”Jag tycker inte om att hälsa på folk vi inte känner.
Dessutom är jag rädd!
För vågorna.
För tången.
För slemmiga gäddor
med gula ögon och vassa tänder.”
.
Först ut i pappa-temat blir Lena Frölander-Ulfs bilderbok ”Pappa, jag och havet”. Här möter vi en social pappa som älskar havet och att hälsa på folk han inte känner. Barnet är däremot inte lika förtjust. Hen leker hellre med hunden Fidel och en liten båt. Upptäcker världen lite för sig själv, bland vassen och under ytan.
.
Här skildras ett blygt/introvert barn som på egen hand utforskar en magisk värld som döljer sig i havet. I det grönluddiga mörkret under ytan är barnet modigt trots att hen stöter på den ena läskiga figuren efter den andra. En fin skildring om att vara modig på sitt eget vis och att se världen ur olika perspektiv. En vacker hyllning till fantasin med detaljrika bilder av vad som döljer sig i det mörka djupet.
.
Ett läskigt, fantasifullt och poetiskt äventyr från ca 3 år som får mig att tveka inför att doppa tårna i sommar!
Genrer och tematips
Här kan du söka bland mina boktips utifrån olika genrer och teman. Är du på jakt efter böcker om skolstart, övernaturligt, ABC-böcker eller om att få syskon? Då hittar du dessa enkelt här!
Tema: Pappa
Dags för nytt tema! Några dagar framöver blir det böcker som på olika vis porträtterar pappor. Främst nya böcker i vanlig ordning men en och annan äldre får också vara med. Hoppas ni gillar!
Vi bakar och lagar mat
11 maj är det chokladbollens dag. Vi firade med att tipsa om ett recept och en bakbok som var min favorit som barn. Den på bilden är dotterns ”Vi bakar och lagar mat” av Bisse Grenert och Marianne Lilliér medan min bara innehåller bakrecept. Mycket tydliga instruktioner med främst illustrationer, enkla även för yngre barn att följa.
Hemma hela sommaren
Innehåller annonslänkar till Bokus och Adlibris.
”-Varför sa du att vi ska på safari? frågar mamma när vi går hem.
-Kan vi inte det då? frågar jag.
-Men vännen, svarar mamma, vi ska ju vara hemma hela sommaren i år. Vi ska inte åka någonstans.
Sen säger hon att vi kommer att ha jätteroligt ändå. Att vi ska bada i sjön och gå på sommarskoj på museet och klappa djuren på 4H. Och kanske sova på balkongen om det blir fint väder.
-Men Legoland då? försöker jag.
-Tyvärr, säger mamma och krama min hand.”
.
Äntligen är den här! I ”Hemma hela sommaren” av Elin Johansson och Ellen Ekman får vi träffa mamman och 
barnet från ”Veckan före barnbidraget” igen. Ett mycket kärt återseende! Den här gången är det dags för sommarlov och mamman slår knut på sig själv för att hitta på roliga saker som inte kostar pengar. En önskan om safari med jeep och vilda djur byts ut mot cykel, loppis och camping. Ett äventyr fyllt av nudlar, nässelpizza och en och annan flodhäst.
.
Åh, säger jag bara! Jag formligen älskar den första boken om den här duon och den här är om möjligt ännu bättre. Sällan har fattigdom beskrivits så varmt och fritt från pekpinnar och sensmoral. Mamman och barnet porträtteras med ömhet i både bild och text. Som välbeställd vuxen känner jag växlande medlidande över 
deras ekonomiska situation, glädje över deras fina relation och ett mått av avundsjuka över mammans uppfinningsrikedom.
.
Det här är en otroligt viktig bok att läsa såväl hemma som i barngrupper på förskolan. För representationen, mångfalden och sättet människorna porträtteras. För att alla barn ska få chansen att känna igen sig och identifiera sig med boken de läser. För att bygga förståelse och empati hos de barn som faktiskt får åka till Thailand och en tankeställare för oss vuxna kring vad som är viktigt. På riktigt.
Vår i Bullerbyn
”Det var så vackert med elden som lyste, och vi dansade och hoppade omkring den och lekte att vi var indianer och skrek och tjoade så det hördes över hela Bullerbyn. Ja, inte Kerstin förstås, hon bara tittade på.
Och pappa sa: ”Är ni rent vilda, ungar?”
”Ja, dom är bräsis vilda”, sa Kerstin.
Men det är väl alla barn, när det är vår, skulle jag tro. Åtminstone alla vi barn i Bullerbyn.”
.
Önskar er alla en fin Valborg med en våreld från Astrid Lindgrens klassiker ”Vår i Bullerbyn”, vackert illustrerad av Ilon Wikland. Hoppas ni får en fin kväll!
Boktips: Comedy Queen
Innehåller annonslänkar till Bokus och Adlibris.
”Min strategi är enkel. Mamma misslyckades med livet. Och dog. Det finns en massa skäl till det. Jag tänker lyckas med livet. Ett sätt att lyckas måste vara att inte göra samma saker som hon gjorde. Att lära sig av hennes misstag och göra tvärtom. Därför har jag gjort en lista med sju viktiga punkter. Lösningar på mina problem. Jag har skrivit ner punkterna på ett papper med pyttesmå bokstäver. Listan ligger i min stora Darth Vader-väckarklocka, gömd i batterifacket.”
.
12-åriga Sashas mamma har tagit livet av sig, kvar finns hon och pappa med alla frågor. För att överleva bestämmer sig Sasha för att följa sin lista. Hon ska bland annat klippa av sig håret (för att bli mindre lik mamma), sluta läsa böcker (mamma läste ju massor och blev bara olycklig) och bli en Comedy Queen (mamma fick alla att gråta, Sasha ska få folk att skratta istället). Att följa listan visar sig inte vara så enkelt.
.
I ”Comedy Queen” balanserar Jenny Jägerfeld skickligt mellan bubbliga skratt och avgrundsdjup sorg. Att ta sig an ämnet självmord och psykisk ohälsa och välja att skriva för 9-12 är modigt, en utmaning Jenny visar sig bemästra till fullo. Hennes erfarenheter som psykolog kommer väl till pass och läsupplevelsen böljar mellan skrattattacker och storgråt. Tack vare att Sasha satsar på stand-up kan sorgen och svärtan blandas upp med humoristiska partier. En vacker berättelse om att hantera sorg och hur man kan få hjälp med att få livet att gå vidare när en förälder dör.
.
Den här läsupplevelsen rekommenderas varmt till alla från 9 år och upp till vuxen ålder. Sashas berättelse berör och belyser viktiga frågor kring självmord och depression som såväl vuxna som barn behöver lyfta och prata om tillsammans. I slutet av boken finns hänvisningar bl.a BUP och andra ställen man kan vända sig till om man själv mår dåligt eller har en vän/familjemedlem som mår dåligt.
.
PS. Sasha har ju egentligen en Darth Vader-väckarklocka men jag fick ta den vi hade till hands här hemma. Matchade ju omslaget fint😉.
Boken om Sparvel
”Sparveln vet att det finns stora människor och så finns det barn. Sparveln är ett barn. Och Stora syster är ett barn. Mamma och pappa är stora. Men Barnfarbrorn är både barn och en farbror! Han har ett gammalt ansikte men leker som ett barn. De stora vill inte vara med honom, inte barnen heller. Men Sparveln vill. Åtminstone ibland.”
.
Igår passerade vi en loppis på väg från bibblan och jag kunde inte låta bli att fynda en samlingsvolym av Barbro Lindgren, ”Boken om Sparvel”. Om tiden då världen tog slut strax bakom affärn, om att gå vilse, om Barnfarbrorn och Plåsterlappen. Om att gå på botten på simskolan och om att känna sig så ledsen att man kanske aldrig blir glad igen.
.
De här böckerna väckte stor debatt när de kom, fick man verkligen skriva sånt här för barn? Böckerna kan nog fortfarande ses som kontroversiella med sättet människorna porträtteras ur ett barns perspektiv och hur Barbro inte väjer för att skriva om svåra frågor.
.
Samtliga berättelser genomsyras av Barbros tydliga ställningstagande att alltid stå på barnens sida. Om barnets tankar och vuxnas märkliga sätt att säga en sak och mena något annat. Om att som barn stå oförstående inför vuxenvärldens normer och regler.
.
Jag gjorde en uppgift kring ”Lilla Sparvel” på en litteraturkurs i höstas och tyckte det var mycket intressant att läsa den igen som vuxen. Kängorna till vuxenvärlden är många och barn som känner sig ensamma med sina tankar och funderingar lär finna tröst i berättelsen fortfarande trots att det var många år sedan den skrevs.
.
Rekommenderar varmt att läsa tillsammans med barn i skolåldern, här finns massor att prata om och fundera kring tillsammans. Det bor nog en liten sparvel i oss alla.
Loranga, Masarin och Dartanjang
Inlägget innehåller reklam i form av annonslänk till Adlibris.
”Dom hittade vägen precis till tallen där Dartanjang morfar bodde, för Loranga hade målat små märken i träden hela vägen en gång för länge sen. Så det var precis som en tävlingsbana, ibland tog dom tid och sprang som galningar, ja ibland sprang dom så fort så dom precis glömde bort Dartanjang morfar och kom tillbaka hem med fröpåsar och allt! Den här gången kom dom ihåg att stanna vid tallen iallafall, för Dartanjang orkade inte springa så långt.”
.
Jag avrundar barndomsfavoriterna med en av de knäppaste och roligaste böcker jag vet, ”Loranga, Masarin och Dartanjang” av Barbro Lindgren.
.
Masarin bor med sin pappa Loranga på en gård mitt ute i skogen. De har en giraff på sophögen, tigrar i ladan och en bassäng i garaget. Ibland får de besök av tjuven Gustav eller Arga gubben men mest tävlar de och äter chokladpudding. Lorangas pappa Dartanjang bor också på gården. Han har susningar i öronen, ont lite varstans och vaknar varje dag och tror att han är målare/indian/rörmokare m.m.
.
Jag formligen älskar Barbros fantasi i den här berättelsen. Hennes knäppa karaktärer och spretiga teckningar har fått mig att skratta sedan jag var fem år. Så otroligt härligt att få fortsätta skratta tillsammans med mina barn!
.
Numera finns Loranga både som bok, film, seriealbum, översatt till engelska samt som teater och som en del i Junibackens Barbro Lindgren-utställning. Böckerna finns bl.a. att beställa här hos Adlibris.
.
För er med flerspråkiga familjer eller vänner utomlands kan jag varmt rekommendera den nya utgåvan på engelska, ”Soda Pop” med illustrationer av Lisen AdBåge. Översatt och utgiven av Julia som jag träffade på Gecko Press på NZ i december.
.
Den tecknade filmen har manus av Ulf Stark och härlig popmusik helt i Lorangas smak skriven och framförd av Barbros söner, Bröderna Lindgren.
Mimmi och kexfabriken
”Vår lekis-fröken har sagt att alla vi arton barn ska få gå med henne och titta på Henrys kex och bröd en dag.
Då ska vi få varsin påse med gamla trasiga kex.
Det är en dag man längtar mycket till.”
.
Vilken härlig respons på förra inlägget! Så kul att höra hur många den har berört. Jag fortsätter lite till med barndomsnostalgin…
.
En av mina favoritkaraktärer från barndomen var Viveca Sundvalls (nu Lärn) Mimmi. Jag tror att hennes popularitet bland mig och min generation kan jämföras med vad Dunne är för lågstadiebarn idag (de är dessutom bägge illustrerade av Eva Eriksson).
.
Jag slukade allt som fanns att läsa om Mimmi, såväl bilderböcker
som kapitelböcker. Vissa av kapitelböckerna har åldrats lite si och så. Det förekommer t.ex. en hel del stereotypa kommentarer om hur flickor/pojkar är/inte är. Samtidigt har Mimmi sin bästa vän i Anders så om man omformulerar lite av läsningen så har de ändå fina budskap. I just ”Mimmi och kexfabriken” är det dock inget särskilt jag tycker mig vilja ändra, förutom en mening om att Anders är bra ”för att vara kille”.
.
En härlig bilderbok om Mimmis tillvaro, en lös tand och ett studiebesök som inte riktigt går som fröken tänkt sig. Vanlig vardag, vänskap och humor i fin mix.
Godnatt Mister Tom
Innehåller reklam i form av annonslänkar.
Ok, här kommer den. Mitt livs hittills största läsupplevelse. Jag har aldrig någonsin gråtit så mycket eller känt så starkt i hjärtat när jag läst en bok som när jag var åtta år och läste ”Godnatt Mister Tom” av Michelle Magorian för första gången.
.
Jag har sedan dess läst om den flera gånger, vilket hör till ovanligheterna då jag nästan aldrig läser om böcker (annat än bilderböcker). Jag är evigt tacksam att jag hade hunnit läsa den själv innan min fröken högläste i skolan, annars hade jag gråtit mig halvt ihjäl i klassrummet.
.
Det är krig och risk för flyganfall i London. Willie evakueras till en liten by på den engelska landsbygden där han slås av tystnaden och naturen. Hos enstöringen Mister Tom upplever Willie omsorg och vänlighet för första gången i sitt liv. Han får en egen säng, mat och börjar så småningom trivas med sin nya tillvaro. Men så skickar Willies sjuka mor efter honom och han återvänder till tillvaron i London. Efter veckor utan livstecken från Willie beger sig Mister Tom för att leta efter honom.
.
Har ni läst ”Godnatt Mister Tom”? Själva eller för barnen? Jag har ännu inte låtit min äldsta läsa den men kommer hellre högläsa än att hon ska läsa den på egen hand. En bok som väcker många tankar om orättvisor i livet, om krig, sorg och svåra familjeförhållanden. Men mitt i all gråt lämnas man ändå med känslan av hopp, kärlek och medmänsklighet. Läs den gärna själv och sedan högt med dina barn, från ca 9-10 år eller när du tror att hen är redo. Troligtvis min allra varmaste rekommendation någonsin. Finns att beställa hos Adlibris och Bokus.