”Nu hade någon tydligen hört fel eller skrivit galet. Simone hade tappat sitt ’e’ på slutet. Här hade man väntat sig en kille vid namn Simon. Och så kom jag! Vad skulle jag göra nu? För att vara vanlig hade jag en ovanlig otur att råka ut för otroliga saker.”
Simones mamma har blivit kär i Yngve och bestämt att de ska flytta. Till Yngves hus i andra änden av stan och till en ny skola. Redan första dagen blir allt fel, fröken och klasskompisarna tror att Simone är en kille. Simone vet inte vad hon ska ta sig till och gör vad hon kan för att spela med och leva upp till omgivningens förväntningar. Bara med morfar kan Simone vara sig själv, en dårfink.
Ulf Starks ”Dårfinkar och dönickar” gavs ut första gången 1984. Här i fin nyutgåva från 2017 (omslag av Stina Wirsén) med anledning av Ulfs bortgång.
Berättelsen behandlar övergången mellan barndom och tonår, identitetssökande och hur omvärlden behandlar flickor och pojkar olika. Vänskapen och kärleken mellan Simone och morfar är extra vacker att läsa om.
Jag gissar att fler än jag uppslukades av filmatiseringen av boken, ett av mina starkaste TV-minnen från barndomen. Mycket fint att återuppleva berättelsen genom att läsa boken i vuxen ålder. Den ingick dessutom i min distanskurs så jag fick tillfälle att analysera den lite extra.
Berättelsen passar för mellan- och högstadieåldern, absolut lämplig som högläsningsbok och diskussionsunderlag. Min 9-åringen läste på egen hand och fascinerades.
”Så pratar damen vitt och brett
”Då kikar Berra längtansfullt upp mot molnen. -Jag skulle också vilja ha en morfar, mumlar han. Vad gör såna egentligen?
generationsgränserna och om tankar kring livets förgänglighet och döden.
”En natt vill Nalle vara stor och sova utan pojken. -God natt, säger han.”
Stora delar av boken är kritad i en blågrå dimma vilket är mycket effektfullt som symbol för natten. Särskilt på uppslag som det med dörröppningen. Bitvis blir det dock visuellt störande då den mörka texten nästintill försvinner i dimman och därmed blir svårläst.
Dags för 2018:s första tema. Denna gång vill jag hedra Ulf Stark som gick bort under 2017. Jag hade för ca ett år sedan det stora nöjet att få samtala med Ulf om hans författarskap samt lyssna till när han högläste ur en av sina böcker. De närmaste dagarna tipsar jag därför om några av Ulfs nyare böcker blandat med äldre klassiker som jag själv läste som barn. Boktipsen kommer att vara för blandad målgrupp mellan ca 0-15 år. Välkomna!
”Det spelar väl ingen roll vad man är för något? Det hade den lilla katten, eller vad den nu var, aldrig någonsin tänkt på. Den tänkte mer på att solen sken så skönt och att det luktade gott i gräset. Och på att den kände sig ensam.”
Skrivet inför hemfärd från vår långresa:
Bild 2: Böcker för snart 10-åringen som blivit bättre och bättre på engelska under vår resa: ”Get
Bild 3: Böcker för mig och mannen: ”13 reasons why”, ”Wonder”, ”Moxie”, ”Birds of New Zealand”, ”The fault in our stars” och ”The hate you give”.
Bild 4: Härliga tidningar att fördriva tiden med på planet (moahahahahaha, who am I kidding?): ”Frankie”, ”Pepparmint”, ”Milk”, ”Home” och ”Lunch Lady”.
Nu har vi precis firat in det nya året här i Australien med poolhäng, härligt umgänge och bbq. Efter mer än två månader på andra sidan jorden är det snart dags att lämna sommaren, värmen och ljuset till förmån för mörker och kyla.
Min personliga sammanfattning av bokåret 2017, ett mycket fint sådant:
Bilderna i collaget visar en summering av 2017 baserat på era likes på Instagram. Ni gick uppenbarligen bananas inför jul eftersom hela fyra julböcker kvalade in. Annat som gillades lite extra var 1-årsjubileet, årets snyggaste t-shirt, Emma AdBåge-temat, bokmässebesök med antinazismdemonstration samt min lilla presentation när ni blev 5000 följare.