästan döda en iller. Men det vet jag inte när jag sitter i Veronikas rum. Jag vet bara att inget kommer att vara sig likt.”

Wursten och Veronika har varit kompisar en evighet. Men plötsligt tar det slut. Så vad ska man göra en hel sommar när man inte längre har sin bästis?

Tursamt nog är Diana nyinflyttad i det lilla samhället. Hon är vegan och har stora planer på en politisk aktion. Plötsligt är Wursten indragen i nattliga äventyr och sommarlovet blir långt mycket met spännande än hon någonsin kunnat drömma om.

”Wursten och veganen” skildrar övergången från lek och serietidningar till att bli ihop och prata relationer, mellanstadiets identitetskris och den lilla ortens begränsningar. Allt mycket träffsäkert berättat av Åsa Asptjärn med en stor portion humor.

Både jag och 9-åringen gillade verkligen den här boken. Man lider med Wursten samtidigt som man skrattar högt åt hennes öden och äventyr. Väldigt roligt att Åsa skrivit för 9-12-årsåldern, vi hoppas verkligen på fler böcker framöver. Gärna med Wursten!

Bild från en toppenbra veganrestaurang i Dunedin som dessutom färgmatchade omslaget

Hej alla 5000 följare!

Text från Instagram, publicerades i december 2017:

Hej alla härliga följare! Nu är ni över 5000 som följer kontot, i början av året var ni ca 400. Tänkte därför att en presentation vore på sin plats. Vore också kul att höra lite vilka ni är?

Jag heter Johanna, är 36 år och böcker och läsning är bland det roligaste jag vet.
Jag jobbar inte alls med böcker, vilket egentligen är ganska obegripligt. När jag skulle praoa valde jag bokhandel, lokal ungdomstidning och Vecko-Revyn. Sedan vet jag inte vad som gick snett… Istället jobbar jag för WHO med global patientsäkerhet och uppföljning av vad som händer när läkemedel börjar användas.

Jag är uppvuxen i Dalarna men flyttade till Uppsala för att plugga och blev kvar.

Jag blev kär i min man redan innan vi träffats (en kombo av insäljande vän och väldigt snygg på bild). Vi var 20 när vi blev ihop och har varit gifta i 13.

Vi har en härlig triss i döttrar på 9, 3 och 1,5. Äldsta började läsa när hon var 4 och vi har alltid läst väldigt mycket både vi vuxna och tillsammans med barnen.

När jag inte läser för mig själv eller barnen så virkar jag leksaker och stickar tröjor (helst små som går fort…). Jag tränar för lite och vårt hus är ett enda stök men man måste ju prioritera eller hur!?!

Jag älskar att resa, särskilt med familjen. Just nu bor vi på NZ då jag har förmånen att få jobba här under nov-dec.

Jag har alltid samlat på mig favoriter och med tre barn och boktipskonto har bokhyllan vuxit till ca 1200 barn- och ungdomsböcker.

Jag startade kontot för lite mer än ett år sedan och är så glad över att kunna sprida våra lästips och få fler att upptäcka en massa nya härliga barnböcker.

Jag läser så gott som alla böcker vi tipsar om här, i enstaka fall är det “bara” 9-åringen som läst och tipsar och då framgår det tydligt. Jag älskar ungdomsböcker och YA-böcker och anser att många fler vuxna bör hitta den genren, så mkt kul att läsa!

Jag tar emot många recensionsexemplar från förlag (främst de som jag själv aktivt valt ut och efterfrågat) men lägger endast upp tips på de böcker som vi tycker om.

Hoppas ni har en fin kväll, här på NZ har det hunnit bli söndag morgon!

Lenis Olle

”I hallen står det skor som Leni inte känner igen. Det är snygga skor med glitter på. Men vems är dom? Vem är det som redan är här?”

Leni och Olle är bästa kompisar. Men en dag är någon annan där när Leni kommer för att leka. Vem då? Leni vill ju ha Olle för sig själv. Hur blir det nu?

Vi avrundar Emma AdBåge-temat med den tredje boken om älskade Leni, ”Lenis Olle”. Emma har både skrivit text och illustrerat detaljrikt och känslosamt.

En fin berättelse med hög igenkänningsfaktor för barn från
ca 3 år och uppåt lågstadiet.

Tove va-va

”-Tjejer, ska vi åka till Skansen imorgon?
-Hahaha! Va, svansen?
-Nej, jag sa Skansen
med alla djuren!
-JA!”

Tove hör dåligt men hennes föräldrar tror att hon bara inte vill lyssna. Till slut förstår de att Tove kanske har nedsatt hörsel och bokar tid på sjukhuset. Där får man ha lurar och lyssna efter pip. Tove tycker att det är både spännande och läskigt. Tänk om hon får en hörapparat, vilken färg ska hon då välja?

”Tove va-va” är skriven av Tove Kullberg och illustrerad av Emma AdBåge. En bra bilderbok om hörselnedsättning som t.ex. kan användas för att öka förståelsen i en barngrupp, att läsa för ett barn med hörselnedsättning eller bara för nyfikna barn i allmänhet. Passar från ca 3 år och uppåt.

Tidigare i år tipsade jag om seriealbumet ”Superdövis” och här kommer en till bok på samma tema men för något yngre barn.

 

 

Dumma teckning!

”Mint sneglar på Storebror. ’Vad ritar du?’ frågar hon. ’Säger jag inte för då kommer du bara att härmas’, svarar han.
Det stämmer lite.”

I ”Dumma teckning!” av Johanna Thydell och Emma AdBåge porträtteras syskonrivalitet, avundsjuka och skaparångest på ett alldeles förträffligt sätt. Ord och bild samspelar otroligt fint och beskriver på pricken känslan av att vara småsyskon och vilja kunna minst lika mycket och minst lika bra som storebror.

Denna bilderbokspärla var välförtjänt nominerad till Augustpriset, men vann ej. Passar från 2-3 år och uppåt sisådär 7 år.

Tilly som trodde att…

”Precis när Peppe och Tilly klätt ut sig som bäst, känner Tilly att hon måste bajsa. Och så gör hon det. Det var skönt för det behövdes verkligen. Men nu har Peppes pappa glömt toalettpapper. Tilly som trodde att folk hade toalettpapper. Men det finns inget.”

Tilly vet allt om hur det är att vara Tilly. Hon tänker att alla nog har det ungefär likadant. Hon och kompisen Tage pratar och funderar och Tilly upptäcker snart att många i hennes omgivning har det helt annorlunda. Att vissa får maränger fast det bara är tisdag, att inte alla vuxna läser lapparna från förskolan, att vissa barn har alla möjliga
saker men inga föräldrar är hemma. Och att man ibland måste torka sig med en strumpa om pappa glömt köpa toapapper.

”Tilly som trodde att…” är en bilderbok med lite längre text skriven av Eva Staaf och illustrerad av Emma AdBåge. Boken tar upp ett väldigt viktigt ämne och bäddar för diskussioner och funderingar kring hur olika barn kan ha det hemma. Vissa har allt, andra nästan inget, vissa har ordning och andra stök.

Passar fint från 4-5 år och uppåt 8 kanske. Svep åt sidan för att se textmängd och några av Emmas alla fantastiska illustrationer.