Godnatt Mister Tom
Innehåller reklam i form av annonslänkar.
Ok, här kommer den. Mitt livs hittills största läsupplevelse. Jag har aldrig någonsin gråtit så mycket eller känt så starkt i hjärtat när jag läst en bok som när jag var åtta år och läste ”Godnatt Mister Tom” av Michelle Magorian för första gången.
.
Jag har sedan dess läst om den flera gånger, vilket hör till ovanligheterna då jag nästan aldrig läser om böcker (annat än bilderböcker). Jag är evigt tacksam att jag hade hunnit läsa den själv innan min fröken högläste i skolan, annars hade jag gråtit mig halvt ihjäl i klassrummet.
.
Det är krig och risk för flyganfall i London. Willie evakueras till en liten by på den engelska landsbygden där han slås av tystnaden och naturen. Hos enstöringen Mister Tom upplever Willie omsorg och vänlighet för första gången i sitt liv. Han får en egen säng, mat och börjar så småningom trivas med sin nya tillvaro. Men så skickar Willies sjuka mor efter honom och han återvänder till tillvaron i London. Efter veckor utan livstecken från Willie beger sig Mister Tom för att leta efter honom.
.
Har ni läst ”Godnatt Mister Tom”? Själva eller för barnen? Jag har ännu inte låtit min äldsta läsa den men kommer hellre högläsa än att hon ska läsa den på egen hand. En bok som väcker många tankar om orättvisor i livet, om krig, sorg och svåra familjeförhållanden. Men mitt i all gråt lämnas man ändå med känslan av hopp, kärlek och medmänsklighet. Läs den gärna själv och sedan högt med dina barn, från ca 9-10 år eller när du tror att hen är redo. Troligtvis min allra varmaste rekommendation någonsin. Finns att beställa hos Adlibris och Bokus.
”-Om det var något mer? Ja, jag tycker att vår klass ska införa att alla varje dag ska ställa sig upp och säga något, vad som helst, och sedan ska minst en person ge positiv feedback. För det finns alltid något positivt att säga.”
”Två barn pratar med varandra i mörkret och skrattar lite. Först tänker Nino att hon drömmer. Hon nyper sig armen för att vakna men rösterna fortsätter. Så öppnar hon ögonen. Gardinerna släpper igenom ett svagt sken från gatlyktorna som får rummet att skimra lite i mörkret.”
”Hur skulle jag förklara om brevet för min bror utan att skrämma honom? Hur berättar man för en sjuåring att han egentligen inte hör hemma i det enda landet han känner till? Att i brevet på hallmattan stod förmodligen svaret om vår framtid.”
”Den som äger ögonstenen behöver aldrig mer längta, allt man någonsin önskat uppfylls. Den som finner ögonstenen, får ögonstenens välsignelse. Liksom förbannelsen är vår i den stunden vi bestämmer oss för att leta.”
”Men fröken tittade bara tyst på skorna. Hon lyfte bara upp en av dem i skosnöret. Det var första gången som jag såg Percys skor. De såg ut som ett par dränkta sumpråttor.”
”Nu hade någon tydligen hört fel eller skrivit galet. Simone hade tappat sitt ’e’ på slutet. Här hade man väntat sig en kille vid namn Simon. Och så kom jag! Vad skulle jag göra nu? För att vara vanlig hade jag en ovanlig otur att råka ut för otroliga saker.”
”Det är bara början på sommaren och innan den är slut kommer jag att göra inbrott, begrava korvar och nästan döda en iller. Men det vet jag inte när jag sitter i Veronikas rum. Jag vet bara att inget kommer att vara sig likt.”
Så här skrev jag på Instagram inför nomineringarna till Augustpriset 2017. Jag fick bara med en av mina gissningar men det var å andra sidan min favorit och dessutom den som vann:
Laddar ni för läslovet? Här kommer en tipshög blandad med humor och spänning för sisådär 9-12 år. De tre översta böckerna är humor/vardag: ”Wursten och veganen”, ”Lars är LOL” och ”Anton och andra olyckor”. De fem nedre är spänning/övernaturligt/läskigt för de som gillar det: ”Krypens drottning”, ”Hinsides brinner”, ”Det tunna svärdet”, ”Vålnadens röst” och ”Mysteriet på örnklippan”.