Här kan du söka efter boktips utifrån vilken sorts bok eller genre du vill läsa, t.ex. bilderböcker, illustrerade kapitelböcker eller ungdomsböcker.
”Sch… pappa sover. Bebbe pussar pappas mage. Försiktigt.”
Bebbe vill gärna pussa på allt och alla. På gosedjuren, storasyster, mammas näsa och hunden. Kanske masken också?
”Bebbe pussar” av Mervi Lindman är en söt liten bok för de allra minsta läsarna. Härliga bilder och hög igenkänning. Gillas både av vår 11-mån och av 2,5-åringen.
”Han sade inte ett ord, bara höll fram ringen. Sofias blickar föll på den. Och med ens var det som om hon alltid hade önskat dig just den ringen och inte förstått detta. Hon greps av ett häftigt begär efter den. Albert såg det.”
I samband med en vårmarknad i Blekeryd försvinner glasblåsarns barn Klas och Klara. Flaxa Mildväder såg tecknen men kunde inget göra. Det är Härskaren som har fört barnen till det folktomma Önskestad, där han och Härskarinnan bor, i ett försök att uppfylla hennes önskningar. Men härskarinnan blir bara ännu olyckligare och tillvaron blir mycket svår för Klas och Klara. Samtidigt går deras föräldrar Albert och Sofia och undrar vad som egentligen hände med deras barn den där dagen i Blekeryd.
”Glasblåsarns barn” skrevs av Maria Gripe 1964 och ges nu ut på nytt av Modernista i en mycket vacker utgåva med Harald Gripes restaurerade originalteckningar. Vackert omslag o tjockt papper gör det till en extra fin läsupplevelse.
”Glasblåsarns barn” är en märklig och vacker saga om gott och ont, om förhoppningar och längtan. Passar från ca 9 år som högläsning eller egen läsning.
En av mina högläsningsfavoriter från barndomen är antologin ”Sagorna” av Astrid Lindgren. Här ingår alla sagorna från ”Nils Karlsson Pyssling” och ”Sunnanäng” samt ”Draken med de röda ögonen” och dessutom några kapitel ur ”Bröderna Lejonhjärta”, ”Karlsson på taket flyger igen” samt ”Mio min Mio”.
Mina absoluta favoriter från denna samling var/är ”Mirabell”, ”Prinsessan som inte ville leka” och ”Allra käraste syster”. Samtliga svartvitt illustrerade av Ilon Wikland.
Flertalet av dessa berättelser finns numera utgivna även som bilderböcker med olika illustratörer, tips om dessa kommer så småningom.
”En dag på fruktstunden undrar Millis varför Joel inte ser ut som sina föräldrar. Han pratar ju likadant som sin mamma Monica, och är lika snäll som sin pappa Ove. Men varför kan man inte se utanpå att Joel är deras barn?”
Med utgångspunkt i förskolans fruktstund får vi höra hur det gick till när Joel blev adopterad. Fröken och Joel berättar medan barnen turas om att ställa frågor. De pratar om landet där en annan mamma och pappa bor, de som hade Joel först. Om barnhemmet och om Ove och Monica som längtade efter en bebis men inte kunde få hemmagjorda barn. Josef tycker att förskolan också kan adoptera en bebis men fröken berättar att vem som helst inte får adoptera. Att man måste vara frisk och orka ta hand om bebisen, laga mat o städa och så.
”Hämta Joel” är en alldeles underbar bilderbok av Emma AdBåge. Med detaljerade illustrationer och känsla för barnets perspektiv är detta en varm och fin berättelse om adoption som jag rekommenderar alla att läsa för sina barn oavsett om de (eller någon i deras närhet) är adopterade eller ej. Passar från ca 3 år och uppåt!
”Jag fastnade i beskrivningen av göken och började läsa högt för Otto. ’Göken är ganska skygg och svårobserverad och många brukar stå undrande inför den nästan skatstora och gråaktiga fågeln. Göken ruvar inte själv, utan överlämnar sina ägg liksom ungarnas uppfödande åt diverse tättingar. Detta kallas befolkningsparasitism. Ha! Precis som Hedvig ju. Hon födde mig, lade mig i pappas bo och stack’.”
.
Moas mamma Hedvig försvann ur hennes liv när hon var två år. Nu går hon på gymnasiet när mamma plötsligt hör av sig och vill träffas. Moa och hennes bästis Otto gör upp en plan. Moa ska låtsas göra ett skolarbete om fågelskådning men i själva verket ska hon spana på Hedvig och ta reda på varför hon stack. Men planen är kanske inte helt genomtänkt.
.
”(M)ornitologen” av Johanna Thydell är en träffsäker skildring av tonårstiden. Berättelsen är varm och humoristisk och igenkänningsfaktorn är hög. Om vardagen på gymnasiet, känslostormar och existensiella funderingar kring hur man kan överge sitt barn.
.
Enligt mig Johanna Thydells bästa sedan ”I taket lyser stjärnorna” (för vilken hon belönades med Augustpriset). Och titeln är ju helt briljant! Passar från ca 12 år och utmärkt även för vuxna.
”Pappa kanske kommer och leker med dej när han har vilat sej lite.”
Cecilia åker på utflykt till stranden med mamma och pappa. Medan de vilar i sina solstolar är Cecilia med om ett riktigt äventyr.
”Gå inte i vattnet, Cecilia!” av John Burningham (översatt till svenska av Mirjam Fritz-Crone) var en av mina bilderboksfavoriter som barn. Det som fascinerade mig mest var nog själva berättargreppet. Varje uppslag har en bild på föräldrarna som sitter i sina solstolar och säger något till Cecilia och en bild på Cecilia och hennes äventyr. Två helt olika berättelser som pågår parallellt genom hela boken. Cecilia säger aldrig något men hon åker båt, hittar en skatt, träffar på sjörövare och mycket annat. Samtidigt som mamma tjatar om saft och att hon inte får gå i vattnet.
Boken har en mening per sida och passar fint från ca 2 år och uppåt.
”Titta! En nalle och en kanin. Och en fågel. Dom vill gå ut och leka.”
”Vem kommer nu?” av Stina Wirsén är en samlingsvolym med tre ”Vem”-böcker:
-”Vem är arg?” där Gula katten och Lilla nalle bygger torn och bråkar (finns som tidigare tips).
-”Vems byxor?” där Nallegrisen, Kanin och Fågel ska klä på sig och gå ut. Men vems kläder är vems egentligen?
-”Vem blöder?” där djuren ska bygga tillsammans men Gula katten sågar sig i benet, Fågel skadar näbben och Kanin blir avundsjuk.
Är för övrigt helt kär i den fantastiskt fina kollektionen barnkläder som Sture & Lisa gjort tillsammans med Stina Wirsén. Gosedjuren från Pellianni är inte så tokiga de heller!
Har ni en liten samlare därhemma? Isåfall passar ”Mitt eget museum” av Emma Lewis perfekt!
Här får vi lära oss vad ett museum är och att det finns många olika sorters samlingar. Att man t.ex. kan titta på tavlor och skulpturer eller insekter och växter. Vill man så kan man rentav skapa sitt eget museum med stenar, pinnar, snäckor och annat tjusigt man har hemma.
Emma Lewis har här skapat en korsning mellan en bilderbok och en faktabok för barn från ca 3 år. Illustrationerna är skapade i snygg collageteknik och här finns mycket att titta på. I slutet av boken finns dessutom en fyll-i-själv-del där man kan lista museibesök och berätta om sitt egen museum.
I svensk översättning av Hedvig Billengren Lindenbaum.
Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris.
”Hunden vaknar. Hönan vaknar. Men, var är Lalo?
PIM PIM POM
PIM PIM POM
Lalo trummar.”
.
Lalo går upp först av alla. Han trummar för regnet, för grodan och för blomman. Så småningom vill han ha frukost. Kanske han kan väcka familjen med trumman?
.
”Lalo trummar” av Eva Susso (text) och Benjamin Chaud (bild) är en härlig bok för de allra minsta läsarna. Färgstarkt, rytmiskt och en lagom lång berättelse att gå vidare med från pekböcker med enbart bilder.
.
”Lalo trummar” gillas av både vår 10 mån bebis och vår 2,5-åring så 0-3 stämmer väldigt bra för denna bok!
”Lalo trummar” kan beställas här från Adlibris.
”När jag öppnade dörren kändes det som om min trädgård var världens tristaste. I regnet. Jag höll hårt om spelkonsolen.”
.
Mamman och barnet har åkt till sommarhuset. Mamman jobbar vid datorn medan barnet spelar dataspel och tänker på sin pappa. Men efter mammans muttrande och tjat går barnet till sist ut. Ut i regnet, bort till dammen. Plötsligt tappar barnet spelkonsolen i vattnet. Vad finns det nu att göra, när man inte kan spela längre? En hel del visar det sig.
.
”Dagen när inget hände” av Beatrice Alemagna (översatt av Lisa Lindberg) är en
storslagen bilderbok om världen som öppnar sig när man lyfter blicken. Om vad man kan se, lukta och smaka om man ger sig ut i skogen istället för att stanna vid skärmen. Ett högaktuellt ämne med tanke på hur många barn som är stillasittande idag. Förhoppningsvis kan barnets äventyr locka fler att ge sig ut och upptäcka världen emellanåt!
.
Alemagnas illustrationer är så vackra och välgjorda. Den regniga, dova färgskalan piggas upp av barnets knallorangea regnjacka som syns genom hela boken. Här finns mycket att titta på och boken gillas både av mig, 2,5-åringen och 9-åringen. Allmänt en finfin bok från ca 2-3 år och uppåt.