Boktips: Det bästa jag vet

Bilderbok, boktips, antologi, Ulf Stark

Innehåller annonslänkar till Adlibris och Bokus.

”-Nu ska vi leka, sa pappa en kväll när mamma var borta på kurs.
-Vad sa du? sa min bror.
-Leka, det vet ni väl vad det är? sa pappa. Det tycker alla barn är roligt.
Vi visste inte vad vi skulle säga. Visst tyckte vi om att leka, både min bror och jag. Men vi hade aldrig lekt med pappa förut.”
.
Citatet är hämtat ur ”Kvällen när pappa lekte” av Ulf Stark och Mati Lepp. Tillsammans med bl.a ”När pappa visade mig världsalltet” och ”Elmer kock” och en rad kortare verser ingår den i antologin ”Det bästa jag vet”. Samtliga texter är skrivna av Ulf Stark och bland illustratörerna återfinns bl.a Stina Wirsén, Eva Eriksson, Anna Höglund, Matilda Ruta och Lotta Geffenblad.
.
Det detaljspäckade omslaget står Marcus-Gunnar Pettersson för och det välbalanserade urvalet har gjorts av Annika Lundeberg.
.
Antologin ges ut av En Bok För Alla och visar både på Ulf Starks bredd och en spännande spretighet i hans författarskap. Läsupplevelsen överraskar och trots att Ulf Stark är en av våra mest kända författare finns här mycket att upptäcka. Berättelserna passar fint från 2-3 år och uppåt.
.
För den som önskar köpa antologin finns länkar till Adlibris och Bokus här.

Den underbara pumpan

”Efter två veckor hade ’blåbärskartet’ växt ut till en avlång frukt.
’Jaså’, sa Lillbjörn, ’det blev en gurka av det?’
’Vi ska vänta och se’, sa Storbjörn, ’kanske blir den ännu större’.”
.
Ikväll när pumporna lyser lite varstans passar jag på att tipsa om ”Den underbara pumpan” av Lennart Hellsing och Svend Otto S. Någon som minns den från sin barndom?
.
Om Lillbjörn och Storbjörn som hittar ett frö och planterar det. Upp växer så småningom en gigantisk pumpa som till sist växer över deras hus. De flyttar in i pumpan och beger sig ut på äventyr i världen.
.
Den här berättelsen brukade jag alltid läsa i väntrummet hos tandläkaren och hemma hos mina kusiner. Den fick mig alltid att fundera kring vart jag skulle resa med min pumpa om jag bodde i en. En fin hyllning till fantasin och en klassiker bland Lennart Hellsings skatter. Nu återutgiven av ”En Bok För Alla”.

Pelle Plutt -ramsor och rim från gator och gårdar

”Låt mej sitta i ditt minne på en liten, liten pinne.
Men om pinnen brister, laga den med Karlssons klister.”
.
Idag kör vi en liten #tbt med en barndomsfavorit. Någon som minns?
.
Kommentera och tagga gärna någon som också rabblade ”Håkan Kråkan kraxmaskin”, ”tjolablängare mellan lysmaskarna” eller ”hur mycket är dinkan?”
.
”Pelle Plutt -ramsor och rim från gator och gårdar” är sammanställda av Bengt af Klintberg och illustrerade av Eva Eriksson. Vissa av ramsorna är förlegade idag och representationen är lite si och så men för att vara utgiven 1983 har den åldrats förvånansvärt väl.
.
Som barn älskade jag denna, minns hur jag ofta läste den i skolbiblioteket och skrattade högt åt de knasiga verserna och sångerna. Så här i efterhand tänker jag att jag var ett tämligen lättroat barn😉.
.
Finns sedan ett par år återutgiven av En Bok För Alla.

Älskade lilla gris

”Pappan, flickan och pojken fick se hur tolv små grisar föddes. Nej! Vänta ett slag! Det kom en till. Tretton! ’Den får vi slå ihjäl’, sa bonden. ’En sån liten pelle blir det ingenting av.’”
.
”Älskade lilla gris” av Ulf Nilsson och Eva Eriksson var och är fortfarande en av mina stora barndomsfavoriter. Om grisen Pellen som räddas från slakt och får flytta hem till en familj istället. Där blir det blöjor, nappflaska och barnprogram. Det bästa Pellen vet är att bada badkar och det tråkigaste är att vara ensam när familjen är borta om dagarna. Pellen växer och i takt med det växer också längtan efter något annat. Efter vinden, trädet, en potatisåker och fågelsång. Efter livet.
.
En vacker berättelse där både livet och döden är ständigt närvarande. Som barn förfasades jag när hammaren kom på tal, föreställde mig hur det vore att ha en egen liten kulting att ta hand om och gladdes åt Pellens frihet. I julas var det extra roligt att läsa ”Tjoho, nu är det jul!” där Ulf Nilsson tagit med en fin blinkning till den här boken och Pellen.

Jag gör dig frisk, sa lilla Björn

”När lilla Tiger hade druckit ett litet glas gåsvin, kände han sig lite bättre igen. Men sedan kände han sig lite sämre igen, för han ville ha mer besök.”
.
Näst på tur i barndomsnostalgin är ”Jag gör dig frisk, sa lilla Björn”. Som barn var jag väldigt förtjust i figurerna från Janosch drömvärld och förutom den här boken hade jag ”Kom så hittar vi en skatt” som favorit.
.
Janosch använder ett poetiskt språk och skriver fabelliknande berättelser om vänskap. Just den här handlar om att längta efter kärlek och hur man vill bli lite extra uppassad och omhändertagen när man är sjuk. Jag har läst denna med mina barn och vi har även flera av Janoschs böcker filmatiserade som vi sett tillsammans åtskilliga gånger.
.
Böckerna har lite längre text men är rikligt illustrerade och kan läsas från 3-4 år och uppåt skolåldern.

Vanten

”Tänk att tappa sin vante på årets kallaste dag! Ingen vet hur det gick till.”
.
Jag fortsätter nostalgitemat med mina barndomsfavoriter. Den ukrainska folksagan ”Vanten” fascinerade mig mycket som barn. Med barnet som tappar sin vante i skogen och djuren som ett efter ett söker skydd och värme. En fin liten saga om att hjälpa varandra, stora som små.
.
Som barn hade vi två olika utgåvor (svep åt sidan för att se bägge) av ”Vanten”, en utgiven av En Bok För Alla till det facila priset 10 kr och en i form av en vante utgiven hos Rabén & Sjögren. Jag tycker om bägge, den ena med sina sparsmakade illustrationer med få färger och den andra med folkloristiskt myller och översättning på rim av Staffan Skott.
.
Jag tycker att det är lite extra kul att flera barnböcker som kommit på senare år bygger vidare på liknande tema. Jag tänker t.ex. på Lena Aaro och Catarina Kruusvals ”Godnatt alla djur” där alla ska få plats i tältet. Eller ”Knuttes hus” av Barbro Lindgren och Emma AdBåge där fler och fler djur flyttar in hos Knutte tills han knappt får plats själv längre.

De nya flodhästarna

”Det är inte som vanligt. Det är någonting som stör.
Två nya flodhästar har kommit!
Fin strand, tänker de, gott om plats. Och trampolin!”
.
En dag dyker en flodhästmamma upp på stranden tillsammans med sin unge. De gör saker konstigt och annorlunda tycker de andra flodhästarna. Så där kan man väl inte hoppa från trampolinen? Och bygga en hydda på det där viset, den kan väl aldrig hålla? Eller?
.
Lena Landströms böcker om flodhästarna har charmat hela vår familj i flera år och ”De nya flodhästarna” är inget undantag. En fin berättelse om rädsla för det nya och annorlunda, om inkludering och gemenskap.
.
Boken gavs ut hos Rabén & Sjögren 2002 och sedan hos En bok för alla 2016 så den finns troligtvis både hos boklådor och på loppis.
.
Passar från ca 2 år och uppåt.

Låt isbjörnarna dansa

”Det var rena chocken! Håren i optikerns näsa framträdde med oerhört skärpa. Och när jag vände mig om mot Torstensson spretade hans skäggstubb mot min näsa. Allting kröp närmare, blev fast och såg hotfullt tydligt ut. Jag själv också. När jag tittade mig i spegeln såg spegelbilden mera äkta ut än vad jag kände mig!”

Lasses föräldrar separerar på självaste julafton och med ens vänds hela hans värld upp-och-ner. Plötsligt ska han lämna pappa och lägenheten och flytta in hos tandläkare Torstensson. Inte blir det bättre av att Torstensson slår vad med rektorn om att han ”nog ska kunna få ordning på pojken.” Lasse får glasögon, nya kläder och Torstensson övar läxor med honom tills han blir alldeles trött. Samtidigt grubblar Lasse över hur det går för stackars Pappa som är alldeles ensam.

”Låt isbjörnarna dansa” av Ulf Stark är en av de böcker Ulf själv önskade att fler skulle läsa. Ett intressant och vackert porträtt av en klassresa och en bildningsresa, om att upptäcka nya sidor av sig själv och samtidigt inte vilja släppa sin gamla identitet. Ulf berättar med värme och humor och i vanlig ordning finns kopplingar till hans egen barndom.

Passar fint att läsa från ca 13 år och uppåt.

Kanel och Kanin och alla känslorna


”Att tycka synd om en tå
Åh stackars tå!
Åh stackars du, du har kanske gått itu.
Kom får se om du är hel,
säger hennes kamrat, Kanel.
Han blåser på kaninens tå
och lindar om den med ett strå.
Vad konstigt, fastän du slog dej,
så gör det ändå ont i mej!”

”Kanel och Kanin och alla känslorna” är en av flera böcker om denna duo, skriven av Ulf Stark och illustrerad av Charlotte Ramel. På rim får vi följa vännerna genom ilska,
sorg, glädje, rädsla, svartsjuka, oro och många andra känslor.

Såväl stora som små frågor ryms här, allt ifrån hur det känns när man sagt något taskigt till en vän till hur ont det kan göra att slå i tån. En fin diktsamling att läsa tillsammans och diskutera med barnen. Från 3-4 år och uppåt.

Det underbara dagishemmet

”Men vad mamma såg konstig ut?
Nu skulle hon ju få gå till jobbet igen, som innan hon fick Viktoria, var hon inte glad då?
-Det känns så konstigt, sa mamma.
Nästan som om du skulle flytta hemifrån.
-Men jag kommer hem på kvällarna! tröstade Viktoria sin mamma.”

I ”Det underbara dagishemmet” av
och Gunna Grähs får vi följa Viktoria från hennes fösta dag i livet.

Viktoria vill helst av allt gå på promenad med vagnen och upptäcka världen. Då och då går hon och mamma förbi ett litet rött hus med klätterställning och en massa barn. Dit vill Viktoria gå! Mamma förklarar att det är ett dagis och där får man bara gå om man har fått plats.

Och till sist får Viktoria äntligen börja på dagishemmet, som hon har längtat! Där tvättar man händerna före maten, sjunger ”Var är tummen” och sover på madrass. Det är så roligt på dagishemmet att Viktoria helst går dit på lördag och söndag också. Men då säger mamma att barnen ska vara med sina föräldrar.

En fin berättelse om att trivas så bra på förskolan att man helst av allt vill flytta dit. Mamma kan också få följa med!

Boken har väldigt lång text och blir mer som en kapitelbok så den passar fint att dela upp på flera läsningar. Varje uppslag pryds av Gunna Grähs underbara illustrationer i rött och grått. Mammans uppgivenhet och Viktorias besvikna/bestämda/glada/ilskna uttryck porträtteras mycket träffsäkert.

Skrattar gott när dottern leker med toalettrullen och mamman inte får något där hon sitter på toaletten, ”-Jag hade den först!”. Det känns inte så PK men ganska befriande och avslappnat att mamman röker både en och två gånger, vilket mycket sällan förekommer i dagens bilderböcker.

”Det underbara dagishemmet” gavs ut av Alfabeta 1981 och denna utgåva av En bok för alla kom 1991. Fint fynd på äldstas skolas bokloppis!